… alla kan göra något. Brukar man säga och det hörs väldigt ofta just nu när Musikhjälpen är igång. Jag älskar Musikhjälpen! Det är så mysigt att ha på i bakgrunden medan jag tränar eller jobbar. Tycker inte ni det?
När man lyssnar på alla projekt och bössor som startas med Musikhjälpen blir man alldeles varm i hjärtat. Jag har också haft några bössor igång genom åren, men de har inte gett särskilt mycket. Men alla bäckar små heter det ju också.
Just i år kommer jag inte att bidra med något, detta pga att vår by i Gambia får all hjälp just nu. I Gambia lever man på turismen och den uteblir även i år pga pandemin. Det är väldigt svårt för alla som bor där, det finns ju inga jobb. Å har man inget jobb blir det inga pengar och då kan man inte ställa mat på bordet.
Här om veckan hörde vår vän Smile av sej och berättade att deras hus höll på att rasa. Jag fick bilder på väggar med stora sprickor och såg tydligt att man kanske klarar sej just nu när vädret är ok, men när regnet och regnsäsongen kör igång så kommer väggarna att rasa. Det måste repareras NU! Så vi körde igång en snabb insamling bland våra vänner på Facebook och kunde föra över 1000 kr efter bara någon dag. Några dagar senare fick vi nya bilder där väggarna lagats med ny sten och nu puts för att hålla ihop allt.
1000 kr räcker rätt långt, men är inte tillräckligt. Det behövs minst lika mycket till om de ska kunna fylla på matförråden lite. Summan brukar räcka till 50 kg ris, 20 liter olja och 20 kg lök och det i sin tur räcker till mat för hela familjens ungefär 10 personer i 2-3 månader. I Gambia gör man dessutom så att man ser till att den egna familjen har det den behöver, sen ger man resten till den som behöver det bäst. Äldre och sjuka i byn framförallt. Tänk om man tänkte så här…
Vi vill såklart skicka över mer pengar, men har inte hur mycket som helst själva att bidra med. Så häromdagen tog jag återigen fram saker som jag försökt sälja tidigare och la ut till försäljning igen. Direkt hade jag sålt av lite och fått in 500 kr. Nu ger vi det helgen och ser hur mycket vi kan få ihop, sen för vi över de pengar som kommit in. Vi vet ju att varenda öre kommer till nytta, inget försvinner i sk administrativa avgifter.
Så just i år får Musikhjälpen klara sej utan oss, vi behövs på annat håll. Som sagt; ingen kan göra allt, men alla kan göra något och vi får med egna ögon se vart vårt bidrag gått åt till, både på bilder och när vi kommer till Gambia nästa gång. Det är en härlig känsla i magen att på riktigt se att det lilla vi gör, verkligen gör skillnad.
Vill du hjälpa oss att hjälpa? Skicka ett mail till mej marlenerinda@gmail.com så tar vi detaljerna den vägen.
Har du startat någon bössa eller på annat sätt stöttat Musikhjälpen i år eller föregående år?
Sommaräventyret 2021 gick till Öland och Småland. Som alldeles nyblivna husbilsägare var det en spännande sommar. Vi fick lära oss från grunden hur det är att hitta boende och även hur man bor på olika slags ställen med vårt rullande hem.
Öland är mitt andra hem, där har vi hus uppe på norra delen av ön. Att åka runt med husbil där var såklart helt nytt och gav oss en chans att se lite annat av ön. Som tex de södra delarna som inte besökts allt för frekvent tidigare.
Här kommer ställplatserna i den ordning som vi besökte dem.
Innan man kör över bron kan man stanna precis vid brofästet. Det finns en ställplats på Svinön, som den lilla ön heter, som kostar en hundring per natt (tror vi), utan el. Det är inte särskilt fixat, men finns iaf toalett, tömning för toa och gråvatten, sopcontainer och färskvatten. Det finns även grillplatser, en liten badstrand och små promenadstråk runt ön.
Vi har alltid stannat här för att bada och rasta hunden tidigare, efter det har det mest varit ett fotostopp. Men nu kan det alltså bli så att vi kommer att sova här innan vi åker över bron. Det är ju så himla enkelt. Det står i informationen att det är 15 husbilsplatser, någon säger 20… jag vet inte… parkeringen är skitstor! Med husbil får man stå max 18 timmar. Å här är bara tillåtet för husbilar att stå, husvagnar göre sej icke besvär.
Just den här gången körde vi direkt upp till Löttorp och ställde oss på ställplatsen hos Lammet & Grisen. Lammet & Grisen är en alldeles unik restaurang på norra Öland som bjuder på helgrillad lam och gris plus en massa annat gott som tillbehör.
Har man bokat bord här får man bo gratis en natt med husvagn, husbil eller tält. Hur bra som helst! Här finns kanske 30 platser, men alla är utan el. Toaletter och vattentapp finns öppet dygnet runt utanför restaurangen. Dock ej dusch.
Byxelkrok är en sån plats som jag varit på massor med gånger, men jag har inte upptäckt det i lugn och ro någon gång. Det skulle jag få göra nu. Vi ställde oss på Ställplatsen i hamnen, vilket innebär att man har en fantastiskt utsikt över Kalmarsund. Här finns 19 platser tror jag, utan el dock! Vilket funkar för oss eftersom vi har solpaneler som laddar bra. Ändå kostar det 210 kr per plats under sommaren, rätt dyrt alltså. Men oj så vi trivdes här! Vi stannade faktiskt en dag mer än vi tänkt från början.
Här finns allt man kan önska, förutom el då… Ett servicehus med dusch och tvättmaskin, samt tömning av toa och gråvatten. Här är också nära till matbutik, restauranger och minigolfbana. Vi har cyklar med oss och tog oss enkelt till fyren Långe Erik. Trollskogen besökte vi också, men tog dock bilen dit vilket funkade jättebra med den nya stora parkeringen.
Några hundra meter norr om hamnen finns ytterligare en ställplats, i höjd med Neptuni Åkrar. Här har man gjort små fickor mellan enbuskarna, så mysigt! Här kostar det 100 kr natten och man har en helt magisk utsikt. Här var vi bara inne och tittade och hade valt detta om det inte funnits platser i hamnen. Kan tänka mej att det är väldigt tyst och lugnt här.
Efter Byxelkrok var det dax för ett riktigt äventyr. Vår första stora campingupplevelse! Bara att ta sej in är ett äventyr. Kön in börjar långt innan incheckningen. Jag fick springa ur och checka in och hämta karta för att hitta rätt. Sen letade vi oss långsamt fram till vår plats på den gigantiska campingen. Vi skulle bo på Tullamorse Street, så himla passande 🙂
Men vilken grej att bo på en så stor camping. Asså, det var faktiskt helt galet. Det tog oss flera timmar att bara gå runt området. Men trots att det är så stort är det ändå rätt mysigt. Vi gick verkligen in för att upptäcka varenda liten centimeter av campingen, det tog sin lilla tid kan man väl säga. Här finns ju allt!
Här finns 1350 campingplatser och 125 stugor, 2 mil lång vit sandstrand, pool, spa, bastuvärld, restauranger, pub, after beach, bageri, ICA-butik, frisör, spelhall, kiosk, gatukök och pizzeria. På området ligger även Böda Sand GK – en 9 håls fullängdsbana. Och nu bygger man ut ännu mer!
Böda var kul att ha fått uppleva och vi kommer gärna tillbaka, dock blir det nog under lågsäsong nästa gång. HÄR finns en film från Böda, vi har försökt filma allt!
Det finns en ställplats vid Borgholms Slottsruin, för 20 husbilar, som har öppet när ruinen är stängd och kostar 100 kr (tror jag). Vi tyckte dock att den var väldigt trång och det var alldeles för mycket folk, så vi åkte vidare till Sollidens parkering och upptäckte att man kunde står mycket bättre där och alldeles gratis. Iofs ingen el, men det är ju ganska självklart.
Vi ställde oss lite vid sidan och cyklade ner till Borgholm, som ligger bara någon halvtimma bort med cykel. När vi kom tillbaka hade vi fått sällskap av rätt många, å när det var dax att sova var vi nog ett tjugotal bilar som stod där med rejält avstånd från varandra. Mycket bättre än borta vid ruinen. Här finns såklart ingen service alls, inte ens toalett – men det är sååå mysigt!
Planen var att fricampa någon natt innan vi skulle sova i Grönhögen sista natten på ön. Men det blev oväder, så vi skyndade oss att göra det vi tänkt och när vi kom till platsen där vi skulle sova var det redan full. Fanns bara plats för 4 bilar tror jag. Så vi chansade på Grönhögen som har 38 platser (tror jag) och tog näst sista platsen där. Här är nog jättefint i vanliga fall, men när vi väl kom fram blåste det nästan 20 sekundmeter och ösregnade. Så vi såg knappt något alls och jag blåste nästan omkull när jag var utanför bilen. 200 kr (inkl el) var det iaf värt att få sova lite mer säkert.
Här har Åke full koll på allt, en väldigt trevlig liten farbror. Han välkomnar alla och visar till rätta. Här finns servicehus med toa, dusch och tvättmaskin och man kan tömma toa och gråvatten. Hit måste vi komma tillbaka och se hur det egentligen ser ut 😛
HÄR finns film från södra Öland, vi tog inga bilder pga vädret. Bilden ovan är en skärmdump från filmen.
Efter Grönhögen lämnade vi Öland pga vädret. Ställplatserna i Småland tar vi i ett annat inlägg.
