Jag går mycket på teater och jag älskar det! Oftast blir jag inbjuden för att se föreställningen och  sedan skriva om den. Då tittar man på ett helt annat sätt än när man sitter där bara för sitt höga nöjes skull. Igår fick jag se The Book of Mormons, som en helt vanlig teaterbesökare. Så skönt!

När man ska skriva om en teaterföreställning eller show tittar man på detaljer, lyssnar på falska toner (om det är en musikal), kollar in dekoren och scenbyten, kläder, lyssna på publikreaktioner och en massa annat. Man letar fel  och höjdpunkter kan man nog säga. Man tittar aktivt och även om man njuter och har trevligt så kopplar man inte av.

Igår var jag på träff på Chinateatern och fick veta allt om teateråret 2018 på China- och Oscarsteatern och efteråt fick vi se The Book of Mormons som vi såg redan förra hösten. Detta var hundrade föreställningen och jag skulle inte skriva om den, bara njuta av föreställningen. Så härligt att bara sitta där och ta in allt och verkligen vara ett med det som händer på scenen. Jättekul att få se den igen när den gått ett drygt år och skådespelarna verkligen vuxit in i sina karaktärer. Jag vidhåller att detta är något av det roligaste som visats på en teaterscen. Men med en del tänkvärda grejer också…

Jag var alltså där för att få veta allt om nästa år, det var lixom det som var grejen. Den lilla, ganska intima träffen, hölls uppe på vinden på Chinateatern. Vicky och Johan von der Lanken och Bosse Andersson mfl höll en kort presentation med lite bubbel och trevlig snack. Det stora nästa år är det som fortfarande är ganska hemligt, nämligen Gost som går upp nästa höst. Ni vet den där filmen med Demi More och Patrick Zwayze som spöke. Hur vi än försökte så gick det inte att få ur Vicky några namn… jag har inte ens några idéer på vem jag vill se.

Innan dess får vi se Henrik Dorsin i Gentlemannen där han spelar hela åtta roller! The Book of Mormons går en bit fram på våren, sen kommer Jill Johnson och tar över scenen fram till sommaren. Som en lite parentes kan man väl säga att Intiman kommer att visa Sound of Music. Intiman är lillaystern i gänget som glöms bort lite ibland. Även Krusenstiernateatern i Kalmar är under Vickys vingar och där kommer Tomas Petterson hamna i Dubbel Trubbel i sommar. Å hösten på Oscars är totalhemlig! Det enda vi fick veta är att det är en produktion man jobbat på sedan 2012 för att få hit och att det är en film som blivit musikal. Jag har faktiskt ingen aning!!! Man kan ju spåna kring det som visats i London, men mycket har ju redan visats även här. Spännande!

Mitt i informationen kom Per Andersson och Linus Wahlgren upp och hälsade. Med den hundrade föreställningen framför sej och jubileumsfest var bägge taggade till tänderna och det syntes även på scen. Det märks att de gillar att jobba ihop, de slänger käft, pikar varandra och är som två bröder ungefär. Senare under föreställningen gjorde de allt för att få varandra att komma av sej, vilket också lyckades  🙂

Det var verkligen en toppenkväll! Nästa år blir väldigt spännande för en teaternörd som mej. Jag pratade med Vicky och Bosse om att det till hösten är 30 år sedan Phantomen sattes upp i Sverige första gången och att jag planerar jubileumsfest. Jag blev väldigt glad när de vill vara med och planera festen med mej. Ikväll ska jag träffa gamla Phantomengänget och senare åker jag till Artipelag och kollar in Snödrottningen med Rickard Söderberg. Håll koll på instagram @marlenerinda för bilder. Två roliga teaterdagar och jag ser verkligen fram emot nästa år då jag kommer att se en massa roliga uppsättningar på olika scener. Love it!

Förra lördagen åkte vi direkt till Grand Hotel när vi klivit av Birka Cruises. Fyllda med julkänsla skulle vi få se premiären av Niklas Strömstedts julshow på Grand Hotel. Självklart testade vi julbordet också!

Jag vågar nog påstå att Martin och jag numera är något av julbordsproffs. Det tycker jag nog att man kan säga när man förra året åt sej igenom ett tiotal julbord och ungefär lika många i år. Många frågar om vi inte är trötta på julmat när julafton väl kommer, men det är vi faktiskt inte. Vårt eget julbord är rätt litet, så det är bara trevligt att få testa lite annat.

