Så var det då dax för den där klassträffen som jag bävat lite inför.

Jag tog tåget in till stan i ganska god tid och träffade J på tåget. Vi hade stämt träff med L för en fika, för att ”mjuka” upp oss lite. J, L och jag pratade utan stopp i 2 timmar! Sen var det dax att gå mot Blekholmsterassen där vi skulle träffa resten. Vi var först…

Efter en stund kom det några fler men ingen som vi kände igen, det visade sej att de var får andra skolor i Botkyrka. Då kunde man ju hoppas på att få träffa några från gymnasieklassen också. Efter ytterligare en liten stund kom R, jättekul! Å direkt därefter kom även L, Y och I tillsammans med några från en parallellklass. Totalt blev vi 7 från vår klass, 10 från hela skolan och 63 från Botkyrka. Å visst fick jag träffa gymnasiekompisar! D och R från min klass var också där!

Det var himla synd att det inte kom fler och det var definitivt inte värt 400 spänn! Men de som kom var väl de trevligaste kanske? Vi pratade oss hesa iaf och det är väl ett gott tecken? Det var spännande att höra de andras minnen. Killarna hade ingen aning om hur grupperade tjejerna hade varit och hur mycket mobbing som förekommit. L som var en av de mest utsatta hade förträngt en hel del som hon blev lite förvånad över att jag berättade. R berättade att han tyckte det var knepigt att vilja plugga och få bra resultat i en klass som var allt annat än intresserade av skolarbete. Alla kunde iaf konstatera att man mognar med tiden och tur är väl det?

Nu ska vi försöka samla klassen på facebook där vi har en egen grupp. Vi är hittills 10 stycken, bara 22 fattas… när vi fått ihop de flesta så ska vi väl försöka få ihop en ny träff men med bara vår klass. Det återstår att se hur det blir…

Jag är iaf glad att jag gick dit. Jag var mej själv och nöjd med hur jag såg ut för dagen. Det var inte bara jag som blivit 25 år äldre och fått en och annan ”volang”… dessutom är jag ju ett år yngre än de flesta andra 🙂

.