Läkarbesöken är avklarade, medicinerna packade och bokhyllan är fylld. Årets långresa är igång. Nu väntar en massa veckor av äventyr och jobb och allt börjar på en parkering i ett industriområde i Norrköping 😛
I tisdags var alla detaljer på plats och vi kunde äntligen rulla iväg på årets långresa. Inte så långt bort, men länge – brukar vi säga. Vi håller oss fortfarande i Sverige, eftersom vårt uppdrag är att kolla in svenska campingar och ställplatser. I år börjar vi i södra Sverige, med en liten husbilsslalom kanske man kan säga.
Vårt första stopp var hos kompisarna Helene och Krister i Norrköping, där vi sov på en parkering i ett industriområde. När vi för några veckor sedan kom på att vi snart hade en långhelg framför oss, slängde jag ur mej att vi skulle ju kunna åka till Ullared. Detta eftersom Helene ville ha nya tallrikar till husbilen och tyckte att våra var bra – de är köpta just på Gekås i Ullared. De behövde ingen betänketid alls, utan var med på idén direkt. Så vi började klura lite på hur vi skulle lägga upp allt.
Eftersom alla behövde jobba på onsdagen, men kunde sluta tidigt, fick det bli att vi jobbade från Kristers jobb. När alla jobbat klart drog vi iväg. Första stoppet var Brahehus, för en liten fotopromenad ner till ruinen samt middag. Vi såg fram emot deras smaskiga hamburgare allihop. Så snopna vi skulle bli…
Vi gick ner till ruinen, solen sken, det var varmt och skönt och vi stannade en lång stund för att fota. Krister har en ny kamera och Martin är ju fotonörd, så det tog sin lilla tid. Sen gick vi upp till restaurangen och kollade in menyn. Den var helt förändrad. Där fanns varken burgare eller korv, inget sk ”trucker-food” alls. Det där med att tänka om är svårt ibland, men jag valde iaf en pasta och Martin tog en fisksoppa. Inte i närheten av en smaskig hamburgare… men men, mätta blev vi.
Vi fortsatte vår tripp. Vi hade fått löfte om att sova på parkeringen till verkstaden i Smålandsstenar som tog hand om vår bil när vi krockade med en älg för en massa år sedan. Rickard på verkstan blev en god vän, som vi fortfarande har kontakt med trots att bilen är såld sedan länge. När vi kom fram var han kvar och tog emot oss med öppna famnen. Så himla roligt att ses igen och att få visa honom vårt rullande hem, han har inte sett det.
Vi tog en promenad ner till Nissan, på vägen passade vi på att kela med två små underbart söta lammungar. Sen somnade vi i våra fina husbilar, bland utbrända och krockade vrak. Vi är inte så kinkiga när det gäller sovplatser.
Vi skulle upp innan tuppen… Mer om det berättar jag i nästa inlägg 🙂
När man ska ut på en längre resa är det rätt mycket pyssel och planering innan man kommer iväg. Nästan hela maj gick åt till att fixa allt inför sommarens husbilstur. Men vi fick nog ihop det!
Vi kom hem från Husbilsträffen 5/5, sen började direkt ett race med läkarbesök, event och en massa annat. Första veckan var mest jobb i form av ett helt gäng olika event, det var boksläpp och invigningar om vartannat. De här grejerna ska vi ju inte bara vara där på, det är ju ett jobb. Under eventet fotar och/eller filmar vi och efteråt ska materialet kokas ihop till artiklar och/eller filmer. Sånt tar rätt mycket tid.
Jag kollade ögonen hos min Dr G. Han har opererat mina ögonlock två gånger de senaste 10 år, nu var det två-årskontroll av den senaste samt koll för gråstarr. Den håller sej lugn tack o lov och behöver inte åtgärdas på länge än. Han hade bilden av mej, öppen på sin datorn, som var före alla operationer. Jösses så trött och ledsen jag såg ut. Han har verkligen öppnat mina ögon och släppt in ljuset i mitt liv, bokstavligen.
Mina mediciner måste också planeras, eftersom en av dem oftast inte finns hemma och tar 3-4 dagar att få hem. Från och med nu kommer vi inte att vara så länge på en och samma plats, förrän tidigast i slutet av augusti – med något enstaka undantag bla midsommar, men då är ju allt ändå stängt… Så i samråd med tjejen på apoteket räknade vi ut hur mycket medicin som skulle gå åt och hur vi skulle lägga upp planen innan vi åkte iväg. På så sätt lyckades jag få ut medicin för ett halvår framöver och kan slappna av när det gäller den biten.
Husbilen skulle också förberedas, städas ur, tvättas och packas. Att packa för flera månaders resa är lite knepigt, särskilt om man ska hålla sej enbart i Sverige som vi ska. Vädret är ju lite som det är så det blir en mix av både långkalsonger och bikini. Dessutom ska vi göra lite jobb på vägen, då vi behöver vara lite uppklädda. Så ja, det är lite pyssel att få ihop det. Så medan Martin fixade med bilen, fixade jag med alla detaljer. Tillsammans fyllde vi vår lilla bokhylla och valde ut vilka böcker och bokserier vi ska plöja den här sommaren. Viktiga grejer!
Och i tisdags var det dax! Martin jobbade fram till lunch, sen gick vi ner till vårt centrum och åt sushibuffé med kille jag är kontaktperson för. Sånt ska också göras innan vi åker iväg, nu dröjer det ju ett tag tills vi ses igen. Och när vi ätit klart gick vi hem för att fixa det sista, fylla vatten, packa in maten och lite sånt. Installera husvakten och informera alla grannar. Sen lättade vi på handbromsen och drog iväg. ÄNTLIGEN!
Som vi har längtat! Nu väntar en sommar med massor av jobb, för vi har ju faktiskt inte semester utan jobbar mer än vanligt. Det är ju nu vi kan kolla in campingarna och ta våra bilder som vår redaktör kan vara nöjd med. Om vädret blir fint alltså, annars skiter sej allt. Vårt jobb är rätt sårbart på det sättet.
Just i tisdags åkte vi bara den korta vägen till Norrköping. Där mötte vi upp våra vänner för att dra på sommarens första äventyr. Det ska jag berätta om i nästan inlägg. Nu väntar 3-4 månaders äventyr, minst 100 nätter i sträck i husbilen. Sååå himla mysigt 🙂
Jag gillar minnena som dyker upp på Facebook. Där påminns man om vad man gjort och vad som hänt. Just idag dök ett väldigt kärt minne upp. Idag är det exakt 4 år sedan vi köpte vår första husbil och vårt liv förändrades totalt. Till det bättre 🙂
Ständigt och överallt uppmanas vi människor att förverkliga våra drömmar. Det låter ju bra, men är det så enkelt? Kanske inte, men det mesta går att förverkliga även om vägen kan vara både krokig och lång. Under pandemin var det många som förverkligade sin dröm om att köpa husbil. Vi också. Att det skulle förändra vårt liv så totalt kunde vi dock aldrig ens drömma om.
Jag vet inte hur länge jag haft drömmen om ett liv i husbil, men det är länge. Långt innan Martin kom in i mitt liv. Jag kommer heller inte ihåg när jag berättade om min dröm för honom, det gör inte han heller – men han var med på noterna direkt. Då var det dock en planering som låg nånstans runt pensionsåldern. Under pandemin var det tyvärr alldeles för många i vår ålder som dog, så vi fick faktiskt lite panik och tänkte att vi måste göra detta nu. Annars kanske det inte blir av, man vet ju faktiskt inte vad som händer…
Så i början på maj 2021 började Martin googla, min man är googlemästare. Snart hade han hittat en modell som skulle passa oss och av den fanns det två stycke till salu i Sverige. En nånstans söderut och en i Norrtälje. Det var fortfarande restriktioner, så det där att besöka en butik kändes sådär… men vi åkte iaf dit för att titta. Det var första gången vi gick in i en husbil, ever. Ändå fanns alltså drömmen om att bo på heltid i en. Det var verkligen en chansning, men det funkade ju 😛
Jag kan köra om jag villPapprena påskrivna, vi är i chockPeppe är hemma!En tom nyckelring som väntar på tillbehörNybäddad PeppeKontoret i Peppe
Jag tänkte att en bil för runt 300-400 000 var ok. Kanske 450 000, men sen tyckte jag att summorna blev lite för svindlande. Peppe kostade över 500 000, jag höll bokstavligen på att få en ångestattack bara av tanken. Ändå lyckades Martin på något sätt få mej att säga ok. Jag vet än idag inte hur han lyckades, men är glad att han gjorde det. Men fy så mycket pengar!
I slutet av Juni fick vi hämta honom och det krävdes bara en enda natt för att jag skulle förstå att detta var precis det jag längtat efter. Ett enkelt liv, men få saker runt mej, allt på sin plats och sen köra dit näsan pekar och solen skiner. Det var så 100% rätt att det kändes i varenda liten por. Man kan alltså köpa lycka för pengar 🙂
Peppe var en Weinsberg Pepper Edition, världens bästa nybörjarbil. Han hade allt man behöver och vi lärde oss väldigt mycket. Men ju mer vi var ute, insåg vi att vi har lite andra behov när vi är ute länge och dessutom jobbar från bilen. Så i mars 2024 bytte vid Peppe mot Ralle som är en Adria Coral med lite mer utrymme. Vi fick ett rullande kontor som vi verkligen kan bo längre tider i. Peppe var perfekt att börja med, Ralle är perfekt att fortsätta med.
Jag påstår att nästan alla drömmar går att förverkliga, man måste bara göra upp en plan. Jag tycker också att drömmar ska man försöka att förverkliga, så mycket man bara kan. Vad är det för mening att bara gå och drömma lixom? När man kan leva sin dröm? Vår dröm var ju ganska enkel att göra till verklighet, vi gjorde upp en plan, sparade pengar och köpte. Låter enkelt, men processen var rätt lång.
Just när det gäller husbilar så är det ingen större risk att testa, de förlorar inte särskilt mycket i värde. Tycker man inte om det så säljer man den. Vi tänkte ju hyra för att känna oss fram, men 15 000 för en vecka… njae… Då tänkte vi att vi kan lika gärna köpa, testa och sälja om det inte passar. Nu passade det ju och det är vi glada för.
De här fyra åren med husbil har förändrat vårt liv totalt. Vi lever numera vårt drömliv och har en dessutom fått ett nytt jobb. Vem kunde tro att vi skulle åka runt i Sverige och testa campingar för en campingtidning? Eller att vi skulle föreläsa på Elmia Husbilsmässa och att vi skulle ha en Youtube-kanal? Eller att vi skulle få mängder med nya vänner och arrangera stora husbilsträffar? Vi vågade och vann och fick ett helt nytt liv!
Peppe High CoastPeppe Norska PolcirkelnPeppe PåskallavikFörsta natten i RalleVårt rullande kontorSå här bor viVi campar året omNya vänner fick vi också
Det jag vill skicka med, eftersom jag vet att många är sugna på husbilslivet, är just att testa. Hyr eller köp. Gillar ni det inte, så är det inte hela världen – då har ni iaf testat. Våga. Chansa. Vad har ni att förlora? Kanske några tusenlappar, men ni har så mycket mer att vinna!
Det är många som frågar vad man egentligen gör på en husbilsträff. Jag brukar svara att det blir vad man gör den till… men för oss handlar det om att knyta nya kontakter, umgås med folk och ha kul. Och mysa med så många hundar det går såklart 🙂
Det finns ju samlingar för nästan allt. Är man intresserad av fåglar, matlagning, resor mm finns det träffar för dem och är man intresserad av husbilar finns det såklart träffar för oss också. Camping är stort i Sverige och medan husvagnarna minskar lite, så ökar husbilarna. Vi är inne på vår femte sommar med husbil, vi är kanske inte nybörjare – men vi är definitivt inte veteraner heller.
Att vi började med husbilsträffarna var för att träffa kompisar vi lärt känna på sociala medier, att det blev en fortsättning berodde på att vår första träff lockade otroligt många att vara med. Nu hade vi alltså vår fjärde träff och där var fler än förut som var på sin allra första träff. Innan kom såklart frågan: Vad gör man egentligen på en husbilsträff?
Ja, man kan ju göra som en del brukar göra när de kommer till en camping och sätta ut sina möbler, öppna en dricka och sedan bara sitta där. Det är helt ok om man bara vill utnyttja att vi förhandlat hårt och fått ett bra pris och man vill göra sin egen upplevelse på egen hand. MEN om man vill få ut något av träff, som arrangörer jobbat hårt med – ja, då finns det andra sätt.
För det första så tycker jag att när man ställt sej på plats och kommit i ordning, då söker man upp arrangören och säger hej. På så sätt har man lite koll på varandra och kan få lite viktig info. Hos arrangören brukar det vara fritt fram att hänga om man vill ha sällskap. Iaf på våra träffar.
Vi har bara en enda punkt på vårt program, vårt långbord. Andra träffar har både föreläsningar, provsmakningar och annat skoj. Nånting kanske jag kan tycka att man borde vara med på, vi har trots allt ansträngt oss en hel del för att göra träffen trevlig. Vill man inte delta, kan man åtminstone komma och hänga en stund med oss.
För oss är det viktigaste att man är öppen och nyfiken. Att våga ta kontakt, åt bägge håll. Med det menar jag att bjuda in den som kanske inte riktigt vågar bjuda in sej själv, men även ta modet och säga hej till någon man inte känner. Fråga om det är ok att slå sej ner hos ett gäng som ser ut att ha roligt. Initiera en kub-turnering eller annan lek/spel. Prata lite med dem man står brevid. Jag vet många som fått kontakt så och nu bestämmer träff längs vägarna.
Jag har ju en stor svaghet för hundar. Det kanske ni märkt… det är inte särskilt hemligt. Det vet också de som kommer till våra träffar. Jag sätter mej ner, låter hunden hälsa först, gosar lite och hälsar sedan själv på husse och matte. Jag kan typ alla hundars namn och har på så sätt lite koll på tvåbeningen som håller i kopplet. För mej är hundarna höjdpunkten på alla träffar 🙂
På en stor camping kan det vara svårt att veta vilka som tillhör träffen. Den här gången fick alla deltagare ett plastband som vi fäste i backspegeln och kunde på så sätt se vilka som hörde till oss. Det öppnade några dörrar till och vi fick en tillhörighet på ett annat sätt. Vår önskan är att man ska kunna knacka på hos någon vars bil man är nyfiken på och kanske be att få titta in. Många är ju i taget att byta bil och ser man en modell man är intresserad av, kan detta vara ett sätt att börja ett samtal.
Vi har träffat så otroligt många härliga människor både längs vägen och på olika husbilsträffar. De flesta bjuder på sej själva, är generösa och inbjudande. Några av våra numera närmaste vänner är husbilsmänniskor som vi mött på detta sätt. Tack för att ni korsat vår väg!
På en träff kan man alltså göra lite som man vill. Just den här gången hade vi en hundägare som bjöd in till gemensam promenad och en annan som bokade en hel restaurang för lunch. Uppskattat av många och där var säkert en och annan som kommer att hålla kontakten i fortsättningen. HÄR kan ni hitta några av våra och andras filmer från våra träffar.
Allt är frivilligt, vi tvingar ingen – men att komma på en träff och säga att den var tråkig… det håller inte i min värld. Då har man inte bjudit till själv.
Träffar är kul! Vi åker gärna på så många vi kan. Det är ett sätt att träffa folk med samma intresse, knyta nya kontakter och ha skoj tillsammans. Men även ett sätt att se nya platser. Vi älskar det!
På torsdagen började husbilsträffen på Hjo Camping på riktigt. Vi har egentligen bara en enda programpunkt och den vill ingen missa. Vårt långbord blir bara längre och längre, den här gången var vi 210 pers som åt middag ihop. Sorlet som uppstår runt bordet är helt magiskt, jag önskar att alla fick uppleva detta.
När vi vaknade på torsdagen var vädret tack o lov helt ok. Hyfsat varmt och nästan vindstilla. Ju bättre väder, dessutom trevligare middag – så är det ju. Det är alltid lika nervöst dagarna innan och man har stenkoll på varenda väderapp. Vi brukar ha tur, men runt första maj kan det ju bli lite hur som helst med vädret.
Strax innan kl 17 började bord och stolar att ställas fram. Bordet blev längre och längre och längre. Exakt klockan 17 satte vi oss på plats och körde igång vår livesändning på Youtube. Den kan ni se här nedan:
Första gången Martin räknade var det 94 par vid bordet, andra gången 110. Vi var alltså 210 pers som åt middag ihop. Minst. För det tillkom folk hel tiden. När campingens ägare, Annelie och Göran, kom förbi blev de helt fascinerade. Stämningen var så otroligt fin. Folk som aldrig träffats för pratade och hade trevligt.
Jag tjatar en hel del om vårt fantastiska långbord, men det är verkligen det häftigaste på hela träffen. Sorlet som uppstår är något av det finaste jag vet, det hörs till viss del både i liven och på filmen om träffen. Lyssna, fascineras och njut. Detta är samvaro av bästa kvalitet!
Filmen från träffen kan ni se här:
Kvällen blev fin, vi satt ute till strax innan 23 – då ska det vara tyst på campingen. Vi var helt slut och kryp småfrusna upp i sängen för att sova. Det var ju en dag dagen efter också, träffen var ju inte slut även om den stora höjdpunkten var avklarad.
Vi har som sagt bara en programpunkt, men det står var och en fritt att fixa egna aktiviteter. På fredagen hade ett gäng bokat restaurang Biergarten som ligger strax brevid campingen. Där blev det lunch för ca 50 personer, självklart schnitzel med öl. För de flesta… inte för mej. Jag tog hamburgare 🙂
Och på kvällen blev det en repris av torsdagen, men inte alls med lika långt långbord. Några hade redan åkt hemåt, då lördagen skulle bjuda på skitväder. Men det blev inte så illa, vi kunde sitta ut hela dagen och det blev häng mellan våra husbilar. På kvällen testade vi campingens pizzeria som bjöd på pizzor med roliga namn, vi var såklart tvungna att testa en Adria med köttfärs, vitlök och paprika. Den var sådär… jag tog en som jag inte kommer ihåg namnet på, den var mycket godare.
På söndagen var träffen över och karavanen med bilar körde nu ut genom grindarna, istället för in som de gjort tidigare i veckan. Vi hade alltså bott här en vecka och det hade gått blixtsnabbt. Husbilsträffar är kul, men de är också rejält energikrävande. Och röstförstörande. Jag var så hes att jag knappt kunde prata när vi åkte därifrån och det satt i några dagar innan rösten lät som vanligt igen.
