En bal på slottet! -

En bal på slottet!

oktober 18, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Igår var jag på Slottet, det var ingen bal men inte långt ifrån faktiskt… jag skulle äntligen få se utställningen om Kungliga brudklänningar. Något jag verkligen sett fram emot!

Jag
är kanske inte en uttalad rojalist, men jag gillar kungafamiljen och
ser hur mycket de gör när det gäller att marknadsföra Sverige. Det finns
inte så många kungafamiljer kvar i världen, så det vi har börjar
faktiskt bli en smula unikt. Sen kan man förstås alltid diskutera det
här med tronföljd och arv, men det är inget jag tänker ta ställning vare
sej för eller emot just nu.

Däremot måste jag säga att
slottet är helt fantastiskt! Så otroligt vackra lokaler och väldigt
trevliga människor som jobbar där. Min roll igår var som skribent, jag
skulle se den nya utställningen och skriva om den i Du i Fokus. Slottets miljö + vackra brudklänningar, det kan ju inte bli annat än bra!

Vi
togs emot i vakten, fick anmäla oss och få besöksbricka. Sen samlades
vi ihop i ett litet rum där vi fick vänta en stund. Då var det typ jag
och alla stora, etablerade medier som SVT, Tv4, Aftonbladet mfl. Jag
kände mej rätt liten i den skaran… inte var det någon som sa något
heller, alla bara stod där. Jättemysko!

Sen
gick vi i samlad tropp genom slottet, genom utställningen med ordnar
och sköldar och in i Rikssalen. Det var här Kungabarnen hade sina
bröllopsfester och nu skulle deras brudkläder alltså visas upp i samma
lokal. Inte bara deras utan även Drottning Silvias och Prinsessan
Lilians, plus en massa andra attiraljer som skor, brudnäbbarnas kläder
och en massa annat. Två designers var också på plats för att berätta om
kläderna.

Det
var så otroligt fint arrangerat med klänningarna i den vackra lokalen.
Jag gick runt och tog mängder med bilder, lyssnade på berättelserna och
läste på alla informationstavlor. När jag tyckte att jag var färdig fick
jag sällskap ut av en i personalen som jag ställde tusen frågor till.
Så han tog mej på en egen liten tur i lokalerna och berättade annat än
det jag faktiskt var där för. Ibland gillar jag min glappande trut som
ger såna här möjligheter till lite annat. Det blev en fantastiskt tur
där jag fick en massa intressant information och faktiskt även fick
vinka från den berömda balkongen 🙂

Jag måste
verkligen rekommendera ett besök i slottet och då inte bara till
utställningen av brudklänningar, utan hela kalaset! Ta en hel
eftermiddag till detta, allt ingår nämligen i en och samma entré! Njut
av allt vackert och ta god tid på er, men gör det inte på en måndag för
då är det mesta stängt för allmänheten. Just brudklänningarna visas tom
mars, missa inte det!!!

Jag ska nog ta med mej Martin dit och se allt igen, i ett lite lugnare tempo. Då ska han bla få se blomman, som egentligen är en marsipanros från Kungaparets bröllopstårta. Den har en alldeles egen liten historia…

Bakom kulisserna…

oktober 13, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

En kommentar jag fick igår, fick mej att fundera lite. Det ser säkert lite flådigt ut ibland när jag går på vissa pressevent. Som tex lunchen på Gyldene Freden igår, med god mat och gott vin. Jag får göra kul grejer, testa spännande nyheter osv. Men det är ju oftast inte så enkelt eller flådigt som det ser ut…

Just när man sitter där och äter är allt förstås både mysigt och gott. Men man äter och dricker med alla sinnen för att senare kunna beskriva allt. Men innan man ens tar minsta tugga eller klunk, så ska ju allt fotograferas! Då gäller det att få en bild som ingen annan har, hitta ljuset och se till att inget eller ingen stör bilden. På en pressträff kan det vara allt från 10 till 50 skribenter som alla vill ha den bästa bilden, så det blir lite trängsel. Får man inte till bilden som man vill, så måste man använda pressbilder och det vill nästan ingen.

Sen får man en presentation och äter långsamt medan man lyssnar på de andras intryck. Man småpratar med de närmaste och jämför intryck. Just igår var det väldigt spännande eftersom alla rätter innehöll lamm och var speciellt utformade till vinet. Igår fick vi även en kortare genomgång på engelska av en fransman om hur man framställer ekologiska och veganska viner. Jag som har svårt att lyssna på en svensk genomgång (pga koncentrationssvårigheter) har förstås ännu svårare att lyssna på en engelsk.

När man ätit klart får man oftast med sej både menyn och pressmaterial hem, för mej är detta en otroligt stor hjälp! Med hjälp av pressmaterialet kan jag komma ihåg det mesta av presentationerna, tillräckligt för att kunna skriva en begriplig text. För det är ju det allt ska utmynna i!

När jag kommer hem ska jag helst sätta mej och skriva direkt för att få ner det på pränt innan jag glömmer allt. Men oftast är jag för trött och i de flesta fall dröjer det några dagar innan jag kan sätta mej vid datorn och då tar det tid att få ihop en bra text. När det gäller gårdagens lunch så kände jag att jag bara behövde skriva om själva vinet, föredraget lärde mej mycket och finns kvar när jag ska skriva närmare om framställningen en annan gång.