Det vi lärde oss vår första sommar på rull, var att det är väldigt skönt att kunna boka en ställplats. Ibland kan man ju faktiskt göra det, även om det är sällan. Kan man inte det gäller det att vara ute i gooood tid, typ direkt efter frukost. Annars är platserna redan tagna. Vi lärde oss också att husbilsägare är otroligt hjälpsamma och sociala. De flesta hjälper gärna till när man backar in och vill gärna prata lite. Inte oss emot, särskilt inte som många har en hund som man kan gosa med.
När vi kommer till en ny plats ställer vi oftast bara bilen, drar ner gardinerna, låser och ger oss direkt ut på upptäcktsfärd. Det är vi rätt ensamma om. De flesta vevar ut markisen, lägger ut matta och ställer upp utemöblerna. Vi har vevat ut markisen en enda gång, på Böda, och har inte ens en matta. Men varsin badenbadenstol har vi, eller hade… de brakade på sista resan. Den där ”komma-fram-ölen” som folk pratar om är mer en ”komma-fram-promenad” för oss.
Vi har lärt oss massor i sommar och ser verkligen fram emot nästa, då ska vi åka runt i Norrland!
Då har vi firat jul färdigt, iaf nästan… julbordstestet 2021 är iaf avklarat. I år blev det 7 stycken, så vi är nästan tillbaka till gamla takter, då vi testade ett 10-tal varje år. Skillnaden i år är att alla var väldigt olika, sånt är kul. Här nedan berättar jag om varje bord, så kan ni avgöra själva vilka som passar just er.
Redan i september var jag iväg på första julbordet som var Italieninspirerat och designat av Sofia Henriksson som vann årets mästerkock 2021. Allt rätter var vackert serverade, vällagade och alla traditionella rätter fanns där. Men det var julpizzan som var bäst! Pizzan med gravad lax och fetaost var sååå god!
Detta passar den som vill ha ett traditionellt julbord med en tvist.
Börsen har i år valt att servera en jultallrik med tre våningar och huvudrätten på tallrik. Det finns några traditionella sillar, men det är nog allt. Efterrätterna är ett helt rum fyllt med godsaker, bakverk, popcorn och smågodis. Allt serverat innan showen börjar kl 21.
Maten är god, men godisrummet är är bäst! Att plocka sin egna lilla påse och sedan kunna plocka av den under showen är himla mysigt. Sarah Dawn Finer, Plura, Tusse, Linda Pritchard och John Lundvik tipndrar ikapp med julstjärnorna och det är bara såååå mysigt!
Detta är för den som vill komma ifrån en stund och bara njuta av en mysig kväll. HÄR finns en film från kvällen.
Ett supertraditionellt julbord av proffsiga Fredrik Eriksson. Miljön kan inte bli vackrare, julkänslan är total. Här är julpynt precis överallt, maten är läckert upplagd, dofterna är juliga och personalen trevlig. Här finns allt! Å det ena är godare än det andra… man vill gärna smaka på allt, men det går ju inte! Det är så mycket mat!
Innan man kommer in välkomnas man av en mysig brasa ute på gården och får en glögg i handen direkt. Detta är ett julbord i världsklass! Hit kommer man om man älskar julen, älskar mat och vill ha ett traditionellt julbord med extra allt. HÄR finns en film från kvällen.
Julbord på ett palats, så läckert! Julbordet serveras i form av en sittande minibuffé, i fyra rundor, vid bordet. Det är inte traditionell julmat, utan med rustikt och ett drag av husmanskost. Här finns sillarna, men inte en enda köttbulle. Däremot en god blodpudding och andra intressanta inslag. Allt är vackert serverat och vill man ha mer är det bara att säga till.
Detta är ett julbord för den som inte är särskilt intresserad av julmat, men däremot av god och vällagad mat i en fantastiskt miljö. HÄR finns en film från kvällen.
Vi gillar att åka på kryssning och med julbord är det extra mysigt. På Vikings julbord finns allt! I år tyckte vi dessutom att kvaliteten var bättre än på många år. Kanske beror det på att gästerna inte får lägga upp själva, utan får upplagts åt sej. Intrycket blir betydligt fräschare.
Här finns traditionell julmat från både Sverige och Finland och allt är gott! Detta passar stora grupper, där man har olika önskemål på maten. Det finns ju något för alla, dessutom är det ju så mysigt att åka båt. HÄR finns en film från kryssningen.
Mitt i entrén till NK ligger Haga Schweizeri. Här bjuder man alltid på afternoon tea, men i advent med jultouch. Här serveras man ett högt fat med allt som hör till ett afternoon tea. Det är bröd, vispad smör, snittar, små bakelser och choklad. Allt otroligt gott och med så mycket te man önskar. Ett glas bubbel kan man också få.
Detta är för den som vill älskar julen och vill ha det där lilla extra. Kanske lite lyxpaus i julklappshoppingen och julstressen. Himla mysig och gott! HÄR finns en film från kvällen.
Trots att vi vid det här testet redan hade ätit många julbord, så var det ändå här vi blev mest överraskade.Vi hade ju sett en del och blivit serverade både bufféer och jultallrikar, men när vi fick in den hör tappade vi hackan fullständigt. Det finns jultallrikar och så finns det julbordsplateau från Vau de Ville. Den var gigantisk!
Här trängs svenska smaker med exotiskt orientaliska och lite franska smaker. Allt är generöst tilltaget och väldigt vackert serverat. Bara förrätten hade räckt att mätta oss, vi trodde faktiskt att det var både förrätt, varmrätt och efterrätt på ett och samma fat – men det skulle komma mer! Här finns lax, men det är nog det enda traditionella – köttbullarna i storlek XL och kan vara de godaste jag ätit. Men det som sticker ut mest är rödbetorna med getost och de friterade räkor. Det är ju så gott att man nästa smäller av! Vi satt bara och fnittrade till slut 🙂 HÄR finns en film från kvällen.
Sen åt vi faktiskt ett litet julbord till, men det var på en fest på Café Opera. Jag tror inte man kan få det om man bara kommer dit, så det skriver jag inte så mycket mer om.
Favoriten då?
Det beror på… Vill man ha traditionell julmat i världsklass, ja då är det Långbro man ska välja. Det finns ingenting att klaga på, allt är bra!
Vill man däremot bli överraskad och få väldigt god mat men med nya smaker, ja då ska man välja Vau de Ville. Så jäkla gott!!!
Vi man ha något litet och lyxigt går man till Haga Schweizeri och vill man ha något för alla tar man en kryssning med Viking Line.
För vacker miljö är det Van der Nootska och vill man ha show är Börsen oslagbar. Och vill man käka pizza så är det till Eatery man ska gå.
Det finns alltså något för alla och alla rör sej i nästan samma prisklass, mellan 600-900 kronor ungefär. Hoppas detta kan hjälpa er något om ni inte bokat än. Nästa år hoppas vi kunna testa några utanför Stockholm också.
Berätta gärna om julborden ni har testat och om ni har någon favorit.
Alla vet att jag avskyr snö och kyla. Därför var det extra konstigt att jag tackade ja till en pressresa till Sälen i december. Särskilt som det var 20 minusgrader när jag fick inbjudan. Men det gjorde jag och i veckan var jag där 🙂
Delar av mina barns släkt är från Jämtland, alltså har vi varit där en hel del. Vi har badat i Storsjön och åkt skidor i Åre och jag älskar faktiskt fjällvärlden. Så fjällen är inte obekant även om jag föredrar den på sommaren och det nu är över 20 år sedan jag var norr om Gävle, typ.
Syftet med den här resa var att SkiStar öppnat ett nytt hotell i Hundfjället som ligger i Sälen. Till hotellet hör två restauranger som drivs av Pontus Frithiof och det var det som främst fick mej att tacka ja. Jobb alltså, inte semester. Dessutom tänkte jag att det skulle vara ett bra tillfälle att ta lite vinterbilder för framtida behov, det är ont om den möjligheten i Stockholm lixom. Då tänker jag granar som nästan viker sej under lager av snö, vita vidder och riktigt vintervyer, sånt jag helst inte går ut i – men som är fint på bild.
Jag tackade alltså ja, önskade sol och hoppades att de alldeles för många minusgraderna skulle bli mer rimliga. I torsdagsmorse var jag uppe innan tuppen, det var inte sol men minusgraderna var iaf färre. 6-7 timmar i buss är ju inte jättekul, särskilt inte när man ska göra om det dagen efter, men jag lyckades iaf läsa en hel del på vägen utan att må allt för illa. Vi var kanske 10-12 personer som åkte en stor buss, så det fanns gott om plats att vräka sej.
Snötäckte blev tjockare ju längre norrut vi kom och när vi kom fram möttes vi av en total vintervärld. Att svänga av landsvägen och köra ner till det sprillans nya hotellet ”SkiStar Lodge”, var som att komma till ett resort i Colorado. Jag har varit i Vail, iofs på sommaren men ändå, det var exakt samma känsla! Stilrent, ”cleant”, toppmodernt och en febril aktivitet. Bara några timmar innan öppning preparerades skidbackarna, skyltar skulle på plats och en massa annat. Från mitt fönster på fjärde våningen kunde jag se hur hantverkare och hotellpersonal skyndade fram och tillbaka. Inte så stressade, men förväntansfulla.
