Det vi egentligen åkte för… -

Det vi egentligen åkte för…

juni 7, 2015 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Allt har fokuserat kring den där älgen och helgen har gått åt till att fundera på liv, död och allt trassel som blev av olyckan. Så anledningen till att vi överhuvudtaget åkte iväg har helt glömts bort. Vi åkte ju iväg för att besöka Varbergs Kurort, uppleva, testa och sedan skriva om det.

Ungefär ett dygn försvann i allt praktiskt som vi helt enklet var tvugna att fixa med. Men igår eftermiddag kunde vi äntligen göra det vi kom hit för. Vi såg lite av området, kikade in i några fler rum, jag fick en behandling och efter middagen spenderade vi resten av kvällen i hotellets relaxavdelning.

Området är helt fantastiskt! Och det finns massor med behandling att göra, en stor saltvattenspool, bubbelpool, flera olika sorters bastu, massor med olika duschar, gym och en massa annat. Vi försökte prova så mycket som möjligt under kvällen, men utan att stressa runt och det är ganska svårt när man känner att ett dygnt försvunnit och man måste ”jobba ikapp”.

Kvällen var välbehövlig och jag kommer berätta mer om de olika avdelningarna och grejerna lite mer utförligt senare. Nu ska vi packa ihop oss, checka ut och åka hemåt i vår hyrbil. I bästa fall kommer vi hem utan fler missöden…

Glassplitter i behån, älghår överallt!

juni 5, 2015 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Solen går upp över Apelviken

Där stod vi alltså. Klockan var 3 på morgonen och vi var framme vid hotellet. Receptionisten Lotta hjälpte oss in, gav oss förband till våra sår, fixade ögonskölj till Martin, fixade te till oss och bar vårt bagage. Det var nattens hjälte i våra ögon. Hade hon inte hjälpt oss med nattlogi och en hjälpande hand hade vi mått mycket sämre. Nu kunde vi tömma våra kläder på glas, jag hade glassplitter tom innanför behån och har skärsår över hela kroppen. Älgen hade också lämnat avtryck genom att släppa päls precis överallt. Hela bilen var full och min kofta såg ut som den hade ett extra lager gjort av älghår. Stråna har kilat in sej och sitter rejält fast. Jättemysko!

Vi duschade, petade glas ur hår, öron och tom ur rumpan! Sen kröp vi ner i sängen som var iskall. Jag frös som bara den, men lyckades somna strax efter att solen började gå upp vid 4-tiden. Vi satte klockan på 9 och kände försiktigt genom våra kroppar när vi vaknade. Lite mörbultad, men vid liv – det enda som betyder något just nu.

Efter en snabb frukost började byråkratijobbet. Skadan skulle anmälas på fler ställen och en massa frågor skulle ha svar. I vår ordinarie bilförsäkring ingår inte hyrbil, vilket vi tog för givet att det gjorde. Däremot skulle vi ändå få en bil att åka hem med eftersom vi står med massor med packning. Den bilen skulle hämtas ut på söndagmorgon för att ta oss hem – men ingen biluthyrning har öppet här på söndag… tack och lov så har vi en tilläggsförsäkring som täckte en hyrbil redan på direkten. Jippi! Synd bara att alla bilar var uthyrda… inte en enda bil kunde vi få. Men vi skulle återkomma lite senare… Björn på Hertz i Varberg gjorde verkligen allt han kunde och vi pratades vid flera gånger, men det såg mörkt ut. Vi var fast i Varberg. Hur sjutton skulle vi komma hem???

Hjälten Björn från Hertz i Varberg

Vi satt i telefon konstant mellan 11 och 14. Då ringde Björn igen och sa att han nog hade löst det! Kunde vi möjligtvis följa med och hämta en återlämnad bil? Herregud, vi kunde göra nästan vad som helst bara vi fick en bil! Några minuter senare hämtade han upp oss och vi fick träffa den andra av våra två hjältar. Vid Ringhals kärnkraftverk kunde vi hämta vår hyrbil, skriva alla papper och pusta ut. Äntligen var bilen fixad – vi kommer att kunna åka hem!!! Björn hade verkligen slagit knut på sej själv för att hjälpa oss och vi var så otroligt tacksamma!

En hel dag har gått åt till att bara reda ut allt praktiskt efter olyckan. Nu var det dax att börja jobba… det är ju lixom det vi är här för… samtidigt maler tankarna på hur otroligt nära ögat det var. Det handlade om millimetrar och sekunder. Att vi klarade oss är inget annat än ett under och det där med änglavakt är nog inte så överdrivet ändå. Det är definitivt någon som har koll på oss. Nu är det 5e eller 6e gången det är nära ögat för mej, frågan är hur mycket tur man kan ha…? Fast den här gången var det riktigt, riktigt nära. Alla som stannade efer olyckan var väldigt förvånade över att vi stod upp bägge två. Tankarna har gått åt alla håll idag kan man nog säga…

Ska berätta mer om allt Martin och jag pratat om idag i ett annat inlägg. Det är såååå mycket tankar. Vi kunde faktiskt dött!!!