Vi har redan platsen för nästa års husbilsträff klar, det avslöjades under långbordet på liven. I Kristihimmel 2026 ses vi på Unda Camping i Uddevalla. Vi ska dit i sommar och kolla in campingen och prata bokning, men den öppnar nog i september. Så håll koll om ni vill komma. Mer info kommer såklart.
Som sagt; husbilsträffar är kul. Man träffar nya vänner, har roliga samtal, umgås, skrattar och myser. Det viktigaste för oss är dock att ingen ska sitta ofrivilligt ensam, det var bla därför vi startade med träffarna. Att se nya bekantskaper ta form är så häftigt, att höra hur folk träffas igen efter våra träffar är bästa betyget vi kan få. Det är en ära att folk kommer och vill komma tillbaka. Därför kör vi en ny träff nästa år 🙂
Tack Hjo Camping för att vi fick vara hos er. Vi kommer definitivt tillbaka till er mysiga camping!
Några dagar innan Valborg flyttade vi in på Hjo Camping. Här skulle vi stanna en hel vecka. Det var äntligen dax för årets husbilsträff. Ungefär 150 husbilar, med innehåll, skulle dyka upp under veckan. Så himla kul!
När vi var helt nya i husbilsvärlden blev vi bekanta med ett par från Skåne, när vi var i Spanien utan husbilar. Vi hade lärt känna varandra på instagram och var på Gran Canaria samtidigt och passade på att äta lunch tillsammans. Vi klickade direkt!
Eftersom vi skulle åka runt i Skåne på våren bestämde vi oss för att ses på en camping i början på resan och bjöd samtidigt in andra vi blivit bekanta med. Vi slängde ut datum och plats på sociala medier och tänkte att det blir kanske 5-6 bilar, men det kom över 70!
Där startade våra husbilsträffar, då vi snabbt förstod att det finns många som sitter ensamma i sina bilar men gärna vill träffa andra med samma intresse. Sedan dess har vi haft träff i Värmland och på Öland, den här fjärde gången blev det alltså i Hjo. Nu har våra vänner tagit timeout var det gäller att arrangera, men de kommer gärna och minglar runt – så istället har Helene och Krister (Berggrens Bilbo) tagit deras plats som arrangörer.
Det var också Helene och Krister som vi tillbringade dagarna på Carlsborg Segelsällskap med. Och på söndagen var det dax att köra den korta biten till Hjo Camping. När man ska stanna en hel vecka och tillbringa mesta tid ute packar man upp både matta, utemöbler och annat mys. Detta fick vi dock packa in redan dagen därpå då det blåste storm och möblerna hade blåst in i tujahäcken bakom bilarna. Men när stormen lagt sej packade vi ut allt igenom och jag kunde sätta mej och jobba i min favoritsoffa. Visst har jag väl bästa kontoret?
På söndagen fyllde Krister dessutom år, så vi firade med tårta när allt var på plats och gick sedan på restaurang på kvällen. Hjo är ju så himla fint. Promenaden mellan campingen och piren är jättemysig. Man har vatten på vänster sida och passerar gamla fina hus på höger sida. Jag fattar varför det kallas för Trästaden. Vi åt på restaurang Bryggan, som är i början av piren, som hade himla god mat. Rekommenderas!
När jag vaknade på måndagen satt Martin redan och jobbade. Helene och jag körde ett träningspass och satte oss sedan ute och väntade på de första bilarna. Oväntat många kom redan på måndagen och tisdagen, sen var vi i stort sett fulltaliga på onsdageftermiddagen. Då hade Martin slutat sin arbetsvecka och kunde sitta ute med oss. Helene och Krister hade fixat goodiebags till alla som var anmälda, på så sätt kom de snabbt förbi och hälsade på oss och vi fick hyfsad koll på vilka som var där. Fast jag hade mest koll på alla hundar såklart 🙂
Valborg firades i stadsparken med körsångare och eldshow. Istället för stor brasa hade man som ett blå i ett upphöjt eldfat, himla smart. Tillsammans med eldshowen blev det otroligt stämningsfullt. Jag har inte firat valborg på många år, det brukar alltid vara svinkallt. Men i år var det faktiskt hyfsat varmt och himla mysigt. Medan vi var där gick solen ner och vi bjöds på en otroligt fin solnedgång och kvällshimmel.
Efter två nätter i Askersund drog vi vidare. Nu skulle vi hitta en plats som var när till slutdestinationen Hjo och möjligt för våra vänner att ansluta till oss. Valet föll på Karlsborg som har en fin ställplats vid segelklubben.
Efter en vecka på rull var det dax att långsamt rulla närmare Hjo där årets Husbilsträff skulle äga rum. Vi hade fortfarande några dagar till godo och tänkte att ställplatsen Carlsborgs Segelsällskap skulle passa fint för ett par dagar. De där ”ett par dagarna” blev sedermera fyra nätter, så kan det bli när man trivs.
Här fanns dessutom tvättmaskin, så det fick bli att tvätta upp all smutstvätt som samlats. Det blir ju lite efter några dagar. Så medan Martin satt och jobbade, fixade jag med hushållssysslor som även ska göras i husbilen.
Vädret var helt ok, så vi tog våra dagliga promenader och fick ihop våra steg. Här finns fina promenadstråk åt alla håll, vi går ju gärna längst vattnet. ICA ligger nära, COOP lite längre bort – då får man hela strandpromenad på köpet. Så det blev några vändor dit, fram och tillbaka.
På fredagkvällen kom Helen och Krister (Berggrens Bilbo) och vi beslutade oss för att stanna till söndagen, då vi skulle flytta in på Hjo Camping. Å nu kom sommaren! Vi satt ute hela lördagen och märkte inte att solen tog rejält på våra näsor. Jag såg ut som jag varit på skidsemester i fjällen och haft skidglasögon i flera dagar. Men det var alltså bara en dag i solen…
Vi fick två riktigt varma dagar och fina kvällar, då vi satt ute länge och njöt. I husbilen är ju naturen vårt vardagsrum, varma dagar och kvällar är alltså att föredra. Då är man ute hela den vakna tiden, från frukost till sänggående lixom. Inte konstigt att solen tog 😛
Här kan ni se hur ställplatsen ser ut om ni är intresserade av det:
På söndagen var det dax att rulla resten av den korta biten till Hjo. Nu nalkades husbilsträff. Som vi har längtat!
Efter påskhelgen drog vi vidare. Vi visste inte riktigt vart vi skulle, mer än att det skulle vara några mil närmare Hjo som är slutmålet. Det blev Askersund, en väldigt söt liten stad.
Vädret var inte med oss under påsken. När vi skulle åka vidare tittade vi på väderrapporten och tänkte att vi åker dit solen skiner, men det var alldeles för långt bort och åt fel håll. Det var regn överallt på en radie av typ 20-30 mil. Så vi fortsatte vår plan att ta oss runt Vättern den norra vägen, å där ligger ju Askersund. Ställplatsen i stan är alltid full under högsäsong, men nu är det ju lågsäsong… så vi chansade och var nästan ensamma där.
Eftersom vi fortfarande har några ex kvar av vår kokbok och säljer någon lite då och då, så måste vi gå in till stan och leta rätt på ett postombud var vi än kommer. Det är jättebra, på så sätt får vi ju se mer av platsen vi är på. Så under våra två dygn här var vi till posten två gånger och fick dessutom två rejäla promenader i en väldigt fin stad. Här är kullerstensgator, små gränder, fina torg och en trivsam pir. Dagen efter vi kom var det marknad med en massa knallar och torgstånd, men det ösregnade… så himla synd.
Vi trivdes både på ställplatsen och orten. Vi stod med nosen mot vattnet och under de få stunder som det var uppehåll tog vi massor med bilder, en väldigt fotovänlig stad. Här fanns allt vi behövde, men det är dyrt att stå här. 380 kr natten är mycket för en ställplats, men finns det efterfrågan så kan man ju ta ett högt pris. Och här är som sagt nästan alltid fullt. Men också välordnat och välskött.
Här är film från Askersund Citycamp:
Efter två dygn var det dax att åka vidare. Vi kommer säkert tillbaka, men inte på ett tag.
Det är sällan våra resor går helt smärtfritt och utan problem. Så blev det såklart inte den här gången heller, men allt startade väldigt bra.
Vi kom fram till ställplatsen i Malfors som planerat och fram till dag två gick allt bra. Trasslet började när vi skulle duscha, helt plötsligt var servicehuset låst. Ajdå… vi kan duscha i husbilen, men då måste man planera för detta genom att fylla tillräckligt med vatten.
Snart visade det sej att även toan var låst och vi har såklart toa i husbilen, men den blir snabbt full. Vi har en extra kassett men den var kvar hemma, servicehuset skulle ju vara öppet. Finns det toatömning är det ju ingen fara, men i Malfors finns inte det.
Där stod vi alltså, oduschade och snart med full toa. Vad göra? Platsen var betald hela helgen och vi ville ju stå här. Hmmm… nödlösningen blev att leta rätt på en ställplats i närheten som var hyfsat billig där det fanns både dusch, tömning och påfyllning. Så på lördagen åkte vi från Malfors till Motala för att duscha mm. Sen åkte vi tillbaka på söndagen, nyduschade, med tömd toa och full vattentank.
Var det värt 285 spänn? Absolut! Men vi hade gärna sluppit krånglet. Dessutom fick vi ju se hur ställplatsen vid Motala Vätterfiskeklubb såg ut 🙂
Det är lite knepigt på försäsong när ställplatserna är öppna, men vissa servicehus fortfarande är stängda. Särskilt när det inte står tydligt när dessa öppnas. Alla som stod på ställplatsen hade fått olika besked, några hade betalat fullt pris och fått veta att servicehuset skulle vara öppet från 16 april, andra hade betala priset för lågsäsong och fått veta att servicehuset öppnade 1 april. Personer vi frågade på plats sa 1 maj… men det var ju öppet när vi kom och låstes medan vi var där. Beskeden har varit väldigt olika.
Vi trodde allt skulle vara öppet och hade packat för det vi trodde vi visste, att vi kunde använda toa och dusch alltså. Men så var det alltså inte… så otroligt irriterade. Men problem är ju till för att lösas och det gjorde vi.
Förra veckan drog vi ut med husbilen igen. Vi hade bokat plats vid Göta Kanal och lyckade iaf få en dag med fint väder. När man packar för långtur i Sverige på våren blir det både långkalsonger och bikini 🙂
I onsdags packade jag bilen, medan Martin jobbade halvdag. Efter lunch fixade han det sista med bilen, medan jag gjord detsamma inne i huset. Vid 14-tiden drog vi äntligen iväg och ett par timmar senare drog vi åt handbromsen på ställplatsen i Malfors i Ljungsbro, en bit från Linköping. Här fick vi en plats med utsikt över Göta Kanal. Det här skulle ju bli himla bra!
Vi installerade oss, åt middag och tog en promenad. Vi hittade ett perfekt rundvarv längs kanalen, som vi gick säkert 7-8 gånger under helgen. 3 kilometer och ca 5000 steg, så himla bra. Vi lyckades faktiskt få till både en morgon- och en kvällspromenad nästan varje dag. Så jäkla bra!
På torsdagen vaknade vi till en sol som kämpade för att tränga genom molnen och efter lunch lyckades den. Ungefär samtidigt som himlen sprack upp körde våra kompisar Berggrens in genom grindarna. Vi packade snabbt ut bord och stolar och satt sedan i solen resten av dagen. ”Gubbarna” satte ihop vår nya grill och testade den sedan genom att fixa en god grillmiddag till oss.
En händelse trasslade till vårt liv lite, det ska jag berätta om i nästa inlägg…
Vi hade inga planer på att fira traditionell påsk, bara ta det lugnt, ta hand om oss och komma ikapp lite. Så det blev alltså en massa promenader och även en del jobb. Medan Berggrens jobbade på med sitt, satt vi med vårt. Vi lyckades få iväg två texter till vår redaktör och en presentation till Elmia om oss och vårt föredrag som vi ska hålla på Husbilsmässan i september. Nu ska vi bara börja skriva på föredraget också…
Varje gång vi får iväg ett par texter är vi så jäkla nöjda, det känns så himla skönt. Ändå borde det ju inte vara någon större grej, det är ju ett jobb. Ändå är det så. Vi kämpar på med de där texterna och är så nöjda varje gång vi skickat iväg dem. Vi hade ju åtta texter beställda i år och tyckte det var lugnt. När redaktören ringde för några veckor sedan och sa att vår kollega slutat hade vi helt plötsligt 16 texter att skriva och hade inte ens börjat. Nu har vi alltså ”bara” 14 kvar… 😛
Så helgen rullade på och snart var det dax att säga bye bye till våra vänner och köra åt varsitt håll. Medan Berggrens åker hem och jobbar några dagar, rullar vi långsamt vidare mot Hjo där vi ska ha stor husbilsträff om någon vecka. På vägen besöker vi olika platser som vi hoppas kunna skriva om, filma och ta bilder av. Första stoppet blir i Askersund där vi står tills på onsdag.