Jag checkade in som första gäst på hotellet, det bara blev så att jag var först ur bussen. Att kliva in som första gäst på ett sprillans nytt hotellrum är lite speciellt faktiskt. Doften av nya möbler, snickerier, nya textilier… allt slår emot en. Det första jag gör när jag kommer in på ett hotellrum är att kolla in utsikten, den var magisk! Jag hade utsikt över skidbackarna och kunde se hur pistmaskinerna jobbade för att ge de första gästerna den perfekta skidupplevelsen. De jobbade sedan hela natten.
Vi fick en rundtur av hotellet där vi fick se olika sorters rum, restaurangerna, skidbutiken med omklädningsrum, gymmet och ett härligt SPA med flera olika pooler både inne och ute, bastu och relaxavdelning. Hade jag haft mer tid hade jag gärna tillbringat en del tid här, vilket några också gjorde, men jag prioriterade annat och får väl komma tillbaka och testa nån annan gång istället. Hotellet är jättestort! Med generösa gemensamhetsutrymmen men vi var bara ett fåtal som var där på torsdagen, och hade alltså gott om plats att ta bilder och i lugn och ro upptäcka stället.
Klockan 18 var det dax för fördrink och middag. Jag var färdig tidigt och passade på att se mej runt i restaurangen och prata lite med personalen både i baren och restaurangen. Jag fick smaka signaturdrinken och lite annat smått och gott innan det var dax att sätta sej till bords och avnjuta en fyrarättersmiddag signerad Pontus Frithiof. Nu ska vi tänka fjällen, svenskt, rustikt och att man har varit igång i skidbackarna hela dagen. Precis så var maten, men med en elegant tvist. Nåja, kanske inte supersvenskt… men ändå. Sushi till första förrätten, hummer till den andra. Pärlhöna med en boll av Västerbottenost och baked Alaska till efterrätt. Behöver jag säga att man blev mätt?
Middagen blev rätt lång eftersom vi hade så ruskigt trevligt och satt och pratade hur länge som helst. När personalen började duka om för frukost, lyfte vi på häckarna och gick ut i baren. Där fick jag ett bra snack med VD´n för SkiStar innan det var dax att dra sej tillbaka. Sängarna var såååå sköna! Täcket var så där fluffigt som bara ett hotelltäcke kan vara 🙂
Jag hade beställt sol, men vaknade till ymnigt snöfall. Efter frukosten packade vi ihop och ställde väskorna i bagagerummet. Jag klädde mej med det varmaste jag hade och tillsammans med två andra journalister gick vi till liftarna. Där tog vi liften upp till toppen. Vi åkte genom sjutton nyanser av vitt, kallt som satan och snöflingorna var som små nålar i ansiktet. Jag är ju inget större fan av snö, vinter och kyla – men är man för en gångs skull i fjällen så ska man se det man kan. Så det gjorde jag.
Väl uppe på toppen tog vi ett gäng bilder, innan vi gick ner en bit och gick in i den lilla fikastugan. Där var så mysigt! Elden sprakade och vi drack varm choklad med grädde och satt och pratade alldeles för länge. Efter lite flera bilder tog vi liften ner igen. Man kan faktiskt åka lift och vara på fjället utan att åka skidor, så det så!
Deadlines skulle hållas så vi satte oss i ett av alla gemensamhetsutrymmen på hotellet och jobbade. Större delen av förmiddagen hade försvunnit där uppe på toppen, men lite tid fanns det för jobb innan det var dax för lunch och hemgång. De andra två satt och skrev, jag läste och uppdaterade sociala medier. Jag hade inte ens en dator med mej, fullt medvetet. Jag räknade dock iskallt med att jag skulle kunna läsa ikapp lite och det gjorde jag också.
Efter lunch var det bara att stuva in sej i bussen igen och påbörja den alldeles för långa resan hem igen. 38 timmar efter att jag lämnade Tumba, var jag tillbaka igen och Martin väntade vid tåget, precis som han alltid gör när jag kommer hem sent. Väldigt många timmar i buss, typ 14… men en kul resa med härliga människor. Hotellet SkiStar Lodge, som vi besökte, var helt otroligt och Hundfjället var ju jättefint. Vi kommer absolut tillbaka i sommar, då med husbilen Peppe eftersom man fixat ställplatser här och servicehus är på g. Vi ska åka runt i Norrland sommaren -22, så det blir kanon att kolla in SkiStars ställplatser.
Detta var nog sista jobbet för i år, om det inte dyker upp något mer. Men som det ser ut så är det hyfsat lugnt nu, ända fram till mitten av januari. Vi skulle ju åkt till Bali, så inget är inbokat. Så nu blir det en månad med fokus på hälsan igen. Det är verkligen dax efter alla julbord och mycket jobb. Åsså ska jag skriva ikapp såklart… Lugnt betyder alltså inte ledigt :-p
Innan corona var jag ute och reste minst varannan månad. Sista resan vi gjorde innan pandemin var min 50-årsresa till Dominikanska Republiken i början av 2020. Vi hann precis hem innan världen stängdes. I lördags åkte vi utomlands igen, till exotiska Åland 🙂
Just nu testar vi julbord för glatta livet. Innan pandemin testade vi ett tiotal varje år, under pandemin blev det såklart inget julbord alls, men nu är vi igång igen. Hittills har jag ätit mej igenom fem stycken och hunnit skriva om fyra av dem. Dock finns det färdiga filmer HÄR från samtliga, så vi har faktiskt varit rätt duktiga.
Äntligen fick vi packa en väska, gå igenom en säkerhetskontroll och dra iväg på kryssning igen! I lördags var det dax att åka på första kryssningen på två år, Viking Lines Cinderella skulle vara vårt hem för ett dygn. Rutinen att packa finns inte längre, jag stod med väskan länge och funderade på vad som skulle läggas i. På en Finlandsbåt går det mesta att köpa, så det var ju iofs ingen större panik om man skulle glömma något.
Med fyra julbord i magen valde vi att gå hela vägen från Södra Station till Vikings terminal vid Londonviakdukten. Det är ett sätt att minska viktuppgången 😛
Vi fick gå på långt före alla andra och passade på att gå runt och filma och fota på en helt tom båt. Väldigt mysko känsla, men en otrolig förmån. Lagom till övriga passagerare kom ombord var även vår hytt 11221 städad, så vi kunde flytta in. Nu var ju inte detta en nöjeskryssning, utan jobb… så det var bara att byta om och gå ner till buffén. Jag filmade maten och pratade med personalen medan Martin tog bilder med kameran. Nytt för i år är att även om det ser ut som en buffé, så är det personal som läger upp maten åt en. Man får peka på det man vill ha och kan självklart be om mer om man vill.
Detta är såklart både pga covid, men också för att man ska tänka sej lite för och inte ta mer än nödvändigt. Man vill helt enkelt minska matsvinnet och det tycker jag är kanonbra! På grund av detta känns det lite fräschare och det ser fräschare ut också när inte hundratals med händer varit där och pillat. Rätter i små portionsglas och tallrik får man dock ta själv.
Viking Lines Julbord 2021 är nog det bästa på många år. Här finns något för alla smaker, allt är fräscht, vällagat och vackert upplagt. Jag har sällan sett så glad personal och det finns någon ingen lika glad kökschef som danska Kim. Han hälsar välkommen i filmen, kolla det. Pyntet och julstämningen ombord är som den brukar, med den skillnaden att det inte finns någon godishörna. Det är nämligen så att efterrätterna kommer till bordet, som små smakportioner på en tallrik. Och godiset får man i en påse, som man kan ta med till hytten. MEN i påsen finns ingen lakrits, något som både jag och Kim såg som en smärre katastrof 🙂
Allt var verkligen jättegott! Skinkan och Janssons var bland de bästa vi testat i år och det vill inte säga lite. VI åt även brunchen dagen därpå och då var det faktiskt Janssons som Martin siktade in sej på. Brunchen ja…man serverar inte frukostbuffé längre ombord, utan det är brunch som gäller. Å då får man ta själv… lite konstigt, men det kanske beror på att inte lika många äter då? På brunchen bjuds det nästan på hela julbordet, samt några ”vanliga” rätter. Vill man hellre äta i a la carten men ändå ha julmaten, så kan man alltså ta den på hemvägen.
Vi hade glömt att vi sist bestämde att vi skulle testa julbordet i a la carten, som har skaldjur, på kvällen och ta brunchen dagen därpå. Jag kanske ska läsa mina gamla blogginlägg med tips… haha… nu kommer vi nog ihåg det till nästa år. Både förra gången och den här gången var vi inne och tittade på skaldjursbuffén och den ser helt fantastisk ut! Jag älskar ju skaldjur och här fanns bla havskräftor som såg väldigt fina ut. Så nästa år får ni i bästa fall en recension av Vikings lite lyxigare julbord. Vi ska bara komma ihåg det 🙂
I övrigt kan man säga att det var rätt lugnt ombord, ingen trängsel och inga köer. Nu är vi inga partyprissar direkt, så efter maten körde vi en kort live på Youtube, köpte läsk i taxfree och sen somnade vi faktiskt rätt tidigt. Tempot senaste veckorna har varit galet och vågorna var perfekta att vagga oss till sömns. Jag sover så himla bra på båtar, så jag vaknade bara av att det var party utanför hytten vid 2 och sen igen kl 9! Äntligen en god nattsömn, så himla skönt!