Krockade med älg inatt!

juni 5, 2015 Marlene Kommentarer 1 kommentar

Så hade vi till slut packat ihop oss och kommit iväg. Första stoppet var Svartå strax utanför Ullared där vi skulle sova för att vara på GeKås när de öppnade på morgonen. Men det kom en älg i vägen…

När vi hade ca 30 minuter kvar och klockan är 23.45 tar resan slut. Det är mörkt och tät skog och något får mej att sakta ner farten. Så jag ligger i kanske 60-65 när det helt plötsligt står en stor jäkla älg i höjd med mitt förarfönster. Han bara står där (som jag ser det helt stilla) och helt plötsligt exploderar mitt sidofönster! Det flyger glas överallt och jag fattar absolut ingenting. Vi stannar en liten bit längre bort där vi kan stå utan att riskera en ny olycka. Där blir vi stående och funderar på vad som hänt.Jag känner att det rinner blod i ansiktet, men i övrigt är jag ok. Vi kliver ut bilen och då stannar en bild med två äldre farbröder i. De har sett älgen, den ligger tydligen mitt på vägen och undrar om vi är ok. Farbröderna hjälper oss att kontakta polis, de märker ut platsen där älger ligger (den har nu tagit sej ner i diket) och gör oss sällskap medan vi väntar på bärgare. Polisen behagar inte komma och hjälpa oss på något sätt, eftersom vi inte behöver ambulans…

Efter samtal med försäkringsbolag så kontaktas en viltvårdare som kommer och avlivar älgen. Hela bilen är full med glas och älghår. Jag har glas innanför både trosor och behå och får tömma ur mina kläder där jag står mitt i skogen. Det är älghår och glas i hela håret, över alla kläder och även i skorna. Älghåren är långa som tallbar och tjocka och det skaver överallt. Efter en stund börjar jag frysa, det är nog inte mer än 4-5 grader där i skogen. Så jag drar två filar över mej och kryper in i bakluckan, där det är ganska glasfritt.

Farbröderna åker iväg efter en stund, klockan närmar sen 1. Vi får vänta nästan 2 timmar på bärgaren och då får vi veta att han ska åt ett helt annat håll än vi och att han inte kan ta med oss eller släppa oss på vägen heller. Så det blir till att ringa taxi och börja vänta på den… nu tar vi även beslutet att åka till hotellet som vi skulle checkat in på senare på fredagen. Där finns nämligen sjukhus och biluthyrningsfirmor. Bärgaren väntar tillsammans med oss och berättar senare att han sett en massa älgar runt om oss medan vi väntat.

Strax efter 2 kommer taxin som kör oss till Varbergs Kurort. Vi har ringt och förvarnat nattportieren som tar emot oss med öppna armar. Hon gör allt hon kan för oss, hjälper oss med våra sår, fixar te, bär våra grejer. Vi har ett ganska stort bagage med oss eftersom vi fått tömma bilen helt, bärgaren trodde nämligen att den skulle skrotas och inte repareras. Så där står vi med allt innehåll man har i en bil.

Fortsättning följer…

Götlaborrrg!!!

juni 4, 2015 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Som ni vet så tycker jag om att se mej om både i Sverige och i världen. Grabbarna och jag har sett hela Sverige från Smygehuk i söder till Treriksröset i norr. Vi har bilat i Europa, rest runt i USA och sett lite av nästan alla kontinenter. Jag har besökt nästan alla mina drömplatser, men än finns det mycket kvar 🙂

Till helgen åker vi till Varberg för att testa ett SPA, då är steget inte särskilt långt till Göteborg – men dit hinner vi tyvärr inte den här gången. Men till hösten hoppas jag åka på Bokmässan, som blev inställd pga operation förra året. Å då kommer man genast till frågan om boende. Var sjutton ska man bo? Vilka hotell är prisvärda? Hur ligger de till mot mässan? Vad finns det att göra runt omkring? Vill jag ha något särskilt på mitt hotell, som tex gym?

Så jag har börjat kika lite på bla www.HotellGoteborg.com där det allra mesta i boende går att hitta. Man måste nog boka ganska omgående, det ser redan lite kört ut på några ställen. Genom att boka på HotellGöteborg.com så är man garanterad lägsta pris, man har en prisgaranti och slipper bokningsavgifter. Så det är väl bara att försöka hitta något som ligger bra till och som fortfarande har rum kvar.

