Längtar till solen

Alla har svackor. Jag med. Mina svackor brukar vara snabbt övergående och sen är jag mitt vanliga jävlaranammajag igen. Men den här gången kommer jag bara inte upp!

Jag sover dåligt, är trött, har ont i kroppen, rosslig i halsen varenda morgon, tappar hörseln lite titt som tätt och vill helst bara sitta hemma och göra ingenting. Jag gör det jag ska, tar hand om hemmet, går och tränar, försöker ta vara på det lilla dagsljus som finns och allt annat som man ska göra för att må bra. Men det hjälper inte! Energin finns inte.

Nu har det varit lugnt på katastrofronten här hemma i nästan tre veckor, men det är som att gå på skare. Jag bara väntar på att trilla igenom… jag litar inte alls på lugnet. Å även om sonen håller sej på mattan så finns det ju andra runt oss. Vår käre vän Arne fick en stroke och sen fick han en till, sonen är förstås väldigt ledsen och vi alla förbereder oss på det värsta. Andra runt oss har blivit allvarligt sjuka och man vet inte hur det slutar. Så det blir lixom aldrig helt lugnt, det kommer bara mer och mer.

I ett desperat försök att komma på fötter igen så letar vi efter en sistaminutenresa. Målet är att åka till solen i mellandagarna. Men just nu kostar en vecka 8-10 000 och det tänker vi inte betala! Så nu är det is i magen som gäller de närmaste två veckorna, så får vi se vad som dyker upp. Tror att en vecka med sol, värme och strandpromenader är precis vad vi behöver.

Jag har aldrig känt det så här hopplöst förut. Martin frågar om han kan göra något för att jag ska må bättre, men jag kan inte komma på något. Jag orkar bara inte med mej själv just nu. Kan jag få byta liv med någon, snälla?