Grand Hotels julbord är enormt! Vinterträdgården är vacker även opyntad, men i julklädsel blir det ännu finare och otroligt mysigt. Maten är vackert upplagd och julpyntet trängs även på julbuffén. Bara det visuella intrycket är alltså till belåtenhet. Sen smakar man och hamnar i någon slags julbordshimmel. Allt är sååå gott! När jag kom till den varmrökta laxen hade jag kunnat stanna, det var nog det godaste jag någonsin ätit i hela mitt liv! Den bara smälte i munnen, så gott!

Det vi brukar kolla extra på är förstås julskinkan, jansson, köttbullar och traditionella grejer som tex lutfisk. Allt fanns här och var av bästa kvalitet. Det fanns tom grisfötter! Det enda negativa vi har att säga om det dignande julbordet är att kaffe/te på maten borde vara gratis. Det kostar ändå rätt mycket att äta på Grand, då borde man kunna bjuda på kaffe till efterrätterna.

Som extra efterrätt får man alltså Niklas Strömstedt och det är ju en efterrätt som heter duga! En av mina favoritalbum är OM som kom 1990, så han har funnit med i mitt liv ett tag. Jag såg verkligen fram emot att både se och höra showen.

Scenen var julpyntad och musikerna uppklädda till tänderna. Som det ska vara på en julshow. Så mycket julmusik var det kanske inte, men med stämningen och hans mellansnack blev det ändå en helhet som blev ”julig” och när ”Tänd ett Ljus” spelades upp var hela kalaset komplett! Jag hade fått höra alla mina favoriter, ätit god mat och var mer än nöjd.

Ska man bara äta ett enda julbord i år så är mitt tips att man kollar in Grand Hotel, med eller utan show – men showen är förstås grädden på moset. Jag hoppas få komma tillbaka även nästa år och se om laxen är lika god då och kolla in årets julshow. Så mysigt! Och gott  🙂

Jag ligger sååå efter och har sååå mycket att berätta för er! Vi har varit iväg och sett Tomas Ledin på Cirkus och Niklas Strömstedt på Grand Hotell, ni som hänger med mej på Instagram vet hur otroligt bra allt har varit. Nu ska jag börja skriva ikapp här på bloggen. Vi börjar med Tomas Ledin!

Jag fick hem Tomas Ledins jättefina bok ”Inte ett moln så långt ögat kan nå” och tillsammans med showen blev det en komplett upplevelse. Showen ”Skarpt läge” är en resa genom Tomas Ledins artistliv och alla de musikskatter som han har. Han är ju faktiskt en ganska stor del av svensk musikhistoria.

I boken beskriver han sitt liv, precis som han gör i showen. Men i boken lyfter han särskilt fram 25 av sina hits och bjuder både på text och ackord för den som vill spela med. Men inte bara det! Han berättar även hur låten kom till och särskilda minnen runt den. Detta gör att det blir ännu mer speciellt när han spelar dem i showen. Man får mer kött på benen lixom.

Boken är fin och showen är helt suverän! Scenen är ganska enkel från början och låtarna ganska lugna… men vart efter så blir scenen mer avancerad och musiken bygger upp ett crescendo som heter duga och avslutningen är allt annat än lugn! Att se Tomas Ledin dansa på bordet är bara en av anledningarna att se showen! Den fantastiska musiken, hjärtligheten och värmen är några andra.

Jag fort runt som en galning med kameran för att få de bästa bilderna. Det gick sådär… men några bra fick jag, det är inte så enkelt att fota konserter faktiskt. Men roligt! Jag hade gärna tagit en bild av hel ensemblen samlad, men lyckades inte. Däremot fick jag en liten date med Laila Adele efteråt, som är en av flera handplockade och galet duktiga artister som är med på scen.

Gillar ni Tomas Ledin så ska ni både läsa boken och se showen. Det finns några datum kvar i Stockholm, sen är det göteborgarnas tur. Vi hade en toppenkväll! Detta får man inte missa helt enkel, särskilt inte om man gillar Ledin och är intresserad av musikhistoria. Eller om man vill se Ledin dansa på bordet  🙂