I Göteborg ska jag inte bara gå på mässa, utan träffa mina kusiner som bor där och träffa min kompis Dodo från Gambia. 25 år senare… det ska bli så otroligt häftigt!

Självklart finns samma bokningstjänst över Stockholm, då heter den HotellStockholm.com och har förstås precis samma villkor och fördelar. Så nu har ni värsta tipset om ni ska besöka Göteborg eller Stockholm under sommaren. Boka på bara 🙂

Kolla! 28 år sen!

juni 3, 2015 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

5/6 1987

Idag har studenterna i Tumba Gymnasium haft sitt utspring. När jag passerade skolan på förmiddagen kom jag på att det på fredag är precis 28 år sedan jag själv stod där. Många av mina kasskompisar hade ingen aning om vad de ville med sin framtid, för mej var allt glasklart!

Jag skulle ju jobba inom flyget. Jag var för kort för att bli flygvärdinna, det fattades 3,5 centimeter. Så trafikassistent var alternativet och för att bli det skulle jag gå Turism & Reseliv, som då var en helt ny utbildning på ett år. Jag kom in och var yngst av alla i Sverige det året. Alla andra hade massor med erfarenhet, många var 35-40 år och hade jobbat utomlands. Där stod jag och hade knappt rest nåt. En av mina klasskompisar ägde och drev en resebyrå, jag låg liiiite efter kan man väl säga.

Men jag klarade mej igenom studieåret med godkänt i alla ämnen, samtidigt som jag jobbade så mycket jag kunde vid sidan om på 3 olika jobb. Å när jag var färdig åkte vi på semester till Gambia och där blev jag alltså kvar en säsong. Jag gjorde min praktik på Frösö Flygplats, men det blev ändå inget jobb inom flyget. Min dröm var att F18 i Tullinge skulle bli den storflygplats som alla pratade om och planerade för, men det blev ju inget av med det och då föll även jobbdrömmen. Istället jobbade jag på Oscarsteatern, flyttade till Gambia, kom hem, gifte mej och fick mina två ögonstenar Senior och Junior.

Även om man har en plan och följer den så gott man kan, så blir det ändå inte alltid som man tänkt. Men det kan ju bli bra ändå. Å när jag såg de där studenterna idag, så undrade jag lite vad de drömmer om och vilka planer de har. Hur ser deras liv ut om 28 år? Blev era liv som ni tänkte er? Lever ni er dröm?

Det finns hopp!

juni 2, 2015 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Det är andra JUNI och det är 14 grader ”varmt” ute. Det var alltså varmare i april… å det här ska kallas sommar?! När det gäller sommaren känns det som att hoppet är ute… men när det gäller vikten så finns det gott om hopp!

Måndagens vägning var varken upp eller ner. Jag stod tvärstill och det är faktiskt bra med tanke på hur veckan varit. Ett gäng pressvisningar, provsmakning på Pizza Hut, en 70-årsskiva och fel tid i månaden. Jag ska vara glad att det var stilla på vågen.

Nu är det betydligt lugnare! Gårdagens flytt gav mej rejält med steg och motion. Natten var besvärlig med dålig sömn och ont i ryggen, så idag är jag trött och har värk i kroppen. Idag är jag helt ledig så när som på att jag och sonen ska till IKEA och köpa lite grejer som han saknar, bla en rullgardin. han vaknade med solen i ögonen imorse 🙂

Imorrn har jag en pressfrukost, sen lugnt. På torsdag tre pressgrejer och sen snabbt hem för att åka till Varberg. Helgen ska tillbringas på Varbergs Kurort i total stillhet med porlande vatten och bra mat. I bästa fall blir det fint väder så man kan ta promenader på stranden. Men det ser inte så lovande ut, just nu verkar det bli ösregn… jaja, får ta med massor med läsning för att fördriva tiden och verkligen koppla av. Meningen är att vi ska uppleva stället, insupa atmosfären och testa lite behandlingar för att sedan skriva om det. Så det blir nog bra vilket väder det är blir. Bara stillheten ska väl få kroppen att varva ner och kilona att släppa hoppas jag. Det finns ett gym där också…

Planen är alltså att vågen ska peka neråt på måndag. Å nu när sonen nu flyttat kan vi ha lite andra rätter på menyn, som han inte gillar. Så ikväll gör vi en spenatpasta med mycket vitlök. Vi äter mer och mer vegetariskt här hemma, både med tanke på miljö, plånbok och för att det är himla gott. Spenatpastan gör jag genom att fräsa upp bladspenat med lite smör, jag finhackar vitlök och låter fräsa med spenaten. Sen häller jag på matlagningsgrädde tills det blir lagom mycket sås och kryddar med salt och vitpeppar. Såsen häller jag över kokt tagliatelle. Enkelt, snabbt och jättegott! Och ganska lite PP.

Jag kan faktiskt laga mat, även om jag tycker att det är fruktansvärt tråkigt. Martin tycker det är kul, så då är det ju bättre att han fixar den biten. Vi gör det vi är bäst på helt enkelt, jag sköter tvätt, städning, gräsklippning och planering. Så fixar Martin med bilen, allt tekniskt och tjänar våra pengar. Jämställt och bra i våra ögon. Det är jag som gör av med pengarna han tjänar, det är väl otroligt bra fördelning 🙂

Idag har jag en sjuk man här hemma, han har en rejäl ”mancold”. Så nu ska jag gå med hunden, fixa lunch och sedan invänta sonen. Det känns bra att ändå vara så pigg som jag är i nuläget med tanke på min fibro och väderomslagen. Ska försöka börja träna lite försiktigt igen, knät är inte helt bra. Men det blir nog några bra veckor framöver men fina minus på vågen. Snart är jag där jag ska vara igen.

Åk innan det är försent!

maj 21, 2015 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

När vi var i Tanzania för några år sedan såg vi 17 noshörningar. Idag finns det bara 8 kvar… Detta berättade Nick Brandt om när hans fotoutställning på Fotografiska hade pressvisning i eftermiddags.

Nick Brandt är inte bara en otrolig fotograf utan även engagerad i de frågor som gäller djuren i Afrika. Särskilt Östafrika som Tanzania och Kenya med omgivningar. Det var på en resa till Tanzania för 20 år sedan som han blev
överväldigad av savannens fantastiska djurliv och valde att byta ut sin
framgångsrika karriär som regissör till att bli fotograf inriktad på att
dokumentera savannens djur på bild. När han förstod hur illa det stod till med tjuvjakt och hur snabbt djuren försvinner valde han att engagera sej djupare i frågan genom att bilda organisationen Big Life Foundation.

Hans verk har ställts ut förr och nu återvänder hans fantastiska bilder till Fotografiska. Bilderna berättar om en skrämmande verklighet. Varje år slaktas 30-35
000 elefanter, noshörningar jagas för sina horn och det finns 75
procent färre lejon idag än för tjugo år sedan. Vi hade alltså tur när vi var i Tanzania, som fick se alla djur medan de fortfarande finns kvar.

Nick har valt att visa sina bilder i svart/vitt och han väntar gärna tills det blir molning och riktigt murrigt. Själv vill jag gärna ha klara färger med afrikas röda jord och klarblå himmel. Ni får avgöra själva vad ni gillar bäst. Jag ger er ett exempel av mina bilder, en i färg och en i svart/vitt.

Det är verkligen fantastiskt att fotografera vilda djur och att få vara på plats på savannen i afrika är som att vara huvudpersonen i en naturfilm. Det är nästan så man väntar sej att David Attenborough ska börja berätta om allt man ser. Men djuren minskar alltså drastiskt i mängd. Så drömmer man om en safari ska man nog skynda sej. Det är verkligen magiskt att se lejonen jaga i skymningen eller att se elefantfamiljen långsamt varndra fram tillsammans. Men allt det här är alltså på väg att ta slut!

Se utställningen, lyssna på det Nick vill berätta med sina bilder och sprid hans budskap. Vi måste hjälpas åt att bevara de djur som finns och öka medvetenheten hos folk om vad som håller på att hända. Och sen säljer ni av alla onödiga saker och samlar ihop till en resa. Att se djuren på sin rätta plats är inget annat än fantastiskt och måste upplevas en gång i livet!

Error…

maj 17, 2015 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Hjärnan är helt slut. Det är ”overload” totalt av allt vi sett, gjort och fått information om under helgen. Ingen kan förvänta sej ett intelligent svar av mej förrän imorrn. Typ…

I förmiddags stannade vi till vid de sista grejerna som turistbyrån tipsat om, men det ena var inget kul alls och det andra var stängt. Istället gick vi runt i ett litet fiskläge, tog bilder, frös och fördrev tiden tills båten skulle gå.

Väl på båten (som vi gick in i med rejält avstånd från väggen) mötte vi indententen direkt som tittade på jackan och konstaterade att den inte blivit ren. Så det är bara att köpa en ny och skicka kvittot. Vi gick upp till restaurangen för att äta buffé och när vi sitter där kommer intendenten dit och ger oss en kasse med vin och choklad ”som lite plåster på såren”. Rederiet har verkligen tagit mitt klagmål på allvar och försökt att hjälpa till så gott de kunnat, ingen skugga alls på dem!

Självklart hade vi räknat med köer på hemvägen och vi hade räknat helt rätt… istället för knappt två timmar blev det nästan 2,5 timme innan vi fick pussa på pälsbollen. Vi landade i mina föräldrars soffa och orkade inte lyfta på häcken på en lång stund utan blev kvar där ett tag. Men sen pallrade vi oss iaf hem och träffa faktiskt bägge sönerna! Ibland är det extra kul att komma hem 🙂

Nu har jag bytt om till onepiece och landat i soffan. Baileys har kollapsat på golvet och Martin halvligger brevid mej i soffan. Vi har kört igång en film och jag sitter med datorn i knät och försöker jobba lite. Vet inte om det går, men jag ska försöka samla ihop tankarna lite och se vilka texter som kan komma ur den här helgen. En har vi redan gjort och lagt ut, känns bra!

Imorrn är det måndag och… vägning… jabba…

Strumpbyxor i maj!

maj 17, 2015 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Efter gårdagens solsken blev det regn igen idag. Jag blir snart galen på det här vädret! Varför kan det inte vara sol två dagar i sträck? Det är 17 maj och jag har strumpbyxor för att inte frysa!!! När ska det bli varmt på riktigt?

Idag är det dax för hemfärd och det ska faktiskt bli skönt. Det här har definitivt inte varit någon semester och vi är trötta. Så nu ska vi packa ihop oss och dra iväg till sista anhalten innan båten, ytterligare ett museum ska besökas innan vi åker på båten.

På båten hem ska vi träffa intendenten angående min jacka. Jag skickade bilder till henne igår och beskrev hur illa bilarna var parkerade och hur nära de stod dörren in till båten och var det borde finnas olja som alltså numera sitter både på min jacka, ryggsäck och byxor. Hon skulle skicka bilderna till kaptenen och förmodligen får killarnas på bildäck lite skit. Vilket är befogat.

Vi ska äta buffén ombord och sedan rulla hem och hämta pälsbollen. Ikväll blir det bara lugnt. Pälbollen kommer få mycket kärlek 😉

Hör senare!

Dyraste middagen jag ätit!

maj 16, 2015 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Jag drog på mej min prickiga jacka i morse åsså åkte vi iväg på dagens äventyr. Om jag inte står still och man står precis bakom mej, så syns inte prickarna så mycket. Så jackan fick duga idag.

Dagen har varit helt fullspäckad, jag kommer knappt ihåg allt vi gjort. Då är det väldigt bra med en mobilkamera som kan visa i vilken ordning man gjort vad.

Vi började med att åka så långt norr ut man kan och hamnade på Havsvidden och de fantastiska klipphusen. Det är ett flertal hus byggda högt upp på klipporna. Till husen hör en större byggnad som både är reception och konferensanläggning. Härifrån går en gång ner till havet där det självklart finns en bastu, badvik och båtbrygga. På hela området finns det även wi-fi vilket gjorde att vi både kunde kolla mail och lägga ut några bilder på instagram. Här skulle jag gärna bo några dagar när det är varmare, vilket ställe!!!

Sen tog vi oss österut för att ta del av lite
rysk/brittisk/fransk/ålänsk historia genom att titta på Bomarsunds
fästning och Notvikstornet. Otroligt intressant men kallt! Det blåste
rejält och händerna var stelfrusna av allt fotande. De föregående
dagarnas regnande gjorde också att marken var väldigt blöt, så vi var
ganska frusna när vi kom tillbaka till bilen. Tack o lov att solen iaf
sken, annars hade det varit riktigt jobbigt.

Vi
konstaterade på vägen till Kastelholms slott att Åland verkligen har hur
mycket historia som helst att bjuda på. Det finns lämningar precis
överallt! Vårt nästa mål var alltså Kastelholms slott och omgivningarna
där. Vi började med slottet, som varit uppbyggt, ombyggt och restaurerat
i omgångar. Jag fick lite ”Borgholmsslottsvibbar” och kände mej ganska
hemma där med all sten, tjocka väggar och fängelsehålorna. Kastelholms
slott är ganska litet och högt, till skillnad från Borgholm som är stort
och lågt. Här fick vi ännu mer av Ålands historia och även en hel del
av vår svenska. Här fanns också fritt wifi så vi kunde kolla mail och
lägga ut mera bilder.

Strax bortom slottet finns
fängelset Vita Björn som var aktivt fram till 1975. Det är ett slags
fängelsemuseum som visar hur familjen som skötte fångarna bodde, hur
fångarna hade det och ännu mer historia om Åland. Precis brevid fanns
friluftsmuseumet Jan Karlsgården som vi också passade på att besöka. Vi
tittade på byggnaderna, ååååade över gulliga små lamm och hittade ett
perfekt ställe i lä i solen där vi la oss och bara njöt en liten stund.
Vi är bra trötta efter de här dagarna, så de där minuterna i solen var
guld värda!

17.30 var vi inbokade på Smakbyn där Mikael
Björklund lagar maten. Björklund vann årets kock 2000 i Sverige och har
även vunnit för Finland 1997. Nu finns han på Smakbyn som ligger kanske
200 meter från Kastelholms slott. Här har han en stor restaurang med
ett litet destilleri som även visar tillverkningen och en liten butik
där man kan köpa det mesta runt matlagning.

Vill man
äta så måste man beställa bord och då väljer man om man vill äta två
rätter för 40 Euro, 3 rätter för 50 Euro eller en rätt från ”Backfickan”
för 17 Euro. Vi valde varsin 3-rätters, vilket nog är det dyraste jag
ätit… men det är en av få gånger som vi är på ett riktigt
”fine-dining”-ställe och man vet inte när nästa gång blir så det fick
väl kosta då 🙂

Å visst var det gott! Värt 500 kr?
Jag uppskattar kanske inte mat på rätt sätt för att svara på den frågan.
Men jag tror det… jag valde Sikrom med svärmors limpa, Abborre med
kräftemulsion och Gammaldags vaniljglass med en massa gott till. En
heeeelt ok middag kan man väl säga. Det gick jättesnabbt att få förrätt
och varmrätt, men sen fick vi vänta läääänge på att få efterrätten och
ännu längre på att få notan. Trots att de frågade flera gånger om vi var
nöjda och vi förklarade vad vi väntade på… Det kändes lite som att de
ville att man skulle gå så snabbt man ätit upp varmrätten och det
gillar jag inte. Maten var god och personalen trevlig, men det blev lite
fel där på slutet.

Mätta rullade vi hem till hotellet
igen helt slut! De senaste dagarna har bjudit på en mängd intryck och
upplevelser. Det ska faktiskt bli riktigt skönt att komma hem imorrn.
Men innan båten går ska vi besöka Eckerö Post- och Tullhus och ev ett
ställe till. Vi har verkligen inte slappat den här resan, utan jobbat
häcken av oss. Inom kort kommer en mängd tips i magasinet om vad man kan
se, göra, äta och sova när man besöker Åland. Vi hoppas att det ska
locka någon till ett besök.

Gäsp…
Nu är det gonatt från oss!

Solen skiner på Åland!

maj 16, 2015 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Igår var det riktigt kallt och tråkigt att vara turist här på Åland, men idag skiner solen från en nästan klarblå himmel och allt känns mycket bättre.

Alldeles strax ska vi åka iväg till norra delen av ön och titta klipphus. Sen blir det torn och försvarsverk, Kastellsholms slottsruin och i kväll ska vi äta hos Mikael Björklund på Smakbyn. Vi somnar nog ovaggade ikväll med 🙂

Om ni vill kan ni gå in på magasinet och läsa om gårdagens besök på Pommern och Sjöfartsmuseet. Himla intressant stället och jättebra även för barn som har sina egna små uppdrag inne på museet. Ett tips till er alla som ska åka hit alltså.

Ha en fin dag allihopa, ikväll får ni veta hur vår dag varit.

Det gick inte…

maj 15, 2015 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Imorse när vi kom ner för att äta frukost hade jackan åkt iväg till kemtvätten. Jag fick löfte att den skulle vara tillbaka senast klockan ett och därför fick vi även behålla rummet tills dess. Så vi åt en god frukost och knallade sen iväg till Sjöfartsmuseet och Pommern. I regnet.

Det är inte jättekul att vara turist i regn och 4-5 graders ”värme”. Men museet var ju inomhus, så vi hoppades att det skulle sluta regna lagom tills vi var färdiga inne och skulle ut och titta på båten. Jag är ingen fan av museum, men det här var faktiskt jätteintressant! Både Martin och jag gillade det och gick länge och tittade.

Sjöfartsmuseet i Mariehamn visar upp sjöfarten och sjötrafiken till och från Åland sedan hundratlas år tillbaka. Vilka fartyg somn använts, vilka vägar de gått, vilka varor som skeppats, hur folk ombord haft det, hur det såg ut ombord osv. Både historiskt och fram tills idag. Det nästan vändes sej i magen när väggen med berättelsen om Estonia dök upp… och utanför finns ett monument med namn på alla dem som dött i sjöolyckor. Jobbigt!

När vi lärt oss allt om allt var det dax att gå ut och titta på Pommern. Och det hade inte slutat regna… nu blåste det också… men men bara att gilla läget. Vilket skepp! Å vilket grej att de lyckats bevara det så fint som de gjort. Här fick man verkligen se hur livet ombord varit, hur de bott och vilket hårt jobb det var ombord. Man fick gå runt precis över allt och titta på vartenda utrymme. Lastrummen var gigantiska! Rummen ja, det var i två våningar och fick säkerligen plats med mängder med varor.

När vi sett allt frös vi rejält och gick tillbaka till rummet. Medan vi packade ihop oss ringde de från receptionen och sa att jacka kommit tillbaka. Hon sa också att den inte blev ren, vilket jag ju redan antagit från början. Fläckarna var mycket riktigt kvar och nu när vi känner på ryggsäcken så är den helt kladdig av olja. Det går alltså inte bort, utan sitter som berget. Så nu börjar etappen ”ersättning”, så får vi se hur Eckerölinjen ställer sej till att betala en ny jacka åt mej. Spännande.

Vi checkade ut, åt lunch och drog iväg till nästa hotell. Nu ska vi bo inne i skogen på Eckerö på Björnhufvud Bed & Breakfast. Ett mysigt och fint ställe, men tyvärr med wi-fi bara i huvudbyggnaden. Så ni kommer inte att höra av oss lika tätt och vi kan inte jobba lika enkelt. Något vi ska komma ihåg att påminna om nästa gång vi åker iväg för att faktiskt jobba. Men de som äger stället har en jättefin hund som kompensation 🙂

Imorrn ska vi besöka ett slott, äta middag på Smakbyn och en massa annat. Hänger ni med på instagram så får ni fler bilder från vår upptäcksresa är på Åland.
Hörs imorrn!

Härlig matupplevelse!

maj 14, 2015 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Förmiddagens tråkigheter är kanske inte glömda, men undanstoppade längst bak i skallen. Jackan fanns kvar, så en ny är beställd ifall att…

När vi klev av båten körde vi direkt till Mariehamn och checkade in på Park Alandia Hotell. Ett litet hotell med väldigt trevlig personal. Rummet är som hotellrum brukar vara, badrummet fräscht och det viktigaste av allt: fritt Wi-Fi på rummet! Överhuvudtaget så har Åland visat upp sina finaste sidor när det gäller människor och service. Alla är verkligen supertrevliga!

Vi packade ur bilen och gav oss direkt ut på ”stan” för att hitta något att äta. Klockan var närmare 14.30, så lunchtiden var passerad md råge kan man väl säga. Men vi ville hinna till bla Pommern för att ta lite bilder, eftersom det ska regna imorrn. Åsså tänkte vi att de säkert skulle ha en liten restaurang eller café… så fel man kan ha… Vi tog våra bilder och konstaterade snabbt att där inte fanns något att äta alls. Det fick bli en promenad till närmaste supermarket istället och varsin macka på rummet. Det går bra det med!

Middag däremot blev en heeelt annat grej! Då var vi inbokade på Restaurang Indigo som ligger nära hotellet. Vi blev mycket väl mottagna och fick ett bord vid fönstret. Restaurangen var jättemysig och hade en intressant historia som gick att läsa i menyn. Där stod också händelser på ön genom åren, sånt där nördigt onödigt vetande som är himla kul 🙂

Menyn var inte särskilt omfattande, men där fanns det viktigaste som fisk, nöt, vegetariskt och lamm. Det behöver ju inte vara mängder av rätter, det blir bara svårare att välja då. Vi valde skaldjursrisotto till förrätt bägge två, sen valde jag oxfilé och Martin tog hängmörad biff till varmrätt. Bägge serverades med husets egen pommes. Till maten lät vi den otroligt trevliga servitrisen välja vin åt oss och det gjorde hon riktigt bra. Vinet och maten passade väl ihop och blev en perfekt kombination.

Risotton var riktigt god, möjligen hade jag hellre haft parmesanen i rätten istället för stora hyvelflagor ovanpå. Köttet var perfekt tillagat, precis medium som jag vill ha det – varken mer eller mindre. Jag är ju såsälskare, så enligt mej är det alltid för lite sås på tallriken. Haha, sån är jag! Dessert tog vi ingen, bara en kopp te resp kaffe och till det ett trevlig samtal med servitrisen som gav oss lite nya tips att kolla upp här på ön. Vilken service! Mysigt stället och härlig personal, sånt gillar vi!

Mätta och belåtna gick vi ner mot Österhamn och Ångbåtsbryggan. Det fanns inte så många båtar att titta på än, men solen sken och det var fint att gå där och mysa efter maten. Imorrn ska vädret bli sämre, så vi planerar inomhusaktivteter så mycket det går. Ett och annat museum och lite bilåka antar jag. Allt vi egentligen vet är att vi ska byta hotell och förflytta oss öster- och norrut för att slutligen hamna lite västerut där vi ska bo nästkommande två nätter. Att denna lilla ö har så mycket att bjuda på hade jag ingen aning om!

Nu säger vi god natt. Imorrn är en fullpackad dag – häng med!

Ska bli så kul!

maj 13, 2015 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Jag är trött som en gnu efter att ha gått upp 6.15 imorse för att åka iväg på en pressfrukost. Men sånt är kul, så jag gnäller inte – bara konstaterar… å lika tidigt blir det imorrn och då är det ännu roligare!

Imorrn kl 9.30 rullar vi nämligen på båten i Grisslehamn för att sedan upptäcka Åland i nästan fyra dagar (vi har både larm och husvakt, så tänk inte ens tanken på inbrott). Martin som inte varit norr om Uppsala får alltså komma ända till Grisslehamn imorrn och kan sedan se fram emot att åka till Gävle nästa helg. Hans Sverige blir allt större 🙂

Ingen av oss har varit på Åland mer än någon halvtimme när man stannat till på kryssning. Så det enda jag vet och känner till är hur en av bänkarna i hamnen ser ut och känns att sitta på. Inte mycket att skryta med alltså. Imorrn vet vi betydligt mer!

Men det är inte semester vi ska på, det är faktiskt jobb. Det är Ålands turistbyrå som ordnat allt och gjort vårt program. Å det är ett program som heter duga!!! Ett par museum, något bryggeri, olika småbyar värda besök och en massa annat är inplanerat. Så någon dötid blir det inte! Den tid som eventuellt blir över går nog åt till att sova.

Tyvärr ska vädret bli ganska tråkigt. Imorrn ser det hyfsat ut, men är ganska kallt. Å sen blir det regn… så för att få så bra bilder som möjligt har jag varit iväg och köpt nytt minneskort till kameran. Det blir ju inte riktigt lika bra bilder med mobilen, även om det är bekvämt att bara ha den. Minneskortet som satt i kameran var fullt och jag orkade inte sitta och radera en bild i taget. Så jag åkte iväg och köpte ett nytt, stort, minneskort som nog ska räcka länge.

Så nu har vi allt vi behöver; kamera med nytt minneskort och bekväma skor! Självklart är datorn med, jag ska både blogga och jobba. Så jag hoppas att även ni ska få en bättre bild av Åland, ni som inte heller varit där, och sedan lockas att åka dit. Å ni som redan känner ön, får gärna tipsa om saker att se och göra 🙂

Nu måste jag jobba lite till, packa och fixa en massa grejer. Ha det bäst, så hörs vi imorrn – från Åland!

En ljuvlig dag!

maj 10, 2015 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

I fredags jobbade jag häcken av mej här hemma för att vara heeelt ledig igår. Jag röjde i trädgården, körde skräp, klippte gräset för första gången i år och en massa annat. Strategin funkade! Igår njöt vi av solen precis hela dagen!

Martin och jag började med en lång frukost tillsammans ute i trädgården. Vi satt i bara underkläderna, pratade, åt och hade verkligen kvalitetstid tillsammans. Sen drog vi på oss kläderna och tog med Baileys ut på långpromenad. Det hade precis varit kosläpp så det var en hel del människor i rörelse. Baileys fick hälsa på kavlarna i hagen och fotas med en miljon tusenskönor. En riktigt skön, avkopplande och välgörande promenad.

Efter lunch satte jag mej i solstolen, i bikini och läste. Jag har massor att läsa ikapp, bland annat sisådär 10-12 nummer av Allas och ett gäng böcker som ska resenceras. Två tidningar lyckades jag läsa igenom innan jag somnade en kort stund, men då hade jag iaf lagt mej på altangolvet på en filt. Där låg Baileys och jag och riktigt fulsov, sådär så man drägglar… gött var det iaf 🙂

Motvilligt gick jag in vid 18-tiden för att äta middag – då sken solen fortfarande för fullt. Jag gav mej själv hela gårdagen ledigt i solen eftersom jag visste att det skulle bli rgen idag. Å visst blev det det. Jag vaknade till en grå himmel och direkt känns allt mycket tråkigare. Det ska tydligen bli fint imorrn igen, men sen verkar hela veckan styras av regn… blä! Det är inte bara det att det är tråkigt, jag får ont av väderomslag och fryser så det gör ont inne i skellettet. Jag trivs bäst i sol!

Så idag sitter jag och försöker få så mycket som möjligt gjort, så jag ska kunna sitta i solen imorrn igen. Så får det väl bli en vecka framför datorn om vädret blir som utlovat. Tills på torsdag det vill säga, då åker vi nämligen på upptäcksresa till Åland! En helg då vi ska se vad ön har att erbjuda och sedan skriva om alltsammans. Då får vi verkligen hoppas på bra väder!!!

Har ni några tips på vad vi borde se eller göra där? Eller något ni själva är nyfikna på och vill veta mer om? Ge oss tips!