Vi trivdes väldigt bra på ställplatsen i Malfors där man stod fint vid kanalen. Vi kommer absolut tillbaka för att göra ett reportage när vi det är lite mer liv och rörelse där. Det blev en väldigt opåskig påsk, helt i vår smak. Men med ett par oväntade inslag – som jag ska berätta om i nästa inlägg.
Vi är väl medvetna om att de flesta med husbil åker iväg direkt efter jobbet på fredagen och kommer tillbaka hem på söndagen. Nu är ju vi lite bortskämda och tycker att det är för kort. Oftast kan vi vara borta lite längre, det hade vi äntligen tid med förra helgen 🙂
När vår husbilskompis Maria frågade vad vi hade för planer sista helgen i mars, funderade vi någon sekund och bestämde oss sedan för att åka till Femöre i Oxelösund den helgen. Där är 10-12 platser och mysigt att stå i hamnen, med en liten restaurang och bra promenadstråk. Maria har hund och vi gillar att gå, så det var ett bra ställe att träffas på. Vi sa såklart till våra vänner Helene och Krister (Berggrens_Bilbo) också, de hänger nästan alltid glatt med på det mesta.
Äntligen fick vi en riktig långhelg. Vi drog iväg på torsdagen, då var vi nästan ensamma i hamnen i Femöre. Det var soligt och fint, men lite kallt och blåsigt – vi försökte sitta ute, men det var inte särskilt skönt. På fredagen började husbilarna rulla in, fler och fler… Maria dök upp strax efter lunch och fick plats brevid oss. Sen började det bli fullt, vi funderade på nödlösningar om det skulle vara fullt när Berggrens kom. Men de lyckades sladda in på sista platsen.
Helgen bestod sedan mest av promenader, god mat, hundmys, härliga samtal och massor med skratt. Det mest överraskande var att äldste sonen och mina föräldrar kom och hälsade vi. Då passade vi på att äta lunch på Sailor, restaurangen vid ställplatsen som bjuder på väldigt god mat. Hade vi kunnat hade vi suttit ute, men det var för blåsigt.
Det har hänt väldigt mycket på sista tiden, så vi hade en del att smälta. Hjärnan har gått på högvarv, men bara med roliga saker. Ska berätta mer i ett annat inlägg om detta, det är för mycket att ta nu.
Vi körde en live på Youtube där vi berättade om en del, den kan ni se här:
Det blev en väldigt fin helg. När de andra åkte hem på söndagen var vi nästan ensamma kvar, precis om när vi kom på torsdagen. Då passade vi på att jobba lite och förbereda för texter som ska skrivas. Så brukar söndagkvällarna se ut när vi är ute och åker. På måndagen tog jag lite sovmorgon, medan Martin jobbade – sen åkte vi hem igen. Lika tråkigt varje gång. Guuud som jag längtar tills vi bor helt i husbilen!
Vi hade iaf en kanonhelg med så pass bra väder att vinterfiltarna/draperiet som vi har som extra isolering under vintern är borta. Likaså bubbelplasten innanför takluckorna. Vi har JÄTTESTORA takluckor, säkert 3-4 kvm. Där blir det såklart lite kallt på vintern, därför la vi bubbelplats mellan själva luckan och solskyddet i höstas. Det isolerade väldigt bra, men blir lite mörkt inne i bilen. Nu behövs de inte längre, äntligen har vi ljust igen. Nu är det alltså vår på riktigt 🙂
Här ser ni film från helgen:
Nästa helg ska vi fixa med bokföring, deklarationer och jobb. Jag fixar hemma för fullt, för sen drar vi iväg på årets första riktiga långresa. Det blir en påsk längs Göta Kanal, sen tar vi oss långsamt mot Hjo där vi ska ha årets Husbilsträff över valborg.
Husbilsmässor är ju lite mer vår grej än andra mässor. För andra året hade Båtmässan samarbete med Stockholm Husbil, som gick av stapeln förra helgen. Vi var såklart där med både vanlig kamera, filmkamera och mobilkamera. Två gånger dessutom 🙂
Förr om åren har Stockholm Husbil (och husvagn) hållit till i Kista, men förra året flyttade man till Älvsjö. Då ihop med Båtmässan (Allt för sjön). Vi tyckte det var en lyckad komo och hoppades på samma sak i år och så blev det. Tyvärr släppte inte båtmössan till riktigt samma utrymme som förra året, ändå lyckades man trycka in fler husbilar (men färre husvagnar). Tillbehören var också lite fler, men placerade utanför A-hallen.
Vi var där direkt vid öppningen på torsdagen, filmade allt så fort vi kunde, åkte hem och fixade filmen så snabbt det bara gick. Den ser ni här nedan.
Sen var vi tillbaka med våra vänner Helene och Krister, som skulle tillbringa helgen hos oss. De kom på fredagen och på lördagen sprang vi runt på mässan tillsammans. Det var himla skönt att ha gjort det vi skulle tidigare, nu kunde vi bara gå runt och prata med folk. Det är så himla roligt att träffa både nya och gamla husbilskompisar och på mässor är de väldigt många 🙂
Vi är ju inte på jakt efter någon ny bil eller nya prylar. Däremot hade vi några möten som vi skulle klara av med representanter från olika företag. Vi lyckades göra nästan allt vi tänkt, en kontakt var inte på plats – så den ska vi maila till istället. Däremot pratade vi med flera som vi inte hade planerat för, så helgen blev väldigt lyckad.
Nu ser vi fram emot stora Elmiamässan som är i september. Ett halvår mellan mässorna är alldeles perfekt. Då kommer vår roll att vara en helt annan än föregående år, det blir väldigt spännande!
I förra veckan packade vi ihop oss igen och drog i väg med husbilen. First Camp har något som heter Husbilspasset som ger väldigt bra pris på campingar. Detta passade vi på att utnyttja för en långhelg norr om Örebro.