Det är alltså inte bara en god lunch, utan en massa annat. Precis som nu när jag sprungit runt på pressdagarna. Man går inte bara in på en PR-byrå och blir bjuden på en massa gott, man har hela tiden alla tentakler ute för att hitta kul grejer att skriva om. Idag tex har jag gått nästan 15 000 steg (ca 1 mil), man är igång en massa timmar, ser mängder med saker, pratar med massor med människor, får 5-10 presentationer av kanske 10-15 olika varumärken vid ett och samma tillfälle och ska samtidigt ställa frågor, ta in svaret och ta bilder. Man blir rätt förvirrad och ganska mosig i skallen.

Sen kommer man hem och ska tömma kameran, först då vet man vad man sett, bilderna ska redigeras och pressmaterialet gås igenom. Det mest intressanta läggs överst och så ser man om man har bilder som duger för att göra något med. SEN kan man börja skriva ihop något! Jag brukar hålla texterna ganska korta eftersom vår idé är att man ska kunna läsa våra artiklar mellan två busshållplatser. Det ska gå snabbt och vara enkelt, men samtidigt informativt.

Jag tycker oftast att allt är jätteroligt! Men jag blir förstås trött. Jag har ändå mina olika diagnoser som jag oftast inte tänker på när jag ska planera mina dagar och det är ju oftast inte jag som planerar dem heller, man får ett färdigt schemat att gå efter. När det blir många dagar i rad med många olika träffar orkar kroppen hyfsat, men knoppen stänger av. Kroppen också faktiskt, men det låtsas jag inte om. Just nu fryser jag som en hund och fingrarna är så stelfrusna att jag knappt kan skriva. Det är ett vanligt symptom när jag farit runt.

Som sagt, oftast är det roligt och det måste det ju vara eftersom jag inte tjänar en enda spänn på det jag gör. Än! Jag hoppas förstås att det en dag ska ge en liten inkomst från annonser, det har kommit förfrågningar så snart kanske…

Så ser det alltså ut. Det är inte bara en lunch, resa, upplevelse eller pressträff. Det är ganska mycket jobb för att få ihop alla delar för att det ska bli bra. Och bra måste det bli, annars är det ju ingen som läser det man skriver. Så nu vet ni vad jag sysslar med och hur allt fungerar 🙂

Lite mycket nu…

oktober 12, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Jag kom alltså hem från Mallorca i söndagskväll. För att inte behöva sitta vid datorn på söndagkvällen hade jag fixat inlägget med veckomatsedeln innan och schemalagt. Det var ju en himla tur… sedan jag kom hem har det nämligen gått i ett!!!

Den här veckan är det nämligen sk pressvecka och då är det fullt ös! I måndags var det ganska lugnt, men då var jag så trött att jag bara gjorde det mest nödvändiga. Så det blev bara ett par pressevent den dagen, men å andra sidan skulle jag köra Martins föräldrar till flyget och sitta i bilen i drygt två timmar. Så det blev ändå kollaps i soffan med stora, tjocka filten på kvällen.

Igår och idag har det varit lite mer… igår sprang jag runt som en tok för att klara av mina möten på fyra timmar som vi har som regel för pälsbollen för att slippa hundvakt. Å jag klarade det på minuten! Men då tog jag bort ett par ställen som jag får prioritera nästa gång istället. Eftersom jag skyndade mej fick jag ju ganska mycket tid på eftermiddagen, att jobba tänkte jag… men då var jag helt slut och satt i princip bara och glodde rätt fram med hunden i knät. Det blev bara att kolla av lite mail, sen var kollapsen ett faktum igen. Men tjocka filten förstås, det är för jäkla kallt i det här landet!

Idag visste jag att jag inte skulle klara de där fyra timmarna, så jag körde pälsbollen till mina föräldrar direkt på förmiddagen. Men först var jag till Vårdcentralen och lämnade blodprov inför besiktningen av köldkörteln nästa vecka. Sen drog jag in till stan och hann med ett möte innan jag skulle på lunch på Den Gyldene Freden. Där skulle vi få lunch och smaka ett nytt vin som släpps på systembolaget idag. En jättemysig lunch och vinet var jättegott!

Jag och Annika tog sällskap från lunchen och hann besöka ytterligare sex ställen efter det. Sen borde jag tagit en till men då hade jag så mycket att bära att jag helt enkelt inte orkade mer. Så vi tog oss till centralen och åkte åt varsitt håll. Hämta hunden, hem, lite jobb och sen kollaps i soffan igen. Nu sitter jag här medan Martin fixar middag och jag vet att jag måste skriva ett par texter innan jag går och lägger mej. Å jag är sååå trött!

