Senior

Senior

Ok, nu kör vi! Nu ska jag berätta hur hans liv ser ut på riktigt och varför jag alltid finns vid hans sida. Redan direkt efter förlossningen tyckte jag att han var lite konstig, men eftersom han var mitt första barn hade jag inte mycket att jämföra med. När han var ungefär 3,5 började diagnoserna trilla in…
 
Först fick vi veta att han har astma, det är ju helt normalt och inte så konstigt. Sen fick vi även lite allergier i den diagnosen. Han skulle inhalera 4 ggr per dag, 3 olika mediciner. Han blev bara lite bättre, så utredningarna fortsatte att avlösa varandra. Ungefär här upptäckte vi att han inte hörde normalt, han hade en 50% hörselnedsättning och opererade in rör i öronen. Sedan dess har han gjort 8 operationer…
 
När han var 5 fick vi veta att han hade något som hette Reflux i magen. Det var alltså inte helt normalt att kräkas en gång i kvarten hela nätterna… konstigt. Nu hade vi ett namn på skiten och ungen fick börja medicinera med losec.
 
I samma veva skilde vi oss och Senior sa en dag att han skulle ta livet av sej. Jag ringde Bup, vi fick komma direkt. Först skyllde man på skillsmässan, men efter att ha träffat honom insåg de tydligen att det fanns något annat. Nu började ytterligare en ny utredning. Efter mängder med provtagningar och tester fick vi efter 18 månader veta att han även hade ADHD, Tourettes syndrom och hyperkänslig hud.
 
Jaha hur många diagnoser är vi upp i nu? 7-8 och då glömde jag berätta att vi blev skickade akut till Huddinge Sjukhus när han var runt 4 år. Då upptäcktes ett fel på levern som är kroniskt. Kontentan av allt detta är att han numera tar 4-5 olika mediciner varje dag för att funka så normalt som han faktiskt gör idag.
 
Men detta gör också att jag måste hjälpa honom med ganska mycket. Han klarar mycket själv, men behöver hjälp att sortera och strukturera upp sin dag och sina tankar. Han åker ner i depressioner då och då och har svårt att klara motgångar. Han har svårt med kompiskontakter och väljer ofta bort jämnåriga kompisar, han umgås hellre med äldre.
 
Han har hög intelligens och ögonen är det inget fel på  😉 Vi har alltid pratat helt öppet hemma om detta och med de flesta runt om oss. Han är ju en av alla orsaker till att jag slåss för barn i skolan och särskilt personer med Neuropsykitriska funktionshinder.
 
Även Junior har fått sin beskärda del av sjukdomar, jag återkommer till det senare.
 
Nu vet ni!
 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *