Bläddra efter
Etikett: afrika

En heldag med turistrådet på Mauritius – Templen i Grand Bassin

En heldag med turistrådet på Mauritius – Templen i Grand Bassin

För några år sedan var vi på ett event i Stockholm, där Mauritius stod som arrangörer. Vi blev inbjudna att besöka landet, men då kom pandemin och ställde in allt. Nu var vi ju där, skulle vi kunna göra något tillsammans med Mauritius Turistråd när vi ändå var där?

På det där eventet fick vi flera bra kontakter, dem försökte jag såklart få kontakt med inför resan. Utan att lyckas. Under pandemin har många fått sluta sina tjänster och bytt jobb, så alla mail kom i retur. Och från den officiella mailadressen på Turistrådet var det knäpptyst. Ett turistråd ska svara på mail, så är det bara. De får pengar från sina länder för att hjälpa media att promota sitt land, det är deras uppgift.

Trots mina idoga försök under hela hösten, hade vi ändå inte lyckats få någon kontakt när vi kom till Mauritius. MEN! Vår suveräna hotellchef Dan hjälpte oss. När han fattade vilka vi var och att vi ville visa upp Mauritius både i artiklar och filmer, blev han otroligt irriterad men taggad. Så han ringde direkt upp en av sin kontakter, fick tag på rätt namn på turistrådet, ringde upp och skällde lite lätt på denne och lät sedan mej prata. Äntligen hade vi kontakt och skulle få hjälp att planera en dag med aktiviteter för att få material till både artiklar och filmer.

Några dagar innan vi åkte hem var det dax. Vi blev hämtade vid hotellet 8.30 och sedan var det full fart drygt 12 timmar framåt. Å då menar jag verkligen full fart, det var mycket som skulle hinnas med. Vi började med att besöka templen Grand Bassin i Ganga Talao. Vi hade inte gjort någon research innan, utan åkte bara med. När vi passerade en stooor parkeringsplats och en enorm gångbana, började vi undra vart vi var på väg.

Snart stod vi framför två gigantiska statyer och strax efter det kom vi till ett tempel vid Mauritius heliga sjö. Man säger att sjön är sammankopplad med Ganges och fyller samma funktion. Den 17 februari vallfärdar hinduerna hit, ungefär 1 miljon besöker platsen under några dagar – 700 000 av dem är från Mauritius. Det är hälften av landets befolkning! Det var alltså därför det var så stora parkeringar, allt har sin förklaring.

Vi gick in i templet och blev faktiskt välsignade med röda symboler i pannan. För hälsa och lycka, det kan vi nog behöva. Utanför såg vi flera olika familjer tända ljus och arrangera små gåvor till gudarna, som de ställde i den enormt fiskrika sjön. Det var så många fiskar och de var så nära att man kunde klappa dem. Här fanns också en apa, som orädd gick runt och inte brydde sej ett skvatt om oss besökare.

Utanför templet precis i kanten av sjön var det mängder med statyer av de olika gudarna. Hinduismen har ju en himla massa gudar, de flesta känner till Vishnu och Shiva och de finns såklart här. Alla pyntade med blommor och gåvor.

Tyvärr var inte vädret det bästa från början, men det lättade lite vart efter. Efter massor med bilder var det dax att åka vidare. Jag fortsätter dagen i nästa inlägg, annars blir detta jättelångt 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En mysig dag med båt

En mysig dag med båt

Den mesta av tiden har vi bara tagit det lugnt. Vi har sovit, ätit, tagit en promenad, solat/läst, ätit under dagen och jobbat ett par timmar på kvällen. Men vi har gjort några utflykter också, en av dem var med båt till Iles aux Cerf.

Detta är vår första långresa och ”nästansemester” på tre år, självklart har vi haft fokus på att vila. Men vi kan inte vara på en ny plats utan att upptäcka den. Huvudstaden såg vi förra helgen, nu var det dax att se övärlden utanför Mauritius.

Vi blev upphämtade vid hotellet vid 9.30 och körda till en en slags hamn några minuter bort. Dit vi gick första dagen. Det är egentligen ingen hamn, utan ett litet hus och en strand där båtar samlas för att plocka upp turister. Det är otroligt strikt och reglerat, hämtar man turisterna på annan plats än man har tillstånd för blir det böter. Vi såg polisen vara på plats och kontrollera tillstånden.

Man kan välja på att åka med katamaran och eller motorbåt. I detta fall fanns det bara plats på motorbåt, så det var inte mycket att välja på. Bestämmer man sej samma morgon får man skylla sej själv helt enkelt. Vi ångrade oss lite efteråt… med motorbåt går det iofs snabbare, men det skumpar rätt bra och är inte alls en sån där mysig tur som vi gillar.

På vägen till ön tar man en liten omväg in i en slingrande mindre flod och åker först till ett vattenfall, där såg vi även apor. Vattenfallet är rätt litet och vattnet är mer än skitigt, men det var ändå lite fint och en välkommen fotoplats.

Sen blev det fart på båten igen och vi var snart framme på Iles aux Cerf. En liten ö där man nästan ser från den ena sidan till den andra och här finns bara en strand, en strandbar, toaletter och en souvenirshop. En riktigt turistfälla alltså och båt efter båt stannade och lastade av gäster. Här skulle vi stanna i ca 3 timmar och vi började såklart direkt att utforska ön. Här kan man göra aktiviteter som paragliding, snorkling, åka sån där ”korv” efter båt och lite annat.

Vi valde dock att gå till andra sida och undersöka stranden. Snabbt konstaterade vi att stranden vi har utanför hotellet är mycket finare än den här, ändå är det just stranden man lockar med. Så vår taxichaufför hade rätt när han sa att vi nog skulle strunta i den turen och at vi bor vid den finaste stranden på ön. Men man måste ju kolla själv och se med egna ögon, för att kunna veta – eller hur?

Det är regnperiod på Mauritius just nu och rätt var det var så kom ett skyfall. De går dock över på 2-3 minuter och är fortfarande 28-29 grader varmt, ingen större grej alltså. Vi badade och kolla in souvenirerna och snart var det dax att åka till en annan ö för att äta lunch. Det tog inte ens 5 minuter att åka dit och där finns inget annat än några grillar och en massa bord – inte ens toalett!

Vi blev placerade vid ett bord och blev snart serverade en tallrik med grillad fisk, kyckling och sallad. Inte det godaste jag ätit, men helt ok och väldigt pittoreskt och mysigt. vi satt rätt länge och åt och sedan var det bara att vänta in båten tillbaka. Medan vi väntade gick vi runt och fotade. Hemresan var över på kanske 10 minuter, så när var det alltså – medan ditresan med sin omväg tog säkert en timma. Snart var vi tillbaka på hotellet igen, efter en trevlig dag.

Skillnaden om vi hade tagit en katamaran är att det är en lugnare båtresa och man stannar för att snorkla på vägen. Lite mysigare helt enkelt och något jag vill rekommendera om ni skulle åka till Mauritius och fundera på en sån här tur. För de flesta gör den och då kan man ju göra den mysigare varianten. Vi var nöjda, men kunde alltså varit ännu nöjdare 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Port Louis – Mauritius hektiska huvudstad

Port Louis – Mauritius hektiska huvudstad

Besöker man ett nytt land måste man besöka dess huvudstad. Om man kan alltså. Det tycker iaf jag. Så i lördags bokade vi taxi och åkte dit, en himla roliga dag!

Det var lite meck innan vi fick ihop allt. Vi testar gärna lokalbussen någon gång per resa. Det brukar vara väldigt billigt och fungera bra. Det är bara ca 4 mil från vårt hotell till huvudstaden, hur svårt kunde det va´…? Ganska svårt skulle det visa sej, eller kanske inte svårt – men krångligt.

Först skulle vi ta en buss till en by och där byta till en annan buss. OM allt klaffade så skulle det ta 70-80 minuter, om det inte klaffade så skulle det ta upp till tre timmar. Enkel väg. Det hade vi ingen lust med, utan bokade samma taxi som vi tog från flygplatsen till hotellet. Men vi fick en annan chaufför, nämligen superduktiga Anushka – som i sin vardag utbildar guider, detta var bara ett extrajobb. Snacka om att vi fick rätt person, hon kunde ju allt!

Film från turen

Anuska körde oss till Port Louis på ca en timme och parkerade i den gamla hamnen. Sen tog hon oss först till Aapravasi Ghat, som är platsen dit Mauritius första gästarbetare kom på 1800-talet. Som många andra sökte de lyckan och tog sitt pick och pack för att flytta till ett annat land. De flesta kom från Indien och vår guide hade faktiskt en anmoder som kom hit på just det sättet.

Sen fortsatte vi in i gyttret. Så mycket folk, trots att det bara bor ca 100 000 invånare i staden. Vi gick förbi bussterminalen, paradgatan med parlamentet i slutet, ner mot hamnen och till ”paraplygatan”. Just det här med paraplyer som sevärdhet har jag sett i flera städer och det är ju så läckert! Här var det fortfarande julpyntat, trots att julen var över. Lite kul, då bilderna blir lite annorlunda.

Vi fick även en tur inne på marknaden. Det är ett måste i varje ny stad. Här fick vi dofta på kryddor, smaka på frukt och testa nationaldrycken (?) Alouda. Det är en slags milkshake med geletopping, kanske man kan säga. Riktigt gott faktiskt!

En kul dag! Men man blir rätt mör när man ska försöka ta in massor och det samtidigt är 28-29 grader varmt utan minsta vindpust. På vårt hotell fläktar det hela tiden och det känns inte så varmt. Nu gillar vi ju värmen och har inte ont av den, så för oss är det ändå ok. Men det var rätt skönt att efter en lång dag i bil och med fötterna upptäcka en ny stad, att komma tillbaka till hotell, sparka av sej skorna och komma ner på stranden. Det är trots allt där vi trivs bäst 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Så här bor vi på Mauritius

Så här bor vi på Mauritius

När vi letar hotell är vi inte ute efter något häftigt, utan efter något trivsamt. Det viktigaste för oss är att stranden är fin och ligger direkt vid hotellet och att vi har havsutsikt. Den här gången föll valet på Silver Beach Hotel.

Även om vi reser mycket så är vi faktiskt inte särskilt petiga när det gäller hotell. Då är stranden mycket viktigare, eftersom det är där mycket av vår tid spenderas. Å nog för att vi ofta väljer all inklusive, men det är inte för att få ett dignande buffébord och fri alkohol, inte alls! Det handlar mest om att jag inte behöver en massa tjusig restaurangmat varenda dag, utan gärna har ett hyfsat salladsbord och detta som grund till resten av måltiden.

Halva tallriken med sallad och sedan pasta, eller vad som serveras den dagen, på resten av tallriken. Här är salladsbordet bättre än det brukar vara och sedan finns ytterligare 2-3 rätter att välja på. Åsså en cola zero eller liknande, så är jag nöjd. Det handlar heller inte om att frossa. Jag äter en portion, thats it! Låter det tråkigt? För mej handlar det om hälsa och att jag äntligen har tid att ta hand om min kropp. Med bra mat, sömn, motion och skratt. Å det får jag här!

Silver Beach Hotel ligger på östkusten av Mauritius, ca 5 mil från flygplatsen. Hotellet är inte så stort, men trivsamt med fin trädgård och härlig strand. Är man fler än två personer får man bo i låghusen i trädgården medan paren bor i lägenheterna i huvudbyggnaden. Där bor vi i ett rum på fjärde våningen med Sea View och fin balkong där vi gärna sitter och jobbar. Här finns ingen hiss, så det är 96 trappsteg upp och ner varje gång vi ska till stranden eller ska äta. Perfekt! Där fick vi in motionen utan att ens tänka på det 🙂

På grund av alla nivåskillnader är det inte särskilt många barn här, typ inga… det finns inte heller någon barnpool. Vi tycker detta är en fördel, vi är lixom färdiga med barnskrik och spring runt poolen – här är en medelålder på kanske 60 och det är lugnt och skönt. Mest par, men även några ensamresande och familjer med större barn.

Här är film från hotellet och stranden

Stranden är inte så lång, men fin. Här är kritvit sand och turkosblått vatten. Går man åt höger kommer man till en udde där vi ibland ser att folk campar och sätter upp tält. Passerar men den udden kommer man till nästa by. Går man åt vänster kommer man till en annan udde, där folk brukar stå och fiska. Här finns en liten lagun, där det är helt stilla även om det blåser ordentligt. Vi är ännu inte uppe i två promenader varje dag, men minst en blir det iaf. Nu börjar vi få upp kondisen igen och det känns jätteskönt.

På stranden utanför hotellet och i trädgården finns solsängar. Alla stränder är offentliga, men det finns inte solstolar överallt såklart. Men det innebär att man kan promenarea överallt och ta ett spontant bad. Jag som inte brukar bada har faktiskt gjort det här. Jag tycker alltid att det är för kallt, men här är det drygt 25 grader och då kan även jag ta ett dopp – även om det händer högst sällan. När det är 30 grader i skuggan kan även jag behöva lite svalka nån gång om dagen, eller iaf varannan dag…

Vi trivs jättebra här. Det är lixom lite lagom av allt. Inget fancypanzy, bara mysigt. Allt man behöver är ju egentligen bara ett trivsamt rum, en fin strand, fint väder och en jäkligt skön solsäng. Åsså wifi så man kan jobba 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vi kör ner tårna i sanden

Vi kör ner tårna i sanden

Tänk vad dagarna kan gå fort utan att man gör något vettigt alls. Nu har vi varit här på Mauritius i snart en vecka och knappt sett något mer än stranden utanför… inte likt oss alls!

Vi har varit så galet trötta. Så sedan vi kom hit har vi i stort sett bara sovit, ätit och tagit promenader. Å det har varit så skönt! Någon timmas jobb per dag har det också blivit, men inte mer än absolut nödvändigt.

Nu börjar vi vakna till liv och funderar lite på vad vi ska hitta på. Häromdagen gick vi faktiskt till ”hålan” här brevid. Det var kanske ett par kilometer, men med smala vägar, vänstertrafik och utan trottoarer kändes det mycket längre. Där fanns inte särskilt mycket att se, så vi köpte bara en flaska vatten och gick tillbaka – men via stranden så mycket vi kunde.

När vi är på resa försöker vi se så mycket vi kan av platsen eller landet vi besöker. När vi åker på en sån här långresa och får bestämma helt själva, har vi oftast all inclusive och bor på ett och samma ställe hela tiden. För att det är enklast helt enkelt. Det innebär inte att vi stannar på hotellet och inte gör något, tvärtom!

Frukost

Det innebär däremot att vi sparar massor med tid på att slippa leta restauranger varje dag, något jag tycker är såååå tråkigt! Just nu lever vi ändå bara på typ sallad och annan mager mat, eftersom vi vill komma i form igen. Vi brukar göra så på semestern eftersom det är då vi har tid att tänka till och ta hand om oss och vår hälsa.

Men vi går och går och har iaf utforskat vårt närområde, det gick rätt fort – här finns ingenting! Så nu finns funderingar på vad vi vill se, återstående dagar. På min lista finns ett spännande vattenfall, en nationalpark där det bla finns jättesköldpaddor, ett te- och ett vaniljplantage, kolla in minst ett romdestilleri och så huvudstaden såklart.

Totta gärna på filmen om när vi åkte hit

Idag är vi i huvudstaden Port Louis. Vi tänkte ta lokalbussen, men det skulle ta typ 3 timmar… istället för en timme med taxi. Tyvärr typ 3 gånger så dyrt, men men… det är för krångligt att ta sej runt själv och vi vill inte hyra bil.

Mellan utflykterna fortsätter vi att ta det lugnt, det var väldigt länge sen och är så otroligt skönt! Kolla in instagram @marlenerinda och ni vill se härliga bilder från Mauritius och vår youtube, där börjar det också komma filmer härifrån nu 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vi är på Mauritius!

Vi är på Mauritius!

Välkomna till Mauritius, sol och 30 graders värme. Som vi har längtat, äntligen är vi här. Det är riktigt hett och vi älskar det!

I söndags började alltså den låååånga resan till den lilla ön i Indiska Oceanen. Nyårsafton passerade ganska odramatiskt förbi, vi åt god mat tillsammans med svärfar och packade. Vi hade inte tänk att vara vakna vid tolvslaget, men nu blev det så ändå. Jag såg de galna mängderna av fyrverkerier i nattlinne.

Martin hämtade sin pappa vid 9 och när han var inflyttad och klar blev vi hämtade av mina föräldrar. Strax innan 12 var vi på Arlanda och en timma senare var vi incheckade och klara, färdiga för avfärd och första etappen på resan. Det är jäkligt långt till Mauritius, lååångt ner i Indiska Oceanen – utanför Madagaskar.

Guldpalm i Dubai

Första stoppet var i Dubai efter 6,5 timme på en proppfullt flygplan. Där bytte vi, till ett halvfullt plan och flög 6 timmar till. Nu var det mitt i natten och tack vare få passagerare kunde jag ligga över två säten och sova hyfsat nästan hela resan.