Sammanfattningsvis kan man alltså säga att det är rätt lugnt ombord trots att vi åkte en lördag. Maten är bra, bättre än på flera år och stämningen ombord är kanonhärlig. Det var så himla kul att komma ut igen, att faktiskt resa. Även om det ”bara” var en kryssning till Åland som vi inte ens gick i land på… Åland är jättefint, vi hoppas åka dit med husbilen hyfsa snart.
Vi kan alltså verkligen rekommendera årets julbordskryssning med Viking, det är faktiskt jättemysigt att komma iväg lite 🙂
Pressträffarna och eventen står som spön i backen just nu. Såklart handlar mycket om advent och jul, men något som också tagit fart är träffar om turism. Bara senaste veckan har jag åkt jorden runt, men i Stockholm 🙂
Det började redan förra veckan. Då var vi på pub-quiz med Irlands turistråd och hade så himla kul. Vi teamades ihop med en kille från Airtours och kom tvåa i quizen. Nästa år ska vi vinna!!! Dagen efter var vi inte på pub-quiz, men väl på en Irländsk Pub, men då var det whiskeyprovning. Mycket Irland alltså och inte mej emot, jag gillar Irland. I vår ska man köra en ny variant av Game of Thrones-tour som jag är väldigt nyfiken på.
Den här veckan inleddes med ett besök på Qatars ambassad. Där fick vi veta allt om turismen där och blev bjudna på en helt otrolig buffé. Vilken mat!!! Vilka smaker!!! Jag har inte ens tänkt på att det finns turister i Qatar, själv har jag bara suttit fast på flygplatsen en natt och mellanlandat där. Men där finns väldigt mycket spännande både att se och göra. Oavsett vad man tycker om politiken och arbetsförhållandena, så verkar det vara ett väldigt fint land. Jag är väldigt sugen på att göra en ökensafari.
Dagen efter var det Lettlands ambassad som bjöd in. Mer information och mer mat, fast jag åt inte – för vi skulle iväg på julbord igen. Men jag fick träffa en massa härliga bekanta, både nya och gamla. Det kan nog tänkas bli en tur till Lettland under våren, när kryssningarna öppnar igen i April.
IrlandQatarLettland
Och igår var vi på sk roadshow med våra vänner från AviaReps. Där fick vi träffa representanter från all världens länder, bla Brasilien som tydligen inte varit i Sverige och visat upp sej förut. Jag har inte varit i Brasilien, men i Venezuela och då var vi nästan längst ner i södra djungeln som ligger nära gränsen till Amazonas och Brasilien. Efter presentationen vi fick är vi mer än sugna att åka dit, det finns ju massor att se och göra där. Naturen, stränderna, maten – allt verkar ju helt fantastiskt!
Joseph (tv) och vi andra som var med på resan
På roadshowen träffade vi massor med länder, bla Mauritius, Estland, Tanzania och Filippinerna. Jag tycker jag kände igen mannen som satt vid Filippinernas bord och det visade sej vara en av cheferna från turistrådet som jag träffade när jag var där för ganska precis två år sedan. Så himla roligt att ses ! Han jobbar dessutom tillsammans med Joseph som var en av våra guider på resan och som jag blev väldigt god vän med. Så vi tog en bild som ska skickas till honom med hälsning från Sverige. Jag hoppas verkligen kunna åka tillbaka en dag, och att Martin kan följa med och testa på dykningen där.
Jag glömde att berätta att det även var resmässa veckan innan, den sk Travel Market, där också all världens länder visade upp sej. Och vi ska faktiskt på vår första utlandsresa på två år! Vi ska åka på kryssning till Åland och testa julbord såklart 🙂
Nog sjutton längtar jag efter att få resa, särskilt till solen – men det är väl bara att gilla läget och vänta lite till… Hur tänker du kring att resa, med tanke på pandemin?
Snart har hela veckan gått, helgen i Vadstena känns som hundra år sedan. Men vilken härlig helg vi fick, den var så otroligt nödvändig och välgörande för oss.
Vi åkte alltså från Stockholm 5.20 i fredags och kom fram till verkstan i Småland så tidigt att vi kunde sätta nyckeln i Peppe och åka därifrån redan strax efter 9. Efter lite trassel med att hitta vatten och en sväng på Hemköp, kunde vi parkera och installera oss på ställplatsen i Vadstena hamn runt lunch. Då gick luften ur. Vi jobbade lite, men dök i säng tidigt. Vi var helt slut bägge två efter allt som hänt senaste månaderna.
Efter en natt med välgörande sömn var det dax att kolla in Vadstena. Det är konstigt det där hur bra man sover i en husbil. Trots regn och rejäl vind, så var det länge sedan jag sov så gott. Å vi vaknade till strålande sol, precis som vi önskat. Frukosten intogs med utsikt över vattnet med en massa svanar som sällskap. Lugnt och skönt. Så härligt!
Efter frukost blev det fart på oss. Vi började med att kolla in hamnen där vi stod och konstaterade rätt förvånat att många båtar fortfarande låg i vattnet. Stora, dyra båtar. Konstigt tycker jag… borde de inte vara uppe nu, eller åtminstone ha fällt masterna för att skydda dem lite? Jag kan inget om båtar, men så här sent på året brukar jag iaf inte se såna slags båtar i vattnet.
Vi gick längst strandpromenaden, bort till det gamla klostret och den gigantiska kyrkan. Vi gick in på Klostermuseet och tittade runt där. Jätteintressant! Museet ligger i det gamla klostret och man går faktiskt runt där nunnorna hade sina sovsalar. Ett jättefint museum som jag är glad att vi besökte och absolut kan rekommendera.
Det var ju Allhelgona och full aktivitet i hela stan, men framförallt i kyrkan såklart. Vi kikade in lite, där pågick högmässa, så vi smög ut rätt snart igen för att inte störa. Utanför kyrkan såg vi en stor sten med mängder av nallar och blommor. När vi kom närmare såg vi att det var Lilla Hjärtats sten. Det högg till i ens eget hjärta såklart, det går ju inte att inte beröras.
Gränderna i de äldre delarna av Vadstena är sååå fina! De påminner lite om de gamla delarna i Söderköping och även lite om Borgholm. Kullersten, små fina hus med färgade träpaneler, stockrosor som klättrar och små välskötta trädgårdar. Men där finns också jättestora hus, som liknar mindre herrgårdar. Allt är väldigt prydligt och välordnat.
Vi tog oss tillbaka till slottet och gick igenom alla rum, som är öppna för besökare. Tjejen i entrén gav oss tipset att första gå upp på andra våningen, se ner till kruttornet, innan vi gick upp till tredje och fjärde våningen. Vi gjorde såklart som hon sa och fick på så sätt smidigt se hela slottet. Det är ett jättefint slott, tyvärr nästan utan inredning – men just nu med en utställning med jättefina klänningar.
Solen sken även när vi kom ut från slottet, men det blåste iskallt. Klockan var långt över lunch, så vi drog oss tillbaka till bilen för att äta lite. Sen gick vi ut igen! Vi gick tillbaka till gamla stan, egentligen för att titta in i kyrkan igen och fota där – men det slutade med att vi istället letade rätt på nunnornas nuvarande boende. Som vi hittade efter lite letande. Sen var det så jäkla kallt att vi gick tillbaka till bilen igen för att värma oss och för att vi helt enkelt inte orkade mer. Vi skulle dessutom köra live på youtube och hade lite att pyssla med inför det.
Efter ”liven” (ni kan se den HÄR) tittade vi lite på tv, sen dök vi i säng och tvärslocknade. Precis som kvällen innan. På söndagen hade väderrapporterna förutspått regn, och det kanske inte var sol när vi vaknade – men ändå uppehåll. Vi tog god tid på oss på förmiddagen, jobbade lite och filmade ett nytt ”I Peppes kök”. Det var med tungt hjärtat vi packade ihop oss, vi ville inte åka hem. Sista turen med Peppe för i år, nu skulle vi ju bara åka hem och ställa undan honom för vintern. Fyyy så tråkigt!
Nu är det alltså FEM MÅNADER tills vi får ut och åka igen! FEM!!! Asså, det är ju jätte lång tid! Peppe är inte vinterbonad och vi har inga vinterdäck, det kan jag garantera er att nästa bil kommer att ha. Jag vill kunna åka ut även på vintern. Så det enda vi väntar på nu är alltså att vägbanorna ska ligga över 5 grader igen och att risken för halka ska vara över. DÅ är vi ute igen, så fort vi bara kan!
Helgen gjorde under med oss. Vi har sovit gott, haft roligt och kunnat skjuta undan alla tråkiga tankar och mycket av stressen. Vi har verkligen laddat batterierna. Även om de inte förblir laddade så länge, så mådde vi ändå bättre än på länge under ett par dagar. Nu vill vi att vintern ska gå snabbt och vara hyfsat mild, så vi snart kan komma ut igen.
Till Vadstena kommer vi absolut tillbaka. Ställplatsen ligger perfekt, nära till allt och kostar 180 kr med el. Staden är fin och närheten till vatten är ju det bästa av allt. Jag älskar att vakna vid vattnet och somna till vågornas ljud. Det måste vara ljuvligt på sommaren och det vill jag såklart undersöka. Så: vi kommer tillbaka!
Samtalet vi väntat på hela veckan, kom till slut, exakt kl 15.00 i torsdags. Då klättrade jag nästan på väggarna och hade börjat packa lite, trots att jag inte visste om allt var klart eller ej.
Vår husbil Peppe har alltså stått på en verkstad i Tenhult i Småland sedan några veckor tillbaka. Vi var på Elmiamässa när han gick sönder och fick åka tåg hem. Verkstaden som tog emot honom har haft att göra. De har rengjort hela vägen från tanken till motorn och bytt allt som kan bytas. Nu ska all den där skitiga dieseln vara borta och jag hoppas att detta aldrig händer igen. Men det finns ju inget sätt att skydda sej mot skitig diesel… vi hade otur helt enkelt.
Killen från verkstaden ringde alltså och sa att han till slut kunde lämna ut bilen med gott samvete, och då blev det fart på oss. Jag packade och Martin bokade tågbiljetter. På mindre än en timme hade Martin checkat ut från jobbet och packningen stod färdig i hallen. Vi visste alltså inte förrän då om vi packade för bara ett jobb samma kväll eller för ett jobb och dessutom för övernattning på hotell och resa över helgen. Det var sååå konstigt att packa för en helg i husbil utan att packa husbilen.
Med varsin ryggsäck och varsin rullväska gick vi iväg. Första stoppet var Downtown Camper, eller nä… första stoppet var faktiskt ICA. Vi hann nämligen inte äta innan och skulle inte hinna äta något heller om vi inte köpte med oss mat. Så det blev varsin matig macka, som vi snabbt åt på hotellet medan vi plockade ihop det vi behövde för kvällen. Hade inte Peppe varit färdig så hade vi åkt hem som vanligt, men nu skulle vi med tåget kl 5.20 på morgonen och hade dessutom en kupong på en övernattning som snart går ut – så den utnyttjade vi. För enkelhetens skull.
Med kamerorna i högsta hugg gick vi mot China Teatern för att fota och filma röda mattan och se premiären av Saturday Night Fever. Martin fotade och jag filmade. Jag träffade mängder med gamla bekanta och hade sååå kul! Bland annat återsåg jag Thomas Pettersson, ni vet han komikern från Halmstad. Vi jobbade ihop för typ 30 år sedan och har inte setts sedan dess. Vi hade huuur mycket som helst att prata om!
Sen var det alltså dax att se föreställningen. Om man kan sittdansa, så var det precis det jag gjorde i 2,5 timme. Jag älskar Bee Gees musik, så jag sjöng med och sittdansade i min stol. Föreställningen var otroligt sevärd, det är den ultimata dansmusikalen faktiskt. HÄR finns vår recension och HÄR finns vår film. Där kan ni bla se ”kändisar” gör den klassiska posen och The Mamas ger ett lite smakprov på en av låtarna från musikalen. Ni kan också se publikens omdöme, som jag sprang runt och frågade om efteråt.
Behöver jag säga att vi dök i säng? Nästan 120 minuters filmande och 2,5 timmes föreställning tar på krafterna, dessutom skulle vi ju bara sova 4 timmar… När Martins klocka ringde var det bara att snabbt dra på sej kläderna, checka ut och gå till tåget. En timma senare var vi på väg mot Småland och klockan 9 var vi framme och kunde äntligen starta vi Peppe, vilken lycka!
Motorn låter perfekt, han svarar på gas och allt är som det ska vara. Hoppas bara att det får vara så nu. Vid lunch var vi parkerade, installerade och inflyttade på ställplatsen i hamnen i Vadstena. Granne med slottet och utsikt över vattnet. Där vi står är vi ensamma och utsikten är magisk. Här har vi suttit och jobbat större delen av dagen. Martin har klippt filmen från igår och jag har skrivit texter. Vi sitter snett emot varandra och trivs alldeles förträffligt i vår lilla etta på typ 14 kvm. När solen började gå ner gick det nästan inte att jobba under en lång stund, solnedgången var så fin att jag inte kunde lägga ifrån mej kameran.
Efter middagen tittade vi lite på tv men dök tidigt i säng, det blev ju inte så många timmars sömn föregående natt. Som jag sa till Martin ”här ser jag fram emot att få lägga mej varenda kväll, det är så himla mysigt”. Men det bästa är att vakna i Peppe, och det får jag göra två mornar i rad nu!
I morrn ska vi utforska Vadstena och vi ser ut att ha tur med vädret. Det ska tydligen bli sol. Me like. Lördag kl 19 kör vi en ny livesändning på YouTube. Häng gärna med då 🙂
Förra veckan var jag bjuden på lanseringen av Karl Fredriks nya bubbel, som dessutom ”råkade” infalla på hans födelsedag. Dagen slutade med en middagsinbjudan till Österlen och Eklaholm 🙂
Det var en sån där galen dag när jag sprang mellan mötena. Först var det en grej på Spritmuseum, sen Karl Fredriks bubbel och på kvällen teater. Men bara kul grejer och jag hade en toppendag! Att fira ett födelsedagsbarn så där mitt på dagen var ju bara pricken över i.
Karl Fredrik är såklart Karl Fredrik på Österlen, där han och Petter bor på Eklaholm tillsammans med två katter och en hund. Jag har inte träffat dem tidigare och egentligen bara sett reklamen om programmet där han säger ”fluff fluff fluff”… jag visste alltså inte särskilt mycket om dem alls när jag klev in på Brasseriet Vau De Ville på Norrmalmstorg. Men vilket härligt par!!!
Anledningen till att vi skulle ses var alltså för att Karl Fredrik lanserar en ny prosecco, en vinterrosé minsann. Redan tidigare finns en prosecco, men den här nya är alltså råååååsa. Direkt när jag kom in fick jag ett glas i handen av en välkomnande och glad och otroligt trevlig man i sina bästa år, Karl Fredrik firade sin 35:e födelsedag. En rätt bra ålder om ni frågar mej 🙂
Jag hade inte smakat den förra proseccon, så snart hade jag två glas – ett i varje hand – och gillade bägge. Helt olika italienska viner, men lika goda på sina olika sätt. Vi blev serverade en fantastiskt lunch, självklart passade drycken perfekt! Å den passade såklart även till födelsedagstårtan som serverades till kaffet. Efter kaffet började folk att resa sej, en och annan journalist ville ha sina minuter – jag väntade på mina.
Så jag blev sist kvar och helt plötsligt hade vi rätt gott om tid. Jag hade pratat en hel del med Petter medan jag väntade och hade fått en del av deras bakgrundshistoria. När Karl Fredrik gjorde oss sällskap berättade jag att vi skulle åka runt i Skåne till våren och gärna skulle besöka Eklaholm under vägen. Självklart skulle vi komma på besök och det skulle nog gå att hitta något plätt på oss att ställa Peppe på över natten, så vi kunde testa lite vin också. -Då måste vi få bjuda på middag! utbrister Karl Fredrik. Det tackar man ju inte nej till 🙂
Så ett stopp är alltså redan bokat på vår Skånetripp, middag hos Karl Fredrik och Petter, världens mysigaste människor. Det ska verkligen bli så roligt! Jag får nog kika på något av programmen tills dess… å jag hoppas kunna göra en ”Nyfiken på…” med Karl Fredrik när vi är där, det skulle nog bli en fin intervju. Å filmkameran kommer såklart att vara med och allt kommer på Youtube efteråt. Njae… kanske inte allt… men mycket!
Som jag önskar att vintern redan var över. Jag har redan börjat kika på en liten rutt, det är mycket vi vill se. I April drar vi, då ska vi kolla in Skåne så mycket vi bara kan. Mycket har vi koll på som tex Glimmingehus, Kivik, Alestenar, Smygehuk, Sofiero och Kärnan… det mesta i Helsingborg har jag nog koll på faktiskt… men ge oss gärna massor av tips i övrigt!
Å där försvann min vinterräddning. Vår resa till Bali ställdes in. Resan till solen är min räddning varje vinter, nu blir det alltså ingen i år heller…
I februari började vi titta lite på resor till vintern. Vaccinationerna hade börjat och vi tänkte att efter nyår -22 måste det ju vara idiotsäkert att åka. Först bokade vi Gambia, mycket för att se hur vår by har det där – men också för att vi ville testa ett av de sprillans nya hotellen.
Men så satt Martin och slögooglade lite en kväll och hittade en resa till Bali som var otroligt prisvärd. Så vi avbokade Gambia, som var dyrare än vi tänkte och bokade istället Bali som var mycket billigare än vi kunnat drömma om. På vägen hade vi kollat in både Maldiverna, Mauritius, Zanzibar och några till. Enda kravet var egentligen sol och skitvarmt. Men Bali hade vi inte ens funderat på 🙂
Vi bokade med via Ving eftersom vi ville ha paketresegaranti. Ving har inte bara charter utan även reguljära resor, vilket detta var, men ändå gäller paketresegarantin eftersom man bokar både resa och boende med samma företag. Vi tycker sånt känns bra och säkert, särskilt i en pandemi. Och tur var väl det…
4 januari skulle vi dragit iväg och vara borta i nästan tre veckor. Vi skulle missa massor under tiden, bla Formex – men det fick det vara värt som första resan på drygt 2 år. Å nu i september började vi räkna ner… men det såg inte bra ut. Bali öppnade först bara för affärsresenärer, det nålsögat skulle vi iofs kunnat ta oss igenom då vi faktiskt skulle ägna ganska mycket tid åt att fotografera och skriva om olika platser. Men fortfarande var det 7 dagars karantän som gällde, på särskilda hotell i Jakarta, vi skulle inte ens till Jakarta…
Förra veckan kom beskedet att man öppnade för turister och sänkte till 5 dagars karantän… då hade vi även fått tiderna för flyget ändrade flera gånger. Och i onsdags kom beskedet som vi nästan väntat på… resan är inställd. Flygbolaget har inte släppt upp de flyg som skulle gått och karantänsreglerna är för krångliga. Ving återbetalar det vi hittills betalat, utan att vi behöver göra något. Det känns jätteskönt att sippa bråka som jag sett många andra fått göra på andra bolag. Fördelen med paketresa alltså 🙂
Även om det känns skitsurt, så var det ingen överraskning. Vi hade det på känn. Vi förstår och accepterar, problemet är att min kropp inte gör det. Jag mår otroligt dåligt på vintern, min värk blir mycket värre och den där resan brukar vara räddningen när det är som kallast. Förra året var vidrigt! Det var första vintern jag varit hemma helt på säkert 25 år och det är inget jag vill göra om. Därför är också framtidsplanen att tillbringa oktober- april utomlands högst verklig. Det är bara några detaljer som måste fixas först.
Såklart har vi tittat på andra resor, men när vi ser hur pandemin börjar om igen i vissa delar av världen och att vaccinationstakten inte är kanonsnabb så känner vi att vi kanske ska stanna hemma ändå. Det är möjligt att det kanske blir någon kortare resa inom Europa, men den där långresan får nog vänta till nästa vinter. Då fyller Martin 50 och en resa till USA och Västindienkryssning är planerad. Hoppas verkligen att vi kommer iväg då!
Vår vintersemester kommer istället att bli i april/maj. Semester och semester… Då tänkte vi åka runt i Skåne med Peppe och besöka vingårdar, destillerier, slott och en massa annat spännande. Vi är redan inbjudna på middag hos Karl-Fredrik på Österlen och hans Petter, vilket ska bli jätteroligt. Jag var med och firade hans födelsedag häromdagen, det ska jag berätta mer om i ett annat inlägg. Så det blir alltså Skåne istället för Bali, inte riktigt lika varmt – men absolut lika mycket att se 🙂
Så nu planerar vi alltså vårens Skåne-resa. Vi har ingen aning om hur längre vi ska vara borta, men det krävs nog ett par veckor. Det enda vi egentligen vet är att vi måste vara i Malmö 30/4, för då är det premiär av Såsom i Himmelen på Malmö Opera och där ska en kompis till yngste sonen vara med. Så den ska vi se!
I övrigt är vi öppna för det mesta, så ge oss gärna alla tips ni har på ställplatser, saker att se och göra och allt annat som vi inte får missa!
Vi var så glada, Peppe var frisk igen! Vi packade och drog iväg, allt var frid och fröjd. En bit… sen började motorlampan lysa igen. Å efter ytterligare en bit började motorn sacka igen… felet var tillbaka. Så det bidde bärgning och nu står vi här.
Vi hämtade Peppe från verkstan förra fredagen och bestämde oss för att besöka Elmia nu när han var hel igen. Så igår rullade vi iväg, rätt lyckliga faktiskt. Och allt gick ju bra för början, det var inte ens kö i Södertälje. Men bara en enda korsning från slutmålet la motorn av helt. Så där står vi och ser nästan parkeringen där vi ska stå, men kan inte komma dit.
När vi krockade med älgen 2015 lärde vi oss nyttan med försäkringar. Så Peppe är försäkrad upp till solcellerna med flera tilläggsförsäkringar som vi nu kan använda. Så vi ringde Assistansbolaget till att börja med som skickade världens trevligaste bärgare, som även var bilmekaniker, polis och fd brandman och dessutom såg ut som Kenny Bräck 🙂
Han kollade motorn och insåg ganska snabbt att felet var för omfattande för att fixa på plats. Vi pratade om alternativen och kom fram till att även om Peppe skulle dras till en verkstad som skulle ingen hinna titta på honom innan helgen. Så vi kunde lika gärna göra det vi kom för och sedan köras till verkstad. Så Kenny, eller Fredrik, som han egentligen heter, drog oss upp till parkeringen. Det var bästa alternativet.
Parkeringen var stängd!!! Man skulle tydligen ha checkat in före 18, vilket inte framgick någonstans. Det stod många frustrerade ekipage utanför som blivit stoppade. Men vi kunde ju inte stå och vänta utanför, hade vi blivit släppta där hade vi ju inte kunnat flytta oss. Man puttar ju inte 3,5 ton för hand lixom… Så efter lite snack med securitas fick vi faktiskt komma in ändå och nu står vi där vi står kan man väl säga.
Vi har varit med om rätt mycket i vårt liv och även om vi blev ledsna så började vi snart fokusera på det som ändå är positivt. Vi har inte krockat, vi är oskadda – det är ju viktigast. Ja, Peppe är sönder, men det är ”bara” materiellt och går att fixa. Vi kommer inte att bli ruinerade, försäkringarna tar hand om kostnaden. OCH! Det viktigaste av allt – vi gör detta tillsammans. Jag har världens bästa Martin brevid mej hela tiden.
Faktum kvarstår ändå. Peppe är trasig igen, efter att ha stått på verkstan hela förra veckan. Verkstan har förmodligen bara lagat det trasiga, inte fixat varför det gick sönder. Så något är ju generaltok i motorn eftersom den inte får bränsle och därmed tappar kraft. Nu får en verkstad här i Jönköping leta rätt på detta och kanske lyckas bättre. Hoppas verkligen det!
Lite kul var det ändå. Vi är nog de enda som fått eskort in på Elmias parkering med blinkande ljus och allt. Det var några som sett oss och kommenterade detta på vår instagram och vi kommer förmodligen bli dagens snackis. Vi skulle ju sända live inifrån mässan i eftermiddag, men har missat en inställning på YouTube, så nu vet vi inte om det går. Man får helt enkelt gå in och kika på instagram eller YT och ha koll. En live blir det, men kanske inte idag.
Peppe mår bra igen efter några dagar hos bildoktorn, så nu drar vi ut på rull igen! Vi ska till Elmia och mässan Smaka på Camping och där ska vi göra vårt livs första sk ”live” på Youtube. Skitläskigt!
Det var när vi åkte hem från vår förra tripp som vi insåg att Peppe behöver hjälp. Motorn började låta illa och han svarade inte riktigt när vi tryckte på gasen. Så i måndags förra veckan tog vi honom till Peugeot i Sätra för felsökning och åtgärd. Det visade sej rätt snabbt att det var en givare (eller nåt sånt) i motorn, som gått av. Den byttes och i fredags fick vi hämta hem honom igen.
Vi var rädda att det skulle kosta massor med pengar, men det gick tack o lov på den garanti som följde med när vi köpte honom. Men det var på håret, för nu har vi haft honom i tre månader och garantin har precis gått ut. Vi hann med några dagars marginal, men allt som händer from nu får vi stå för själva.
Nu låter iaf motorn som den ska och det händer massor när man trycker på gasen, så nu är Peppe redo att åka ut igen. Och vi också! Så idag drar vi! Ikväll parkerar vi utanför ingången till Elmiamässan i Jönköping och stannar där i två nätter. Vi kollar in mässan hela fredagen och rullar sedan vidare till Vadstena på lördag innan vi drar hem igen på söndag. Några intensiva dagar, men så härligt att komma ut igen.
Å det är på mässan det kommer att hända spännande grejer. Vi har haft vår YouTube-kanal några veckor nu och lagt ut olika sorters äventyr. I morrn ska vi köra live för första gången och det blir alltså inifrån mässan. Var vet vi inte än och inte exakt vilken tid heller. Vi tänkte att vi går in när mässan öppnar och kollar var vi kan sätta oss, där tänkte vi också ha en träff under och efter sändningen med alla som vill ses. Man lär känna en hel del roliga människor via sociala medier och vi vet att några ska dit.
Ingen av oss har gjort något sånt här förr, men va sjutton – hur svårt kan det va 😛 Jag säger lite som Pippi ”Det har jag aldrig gjort förut, så det kan jag nog”. Lite konstigt att sitta och prata till en skärm och veta att det sitter folk och lyssnar, om någon nu kommer att göra det… samtidigt ska man ha koll på kommentarsflödet och se om det kommer frågor som behöver besvaras. Vi kommer ju att vara på en mässa som folk är nyfikna på, så det borde ju komma en och annan fråga om den.
Nu har vi haft vår husbil Peppe i drygt 3 månader och tycker att vi varit ute så pass mycket att vi kan ge våra bästa tips för nybörjare. Vi har ju alla misstag ganska färska i skallen lixom 🙂
Vi har haft en fantastisk sommar med vår Peppe. Han är en Weinsberg CaraCompact, Edition: Pepper från 2018 och alldeles perfekt för oss. Liten, men vi kan ha med oss allt vi behöver utan att det blir trångt alls. Man behöver inte särskilt mycket för att leva bekvämt och vi upptäcker hela tiden hur lite vi faktiskt behöver och ”downsizar” vart efter.
Vårt första tips gäller själva köpet. Vi hade aldrig ens satt foten i en husbil innan vi köpte Peppe och hade ingen aning om vad vi egentligen behövde. Men vi var överens om att bilen inte skulle vara särskilt stor, inte längre än 7 meter och inte tyngre än 3,5 ton. Då åker man nämligen lite billigare på färjor, och vägavgifter i vissa länder ska tydligen vara lägre. Vi ville också ha en ”öppen planlösning” alltså kunna vända stolarna och ha dem som fåtöljer vid matbordet. Och vi ville ha en säng som kunde stå uppbäddad hela tiden längst bak, ingen sovplats över förarhytten. Detta kallas tydligen helintegrerad, som jag har förstått det. (Fast nu fick jag veta att jag fattat fel ändå, vi har en halvintegrerad :-p )
Martin hade tittat ut en modell som bockade av alla våra krav och just precis den bilen fanns hos två husbilsfirmor i Sverige, den ena i Norrtälje utanför Stockholm. Så vi åkte dit för att titta, granskade den noga, testkörde och köpte den på studs, vilket var väldigt oväntat för att vara mej och jätteläskigt! Men det bästa vi gjort skulle det snart visa sej 🙂
Nästa tips är därför att ha någon kunnig med sej, som vet vad man ska titta på och går igenom köpeavtalet. Ska man ha garanti, mer än den som ingår? Vi tyckte inte att man skulle behöva det. Bilen var ju nästan ny och i fint skick. Men nu står ändå Peppe på verkstad med en motor som låter konstigt och inte svarar som den ska. Felet uppstod inom de där 3 månaderna som ingår, men vi har ingen aning om firman står för kostnaden eller ej – vi kan bara hoppas. Så kolla avtalet och fundera på extra garanti. Iaf om ni inte är duktiga på att mecka själva.
Vi hade alltså hittat och köpt vår bil, detta i slutet av maj och fick veta att det var 6 veckors leveranstid!!! WHAT!!! Halva sommaren skulle ju gå innan vi fick ut och åka. Hade vi vetat det så hade vi såklart börjat tittat tidigare på våren. Vi tänkte att bilen står ju där färdig att säljas och är bara att ta… typ… Så var det alltså inte, den skulle servas, städas och besiktas först. SUCK!
Fundera även på var den ska stå parkerad, både under säsong och på vintern. Kan den parkeras utanför bostaden? Behöver trädgården byggas om? Ska bilen användas året om? Eller behövs vinterförvaring? Inne – ute? Vi gjorde om trädgården framför huset till parkering, det var ett jäkla jobb och blev rätt dyrt – men nu kan vi dra iväg när vi vill och har även koll på bilen hela tiden. Grannarna kanske inte är överlyckliga, men vi har gjort det snyggt och allt ser prydligt ut. Vi tycker såklart att deras utsikt är bästa möjliga 🙂
Så kommer dagen för hämtning! En lyckans dag såklart. Avsätt hela dagen, åk tidigt, ta skjuts eller åk kommunalt om möjligt och kör hem bilen tillsammans om ni är ett par som köper, iaf om det är första bilen. Ta gärna med matsäck, så kan ni stanna till på vägen hem och mysa lite och slipper skynda hem pga hunger. Vi bor lååångt ifrån, åkte hemifrån innan 7 och kom till husbilsfirman strax innan 10. Då fick vi en genomgång av bilens alla funktioner, hur man fyller vatten, tömmer toa och annat nödvändigt. Alla papper var redan ifyllda och vi hade kollat att bilen var godkänd av besiktningen, försäkringen gällde och att den var påställd – så det var bara att påbörja resan hemåt efter all information.
Att köra hem sin första egna husbil är något alldeles särskilt! Total lycka faktiskt. Att parkera hemma första gången och se honom står där och ta plats, så härligt! Drömmen har blivit verklighet och han bara står där och väntar på premiärturen. Var skulle vi åka? Vad behöver man tänka på? Många sa att man skulle testa att sova hemma första natten, för att känna in sängar och sånt. Det struntade vi i. Många tipsade också om att ta första övernattningen på en ordnad camping. Det struntade vi också i 🙂
Vi hämtade Peppe på tisdagen och drog iväg redan på fredagen. Varför vänta lixom? Vi åkte bara 5-6 mil bort, till Skokloster. Där kan man stå på parkeringen utanför slottet för 100 kr, det var en lagom början tyckte vi. Vi hade faktiskt matlådor och konserver hela vår första helg. Då kunde vi koncentrera oss på att lära känna bilen till att börja med och slapp fundera på att även lära oss spisen och allt som hör matlagning till. Det var rätt smart faktiskt. Så en full gasolflaska, påfylld vattentank och en extra bäddmadrass var faktiskt det enda vi behövde första helgen. Bara att lära sej koppla om till gasol, fixa med toa, lastsäkra och alla andra detaljer är fult tillräckliga på premiärturen. Krångla inte till det!
Så vad behöver man i en helt ny husbil?
Madrass, både för att skydda den som kommer med bilen och för bekvämlighet. Kuddar, täcken och kanske nån filt. Nya lakan är såklart en lyx, det går ju att ta hemifrån… men har man ändå köpt en husbil för kanske flera hundratusen, så är det väl klart att man ska ha nya lakan också!
Lätta korgar i olika storlekar, till garderober och hyllor är ett måste. Vi har ett par större vardera i garderoberna, mindre till hyllorna över sängen och halvstora till sladdar och annat smått och gott inne i bilen. Sen har vi även en större låda med lock i garaget för kablar, verktyg, spännband mm, från början hade vi även en större som skafferi i garaget. Köket är ju inte så stort… men så upptäckte vi att vi faktiskt inte använder ett av skåpen under spisen, så där har vi nu en varukorg med grejer istället. Lätta lådor/korgar/boxar i olika storlek är väldigt bra att ha.
Porslin då? Eller… plast alltså. Vi är två och har så vi kan duka till fyra. Allt utom besticken är i plast, för att det ska väga så lite som möjligt. Man måste ju hela tiden ha koll på lastvikt, blir man för tung så kan man få böter. Å det är ju onödigt! Vi fick tipset att torka av tallrikarna med papper eller slicka dem rena efter maten, så att de blir lättare att diska. Tack för det tipset! Det går åt mycket mindre vatten på det sättet och är det något man blir medveten om när man har husbil (eller husvagn/båt) så är det hur mycket vatten man gör av med. Så slicka tallrikarna 🙂
Ett annat MÅSTE är sladdar och grenkontakter. I alla längder och för alla uttag. Till själva husbilen behövs en elkabel som är låååång, eller två som går att skarva. Alltid fattas det typ en halvmeter… i vår bil finns ganska många uttag, men man vill ju inte ha sladdar i hela bilen och det ska vara lätt och gå snabbt att packa ihop. Så vi har en grenkontakt, med ganska lång sladd och USB-uttag, som vi lägger på köksbordet och kopplar allt till. Så är det bara en kontakt att dra ur när vi ska packa ihop och åka vidare. Mobilsladdar i olika längd är ett måste, både för att ha när man står still och i bilens eget uttag när man åker. Alla sladdar ligger samlat i en låda ovanför köksbordet som är enkel att ta fram.
Sen måste jag även tipsa om solstolar som man även kan sitta ordentligt i, och ett mindre bord för både mat ute och att jobb vid. En dörrmatta inne i bilen (eller en större ute) som samlar upp den värsta smutsen, om man som vi går in i bilen med skor. Tofflor! Att bara dra på sej snabbt och kunna springa ut i. Morgonrock eller liknande om man också måste springa ut snabbt. En liten väska eller kasse för dusch- disk- och tvättprylar att ha med till duschen, tvätten eller köket. Cyklar är ett måste för oss och ett bekvämt sätt att upptäcka en plats.
Vi kommer även att installera en liten säkerhetsbox, till tex pass och sånt som man inte vill släpa runt på. Detta kommer nitas fast men kommer att följa med till nästa bil också. Vi har sett vart det funnits ett sådant tidigare och kan använda platsen igen. Jag säger såklart inte vart vi har vårat, ni får hitta var det funkar bäst i er bil.
Åsså måste ni ha en vattenslang såklart! Det finns oftast en dit man kommer, men kan kännas fräschare att ha en egen. Vi har en liten räknare på vår så vi ser hur mycket vatten vi fyller på. Särskilda handskar till toan är inte heller dumt, gärna såna i plast eller gummi. Våra ligger innanför luckan där toakassetten sitter fast.
En lång text, men man kan väl sammanfatta det ungefär så här:
*Var noga vid köp!
*Fundera på ert behov och ta gärna hjälp av någon erfaren.
*Tänk på att leveranstiden kan vara lång.
*Kolla om gasflaska ingår, annars är det något av det första ni behöver köpa. Kolla storleken där den ska stå, vi köpte en för hög…
*Basic i köksutrustning, tallrikar och glas i plast eller engångs, bestick, underlägg/skärbräda, kniv, kastrull och stekpanna.
*Madrass, kuddar och täcken.
*Plastlådor i olika storlekar.
*Kablar, sladdar och slangar. Till elen i stolpen, mobiler och vatten.
Och!!! Brandsläckare!!! Viktigt! Vi har en liten inne i bilen och en i garaget. Resten kan ni skaffa efter hand som ni känner att ni saknar det.
Just det! Nivåklossar… något många använder, vi har inte gjort det än. Dock såg vi behovet när tomaterna började rulla ner från köksbänken eller när glasen långsamt gled över bordet. Så vi kommer nog att iaf ha dem i bilen vid behov 🙂
Något vi lärde oss snabbt var det där med att lastsäkra. Att alla grejer sitter fast på sin plats när man ska köra iväg alltså. Och att man inte åker iväg med sladden till elstolpen… vi har inte gjort det än… senast idag såg vi faktisk en husbil med sladden fladdrande efter sej. Så Martin gjorde en lista för att komma ihåg allt, som han checkar av vid varje avresa. Ni får den av oss:
Checklista vid avresa
*Ta ner parabolen
*Ställ om kylen till batteridrift
*Stäng av gasolen
*Dra ut elsladden
*Lås alla luckor
*Lås entrédörren
*Stäng alla takluckor
Sen är det upp till mej att se till att inga smågrejer ligger på diskbänken eller på bordet. Som tex diskmedelsflaskan som vi glömmer då och då och som snart trillar på golvet med en smäll. Badrumsskåpet har jag också en tendens att glömma låsa, men det hör man för den skramlar när den är olåst.
I övrigt så är det viktigaste att våga ta det lite som det kommer och njuta! Glöm inte att ni faktiskt förverkligat er dröm och gjort det många inte vågar. Så länge man är i Sverige så går det mesta att lösa och det mesta finns att köpa.
Vi lärde oss snabbt att man måste vara ute i väldigt god tid för att få plats på ställplatser, de går ju oftast inte att boka. Vi blev mästare på att glida in på sista platsen under sommaren. Kommer man sent är det enklast att faktiskt bok en camping. Vi lärde oss också att folk ”på rull” är väldigt hjälpsamma och kommer med extra händer när man behöver.
Vi var ju till Nyköping för ett par veckor sedan. Nog för att vi ville utforska Nyköping, men egentligen var det Stendörren som var det stora målet för resan. Vi lyckades pricka in fint väder och hade en toppendag!
Vi lämnade Dragsviks Husvagnsklubb hyfsat tidigt för att slippa alltför mycket trängsel. Innan hade vi fått tipset att ställa oss på den bortersta parkeringen, då skulle man nå hängbroarna som alla talar om. Men så var det inte upptäckte vi.
Vi parkerade iaf på den bortersta parkeringen som vi blivit tipsade och började vår upptäcktsfärd. Direkt såg vi en skylt om ett utsiktstorn och det är ju alltid en bra start för att veta lite mer om vart man är. Tornet var lätt att hitta, bara någon kilometer in i skogen och väl skyltat. Tyvärr var det en möhippa, som hade picknick där, som gapade så de hördes nästan ända till parkeringen. Inte så lugnt och fridfullt som vi önskar att det ska vara i skogen. Men men… vi klättrade upp i tornet och tittade på den vidunderliga utsikten. Det var lite disigt men vi kunde se nästan hur långt som helst ändå.
Tornet är sprillans nytt, det invigdes så sent som i slutet av maj. Det är inte helt lätt att hitta några mått, men någonstans stod det att det är 11 meter högt… det skulle alltså vara 5 Martin… hmmm, det känns högre, men vad vet jag? Hur som helst så är det iaf tillräckligt högt för att få en helt ok utsikt över skärgården i alla väderstreck.
När vi tittat klart klättrade vi ner och gick mot Naturrum och den första hängbron. Trodde vi… Till utsiktstornet var det väl skyltat, det var det inte till Naturum. När vi frågade en man som kom joggandes, fick vi veta att vi var helt åt fel håll. Vi var ganska mycket fel, så det var bara att gå tillbaka. Jag vill ha roligt när jag är ute och upptäcker sånt här, dålig skyltning får mitt humör att sjunka rejält. Till slut hittade vi iaf rätt och då fick vi veta att vi ändå var fel. De tre broarna fanns vid den första parkeringen…
Jaja, vi kom iaf fram till den första hängbron, den som går till Krokholmen. Innan dess hade vi även passerat det som är anledningen till reservatets namn, nämligen Stendörren. Det är egentligen en passage mellan två kobbar, där den ena heter Stendörren, inte konstigare än så faktiskt. Stendörrens naturreservat är jättestort! Det är inte bara det man ser på land, utan även ett stort område i skärgården som bara nås med båt.
När vi kollat in den första bron klart gick vi tillbaka till Peppe och åt lunch. Det hade väl gått att gå till de andra broarna, men eftersom vi gick en hel del fel och det var långt över lunchtid tog vi oss tillbaka och flyttade sedan bilen till den första parkeringen. Från den parkeringen var det jättelätt att hitta, broarna syns inte riktigt från parkeringen, men nästan.
Reglerna här är rätt tydliga och enkla. Man får inte övernatta med husbil eller husvagn, hundar ska vara kopplade året om och man får bara grilla på utmärkta platser där grillplatser är iordningställda. Ändå är det första vi ser en man som står och grillar utanför sin husvagn, mitt på parkeringen. Hur svårt kan det va??? Det är såklart såna som gör att vi andra får dåligt rykte.
Jaja, vi gick den korta biten till den första hängbron, det är alltså tre efter varandra. De här var långa och svajade rejält i jämförelse med den lilla vi gick över tidigare. Så häftigt! Solen sken, det satt folk här och där och picknickade, men framförallt stod det folk och fiskade. Precis som inne i Nyköping alltså, man gillar verkligen att fiska i Sörmland!
Vi gick över alla tre broar och tog mängder med bilder. Rätt vad det var så passerade två kajaker, så där tyst och fridfullt som det är när vattnet ligger helt stilla och är spegelblankt. Det var så fint och blev verkligen en sån där perfekt sensommardag. Jag förstås verkligen varför folk söker sej hit och särskilt på sommaren, det är så fint!
Att gå över hängbroar är kul, det gungar och knakar. Man får vara max 2 personer på bron, men eftersom folk inte är läskunniga var det ofta fler. Vi skyndade oss över så fort vi såg att det var någon bakom eller började gå emot oss och sa högt och tydligt ”Max 2 personer på bron!” och gruffade lite. Nu var det ändå inte jättemycket folk, hur är det vid högsäsong och hur känsliga är egentligen broarna? Jag är inte alls höjdrädd eller har problem när det svajar, men jag tummar aldrig på säkerheten. Jag kan inte ens tänka mej hur någon som faktiskt är höjdrädd känner när man tvekande vågat sej ut på bron och sen kommer någon dundrade bakom en…
Vi hade iaf en himla härlig dag. Vädret var fint, det var tillräckligt varmt för att bara ha en tjocktröja, hyfsat klar sikt och lite folk. Nu har vi sett Stendörren och de där hängbroarna som ungefär alla pratat om i sommar. Jag är nöjd och jag fattar grejen. Vi kommer med all säkerhet tillbaka, jag vill gärna se detta en fin sommardag och ta plats på någon klippa och bara ligga och mysa i flera timmar. Kanske avsluta dagen med att grilla och se solnedgången. Det är väldigt synd att det inte finns en camping här, det hade varit väldigt bekvämt 🙂
Den här gången åkte vi vidare till Jogersö Camping där vi skulle stå sista natten och vi klarade oss precis från regnet som sedan värkte ner hela natten. Efter en jättemysig helg rullade vi hemåt, men till Nyköping kommer vi tillbaka. Ställplatsen i hamnen var ju ett kanonställe när man vill sitta på en fin och mysig plats och jobba. Rekommenderas!!!
Vi fick alltså en helg ”på rull” och valde Nyköping för helgens äventyr. Å vilken härlig helg det blev, Nyköping är ju jättefint! Under alla år när vi åkt till och från Öland har vi passerat staden, men vi har aldrig svängt av vägen och åkt dit. Nu blev det äntligen av och jag är så otroligt glad för det!
För att komma iväg behövde läget hemma lugna ner sej lite och vi behövde även en fläkt för att inte få för kallt i bodelen på husbilen. Läget lugnade ner sej lite och fläkten kom, och vi åkte!
Eftersom läget ändå inte är helt lugnt hemma, så valde vi att bara åka någon timme bort för att i nödfall komma hem snabbt, och valet föll då på Nyköping.
Vi stod på en fin ställplats i hamnen, inte att förväxla med gästhamnen, för 115 kr natten med el. Ställplatsen ligger fem minuters gångväg från Lidl åt ena hållet, fem minuter till Nyköpings Hus åt andra och ett par minuter till kanalen åt ett tredje håll. Nära till allt alltså. Och jättefint!
Torsdagen och fredagen jobbade vi från Peppe med utsikt över hamnen. Martin satt inne hela tiden och jobbade med sitt, medan jag både satt inne och ute, och jobbade med mitt. Jag har lite böcker att läsa som ska recenserades och torsdagen bjöd på fantastiskt väder – så jag lutade mej lugnt tillbaka i min solstol och läste. Eller lugnt vet jag inte… en mutter hade lossnat och hela stolen höll på att braka. Men satte jag mej långsamt och samtidigt knep ihop där muttern skulle sitta så kunde jag sitta i den om jag satt alldeles still 😛
Hela torsdagen var jättefin, nästan sommarvarmt även på kvällen. Så vi tog en lång promenad runt Nyköping som är fantastiskt fint. Jag fattar inte att vi inte varit här förut, så otroligt mysigt! Vi gick längst hamnen och följde sedan ån så långt vi hann innan det blev mörkt. Överallt stod folk och fiskade, i alla åldrar och nationaliteter. Å visst nappade det, stora abborrar dinglade på spöna. Vi bjöds dessutom på den mest fantastiska solnedgången, så vi fick verkligen se Nyköping från sin bästa sida.
Nästa gång vi flyttar blir det in i Peppe, men den dag vi ska bo som vanliga människor igen – då ska jag bo vid vatten. Gärna med utsikt över en å, så varför inte Nyköping? En av min klasskompisar har faktiskt flyttat hit, hon kom och hälsa på oss första kvällen. Så himla kul! Hon pratade sej varm för staden och sålde verkligen in den. Så man vet aldrig.
Ni får titta på bilderna och avgöra själva vad ni tycker. Men ni måste hålla med om att man kan stå ut med utsikten, eller hur?
