Sedan
i måndags har jag och pälsbollen varit ute på långa dagliga promenader
och allt har verkligen känts toppen. Tror hundskrället känner detsamma
faktiskt. Igår på promenaden fick han nåt slags lyckorus och sprang runt
som en kalv på grönbete. Han gjorde krumsprång, skällde högt och var
helt galen. Jag tror det är så en lycklig hund ser ut.

Jag
själv fick ett ryck och började städa. Efter månader av noll energi
började jag rensa bland krämer och skönhetsgrejer som slutade i en hel
kasse till vår Kvinnojour här i Botkyrka. Trots dålig nattsömn har jag
känt mej förvånansvärt pigg och tänkte storstäda badrummet medan ork
finns. Så nu hoppas jag kunna fortsätta min rensning. Jag kom fram till
att om jag börjar rensa nu, rejält alltså, så kanske jag är färdig när
vi tänkt flytta om typ 12-13 år… det är värt ett försök!

Vårt
hem är rejält eftersatt. Det blir lätt så när den som är tänkt att ta
hand om hemmet inte orkar lyfta ett finger vissa dagar. Sedan innan jul är det bara det mesta nödvändiga som gjorts. Att varenda rum
är rörigt är en underdrift… men med små steg kanske vi kan komma i
ordning på ett ställe i taget. Det är tur att man inte bor med en pedant
man, fast då hade ju han fått sköta städningen förstås. Nu är vi lika
röriga bägge två så det är ok, även om jag gärna hade haft ett prydligt
hem.

Men nu finns det alltså hopp. Solen skiner, jag
har fått lite energi och allt känns så otroligt mycket bättre. Nu hoppas
jag bara att snön man hotar med nästa vecka, ska hålla håll sej
borta… tills dess njuuuuter både hunden och jag av solen som mycket vi bara
kan!