Vart efter barnen blir större måste man släppa taget mer och mer om dem. Jag har verkligen gjort vad jag kunnat för att inte bli en mamma som står gråtande och ser barnen flytta hemifrån. Jag tycker det är både roligt och intressant att se killarna blir mer och mer självständiga och våga sej utanför sin trygga sfär. Men det är inte enkelt!

Ibland går det lite för fort tycker jag… och ibland blir det helt fel. När Junior testar sånt som Senior inte alls haft behov av att testa, då blir det knepigt. Just det han vill prova och just den situationen har jag ju inte övat på än… Senior ska ju lixom vara först ut på nåt sätt. Det är ju den äldste man ska öva på, eller? Ändå tycker jag att vi lyckats ganska bra. Vi har haft en god kommunikation mestadels och kunnat prata om det mesta.

Men just precis nu känns det mest som man är nån slags hotellpiga som bara städa, tvättar, skjutsar och fixar mat. Bägge sköter skolan och är jätteduktiga. Alla talar om för mej vilka fina pojkar jag har och att de är både artiga och väluppfostrade å det gör mej självklart både stolt och tacksam. Men själv ser jag knappt röken av dem…

När Senior kommer hem från skolan sätter han sej direkt framför datorn eller är iväg och skjuter. Visst gör han det jag ber honom om, men mycket mer än så är det inte. Han strular inte eller så, men han är lixom inte med oss längre… Junior kommer knappt hem från skolan. Åker han inte direkt till sin flickvän så är han och tränar. Inte heller han trasslar på  något sätt, men man kan ju undra om han vantrivs hemma eller nåt…? Idag var bägge lediga från skolan, men man kan knappast säga att vi har umgåtts… Senior har suttit på sitt rum och Junior åkte iväg en stund efter att han vaknade. Å mamma undrar ju förståss vad som är fel med att vara hemma en liten stund tillsammans å får bara stora suckar och stön till svar.

Det kanske är en mammas lott att se till att saker och ting funkar hemma och jag borde inte klaga. Mina ungar hjälper till mer än många andra. Men vad är det för fel att vara hemma tillsammans och bara glo på tv eller äta något gott för en gångs skull? Detta är inget hotell! Visst vi går omlott iom att vi jobbar på kvällarna när killarna har ”ledigt”, hur ledigt det nu är när man tränar nästa varenda kväll? Men ska jag vara tvungen att sluta jobba för att få träffa mina ungar?

Har jag verkligen så stora krav? Att få ha hela sin familj hemma en stund då och då är väl inte för mycket begärt? De bor ju trots allt fortfarande hemma, tror jag iaf…

.