Förra året introducerade First Camp sitt Husbilspass för första gången. Jag satt i säkert 45 minuter för att få tag på något av de få man först släppte. Med Husbilspasset kunde man nämligen bo för 250 kr natten på olika campingar. Det är ett väldigt bra pris. Å jag lyckades få ett som vi sedan utnyttjade mycket under förra året.
I år släppte man fler och vi fick tag på ett även den här gången. Våra kompisar Helene och Krister (Berggrens Bilbo) lyckade också, så vi passade på att utnyttja passen förra helgen. Runt Stockholm finns inte så många First Camp, men det finns några stycken 1-2 timmar bort. Eftersom kompisarna utgår från Norrköping, försöker vi att hitta campingar som är på lagom avstånd från oss både. Den här gången föll valet på Ånnaboda strax utanför Örebro.
Martin jobbade halvdag på torsdagen, sen packade vi ihop oss och drog iväg. Det tog ungefär 2,5 timma att köra, vi hann fram och hade installerat oss precis innan det blev mörkt. När vi kom fram var det snö och 3-4 grader kallt, det skulle ändras under helgen. Första natten var vi nästan ensamma och det vräkte ner, först snö – sen regn. När vi vaknade var snön nästan borta och det var istället isgata utanför. Och dimma, man såg knappt handen framför sej.
Martin jobbade återigen halvdag, jag låg i sängen och läste tills han var färdig, sen satte vi oss med filmer, bilder och de texter som är beställda. När vi precis ätit middagen färdigt såg vi hur kompisarna ställde sej på platsen brevid oss. Sen blev det mest tv och snack resten av kvällen. På lördagen var det lite mindre is, så vi staplade oss ut på en försiktig promenad. Två gånger faktiskt, den ena var för att testa våfflorna upp på bistron.
First Camp Ånnaboda är stort. Det kanske inte är jättemånga campingplatser, men här finns en massa annat som skidspår, skid- och pulkabacke, promenadstråk och en sjö. Här kan man verkligen umgås med och i naturen på alla möjliga sätt. Det finns dessutom ett hotell och konferensmöjligheter. Tydligen var det sportlov, men det märkte vi inte mycket av. Det var några barnfamiljer, men inte alls så det visade på någon slags ledighet.
Lördagkvällen fortsatte sedan med taco och melodifestivalen såklart. Det kan ha blivit en himla massa lakritslikör också… jag som tidigare varit ensam lakritsnörd har numera fått sällskap. Så min lilla likörflaska som förr räckt hela året, tar numera slut när man minst anar det – det har lixom aldrig hänt förut. Tur jag har ett par till hemma.
Efter lite mer regn vaknade vi till lera på söndagen. All snö och is hade alltså blivit lervälling, inte alls lockande att gå ut i. Dessutom mådde jag dåligt, så jag stannade mest inne i bilen. Vi såg skidskyttet, sen däckade jag. Min fibromyalgi tycker inte om det här hattiga vädret. Kroppen reagerar med värk och trötthet, så jag sov bort större delen av eftermiddagen.
På måndagen jobbade Martin återigen halvdag och sen packade vi ihop oss och åkte hemåt igen. Det är alltid lika tråkigt att åka hem, inget vi alls vill göra. Nu längtar vi verkligen till sommaren när vi kan vara borta ett par månader i sträck. För nu kommer det att dröja ett tag till nästa husbilstur. Både veckor och helger är fullbokade med jobb, det väntar några mässor bla husbil Stockholm i mitten av mars. Bilen ska besiktas och lite sånt. Men i månadsskiftet drar vi nog iväg igen och sen börjar säsongen på riktigt med husbilsträffar och annat roligt.
Tills dess fortsätter vi att röja här hemma. På lördag är det loppis igen, en flyttkartong till är fylld. Nu börjar det synas att grejer försvinner här hemma. Så himla skönt. Ett steg närmare vårt liv på heltid i husbilen 🙂
Som vi längtat efter att få åka ut med Ralle (husbilen) igen. Senast var i lucia, men när jag fyllde år var det dax igen. Var vi hamnade var inte så viktigt, bara vi fick komma iväg. Å vilken rolig helg det blev!
Vi drog alltså till Norrköping på min födelsedag, det kan ni läsa om HÄR. Första kvällen var vi på restaurang Grazie för att fira min födelsedag. Där åt vi gott och hade väldigt trevligt. På lördagen blev det en lång sovmorgon innan vår vän Helene kom och gjorde oss sällskap. Hon tog med oss på en lång promenad runt om i Norrköping där hon och Krister bor.
Nog för att vi har passerat Norrköping massor med gånger på väg till Öland, men vi har egentligen aldrig varit där. Detta trots att min pappa var stationerad där när han jobbade för Skyways och vi faktiskt hade vårt flygplan där under ett par år. Ja, vi har haft ett eget flygplan. Ett litet fyrsitsigt med vingar på taket och pontoner så man kunde landa på både land och vatten. Det var tider det 🙂
Som sagt; vi har egentligen aldrig varit inne i Norrköping, så det lixom dax. Krister var på arbetsresa, men Helene var hemma och visade oss runt. De bor bara fem minuter från ställplatsen, så det kommer nog att bli några vändor hit framöver.
Vi började med en tur bort mot de äldre kvarteren. Norrköping ligger i Östergötland, längst in i Bråviken på bägge sidor om Motala ström som rinner genom staden. Det är en gammalt industri-, handels- och sjöfartsstad, med textilindustri som fram till 1960-talet var basen i stadens näringsliv. Å nog syns detta på olika sätt med gamla byggnader som bla kallas för strykjärnet och strykbrädan.
Det som var mest utmärkande, för utom de gamla byggnaderna, var promenadstråket som var uppbyggt som en spång längs vattnet. Alltså lite utanpå byggnaderna, som broar längs med vattnet. Jag är inte ensam om att gilla dem, för det var så mycket folk som gick här på promenad och njöt. Här och där fans små sittgrupper så man kunde vila lite med utsikt över vattnet. Och det var mycket vatten, typ överallt. Det hade jag faktiskt ingen aning om.
När det var dax för lunch tog Helene oss till Världens Kök, där vi fick jättegoda hamburgare. Min var med guacamole, som jag älskar. Den var väldigt god och jag fick dessutom massor. Inte dumt alls, vi återkommer förmodligen fler gånger och jag rekommenderar dem gärna.