Klockan 9 landade vi på ett soligt Mauritius och blev upphämtade av taxichauffören Kevin som vi hittade i en facebookgrupp och chattat med innan resan. Han körde oss direkt till en bensinmack där vi kunde fixa simkort til telefonerna, då allt annat var stängt pga helgdag. Här har man tre röda dagar efter nyår, det brukar vara två – men i år fick man en till och Kevin hade ingen aning om varför 😛

Sen körde han oss via kustvägen till vårt hotell, Silver Beach, på östra sidan. Klarblått vatten och båtar vart man än tittade. Mauritius är ungefär lika stort som Gotland, flygplatsen ligger i mitten av södra kusten och vårt hotell ungefär 5 mil därifrån. Det tog ungefär en timme att åka dit.

Väl framme fick vi sätta oss ner, dricka en drink och vänta, medan receptionisten checkade in oss. Sedan satte han sej ner med oss och berättade om rummet, hotellet och allt annat som kan vara bra att veta. Vi är här mest på semester, även om det blir lite jobb varje dag också. Det är därför vi behöver simkort till telefonerna, för att kunna ringa folk och för att kunna jobba med stadig uppkoppling. Nu skulle det snart visa sej att hotellets wifi funkar jättebra, men vi är ju inte på hotellet hela tiden.

Efter incheckningen fick vi hjälp med väskorna och visades till vårt rum. Silver Beach har fyra våningar i huvudbyggnaden, vi fick ett rum högst upp på en gavel med utsikt över stranden. Här kommer vi att trivas bra!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Ingen kan göra allt – men…

Ingen kan göra allt – men…

… alla kan göra något. Brukar man säga och det hörs väldigt ofta just nu när Musikhjälpen är igång. Jag älskar Musikhjälpen! Det är så mysigt att ha på i bakgrunden medan jag tränar eller jobbar. Tycker inte ni det?

När man lyssnar på alla projekt och bössor som startas med Musikhjälpen blir man alldeles varm i hjärtat. Jag har också haft några bössor igång genom åren, men de har inte gett särskilt mycket. Men alla bäckar små heter det ju också.

Just i år kommer jag inte att bidra med något, detta pga att vår by i Gambia får all hjälp just nu. I Gambia lever man på turismen och den uteblir även i år pga pandemin. Det är väldigt svårt för alla som bor där, det finns ju inga jobb. Å har man inget jobb blir det inga pengar och då kan man inte ställa mat på bordet.

Här om veckan hörde vår vän Smile av sej och berättade att deras hus höll på att rasa. Jag fick bilder på väggar med stora sprickor och såg tydligt att man kanske klarar sej just nu när vädret är ok, men när regnet och regnsäsongen kör igång så kommer väggarna att rasa. Det måste repareras NU! Så vi körde igång en snabb insamling bland våra vänner på Facebook och kunde föra över 1000 kr efter bara någon dag. Några dagar senare fick vi nya bilder där väggarna lagats med ny sten och nu puts för att hålla ihop allt.

1000 kr räcker rätt långt, men är inte tillräckligt. Det behövs minst lika mycket till om de ska kunna fylla på matförråden lite. Summan brukar räcka till 50 kg ris, 20 liter olja och 20 kg lök och det i sin tur räcker till mat för hela familjens ungefär 10 personer i 2-3 månader. I Gambia gör man dessutom så att man ser till att den egna familjen har det den behöver, sen ger man resten till den som behöver det bäst. Äldre och sjuka i byn framförallt. Tänk om man tänkte så här…

Vi vill såklart skicka över mer pengar, men har inte hur mycket som helst själva att bidra med. Så häromdagen tog jag återigen fram saker som jag försökt sälja tidigare och la ut till försäljning igen. Direkt hade jag sålt av lite och fått in 500 kr. Nu ger vi det helgen och ser hur mycket vi kan få ihop, sen för vi över de pengar som kommit in. Vi vet ju att varenda öre kommer till nytta, inget försvinner i sk administrativa avgifter.

Så just i år får Musikhjälpen klara sej utan oss, vi behövs på annat håll. Som sagt; ingen kan göra allt, men alla kan göra något och vi får med egna ögon se vart vårt bidrag gått åt till, både på bilder och när vi kommer till Gambia nästa gång. Det är en härlig känsla i magen att på riktigt se att det lilla vi gör, verkligen gör skillnad.

Vill du hjälpa oss att hjälpa? Skicka ett mail till mej marlenerinda@gmail.com så tar vi detaljerna den vägen.

Har du startat någon bössa eller på annat sätt stöttat Musikhjälpen i år eller föregående år?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube