Jag är alltså ledig idag och hade inte så stora planer, mer än att vad jag än gjorde så skulle jag ta det lugnt. Så blev det inte…
 
Allt började bra med en lång sovmorgon och en väldigt go´ hund som bara ville mysa. Jag åt frukost och när jag sitter med frukostmackan i handen kommer mina föräldrar. Sen börjar det… ”Sitter du bara och latar dej, varför är det så svårt att diska direkt när man ätit, du dammsuger så slarvigt” och så vidare…
 
Min pappa skulle fixa i badrummet, vi har fått mögel där. Jag är jättetacksam för att han hjälper oss och kan inte säga så mycket annat är tack och sen se skyldig ut. Medan han höll på i badrummet började min mamma städa – jag HATAR när hon städar hos mej, men lät henne förståss hållas eftersom jag behöver pappas hjälp…
 
Min lugna dag har i ett förvandlats till en hav av stress och avsmak för min egen person. Jag kan ju inget! Det har jag ju fått höra under ett par timmar idag. Då måste det ju vara sant, eller? Tillbaka på ruta ett alltså. SUCK!