Imorrn är sista pressdagen för den här gången, sen är det faktiskt inget bestämt alls på hela fredagen. Då hade jag tänkt att träna, men det orkar jag nog inte… morgondagen börjar med en äggfrukost inför Äggets Dag på fredag. Sen ska jag till 4-5 olika ställen innan jag åker hem och går ut med hunden och sätter mej och jobbar. Om inte kollapsen återigen är ett faktum…

Jag fixar verkligen inte ett för högt tempo. Några dagar är ok, men inte för många. Att först vara borta fyra dygn och sedan komma hem till detta är lite för mycket, men helgen blir ganska lugn. Å nästa vecka är nästan helt tom, då borde jag hinna ta igen mej lite. Jag har ju inte ens hunnit träna på nästan två veckor, så det måste jag prioritera nästa vecka.

Jag vet ju att det blir så här ibland, så är det. Jag vet också hur trött jag blir av det, men det är ju bara korta perioder några gånger om året. Det klarar jag. Nu ska jag bara kollapsa lite 🙂

Veckomatsedel v 39

oktober 3, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Nu är vi inne i Oktober och hösten är här på riktigt. I Stockholm har det iofs varit sol, men ruggigt blåsigt och kallt. Det känns riktigt bra att veta att jag sitter på flyget till Mallorca om ett par dagar och att det är 25 grader varmt där! Iofs blir det bara ett par dagar, men ändå!

Det ska bli väldigt roligt att tillbringa några dygn med 80 andra kvinnor, träning, föreläsningar, god mat och en massa skratt hoppas jag. Jag kommer skriva så mycket jag kan under resan och bilder ser ni på Instagram (marlenerinda) förstås.

Även om jag äter något annat, så ska ni självklart få veckans matsedel! Jag har siktat in mej på rätter som går hyfsat snabbt att laga, förutom fisken för den tar sin lilla tid i ugnen.

Måndag: Snabba Pastan 7 SP
Tisdag: Räkgryta med minimajs 5 SP plus ris
Onsdag: Gratinerad Kyckling 5 SP / 6 PP plus ris
Torsdag: Pasta med zucchini och fetaost 3 SP plus pasta
Fredag: Snabb Lövbiffsgryta 5 SP plus ris
Lördag: Fisk i ugn med kräftzatziki 4 SP plus potatis
Söndag: Pasta med krämig spenatsås 2 SP / 2 PP plus pasta

Ge er en riktigt fin vecka!

Lunch med Leif Mannerström mm…

september 24, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Den här veckan har bara sprungit iväg! Det var måndag och sen var det fredag på en gång på något konstigt sätt. Så kom helgen och då ska man gärna hinna ännu mer än i veckan… å det gör man ju inte…

I måndags var jag på höstens MatPrat för att få veta allt om kommande mattrender och nyheter. Vi fick lunch skapad av Arla Culinary Team som bjöd på rätterna de snart ska tävla med. Det var en skaldjurskorv, oxkind och en massa annat som iaf jag inte skulle komma på att kombinera, men som var otroligt gott tillsammans alltihop! Vi fick med oss flera nyheter hem som jag ska testa nästa vecka och se om det kan bli några spännande recept av.

På tisdagen åt jag lunch på Kronfågels kontor och fick veta allt om höstens nyheter i kycklingväg. Det är mycket fokus på kycklingkorv, så vi fick se hur man gör korv och sedan äta en fantastisk lunch skapad av Magnus Albrektsson och Signe som vann Mästerkocken Junior. Jag är gladast över att det nu finns en falukorv med bara 16% fett, gjord på kyckling. Så nu blir det korvstroganoff inom kort, eller korv i ugn… bägge är favoriter 🙂

Så var det onsdag och då åt jag lunch med Leif Mannerström. Han har länge haft ett samarbete med Dafgårds och nu släpper man fem nya matpajer som jag hade äran att få smaka. Det var en jättetrevlig lunch och jag fick ett bra snack med Mannerström. Jag har varit väldigt skeptisk till paj, tycker det är ganska torr och tråkig mat. Men jag blev faktiskt överbevisad, de här pajerna var goda! Trots att de både frysts och sedan tinats i micro… HÄR kan du läsa mer om de nya pajerna.

Torsdag och fredag har mest gått åt till träning och att komma ikapp. Jag länkar om alla gamla veckomenyer och har snart lagt om hela 2016. Längre bakåt kommer jag inte att gå, då får man helt enkelt acceptera att komma till gamla sidan. Nya sidan fylls mer och mer med material och det ser så otroligt mycket finare ut än den gamla! Det tycker tydligen läsarna också, för statistiken går spikrakt upp och äntligen har det kommit annonsförfrågningar! Så snart kanske jag tom kan tjäna en liten slant på mitt företag, det tog bara två år…

I helgen ska trädgården städas och höstfixas, sen har jag en lugn vecka framför mej då jag mest ska skriva ikapp och städa inne. Jag kommer hinna med träningen som jag vill och sköta maten, precis som jag vill ha det. Så vågen ska nog belöna mej med ett minus hoppas jag. Trots att det är höst, så känns det ganska ok faktiskt. Visst gör kroppen ont och jag är tröttare än vanligt, men inte så illa som föregående år ändå. Jag ska nog överleva den här årstiden också, om tre månader är det julafton!

Avskyr nytt!

september 20, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Är det bara jag som inte gillar nya grejer? Jag drar mej för att köpa nya tekniska prylar, ladda ner program och appar för att jag helt enkelt inte orkar lära mej dem! Är jag verkligen ensam om det?

Jag fick en ny telefon av Martin i bröllopspresent, tack och lov var det en likadan som jag hade innan och inte mycket att lära om. Men så installerade han en liten svart låda till tv´n och nu kan jag bara titta på grundutbudet – de andra kanalerna vet jag inte hur man får fram. Jag klarar en av fjärrkontrollerna, den vanliga till tv´n – de andra vet jag inte ens hur många de är eller vad de går till…

Min fina kamera har en grundinställning som jag nästan alltid använder och som tack och lov ger bra bilder. Den har egentligen en massa finesser, men börjar jag utforska den så vet jag inte hur jag kommer tillbaka till grundinställningen igen…

Å nu har vi alltså ändrat portal och utseende på Du i Fokus… så länge jag skriver funkar allt bra, men sen ska det ju in bilder också… de hamnar inte där jag vill och blir inte i den storlek jag vill heller… Det går bra så länge det bara ska vara en visningsbild överst, men ska det in bilder i själva texten går det åt skogen. Det blir helt enkelt skitfult!

Å då blir jag bara så trött. När jag inte förstår hur jag ska göra orkar jag inte ens testa runt särskilt mycket. Jag försöker några gånger, sen ger jag upp och väntar på att Martin kan hjälpa mej. Så är det oavsett vad det gäller, går det inte på första, andra eller tredje försöket – så ger jag upp. Fortsätter jag blir jag bara förbaskad och då blir jag supertrött och kroppen säger ifrån. Hjärnan funkar inte när det gäller nya saker verkar det som – den vill inte ta in nytt.

Så nu sitter jag här, sur på mej själv som inte fattar något och med ett skitfult inlägg… jaja, det är ju ett i-landsproblem… men ett ganska surt sånt! Är det bara jag som är så här? Som vill ha mina gamla vanliga grejer och inte uppdatera mej alls. Invant är bra och bekvämt, jag gillar det!

Veckomatsedel v 37

september 19, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Måndag igen och ny veckomeny! Detta är första veckan med recept från vår nya sida. Nu är det lättare att hitta recepten, gilla, dela och skriva ut dem. Det går att söka i sökrutan och även i kategorier. Allt är inte överfört än, men det kommer vart efter. Vi kommer även i fortsättningen att försöka ha med Smartpoints i recepten 🙂

Efter en hektisk period med mycket utemat är jag sugen på helt vanlig mat med få points. Så jag har försökt att få en bra blandning av kött, fågel, fisk och vegetariskt. Jag gillar snabblagat och få ingredienser, så det har jag också försökt att tänk på.

Här är veckans matsedel, håll till godo!

Måndag: Pasta Carbonara 11 SP
Tisdag: Risotto 13 SP
Onsdag: Kyckling i balsamico- och oreganosås 4 SP plus potatis
Torsdag: Kassler i ugn med broccoli 5 SP plus tillbehör
Fredag: Pasta med zucchini och fetaost 3 SP plus pasta
Lördag: Örtfylld kyckling med tomatsås och oliver 4 SP plus ris
Söndag: Potatis- och tonfiskgratäng 7 SP

Vad gillar ni vår nya sida? Visst är det mycket lättare att hitta recepten? Hjälp oss gärna att sprida nya Du i Fokus så fler kan ta del av våra goda recept 🙂

Ha en fin vecka everyhopa!

Frossar i bilder!

september 18, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

De senaste veckorna har varit helt galna med teater eller något annat nästan varenda kväll och knappt någon tid hemma alls. Hundvakterna har varit flitigt inkallade och det dåliga samvetet totalt… Men nu är det lite lugnare och vi försöker komma ikapp med allt igen 🙂

Just nu sitter Martin och jag vid varsin dator och jobbar. Han fixar ny layout till Du i Fokus, som nu fått en .SE-adress och ett helt nytt utseende. Nu ska alla texter från gamla sidan läggas över, två års jobba ska alltså flyttas… post för post… Så med nästa veckas matsedel kommer ni att hitta recepten på nya sidan. Ska bli spännande att se vad alla tycker, lääääskigt!

Å jag sitter och fixar fotoalbum från bröllopet och bröllopsresan. Jag ligger efter totalt, så även albumet från Gambiaresan i januari ska fixas. Sånt brukar jag göra direkt, men den här gången har jag helt enkelt inte hunnit och nu känns det som ett helt berg att jobba sej igenom. Hur många bilder som helst som ska kollas igenom, läggas in och skrivas bildtext till. Ett hästjobb, men kul när det är klart. Jag älskar att sitta och bläddra i mina fotoalbum!

Jag har kört igång en maskin med tvätt, de sista sommarkläderna ska tvättas och läggas undan. Måste ta ett varv med dammsugare och gärna hinna iväg med returpapper, glas och plast till sopen också… Sen borde vi städa trädgården, men det får bli nästa helg. Vi ligger efter med ungefär allt! Det ser ut som en tornado har gått fram här hemma… men med små steg ska vi nog få ordning på torpet!

Jag är ganska säker på att alla har perioder när man bara hinner det mest nödvändiga hemma, har inte ni det? När man kliver ur sängen på morgonen, duschar och borstar tänderna och springer iväg. När man kommer hem droppar man sina grejer nånstans (i vårt fall köksbordet), fixar mat, äter, kastar sej i säng och sen är det samma visa nästa dag. I bästa fall har man hunnit röja hjälpligt efter maten… Jag fattar inte hur folk kan ha så välstädat hemma med skinande golv och rena diskbänkar och samtidigt ha arbete och barn. Sover de inte?

Hur är det hos er? Vad är era tankar kring städning? Är det värt utebliven sömn? Här gör vi så gott vi kan, ingen av oss gillar att städa och är ganska dåliga på det… men vi bråkar heller inte om det! Idag frossar jag i bilder och sen hinner vi det vi hinner, så får vi se hur mycket det blir. Det som blir kvar tar vi helt enkelt en annan dag 🙂

Surmunnen är borta!

september 13, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Två behandlingar med Restylane

Som ni kanske kommer ihåg har jag experimenterat en del med hudvård och andra behandlingar under året. Eftersom jag fått frågor om botox och restylane så var jag ju tvungen att testa det med! Man kan ju inte berätta hur det känns utan att prova…

Botox känns lite läskigt, men restylane är ändå så naturligt det kan bli och känns ok, det vågar jag ha i kroppen. Det påverkar heller inte ansiktsuttrycken eller ansiktsrörelserna, som botox gör. Restylane
är en kristallklar gel som injiceras i huden i små mängder för att
återskapa volym och struktur, det är baserat på en hyaluronsyra
som liknar kroppens egen hyaluronsyra.

Med detta i bakhuvudet träffade jag AnnMargreth på Eriksbergskliniken i Stockholm. En mycket elegant och vänlig kvinna som tålmodigt förklarade hur allt gick till och svarade på min tusen frågor. Jag skulle få minst två behandlingar eftersom jag hade ganska djupa ”buktalarveck” runt munnen, en behandling med 5ml av den tjockare vätskan och några veckor senare finjustering med den tunnare.

En förebild togs, lite bedövningssalva las strax nedanför om näsan och sen var vi igång! Innan jag riktigt visste vad som hände hade jag en låååång nål instucken strax ovanför en hörntand som sedan gick hela vägen förbi mungipan och ner i hakan!!! I ett enda nålstick kunde AnnMargreth alltså lägga restylane lite överallt där det behövdes. Det gjorde inte särskilt ont konstigt nog, men ljuden… jag hörde ju hur nålen jobbade sej igenom muskler och senor… Å man har en hel del muskler runt munnen, särskilt om man som jag snackar mycket 🙂

På några minuter var första sidan gjord och jag var alldeles svettig! Å då var det en sida kvar!!! Jaja, man vill ju inte se alldeles sned ut, så det var bara att snällt sitta kvar i stolen och försöka verka cool. Det lyckades sådär… mina veck var djupa och det gick åt rejält med produkt för att få till det, men resultatet syntes faktiskt direkt! Men precis som när ett tyg legat ostruket för länge, så krävs det mer än en strykning för att få det slätt – så är det med huden också. Det skulle alltså ta lite tid och ytterligare en behandling innan det var klart.

Det hettade lite direkt efter behandlingen och var lite knöligt inne i munnen. De största ”knölarna” masserade jag med fingrarna och de blev mindre och mindre vart efter. När det gått 2-3 dagar kändes inget alls av behandlingen och den lilla svullnad som fanns var borta redan dagen efter. Efter fyra veckor var det dax för besiktning och påfyllning. AnnMagreth var nöjd med resultatet och gjorde bara små finjusteringar för att släta ut ännu mer. Vi var överens om att ålderstecken med små fina linjer och rynkor runt tex ögon inte är något större problem, men att se ut som en buktalardocka och se riktigt sur ut fasta man är glad faktiskt kan vara ett stort problem för en del.

Jag har alltid haft en surmun så länge jag kan minnas. På skolbilder från mellanstadiet har jag rejäla linjer från mungiporna och ner, precis som min farmor och pappa har. Det var väldigt intressant att se hur jag såg ut utan… att se ut som jag känner mej – glad! Å va mycket kommentarer jag har fått! Jag vet inte hur många som sagt att jag ser så glad och utvilad ut. Äntligen uppfattas jag som jag faktiskt känner mej!

Resultaten
sägs vara långvariga, men inte permanenta. Effekten
av en behandling med Restylane syns vanligen 6–12 månader och sen kan man fylla på om man vill. Men det kan synas skillnad längre för vissa och de väldigt djupa vecken som jag hade tar nog tid att komma tillbaka helt. Jag vet inte hur jag ska göra med påfyllning, för lite läskigt var det. Men kanske… vi får se… det var ju kul att känna sej extra fin inför bröllopet förstås. Att se lika lycklig ut som jag var 🙂

Kan jag rekommendera det? Absolut! Det är lite obehagligt, det ska jag inte sticka under stol med, men man ser resultatet direkt! Kostnaden på ca 4000 ska man också ha med i funderingarna, det är mycket pengar – men om man mår bättre av det och har råd så kan det självklart vara värt det. Beslutet måste ligga hos en själv, jag kan bara säga att jag förstår folk som tycker det. Det är faktiskt värt en hel del att se ut som man känner sej, inte bara slippa rynkor och se yngre ut – utan faktiskt se glad ut!

Å ska man göra en sån här sak så tycker jag förstås att man ska känna sej trygg och kunna lita på sin vårdgivare. Och det gjorde jag verkligen med AnnMargreth på Eriksbergskliniken, redan andra gången kändes hon som en gammal bekant som man kom hem till. Jag kan alltså även rekommendera Eriksbergskliniken och de har en massa andra behandlingar också om du är nyfiken på något annat. Självklart ska man kolla upp sin vårdgivare så de är certifierade, vilket Eriksbergskliniken är. Ta inga onödiga risker utan låt proffsen sköta jobbet!

Bullets over Broadway – en riktig musikal!!!

september 12, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Teatersäsongen pågår för fullt och vi har nu kommit till ungefär hälften av höstens premiärer. Jag njuuuuter!!! Ni som inte är riktigt lika fascinerade som jag får stå ut en vecka till, sen lugnar det ner sej.

I lördags var det dax för Göta Lejon och Bullets over Broadway. Jag brukar gå på publikrepetitionerna, men den här gången fick jag äran att gå på självaste premiären. ALLA var förstås där och ALLA var precis lika begeistrade! Jag pratade med bla Shirley Clamp i pausen och hon var precis lika imponerad som jag av skådespelarna, scenen, kläderna och musiken. Så här ska en musikal spelas!!!

Föreställningen utspelar sig i slutet av 1920-talet där den unga manusförfattaren David Shane (Linus Wahlgren)
just anlänt till Broadway. Han får möjlighet att sätta upp sin senaste
pjäs tack vare finansiering av den mäktiga gangstern Nick Valenti (Johan Rabaeus) som ser detta som ett tillfälle att göra sin flickvän Olive Neal (Shima Niavarani)
till stjärna på Broadway. Dock är hon både krävande och mindre begåvad
och ställer till alla möjliga problem för bl. a producenten Julian Marx (Per Svensson). Valenti anställer en livvakt för att skydda ”sitt intresse”, Cheech (Johan Rheborg),
som visar sig vara ett geni som kommer med strålande idéer när det
gäller manuset. Lagom till premiären finner sig David Shayne intrasslad i
diverse komplikationer, inklusive lögner om att Cheechs briljanta idéer
är hans egna samt en affär med föreställningens förföriska och något
överförfriskade huvudrollsinnehavare Helen Sinclair (Helen Sjöholm).

Rollsättningen är perfekt! Det kunde inte bli bättre! Alla passar perfekt i sina roller och samspelet är totalt! Att se Rheborg steppa var en ny upplevelse, riktigt angenäm! Lisa Stadell som spelar Davids flickvän, drar av två nummer så man får total ståpäls. Hon har en av Sverige bästa röster just nu och många fler borde få upp ögonen för hennes talang.

Shima Niavarani är ett kapitel för sej… ett underbart kapitel… med den mest nasala och gälla röst man kan tänka sej lyckas hon bokstavera sej fram genom hela föreställningen och det är total succe! Bortskämd ser hon sej som universums mittpunkt och kan uppriktigt inte förstå att inte alla gör detsamma.

De fantastiska skådespelarna har fått vackra kläder av Camilla Thulin och ackompanjeras av en lika fantastisk orkester. Allt är fulländat, det finns lixom inget att klaga på! Som musikal är detta en höjdpunkt och något som alla musikalälskare helt enkelt ska se! Även om man bara kan köpa biljetter till mitten av december just nu, så är jag helt säker på en förlängning och då blir detta årets bästa julklapp! Vi får väl se om jag får rätt…

Ett måste för dej som gillar teater!

september 11, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

I onsdags såg jag det mesta fantastiska i teaterväg på länge! Kanske på flera år! Och då har jag sett mycket…Vi var inbjudna till Dansens Hus för att se genrepet av Nötknäpparen och kom dit helt nollställda. Vi visste inte ett smack om föreställningen, mer än att det är Tjajkovskij som skrivit musiken. Vi gick därifrån totalt begeistrade!

Nötknäpparen är nämligen föreställningen du inte vet att du både vill, borde och måste se! Bakom den tudelade affischen göms en helt magisk värld som du sent
kommer att glömma. Detta får du helt enkelt inte missa! Alla vi pratat med som sett den säger samma sak; helt magiskt, fantastiskt, otroligt!

Ni kanske såg mellanakterna i Eurovision? De där dansnumren var koreograferade av Fredrik Benke Rydman, som också satte upp Svansjön på Dansens Hus för något år sedan. Hundratals miljoner människor trollbands av mellanakterna i Eurovision och Svansjön sågs av 250
000 personer över hela Europa. Han vet vad han sysslar med alltså!

Fredrik Benke Rydman var tidigare
medlem i dansgruppen Bounce och nu sätter han alltså upp en nytolkning av klassikern Nötknäpparen.
En version som ingen sett maken till tidigare. I hans version möter Clara (som bor på en soptipp) en
vacker balettprins, smutsiga råttor, smaskiga godisfigurer, en nötknäppare med
r’n’b i hörlurarna och en organhandlare på jakt efter ett ungt hjärta att sälja
till en sjuk kvinna. Med breaking, hiphop, balett och visuella effekter ledsagat med stor humor av
scenarbetaren Jörgen, får vi följa med in i en förtrollad värld.

Dansarna är fantastiska!
Alla ingredienser finns där, musik och dans i alla former, kostymer, humor,
glädje, sorg och en berättelse som berör. Föreställningen passar alla, särskilt
tack vare Jörgens ledsagning. Vi kan lova er 100 minuter av ren njutning! Detta måste ni faktiskt se!!!

Sällskapsresan på China

september 7, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Igår var det dax att se en av musikalerna jag varit mest nyfiken på den här hösten. Hur sjutton gör man en musikal av Sällskapsresan? En av mina favoritfilmer 🙂

Jag vågar påstå att ALLA i min ålder har sett Sällskapsresan och vet allt om juiceknappen, 4 P, pizzaracer och Peppes Bodega. Många av oss kan nästan varenda replik, men tröttnar ändå inte på att se den om och om igen. Filmen är ca 1 timme och 40 minuter, en musikal brukar vara 2.40… Hur skulle man få ihop allt med alla viktiga detaljer?

Allt börjar förstås i brödrostfabriken. Efter jobbet stöter Stig Helmer ihop med Majsan som ska åka på semester och Stig Helmer bokar spontant en resa till Kanarieöarna över jul. Flygrädd som han är tar han hjälp av en psykolog som skickar med honom ett paket som ska lämnas på en bar och hämtas av ”moster”. Men hans resväska kommer bort, för att inte moster ska vara utan julklapp kommer Stig Helmers nya kompis Ole på att de kan göra ett nytt paket och lämna på baren. Ni vet ju hur det går, detta var bara för att fräscha upp er lite 🙂

Anders ”Ankan” Johansson är otroligt lik Lasse Åbergs Stig Helmer! Han har samma kroppsform, samma tafatthet och samma hållning. Man kunde inte hittat någon bättre! Hans-Erik Dyvik Husby som spelar norrmannen Ole var en trevlig överraskning. Vilken utstrålning! Den enda som är med från filmen är Sven Melander och som hans kompis ser vi Tomas Bolme. Castingen är som vanligt perfekt när Vicky von der Lancken är inblandad, så är det bara!

Å visst är alla viktiga moment med! Man gör lite långbänk av Gubbarnas letande efter Peppes Bodega, det kunde kortas en del. Men i övrigt så tycker jag att allt är lagom avvägt, lagom förändrat och precis så där småputtrigt som det ska vara. Man känner igen sej, vet vad som ska komma i nästa scen och skratten sitter där de brukar. Det är väl egentligen bara sångnumren som är nya, dem har vi ju inte hört förut – men nog märks det att Bengt Palmers varit inblandad och behållit nyanserna från filmmusiken.

Det är såklart en nostalgitripp att se den gamla filmen som musikal. Trots att man vet exakt allt om handling och repliker så är det en föreställning som man roas av. Det känns inte som gammal skåpmat, utan är roligt att se hur man gjort musikal av filmen. Så visst är den värd att se! Men se gärna filmen några dagar innan, så ni har den fräsch i minnet.

Utan att säga för mycket, så finns där ändå en och annan nyhet i musikalen. Kolla in juiceknappen… och vänta bara och se vilka Berra och hans kompis får lift med till Grisfesten… mer än så säger jag inte. Se den bara 🙂

Ny sida av William Spetz!

september 6, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Nu står teaterpremiärerna som spön i backen! Vi går på publikrepetitionerna av det mesta och den första var igår. Först ut var William Spetz med sin monolog ”Mormor, jag vet att du är i himlen, men har du tid en timme?”

Det var inte likt något jag sett förut. Redan från första minuten är allt annorlunda och oförväntat. Jag vet nästan ingenting om William Spetz, förutom det jag kort sett på tv. En stor, leende mun, snabba repliker och pigga ögon. Å nog är han söt alltid och nog var där många unga tjejer i publiken… men de fick nog en rejäl överraskning…

Borta var de klatschiga, rappa ”one-liners”kommentarerna, fram kom istället en otroligt ödmjuk och kärleksfull son och dotterson. En ung man, uppvuxen tätt inpå sin mormor som nu fick ett otroligt värdigt och kärleksfullt avsked. Hela föreställningen känns som en hyllning av en älskad familjemedlem, som gått bort alldeles för tidigt. Men också med små moralkakor som vi nog alla borde få med oss och påminnas om lite då och då.

William stod sin mormor oerhört nära och brydde sej verkligen om henne, även när han fått en karriär. Han var med henne under en lång tids sjukdom och när hon till slut tog sitt sista andetag. Hur många av oss träffar våra nära fast vi bor i närheten av dem? Hur ofta hörs vi ens på telefon? Hur gott samvete har vi egentligen när det gäller våra äldre?

Allt William har är en scen, en bänk och en urna. Det är allt vi ser när vi kommer in i salongen. Vi får också se videosnuttar från hans uppväxt där både mamma, mormor och en liten William syns i bild. Han är helt ensam på scen och på 90 minuter får han oss både att skratta och gråta. Han berättar naket och ärligt om sin uppväxt, från när hans mamma och pappa träffades, till i dag. Hur han blev han.

Det är som sagt väldigt annorlunda och något som iaf inte jag kan påminna mej att jag sett något liknande tidigare. Det kanske inte är något för de yngsta fansen, men definitivt för de lite äldre och faktiskt ungdomar tillsammans med sina föräldrar och deras föräldrar. Inte dumt alls att se föreställningen tillsammans med dem man bryr sej mest om. Man får en rejäl tankeställare om vad som faktiskt är viktigt och hur otroligt fint det är att bry sej om varandra.

Så vi kan absolut rekommendera den! Men glöm då allt vad sprattelgubben Spetz heter och omfamna den lille William istället. Han har en hel del att komma med och det ska vi lyssna på.

Enkel och smal äppelkaka

september 3, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Just nu trillar äpplen ner från grannarnas äppelträd. Så jag tänkte att en väldigt enkelt, snabbt, gott och smalt recept på äppelkaka kunde passa. Vi la ut det i Du i Fokus för ganska länge sedan och det har varit väldigt populärt. Så poppis att tom land.se la ut det i sin nätupplaga 🙂

Så nu lägger jag ut det här med, så alla ni ska få chansen att testa det. Himla gott är det och eftersom det bara är 13 SP (enligt anvisningar med sötningsmedel och lättkvarg) för hela formen är det helt ok att sätta i sej halva kakan själv! När kan man gör det med gott samvete?

Till en form behöver du:

2 ägg
3/4 dl socker (strösötningsmedel för Viktväktare)
150 g eller 1 ½ dl kesella/kvarg (1% för Viktväktare)
6 msk vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 krm vaniljsocker
2 äpplen, syrliga (typ Granny Smith)
malen kanel
2 tsk mandelspån
1 tsk smör/flytande margarin till formen

Gör så här:

Sätt ugnen på 175 grader, smöra en bakform.

Skala och kärna ur äpplena. Skär i klyftor och lägg i en stor skål. Sikta över kanel (runt en matsked, mer eller mindre beroende
på hur
mycket kanelsmak man vill ha). Blanda om klyftorna så att
kanelen täcker alla klyftorna.

Vispa ägg och socker kraftigt. Blanda torrvarorna och vänd
ner de och kesellan i äggsmeten. Blanda väl men försiktigt.
Häll smeten i formen. Stick ner äpplena i smeten. Strö på
mandelspån. Grädda kakan ca 30 minuter.

Servera gärna med en klick grädde, glass eller vaniljsås.

Just idag testar vi ett annat recept med plommon, så får vi se vad det blir 🙂

Kollapsar på soffan

september 2, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Dagarna bara springer förbi! Just nu är det fullt ös från morgon till kväll och det är inte alls så jag vill ha det. Eller vill och vill… jag hade gärna haft det så om jag orkat. Nu kollapsar jag på soffan så fort jag kommer hem från nåt skoj och orkar sen inget mer den dagen. Diskbänken ser ut därefter…

Just idag har det varit en vinprovning hos Oenoforos med god lunch av Fredrik Jonsson. Man dricker pyttelite, så jag kan inte skylla på alkoholen alls, men likt förbaskat så kraschlandade jag på soffan och sov i nästan två timmar efteråt. Hundpromenaden får vänta till kvällen, men pälsbollen verkar inte misstycka särskilt mycket där han ligger brevid mej och snarkar.

Mitt enda måste är enligt Martin att ta hand om mej. Mitt enda måste enligt mej är att ta hand om hund och hem… och sen mej. Just nu tas det inte hand om nåt… eller jo… Hunden tar vi hand om som man ska, han är viktigast av allt! Tack och lov så är han en sjusovare som inte kräver så mycket mer än kärlek, mat, en daglig långpromenad och en ständigt öppen dörr ut till trädgården. Så pälsbollen tar vi hand om men hur sjutton tar man hand om sej själv när man somnar så fort man sätter sej ner?

Bloggen och magasinet finns i bakhuvudet hela tiden. Där finns inga krav, men jag går ständigt och klurar på nya recept och inlägg. Så blir man efter tio år i ”branschen”. Bloggen är en naturlig del av mitt liv som är med oavsett vad jag gör. Just nu klurar jag på nya recept för säsongen, typ plommonpajer och annat smaskigt. Vi ska testa ett nytt recept i helgen, så får vi se om det kan bli något till Du i Fokus. Det är många som har frukt i sina trädgårdar och efterlyser recept, men inte vilka som helt – utan recept för Viktväktare. Så det försöker vi hitta på!

Å nästa vecka är det julafton varenda dag! Då börjar alla publikrepetitioner och det är teater nästan varenda dag. Underbart! Då blir det lugna förmiddagar så jag orkar kvällarna. Å sen ska allt skrivas om förstås. Jag vill gärna ha ut texterna på premiärdagen, oftast lyckas jag. Nästa vecka ska Martin på resa med jobbet, så jag måste fixa hundvakt också. Lyxproblem, jag vet!

Jag är alltså en bloggande hemmafru med hundra järn i elden som inte får något gjort, typ… Inte så mycket som jag skulle vilja iaf…