Vår julafton passade perfekt in i 2010´s alla andra skitdagar!

Förmiddagen var väl ok, den jobbade vi bort. Vi hann det mesta av det vi skulle, förutom att beställa varor till våra olika klasser. Men det kan vi göra när som helst. När jag sammanställde killarnas alla papper för att söka deras stipendier hittade jag förståss inte deras betyg. Å mitt tålamod är ju inte det bästa just nu, men efter några svordommar och ett halvt sammanbrott hittade jag dem iaf och kunde göra klart.

Killarna kom hem från farmor och farfar, skapligt nöjda iaf! De hade önskat sej varsin kamera och fick pengar för att köpa det de ville ha. De fick också veta att de ska få en veckas sportlov i Åre med sin pappa. Det var jättebra! Men Junior mådde inte toppen… han gick och la sej och tvärsomnade! Han mådde illa sa han efter en stund… kul… inte!

Vi gjorde oss iaf färdiga, packade in allt i bilen och åkte till mina föräldrar. Där orkade Junior stå på benen i kanske 20 minuter sen la han sej i mormors säng och låg där resten av dagen. Då och då gick han och kräktes… han hade feber, ont i kroppen och kunde inte ens behålla vatten. Vi åt julmiddag utan honom och bar upp hans julklappar så han kunde öppna dem i sängen. Jag höll i paketet och han drog ut grejerna.

Mitt i allt detta hade vi även min 90-åriga farmor hos oss. Hon är pigg, men virrig. Det hon gör mest är att leta efter sina nycklar och fråga efter sina stövlar… Hon har varit hos mina föräldrar ett par dagar nu och min pappa är helt slut. Jag hoppas hon får komma till ett äldreboende i Tullinge, som kan ha uppsikt över henne så hon kan bli trygg.

Här skulle vi alltså fira julafton; med en magsjuk son, en förvirrad 90-åring och ett gäng uttröttade människor som inte kände den minsta julstämning alls. Vi gjorde så gott vi kunde, åt god mat, umgicks, kolla till sonen, lugnade farmor, fikade, öppnade julklappar och allt annat som man ska göra en julafton. Det var inte särskilt många julklappar, men de som fanns verkade göra alla nöjda. Jag fick min nya telefon och ska nu alltså lyckas lära mej den… Med denna kan jag iaf läsa min mail!

Vi åkte hem tidigt, redan vid 19-tiden. Så nu sitter vi här. Kollar in min telefon, Junior försöker dricka lite, Senior chattar med nån, Martin leker också med min telefon… Känns som det blir en tidig kväll. Ingen vidare julafton alltså, men det passar ju bra ett år som detta. Man kan väl inte begära mer när resten av året varit som det varit? Nästa kan bara blir bättre!

.