Redan i höstas kunde jag släppa taget om Senior och hans skola. Visst har jag hela tiden kolla på hur det går och är med på utvecklingsamtal osv, men nu är det lixom upp till dem själva att sätta sitt eget mål och ta ansvar för studierna. Jag tycker det är ganska viktigt att gå ut grundskolan med hyfsade betyg, eller åtminstone så höga betyg att man kan välja exakt den utbildning man vill. I gymnasiet är ju inte betygen alls lika viktiga, då ”räcker” det med att nå sina egna uppsatta mål.

Junior satte tidigt sina mål inför nians slutbetyg. Han skulle ha full pott! Nåt annat fanns inte. Å de fick han! Han har varit närvarande och gjort så gott han kunnat och har det inte räckt har han bett om extra uppgifter. Han har inte pluggat livet ur sej, men gjort det man krävt av honom. Å det räckte, 320 poäng = MVG i samtliga ämnen. Han var glad, mycket glad och lättad, man vet ju inte förrän man faktiskt står där med betyget i handen om det gick vägen eller ej. Kunskapsskolan har dessutom ett stipenium för elever med full pott, så han fick även ett diplom och ett presentkort på Akademibokhandeln.

När skolan var slut fick han välja lunchställe. Det var meningen att även Senior skulle följa med, men han valde att jobba istället. Så vi åkte till Grekiska Kolgrillen och åt och tog efterrätten hos Senior på Mc Donalds 🙂

Jag är lättad och glad och STOLT! Killarna är i land, de är stora nu. Båda har lämnat grundskolan med strålande betyg och valt de utbildningar de velat. Senior går Media med inriktning på ljud, Junior ska gå el och bli elektriker. Båda är nöjda och ser med spänning fram emot sitt vuxna liv. Tänk att de är mina! De är vackra, trevliga, intelligenta grabbar som vet hur man uppför sej och beter sej bland folk. De kan föra sej bland både kända och okända människor, för dem har det ingen betydelse. Jag har försökt lära dem att inte göra skillnad på folk oavsett om de är gula eller svarta, tjocka eller smala, friska eller sjuka, rika eller fattiga… å jag har lyckats!

Mina killar är de finaste som finns!

.