Efter en liten sväng till var vi både trötta i benen och lite kalla. Så vi gick tillbaka till bilen, hämtade lite grejer och följde sedan med Helene hem. Nu hade även Krister hittat hem, så det blev lite vila och snack i soffan innan Helene började göra middag åt oss. Efter kyckling och tzatziki tog vi plats i soffan för att kolla in årets första delfinal i mellon. Den var väl sådär…
På söndagen var vi inte riktigt lika tröga i starten. Nu kom både Helene och Krister för att ta oss på ytterligare en promenad innan vi skulle åka hemåt. Nu blev det en promenad lite åt andra hållet, med mer stadsvy och fina byggnader. Alltsammans avslutade på Lingonfabriken som hade lunchöppet med dagens trots att det var söndag. Ni kan se mer om restaurangerna i filmen här nedan och se vad de bjuder på.
Sen var det alltså dax att köra hemåt, men inte hem. Kan vi vara ute lite till så är vi gärna det. Så vi körde bara halva vägen och stannade sedan i Nyköping över natten. På måndagen tog vi resten av vägen mellan två möten och kom hem strax efter lunch.
Just det! Jag har ju glömt att berätta om vattenstrulet. När vi ställde av bilen i december tömde vi såklart vattensystemet efter konstens alla regler, precis som vi gjort med den förra bilen föregående vintrar utan problem. När vi nu skulle sätta igång vattnet kom det inget. Det sprakade och bubblade i rören, men något vatten fanns inte i kranarna. Efter lite sökande såg Martin att en liten plastkopp gått sönder, trots att vi alltså gjort allt man skulle. Så där stod vi nu, utan fungerande vatten. Inget att spola toan med, inget att drick eller borta tänderna med. Kolla filmen här nedan får ni se.
V är vana att vara utan vatten på vintern, men då brukar vi vara förberedda. Det var vi inte den här gången, det skulle ju lixom bara funka. Vi hade inte ens en vattendunk med oss… så orutinerat. Men vår räddande ängel Helene hade en i bilen som hon fyllde och kom förbi med. Senare kunde vi limma den där grejer hjälpligt och på så sätt funkade vattnet resten av helgen. Vi beställde en ny sån där plastgrej direkt, plus en i reserv, som levererades redan på måndagen – så nu är allt helt igen.
Som husbilsåkare får man ofta vara rätt lösningsorienterad och det kan man nog säga att vi är. Det är sällan vi hetsar upp oss, det mesta går att leva med temporärt och det finns så många schyssta människor i campingvärlden som gärna hjälper en om och när det behövs.
Nu är vi iaf hemma igen, efter en himla härlig helg i Norrköping och en natt i Nyköping. Vattnet är fixat och vi förbereder oss för nästa tur. Jag vet att många inte campar på vintern, de flesta har inte ens testat – om de gjorde det skulle de kanske ändra åsikt. Jag gillar inte vintern, men att vintercampa är ett sätt för oss att överleva den avskyvärda årstiden. För det är väldigt mysiga att sitta inne i värmen, jobba eller glo på tv, medan snön som yr utanför. Så länge allt är helt och man slipper gå ut alltså…
Snart drar vi iväg igen, då blir det en långhelg i Örebro. Det bokades långt innan den fruktansvärd tragedin där och vi ska inte till centrum. Så det blir nog ok ändå. Häng gärna med på vårt instagram för våra resor och äventyr @jikitaspåäventyr
I fredags fyllde jag alltså år, 55 stycken. Detta firades med årets första husbilstur och en massa god mat och dryck. Ibland blir allt bara så himla bra!
Martin brukar ta sin lediga dag på fredagar och i vanliga fall drar vi iväg på torsdagen när vi ska nånstan. Men den här gången hade jag ett läkarbesök inbokat då, så det fick bli fredagen istället. Vi packade snabbt ihop oss och drog iväg redan vid 10-tiden.
Vi skulle inte så långt, bara till Norrköping ca 15 mil bort. Så vi var på plats redan strax innan 12. Vi åt lunch och sedan öppnade vi en flaska bubbel dagen till ära. Det var dessutom det enda vi kunde göra just då eftersom vi fick problem med vattnet. De kom lixom inget när vi satte på det…
Våra kompisar Helene och Krister bor precis vid ställplatsen, det var ju därför vi åkte dit. Så när Helene slutade jobba kom hon med en dunk vatten till oss, så vi iaf skulle kunna borsta tänderna och gå på toa. Vid det laget hade vi hittat felet, en liten platsgrej som fryst sönder. Vi försökte att tejpa den, men det funkade inte.
Senare testade vi att limma den och det funkade bättre, så vi kunde faktiskt använda vattnet hjälpligt resten av helgen. Nu har vi beställt två såna där grejer, så vi kan byta direkt när vi kommer hem och ha en i reserv om det händer igen. Husbilslivet lixom 😛
Helene var ensam på fredagen och tog oss till en restaurang som hon fått tips om. Det blev Italienska Grazie som ligger kanske 10 minuter från ställplatsen. Där tog jag och Helene en oxfilepasta och sedan en pavlova till efterrätt, medan Martin tog högrev har jag för mej. Tydligen svingod och han har rätt höga krav på sitt kött.
Det var så himla gott och trivsamt, så vi satt kvar där rätt länge. Det var nästan fullt med gäster, några som hade möhippa, andra som satt i små grupper och hade mysigt. Ett ställe jag absolut kan rekommendera om ni vill ha en god middag på ett bra ställe i Norrköping.
När vi ätit klart gick Helene hem till sitt medan vi kurade ihop oss i husbilen och kollade på lite film. Det första vi gör när vi vet att vi inte ska gå ut mer, är att svida om till våra tjocka pyjamasar. Sen släcker vi ner och tänder mysbelysning. Mysigare än så blir det lixom inte.
På lördagen tog vi oplanerat en rejäl sovmorgon. Vi sover så himla bra i bilen så inte förrän strax innan 10 klev vi ur sängen. Det var länge sedan vi tog en sån lång sovmorgon. Helene kom ner med en kaffemugg och fikade med oss medan vi gjorde oss ordning. Sen tog hon oss på en lång promenad runt Norrköping.
Den promenaden och resten av helgen berättar jag om i ett annat inlägg 🙂
