Bläddra efter
Etikett: resor

Det här med pengar och resande

Det här med pengar och resande

Kommentarer 7 kommentarer

Att pengar är viktig vet vi, men hur viktigt? Att man inte blir lycklig av pengar vet vi också, men det är såklart lättare att bli lycklig om man inte har ett stort hål i plånboken. Vad betyder pengar egentligen? För mej betyder de att jag kan resa 🙂

Jag är varken född till pengar eller har rika föräldrar. När jag växte upp var min pappa egen företagare och min mamma jobbade på dagis (som det faktiskt hette då). Min mamma hade inte särskilt många års skolgång och började faktiskt i skolan samtidigt som jag. Det var definitivt ingen fråga om utlandsresor, men vi hade vårt lilla fritidshus på Öland – där mamma är född.

Båda mina föräldrar vidareutbildade sej som vuxna, min pappa blev pilot och flög för ett större flygbolag. Min mamma blev så småningom ekonom och jobbade på bank, där jag också jobbade extra från ca 14-årsålder. Jag fick tidigt månadspeng och när den kändes för liten skaffade jag mitt första sommarjobb. När kommunen lät 13-åringar sommarjobba, var jag först på bollen och hade 4 veckor på dagis första året, och 4 veckor på långvården andra året. Sedan dess har jag jobbat.

Jag har alltid velat resa och se världen. Drömmen var att bli flygvärdinna, men fick snabbt klart för mej att det var helt kört för mej. Jag är för kort. Man ska vara minst 160 cm i strumplästen för att nå nödutrustningen, jag är 156. Då fick jag tänka om och siktade på trafikassisten istället, nästan samma sak fast på marken. Så som 16-åring (efter 2 år på gymnasiet) sökte jag till en helt ny utbildning som hette Turism- och Reseliv, och kom in på första försöket. Praktiken på Frösö Flygplats var något av det roligaste jag gjort!

Men det blev inget med den drömmen heller. Flygplatsen som var planerad i Tullinge, där vi just då bodde, blev inte av. Det var där jag hade tänkt att jobba. Jag bodde dock i Märsta en tid, men det blev inga tjänster lediga på Arlanda och jag trivdes inte norr om stan – så det sket sej kan man väl säga. Jag fick dock känna på jobbet lite när jag senare bodde i Gambia som 21-åring och tjänstgjorde på bla flygplatsen.

Det blev till att ta en himla massa andra jobb och hitta andra sätt att resa. Min pappa hade ju personalbiljetter som jag kunde använda och min dåvarande fästman jobbade på Linjeflyg, senare SAS. Så vi jobbade häcken av oss och reste. Jag hade som mest 5-6 jobb samtidigt och sen drog vi iväg på långresa. En kompis jobbade på Ericsson och stationerades över hela världen, bla i Mexico och Venezuela, vi hälsa på där han bodde och kunde på så sätt bo och resa ännu billigare.

Å så har det fortsatt. För mej är pengar något jag kan resa för. Allt vi kan spara läggs undan till nya resor. Husbilen var ett mycket medvetet inköp för att kunna resa ännu mer, särskilt i Sverige, Norden och Europa. Även om en husbil kostar mycket pengar, så slipper vi ju hotellrum för 1000 kr natten och vi kan alltid äta ”hemma”. Å numera är ju ett av mina jobb att skriva om resor, jag blev alltså varken flygvärdinna eller trafikassisten – men jag blev reseskribent. Inte så dumt det heller. Det tog många år att komma dit, men nu kan jag å andra sidan jobba hur länge och mycket jag vill. Det finns ingen pensionsålder på såna som oss 🙂

Jag har varit helt pank i perioder, särskilt som nyskild med två små barn. Jag hade 68 öra på kontot när jag träffade Martin. Det var inget snack om resor då. Jag vet hur det är att leva på ingenting och det är en erfarenhet jag alltid har med mej. Fördelen med att inte tycka om saker, knappt dricka, röka eller snusa och inte har några större krav på mat, är att man inte gör av med så mycket pengar. Vi kan leva väldigt billigt. Å då kan man spara. I bästa fall räcker det till en resa, kanske fler, per år.

För första gången på nästan 10 år har jag äntligen en stadig inkomst, inte så hög som andra kanske kräver – men tillsammans med Martins lön så räcker våra pengar gott och väl. Vi är vana att leva väldigt snålt. Den dagen vi säljer huset kommer vi kunna sätta in en rejäl slant på sparande och försöka leva på avkastningen. Vi har nämligen inga lån kvar, det känns rätt skönt och lite kaxigt.

Min plan har ända sedan jag var 25 varit att inte jobba en dag efter 60. Därför har jag två olika pensionsförsäkringar som jag sparat i sedan dess. En hundring i månaden när jag kunnat. Nu ser mitt liv lite annorlunda ut och jag kommer förmodligen kunna jobba med min hobby även efter 60. Men som 54-åring känns det helt ok att veta att jag inte måste, men kan om jag vill. Redan om en månad händer en stor förändring i vårt liv, som ger oss mer tid till resande men lite sämre ekonomi. Men det berättar jag mer om då…

Just nu säljer vi av innehållet i vårt hem. Det går inte så fort, men försvinner något nästan varje vecka. Saker har börjat tynga mej, känner mej faktiskt lite kvävd. Jag trivdes så otroligt bra i Gambia med bara en säng, byrå och en resväska. Kanske därför jag trivs så bra i husbilen och på resande fot?

Jag hävdar att det inte beror på inkomsten om man kan spara eller ej – utan på utgifterna. Vad säger ni om det? Kan ni spara? Vad sparar ni till?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Resor ställs in…

Resor ställs in…

Kommentarer 5 kommentarer

I helgen skulle vi åkt ut med husbilen och om två veckor skulle vi flyttat kontoret till Gran Canaria. Så blev det inte och så blir det inte…

Jag är stressad, inte alls som för ett par år sedan – men tillräckligt för att inte må bra. Efter senaste kraschen har jag blivit än mer stresskänslig. Humöret blir svajigt väldigt fort, minnet lägger av helt, jag går upp i vikt och får ont i huvudet. Jag längtar efter sol och värme, kroppen mår verkligen skit just nu. Min fibromyalgi går totalt i baklås när det regnar och blåser. Så senaste veckorna har jag känt tendenser till stresspaniken som jag upplevde när allt var som värst. Ändå mår jag hundra gånger bättre nu.

När min svärmor dog för ganska exakt två år sedan röjde vi ur hennes saker, sålde det mest akuta och största grejerna eftersom svärfar ville flytta direkt. Mycket hamnade i flyttkartonger och jag har sålt av en del på loppisar. Men där har funnits saker som vi inte hunnit gå igenom och som även behövt värdering. Nu har vi en ev köpare av allt, så jag behövde verkligen ta tag i det. Så jag släpade in allt och fyllde vardagsrummet. Jag överdriver inte om jag säger att jag vadade runt i glas, porslin, kristall och keramik upp till knäna. Detta har verkligen hängt över mej och tagit så mycket utrymme.

Jag har dessutom legat efter med texter, ofta har jag skrivit dagens artikel på Du i Fokus samma dag som den ska ut och det är inte hållbart. Jag blir enormt stressad. Förra gången vi var ute med Peppe (husbilen) var det för att jobba ikapp. Vi avsatte en helg och jobbade järnet, fick massor gjort. Så vi tänkte att vi skulle göra likadant helgen som gick. En helg med bara jobb och promenader, perfekt. Men när vi såg på väderrapporten att en stor del av helgen skulle regna bort ställde vi in allt. Nog för att det är mysigt att sitta i bilen och höra regnet smattra på taket, men inte när planen är jobb och promenader. Så vi ställde in – men bestämde oss för en jobbhelg hemma istället. Och jobbat har vi verkligen gjort. Vi har fått massor gjort!

Jag fotade och Martin googlade. Till slut hade vi hittat pris på nästan alla våra grejer, skickat iväg alla bilder och packat ihop sakerna igen. Jag hade plats kvar i en kartong och fick sån energi att jag gick igenom ett skåp med vaser när jag ändå höll på. Så nu har jag kanske 10 vaser kvar av 30, en enda hylla av två fullproppade. Äntligen kan jag alltså börja rensa ur våra grejer igen, inte bara sälja iväg svärmors. 13 april är det dax för nästa loppis, hoppas bli av med massor då.

Under helgen fick vi även ett par filmer gjorda, jag gick igenom två mailboxar av tre, tog flera promenader, Martin har pluggat, vi städade undan julbelysningen i trädgården, testade ett nytt recept, skrev två recept och lite annat smått och gott. Som pricken över i blev det även en fredagsbukett. Martin har gett mej en bukett varje fredag sedan vi träffades, men för ett tag sedan sa jag att jag inte vill ha någon för att istället spara pengarna till nya husbilen. Men nu kände jag att jag ville ha lite färg att lysa upp hemmet med.

Men helgens planer är inte de enda som ställs in. Om två veckor skulle vi flyttat hemmakontoret till Gran Canaria. Vi hade SAS-poäng som skulle förfalla förra sommaren. Med förra våren i bakhuvudet tänkte vi att vi ju alltid kan byta poängen mot flygbiljetter till Spanien. Just i Mars när vintern kom tillbaka med besked förra året. Vi hade ett bra och billigt boende på gång, men det blev missförstånd med datumen – så när jag hade bokat var boendet inte längre tillgängligt och något annat för det priset går inte att hitta. Å vi visste ju inte ens hur vårt liv skulle se ut 8-9 månader fram i tiden, det var en total chansning.

Martin pluggar för C1-kort och fick uppkörning mitt under Spanienresan, dessutom har vi massor med event då och behöver pengarna till husbilen. Så vi kommer avboka biljetterna. Vi köpte dem för poäng som redan förfallit, så vi kan inte byta datum på dem – men förlorar heller inget i pengar. Så vi vaskar alltså två flygbiljetter till Gran Canaria, det känns ju sådär… men så får det bli. Istället tar Martin i bästa fall körkortet, så vi kan hämta hem vår nya bil och åka iväg över påsk på första turen. Det kan absolut vara värt det, även om Gran Canaria är ljuvligt på våren.

Men det är klart att det känns. Mitt liv är ju att resa! Det är då jag mår som bäst och det är så jag får min lön. Nu är planen att vi istället åker iväg om två veckor och då tar en sista helg med Peppe, samtidigt som vi tar den där jobbhelgen. Vi kommer att vara ute på rull större delen av maj, juni, juli och augusti – så jag måste skriva så mycket jag kan i förväg. Även om vi har kontoret med oss, så vill jag hellre sitta ute och läsa recensionsböcker än sitta inne och skriva.

Två resor ställs alltså in, men fler finns framför oss. Snart åker vi ut med nya husbilen, sen är det husbilsträff på Öland, utomhusteatrar och en massa annat spännande. Jag ser så mycket fram emot sommaren!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Invigning och jungfrutur av fina Finncanopus

Invigning och jungfrutur av fina Finncanopus

Kommentarer 8 kommentarer

Det här att få göra något först är lite häftigt. I torsdags var vi med på invigningen av Finnlines sprillans nya fartyg Finncanopus och i fredags fick vi åka med på jungfruturen. Fartyget kom till Sverige så sent som söndagen innan, så rykande färskt alltså.

Förra helgen kom fartyget alltså till hamnen i Nådendal, efter en lång resa från Kina. I torsdags kom hon till Stockholm och stadsgården för ett tillfälligt besök och invigning. Vi var några journalister som fick komma ombord bland de första och hade första stoppet uppe hos kaptenen på bryggan för invigningsskål och trevligt mingel. Sen fick vi en rundtur ombord innan fler gäster kom och det var dax för middag.

Det är rätt häftigt att upptäcka ett helt nytt fartyg, ungefär som att upptäcka ett helt nytt hotell. Det doftar nytt, alla detaljer är inte helt på plats och personalen är både förväntansfull och lite förvirrad. Men allt är kul och alla är glada 🙂

Kvällen blev inte så sen, vi skulle nämligen hem och packa för att åka med på jungfruturen på fredagen. Finncanopus ska gå mellan Kapellskär och Nådendal, så under natten hade hon flyttats från stan till Norrtälje. Vår mötesplats var i Solna kl 8, där vi stuvades in i en buss och skjutsades iväg. Efter en liten försening fick vi gå ombord, installera oss i våra hytter och börja ett minst sagt hektiskt dygn.

Vi skulle alltså bo i en hytt som ingen annan hade bott i, sova i sängar som ingen annan har sovit i och som första gäster äta i helt nya restauranger med menyer som testades för första gången. Så himla roligt, men samtidigt får man inte glömma att vi var där för att jobba. Allt ska ju dokumenteras på ett eller annat sätt, i vårt fall både på film och med bilder för att sedan bli filmer och texter. Den här inlägget är mycket för att komma ihåg allt och kunna gå tillbaka till när jag ska skriva texten.

Programmet ombord på båten körde igång direkt. Vi fick ett par korta genomgångar och se det som vi missat kvällen innan. Sen började vi filma fartyget, från akter till för, nerifrån och upp. Varenda vrå gick vi igenom, restauranger, SPA, hytter… allt!

Lunchen åt vi i buffén som såklart filmades, middagen åt vi i restaurang Mickes, som såklart också filmades. Å efter middagen testade vi fartygets fyra signaturdrinkar designande av Josephine Sondlos. Jag skulle kunna prata hur länge som helst om mat och dryck ombord, allt är så otroligt gott, vackert serverat och smakfullt. Personalen är dessutom så jäkla trevlig och personlig, att man blir kompis med dem alla direkt!

Enkelt kan man säga att nya Finncanopus är en bilfärja 2.0. Tänk er en bilfärja som hottats upp med fina hytter, läckra panoramafönster och förstklassiga restauranger. Det är fortfarande främst ett fraktfartyg men två våningar har gjorts om för passagerare, både dem som enkelt vill ta sej över till Åland eller Finland men även för dem som vill kryssa fram och tillbaka. Äta gott och handla taxfree.

På första turen var vi kanske 150 pers, båten tar drygt 1000 – så vi hade rätt mycket utrymme och personalen hade all tid i världen för oss. Väldigt lyxigt alltså! Och en stor fördel när man ska fota och behöver lite utrymme. Personalen visste ju varför vi var där och hjälpte till på alla sätt de kunde genom att hjälpa oss med fotografering, fixa snyggaste drinkarna och i övrigt serva på alla möjliga sätt. Tack alla i SPA och restauranger som öppnade för oss trots att det egentligen var stängt.

Nackdelen med att åka morgonturen är att man kommer tillbaka till Stockholm väldigt tidigt. Så redan 4.30 ringde klockan, för att vi skulle hinna äta och filma frukosten innan vi kom i land 6.15. Tror de allra flesta av oss tog en liten tupplur medan bussen tog oss tillbaka till Solna.

Ett par roliga dygn med mycket båtsnack, massor med intryck och nya bekantskaper. Nu planerar vi att ta husbilen över till Åland, där det skulle vara himla kul att åka runt. Kanske blir det redan i vår… man vet aldrig 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Ett steg närmare drömmen

Ett steg närmare drömmen

Kommentarer 1 kommentar

Som ni vet så planerar vi för att bo heltid i husbilen. Drömmen har blivit en plan som är på väg att l´bli verklighet. Det kommer inte att bli nu, men vi tar ett litet steg i taget och just idag kom vi ett stort steg framåt. Vi har fått vårt hus värderat!

Även om det inte är aktuellt just precis nu, så gör vi ändå vad vi kan för att förbereda oss för ett liv på heltid på rull. Den här veckan har planen blivit ännu mer verklig, några stora steg har tagits och det är sååå spännande!

Igår städade jag preciiiis hela dagen och idag på förmiddagen tog jag det sista. Asså sådär på riktigt städa, med svabb och ångmopp. För idag kom det nämligen en mäklare för att värdera huset vi just nu bor i och alltså ska sälja nån dag.

Vi tänkte nämligen som så att just nu är det sämsta tänkbara läge att sälja, så det vi kan få för huset nu är det absolut minsta det kommer att säljas för. Sämre blir det lixom inte, det kan bara bli bättre. Det är ett bra utgångsläge att veta att det förmodligen inte blir mindre.

Å det blev ungefär som vi trodde. Vi har ett litet kedjehus på 100 kvm, en gaveltomt. Den som sålde senast fick 3,7 miljoner (förra sommaren typ, den innan gick för 4,6 eller nåt sånt, det var innan räntorna höjdes), vi har solpaneler och lite annat piff som de andra inte har – så vi får lite mer än den sista som sålde. Helt ok i lågkonjunktur.

Vi har ju knappt några lån kvar, så det blir sköna pengar direkt i handen den dagen vi säljer. Mäklaren tyckte inte heller att vi skulle göra något alls innan försäljning – allt var helt ok med tanke på att köparen förmodligen ändå vill göra om allt. Så nu vet vi och kan lugnt luta oss tillbaka. Vi behöver inte måla, renovera eller fixa nåt. ALDRIG MER!!! Så skönt!

För det handlar ju inte om att sälja NU, utan när en massa andra bitar fallit på plats. Det kan ta ett halvår och det kan ta flera år. Vi får se. Det känns ändå som ett steg framåt att övht ha pratat med en mäklare 🙂

Å på lördag är nästa spännande grej. Då ska vi titta på en husbil som kanske blir vår nästa. Kanske inte den vi kommer att bo heltid i, men den går att bo heltid i om vi vill. Den är någon halvmeter längre än Peppe, men framför allt har den ett ”riktigt” sovrum. Där finns en fristående dubbelsäng och dörr att stänga, det har vi saknat.

Dessutom är det ett mer funktionellt vardagsrum/kontor med soffor mittemot varandra, istället för en mittemot kaptensstolarna som vi har nu. På så sätt kan vi sitta med datorerna mitt emot varandra och komma ut utan att den ena behöver flytta på sej.

Som ni ser på de första bilderna här nedanför så har vi rätt trångt i vår lilla Peppe (husbilen heter så). I jämförelse till det vi söker, som är de tre sista bilderna. Å då är det alltså ändå bara en halvmeter på längden och kanske 15-20 cm på bredden som skiljer. Mycket för att soffan är annorlunda.

Köket är också lite större och på andra sidan, mot vad vi har nu och det gör att utrymmet mellan köket och dörren blir större. I Peppe måste den ena sitta ner när den andra klär på sej ytterkläderna, iaf på vintern – på sommarn har man ju inte så mycket kläder. Man kan inte heller öppna till toaletten när någon lagar mat, det ska bli skönt att få ändrat på. Och vi får en dusch som Martin får plats att duscha i, det underlättar att slippa ta in på camping eller ställplats för att duscha.

Peppe är vår första husbil, vi visste ingenting när vi köpte honom. Vi hade ju inte campat en enda natt innan och visste inte om vi skulle tycka om det. Så vi köpte Peppe med det vi visste då och sedan dess har vi lärt oss en hel del. Han är fortfarande en perfekt bil när man är två, men inte för att bo och jobba i så mycket som vi gör. På lördag ska vi iaf titta på ett intressant alternativ, så får vi se hur det slutar.

Det är så otroligt spännande! Även om just heltidsboendet kan vara ett par år framåt, så känns det som vi tagit två stora steg i veckan. Nu ska vi fortsätta att sälja av grejer, man har ju en del… Det finns ingen nostalgi alls längre, grejerna åker på löpande band 🙂

Skulle ni kunna bo i en husbil på sisådär 7-8 kvm?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Hhh

Det blev en långhelg vid Gålö Havsbad

Det blev en långhelg vid Gålö Havsbad

Kommentarer 5 kommentarer

Som vi har längtat efter att komma ut med husbilen igen och nu blev det äntligen av! När vi såg att vi hade en helg ledig och det samtidigt kom ett bra erbjudande packade vi ihop oss och drog iväg.

Runt lucia var senaste gången vi var ute med husbilen Peppe. Då stod vi en natt i Tantolunden, eftersom vi var bjudna på fest på söder och sedan åkte vi till Oxelösund över helgen. Det känns som jättelänge sedan, så nu var vi rejält sugna på att få mysa i husbilen igen. Så dök det upp en helt ledig helg och vi behövde verkligen få lugn och ro att jobba ikapp – så vi började kolla runt lite.

Planen var att det skulle vara nära Stockholm, vi behöver nämligen kolla in vårt närområde lite och hitta saker att skriva om här. Vi hade nästan bestämt oss för en camping i Västerås, när det dök upp ett erbjudande i mitt flöde på facebook. Campingen vid Gålö Havsbad erbjöd en hel helg för typ 500 spänn. Taget!

Så i torsdags efter lunch packade vi Peppe och drog iväg, 50 minuter senare var vi på plats. Vi installerade oss medan solen gick ner och hann inte se så mycket just då, men det tog vi igen under helgen.

Hela fredagen gick åt till jobb, Martin jobbar ju som vanligt när vi är ute – medan jag gör lite som jag vill. Men vi hade bestämt att det skulle vara en jobbhelg, så jag recensionsläste och skrev texter. Jag hann massor. Under fredagskvällen gjorde vi klart sista filmen från Egypten och började på en från Cypern, där vi var i mars -23. Som sagt; vi ligger lite efter och behövde verkligen en jobbhelg utan störmoment.

På lördagen sken solen och värmde faktiskt riktigt skönt. Vi tog en kort promenad innan lunch för att se området och lägga upp en plan. Sen testade vi ett nytt recept och efter lunch tog vi med oss kameran och filmade campingen.

Efter att ha varit ute i flera timmar, stängde vi in oss och började jobba. Martin redigerade bilder och jag skrev klart ett beställt jobb. Han läste igenom texten och kom med förslag på ändringar, jag korrigerade, han läste igenom igen och strax innan mello började tryckte vi på skickaknappen. Så skönt att få iväg det! Men nu är det bara att börja på nästa.

Sen var det alltså mello, samtidigt som vi smygbörjade firandet av vår 16-årsdag som var på söndagen. Lite gott i glaset och mys i husbilen med årets musikfest. Bidragen var ju ingen höjdare, men kul ändå. A-Teens var kvällen höjdpunkt!

På söndagen var det dax att packa ihop och åka hem. Det är lika tråkigt varje gång, vi vill inte hem. Hemma bra men borta bäst är ju vår melodi. Å andra sidan är ju Peppe mest hemma för oss 🙂

Det blev en riktigt bra och produktiv helg. Planen var att jobba undan och få massor gjort och så blev det också. Lite av stressen försvann, men det är ändå lite kvar. Jag har lagt in veckomenyer ända fram till april, så det kan jag glömma ett tag. Jag har skrivit mängder med texter till Du i Fokus, men där finns det rätt mycket kvar. Vi är nästan ikapp med filmer, bara 2-3 stycken kvar som legat alldeles för länge. Och vi tog flera promenader och verkligen lapade sol och D-vitamin. Så otroligt skönt!

Nu längtar vi såklart redan till nästa tur, när den blir har vi ingen aning om. Kanske om ett par veckor? De här jobbhelgerna är så himla sköna, att bara få saker gjorda lixom. Jag vill bara ut igen!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En LUS (Lunch Utan Slut) i El Gouna

En LUS (Lunch Utan Slut) i El Gouna

Kommentarer 5 kommentarer

Lunch utan slut har jag hört talas om och tyckt verkar så mysigt. När våra nya bekanta föreslog en dag i El Gouna passade vi på att besöka tre olika restauranger och det blev som en gående variant av LUS. Så himla mysigt!

Strax innan vi åkte till Egypten fick vi kontakt med Therese som bor här. Det var hennes familj som tog med oss till Mahmya Beach direkt efter nyår. Självklart ville vi se mer av orten där hon bor och upptäcka det.

El Gouna ligger ca 3 mil från vårt hotell i Hurghada. En taxi skulle kosta kanske 25 Euro, vi satsade istället på en Uber som precis som i Sverige är mycket billigare. Det tog en stund innan vi fick tag på en bil, två innan den bojkottade vi. Appen sa ca 300 Egyptiska Pund, vilket är ca 75-100 kr, men de försökte få oss att betala allt mellan 25-50 Euro. Har vi fått ett pris vägrar jag att betala mer, så dessa avbokades.

Den vi åkte med ville ha 10 Euro, det tyckte vi var ok. Han kunde inte engelska och blev irriterad när vi inte hittade och googlemaps slutade fungera pga en massa vägbyggen. Till slut sa vi att han kunde släppa av oss när vi trodde att vi var hyfsat i närheten. Där stod vi mitt ute i ingenting vid en golfbana… Therese tog golfbilen och hittade oss rätt snabbt.

Vi började med att se hur hennes familj bor här och fick på köpet gosa lite hund.

Det började bli dax för lunch. Återigen användes golfbilen för att ta oss ett varv runt El Gouna, där vi stannade för att se en del av den nya delen med hamnen och de stora lyxiga båtarna. El Gouna är ett välbärgat område där många rika Egyptier och utlänningar bor. Mycket är helt nytt och väldigt modernt.

Vi tog sikte på Maritime Restaurant där vi började med en lättare lunch. Här serveras medelhavsmat, mycket skaldjur och sånt som vi tycker väldigt mycket om. Martin tog en sallad med skaldjur, jag tog en pasta med stora räkor och Therese tog gravad lax. De kostade ungefär 80-100 svenska kronor. Allt så otroligt fräscht och gott. Medan vi satt där och åt,bestämde vi att vi skulle göra en gående middag och besöka tre restauranger som ligger i närheten av varandra. Therese bor här halvårsvis och har koll på läget, vi lät oss bara dras runt 🙂

Efter lunchen gick vi längs hamnen, tittade på båtarna, kollade in den publika stranden och utforskade stället så mycket vi kunde. Solen sken och vi hade kanske 25-26 grader i skuggan. Himla härligt när vi visste att det var ungefär lika många minus hemma.

Sedan fortsatte vi till den äldre delen av El Gouna. Therese lämnade oss där medan hon åkte hem och hämtade sin son, som skulle vara med oss en stund. Vi befann oss på ett torg och passade på att besöka ett par minimarkets för att se prisläget, innan vi slog oss mer på Bodega El Gouna för att vänta in dem.

Bodega har mexikanskt tema med tapas och väldigt goda drinkar. Medan vi väntade tog vi varsin milkshake för att svalka oss. Therese dök snart upp med sin son Joseph och ägaren till restaurangen Per, plus hans dotter Anita som också är svenskar. Snart kom det in mängder med smårätter, säkert tio olika. Det var taco, otroligt goda ostbollar, stora räkor, guacamole och en massa annat.

Allt så otroligt gott! Detta sköljdes ner med margaritas, något jag inte druckit på säkert 35 år när jag var i Mexiko. Drinkarna kan vara de godaste jag druckit i drinkväg på väldigt länge, kanske någonsin. Det blev mer än en måste jag erkänna, det blir lätt så när en drink kostar 35-40 kr bara 😛

Vi satt i flera timmar, pratade, åt och skrattade. Typ hela eftermiddagen, vi hade så himla mysigt. När det var dax för efterrätt gick vi tvärs över torget till Jobos Sportsbar. Där visades någon fotbollsmatch på säkert 7-8 olika tv-skärmar, det var fullt med folk där – men det var nog knappt någon som tittade på matchen. Här satt folk istället och spelade spel, umgicks, åt och eller drack tillsammans. Här kan man äta riktigt goda pizzor för bara 60-70 kronor.

Nu hade Joseph och Anita lämnat oss och Pers fru Lena gjort oss sällskap istället. Vi tog in varsin drink och ett par olika desserter. Det började bli sent och lite kyligt och dax att åka tillbaka till hotellet. Nu skulle vi börja leta bil igen… men det behövde vi inte! Pär lånade ut sin chaufför så vi fick åka hem utan att behöva deala pris, så himla skönt!

VI åkte från hotellet vid 10 och var tillbaka vid 23. En lång, men alldeles fantastisk dag! Vi hade så otroligt roligt och tiden gick så himla fort. El Gouna visade sej från sin allra bästa sida, där är verkligen fint och väldigt lugnt. Här finns turister, men inte alls lika mycket som i Hurghada. Jag skulle absolut kunna tänka mej att åka hit nästa gång och spendera mer tid i den lilla staden.

Therese har varit världens bästa guide och alla har varit så otroligt generösa. Vi kommer absolut att ses i Sverige och vi har redan en liten plan om att hälsa på med husbilen i Härnösand där de har sitt fritidshus. Hon är en sån person som jag gärna har kvar i mitt liv, så himla härlig! Lika härlig som Per och hans Lena som driver de tre restaurangerna som vi besökte. Såna där otroliga människor som bjuder på sej själva och känns som man känt i flera år direkt när man träffas första gången.

Är ni i Hurgahad eller funderar på att åka dit, så måste ni ta er utanför hotelletområdet och besöka El Gouna. Eller varför inte åka dit direkt, både Ving och Tui har resor dit. Det ska iaf jag kolla till nästa gång, För El Gouna vill jag se mer av!

Här är även en film från dagen:

Det blev definitivt en LUS – Lunch Utan Slut – den höll på heeela dagen. Supermysigt! Har ni haft en sån nån gång?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

The Grand Palace – vårt hem i Egypten

The Grand Palace – vårt hem i Egypten

Kommentarer 10 kommentarer

När vi väljer boende på semestern blir det oftast något enklare. Det går inte i Egypten, det finns lixom inte något enkelt, här är allt stort med extra allt. The Grand Palace i Hurghada var vårt hem under två veckor, här trivdes vi väldigt bra men det var väldigt mycket extra allt!

En gång om året tar vi semester, det är alltid under vintern och vi är borta minst två veckor. Den här gången gick resan till Hurghada i Egypten. När vi letade resa var enda kravet att det skulle vara sol, all inclusive och barnfritt. Valet föll på Egypten och här är nästan allt med all inclusive eftersom hotellet ofta ligger en bit bort från städer och resorten är byggda mitt ute i ingenting.

Vi valde Hurghada för att det var så långt söderut man kan komma just nu i Vings utbud och bara 15 minuter från flygplatsen. Korta transfers gillar man. Vi valde The Grand Palace och en juniorsvit med utsikt över vattnet och tror att vi blev uppgraderade till en större svit. Den vi bokat hade en mindre vardagsrumsdel har vi för oss, vi fick en med större vardagsrum. Vi äskade vårt rum och trivdes väldigt bra där. Balkongen blev vårt andra vardagsrum, där vi spenderade mest tid.

The Grand Palace har 319 rum och ligger som ett U mot havet, vill man ha sol större delen av dagen ska man be om ett rum i 5000-delen. Det visste inte vi, men hade tur att få där ändå. Det finns mängder med olika rumstyper, vårt rum fanns även på markplan med direktaccess till egen pool, det finns ännu större svinter och det två lyxiga villor. Från vårt rum var det ungefär lika långt till bufférestaurangen som till stranden, ca 500 steg. Till hotellet hör 4-5 restauranger, bla en japansk/kinesisk, en grillrestaurang och en indisk.

Stranden är lång och går förbi tre andra hotell, här finns några små strandbutiker, en restaurang, en strandbar och ett dykcenter. Det är ingen strand med vit härlig pudersand, utan mer packad stenhård sand. Botten är sand och vi tror att det finns mindre rev en bit utanför, men det kollade vi aldrig. Vill man träna eller spela tennis gör man det på Grand Hotel som ligger brevid.

När man kommer till hotellet möts man av en pampig entré och en lobby med pelare, högt i tak och en gigantisk takkrona. Här satt vi och jobbade på kvällarna. För att komma till stranden måste man gå rakt igenom lobbyn, förbi bufférestaurangen och igenom hela poolområdet. Det är rätt trivsamt att promenera runt på det stora området.

Jag har trivts så otroligt bra på det här hotellet. Här är rent och snyggt, känns lite lyxigt men inte vräkigt, finns små egna ”rum” lite överallt att mysa i och gott om plats. Personalen har varit väldigt tillmötesgående och trevlig, alltid putsat och fejat överallt. Det har funnits en massa olika mat (varje dag asiatiskt, orientaliskt, italiensk mm) även på buffén och allt har varit vällagat och gott. Vinet på glas är ingen höjdare, men för oss spelar det ingen roll alls.

Hotellchefen har varje dag gått runt bland gästerna och sett till så att alla mår bra och trivs. En lågmäld och trevlig herre, som vi inte fattade att han var chef förrän efter någon vecka när han tog oss åt sidan och presenterade sej. Sen finns här även en massa ”småchefer” för bar, rummen, restaurangen osv. De har varit lite barskare, men fortfarande väldigt trevliga och tillmötesgående. Alla blev efter ett tag väldigt nyfikna på vad vi pysslade med och ville gärna hjälpa oss när vi filmade hotellet 🙂

Vi brukar inte åka tillbaka till en plats eller ett hotell flera gånger, men hit kan vi faktiskt tänka oss att komma tillbaka. Här var så otroligt lugnt och skönt.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

På tur till Hurghada

På tur till Hurghada

Kommentarer 5 kommentarer

Om man var på Vings välkomstträff fick man åka med på stadsrundtur alldeles gratis. Så det var rätt självklart att hänga på. En supersponsrad busstur av de företag som vi skulle besöka. Men men, kul ändå 🙂

Vårt hotell Grand Palace ligger ungefär 8 km från citykärnan, på bussen på vägen dit fick vi en kort guidning av den lokala guiden. Det var alltså inte en tur med Vingguider, utan enbart en egyptisk guide. Första stoppet var en parfymbutik, där vi fick en genomgång av parfymens historia och egenskaper.

Jag har knappt kunnat gå in i en sån butik tidigare pga allergi, men nu kunde jag vara där tills de började spruta och prova dofterna. Vi köpte ingenting, men tog några bilder och filmade lite.

Sen togs vi till en stor souvenirbutik, där män satt och visade sina konstverk medan de tillverkade dem. En man drejade, en annan mejslade ut figurer i metall och en annan höll på med sandkonst. Här fanns verkligen allt!

Inte heller här köpte vi något, vi har ju varit här några gånger och har redan det vi önskar och behöver. Hade de däremot haft hibiskus-te, så skulle vi fyllt på vårt lager – för det går åt hemma hos oss. Istället tog vi även här en massa bilder och filmade lite.

Nästa stopp var den nästan nya och jättestora moskén. Martin gick in, medan jag stannade kvar utanför. Jag skulle följa med in och hade klätt mej för det, med byxor som täckte knäna och tröja som täckte axlarna. Det har räckt förr, men inte den här gången. ALLT skulle täckas med särskilda plagg och då fick det vara för min del.

Medan Martin gick in stannade jag kvar utanför och fotade istället, tillsammans med några andra kvinnor som inte heller hade lust att klä om. Solen var på väg ner, så det blev rätt fina bilder.

Efter moskén fick vi lite egen tid, då passade vi på att köpa simkort till Martins telefon och fika lite. Sen var det dax att åka tillbaka till hotellet igen. En väldigt ”reklamig” tur på 3-4 timmar som mest gick ut på att sälja på oss saker vi inte behöver. Men kul ändå.

Spännande att återse Hurghada igen, det var ca 25 år sedan jag var här senast och jag kände inte igen mej ett dugg!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En mysig dag på Mahmya Beach

En mysig dag på Mahmya Beach

Kommentarer 14 kommentarer

Ingen tackar väl nej till en dag på en kritvit strand med azurblått vatten? Av en händelse fick vi kontakt med en svensk kvinna som bor här i Hurghada. Hon tog med oss till Giftun Island och den drömmiga stranden Mahmya Beach.

Innan vi åker till en plats går jag oftast med i en eller fler facebookgrupper med inriktning på det vi ska besöka. Den här gången blev det en grupp för hotellet The Grand Palace Hurgada och Egyptentips#1. Där har vi fått många bra tips, men just den här kvinnan var det faktiskt en följare som tipsade om. Det är nämligen hennes syster som bor här.

Efter lite chattande på messenger fick vi order om att infinna oss vid Mahmya-kajen på torsdagen. kl 9.45 skulle båten ta oss till Giftun Island och Mahmya Beach. Kajen ligger 8 km bort, efter lite strul med internet tog vi en uber dit. Taxi skulle kostar 400 Egyptiska Pund, uber kostade 56. En viss skillnad.

Väl framme bekantade vi oss med Therese som fixat allt, hennes man Karim och deras son Joseph. I sällskapet var även tre av deras vänner. Vi var alltså åtta personer som skulle umgås hela dagen och vi hade inte träffat någon av dem förr. Det blev kanonbra! Ett minst sagt prestigelöst gäng som hade jätte trevligt tillsammans.

Det är lite si och så med tider här, så även om alla var på plats i tid – gick inte båten förrän nån halvtimme senare. Ut till ön tog det kanske 30 minuter, sista biten åker man med en mindre motorbåt. Båten kostar 35 Euro tur och retur, man kan inte övernatta där utan måste åka hem senast med sista båten strax innan 16.

Therese och Karim hade bokat plats åt oss på stranden. Så vi hade bord, madrasser, soffor och beanbags att sitta i. Här finns mängder med madrasser över hela stranden och plats i restaurangen om det skulle vara fullt på stranden. Detta är en populär utflykt som finns med i resebolagens program, då kostar det runt 90 Euro tyckte jag att jag hörde. Då ingår tydligen både båt, lunch, snorkeltur med båt + utrustning.

Vi satt mest och pratade och Martin snorklade. Vi tog såklart en tur runt en del av ön för att filma, det var ljuvligt att gå i den mjuka, varma sanden. Vi fick ihop över 10 000 steg trots att vi slappade på stranden större delen av dagen. Just det där att gå i strandkanten skulle jag kunna göra hur mycket som helst. Jag älskar det!

Strax innan 16 var det roliga slut och vi kördes tillbaka till kajen i sällskap av en fantastisk solnedgång. Vi behövde inte ens ta en uber tillbaka, snälla Karim körde oss till hotellet. Så otroligt härliga människor man kan möta bara man är lite öppen.

Vi ska faktiskt träffa dem igen! Therese ska visa oss runt i El Gouna där familjen bor, det blir himla kul!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Sammanfattning 2023

Sammanfattning 2023

Kommentarer 8 kommentarer

Den känns det svårt att sammanfatta året. Det har hänt så himla mycket och tiden har gått så fort. Men ett är iaf säkert: det har varit det bästa året på mycket mycket länge!

Sen 2020 har jag önskat att nästa år ska bli bättre och äntligen blev det så. Under 2023 har inga katastrofer inträffat i vår närhet, ingen har dött och ingen i närmaste familjen är sjuk. Istället har det varit lugnare än på länge. Det har bara varit en handfull bränder att släcka och även om de varit stora så har de varit möjliga att släcka med lite hjälp. Jag kan inte säga så mycket mer om den saken än så.

Istället för dagliga kriser, har vi kanske haft en var tredje vecka. Det blir bättre och det märks framför allt på min egen hälsa. Kroppen som varit extremt stressad verkar börja förstå att det inte är kris och akut läge längre. Jag har inte hjärtklappning eller muskelkramper regelbundet särskilt ofta numera. Det går åt rätt håll alltså 🙂

Jag tänkte sammanfatta året i kvartal och börjar alltså med januari – februari – mars.

2023 började på Mauritius med Martins 50-årsdag. Vi hade drygt två härliga veckor på en väldigt vacker plats, hit kommer vi gärna tillbaka. Jag har tränat regelbundet i många år, Martin lite mer sporadiskt – men efter resan började han faktiskt träna med mej. Så himla kul!

I februari firade vi 15 år tillsammans, med att ta husbilen till ställplatsen i Tanto på söder. Det var svinkallt, men vi utforskade stan ganska ordentligt ändå. Det blev en riktigt mysig helg och vi började få kläm på det här med vintercamping.

I mars åkte vi på en mycket oväntad resa för att vara vi. Vi drog nämligen till kylan i Nordnorge för att kryssa längs norska kusten med det nya rederiet Havila. Vilken resa! Vi åkte hundspann, körde skoter på natten i jakten på norrsken och fick äta obegränsade mängder kungskrabba. En resa vi verkligen kan rekommendera!

När näst sista snösmockan kom i slutet på mars fick vi nog av snö och kyla och bokade en sistaminuten till Cypern. Ett par dagar senare packade vi ihop kontoret och drog iväg. På bara fyra timmar gick vi från snöslask och 0 grader, till sol och drygt 20 grader. Tänk att det aldrig slagit oss att Cypern är så solsäkert och nära. Nu kommer det nog att bli fler akutresor dit när våren dröjer.

April – Maj – Juni

April började alltså på Cypern och resten av månaden var ganska lugn. Vi planterade ju för årets stora Husbilsträff som ägde rum i Sunne i början på maj. Här samlades ett 80-tal husbilsgalningar och vi hade en fantastisk helg tillsammans. Träffarna arrangerar vi tillsammans med Annelie och Ludde, som vi träffade på Gran Canaria för ett par år sedan.

Annelie och Ludde träffade vi bara en månad senare, då på Öland, där vi firade midsommar och hade en urmysig helg tillsammans. Vi fick chansen att visa dem lite av vårt Öland och hoppas få visa dem lite mer redan nästa år. Där började även sommarens långresa.

Juli – Augusti – September

1 Juli började det regna och slutade lixom aldrig. Vi fick panikköpa regnkläder för att kunna vara ute, våra första regnkläder sedan vi var små typ. Vi körde från Östkusten till Västkusten för att utforska platser vi bara hört talas om. Vi utnyttjade varenda liten regnfri sekund och fick se både Smögen, Hunnebostrand, Fjällbacka och många andra fina platser.

Men vi tröttnade på värdet och körde österut igen, innan vi åkte hem för att vara med på Pride i början av augusti. Vi ställde husbilen på Långholmens ställplats och hade nära till allt som hände i stan under Prideveckan. Så himla mysigt och praktiskt och så himla många härliga bekanta vi träffade.

Resten av augusti var rätt lugn, om man kan kalla en operation för lugn. När jag skulle ta cellprov visade det sej att min livmodertapp hade vuxit ihop och var tvungen att öppnas med operation. Man misstänkte nämligen cancer… Jag var rätt säker på att det var cancer och blev ganska överraskad när det inte var det, men såklart väldigt lättad!

Sen var det dax för Elmia Husvagn & Husbil och vi skulle ha vår egen hörna för digitala kreatörer. Oj, vilken rolig vecka det blev. Mängder med folk kom förbi oss. Tänk så många härliga husbilsmänniskor det finns. Under sommaren började jakten på ny husbil och den hittade vi nog på mässan. Nu ska den bara komma begagnad så vi har råd att köpa den, alternativt vinner en rejäl slant!

Efter mässan åkte vi hem några dagar, mest bara för att packa om. Sen drog vi till Göteborg och Bokmässan. Så länge som jag velat besöka den och nu var det äntligen dax! Vi passade på att stanna en hel vecka i Göteborg och hann på så sätt både gå på Liseberg och på teater. Det blev några otroligt roliga dagar, där vi också träffade en mängd bekanta.

Oktober – November – December

I oktober fick vi äntligen avslöja vår hemlighet som vi gått och burit på sedan april. Under våren fick vi nämligen en ny uppdragsgivare som vi jobbat med under sommaren och nu kom äntligen våra första texter i tidningen. Alla platser vi åkt runt till under våren och sommaren var alltså för att samla information och ta bilder och nu behövde vi inte vara tysta längre. Numera är det vi, samt en till, som gör Ställplatskollen och Campingkollen i campingtidningen Allt om Husvagn och camping.

I början av november längtade vi ut med husbilen och tog en helg på Samstorps Gård i Norrtälje. Och någon helg senare började årets stora julbordstest. Första julbordet var på Eckerö Linjen, så det var bara att åka tillbaka till Norrtälje där vi stod med husbilen i hamnen några dagar. Där passade vi på att kolla in Grisslehamn lite när vi ändå var där.

Sen kom snön. Massor med snö. Det kom bara med och mer och när det inte snöade, så regnade det. Det pendlade mellan 15 minus och massor med snö och 5 plus och regn. Värdelöst! Det var väldigt skönt att packa ihop sej och dra iväg till solen precis innan nyår.

Men vi har inte bara rest, vi har varit på en massa härliga shower, teatrar och andra föreställningar också. Jag vet inte hur många vi sett och kan inte rangordna dem heller, men det finns några favoriter. Moulin Rouge var helt fantastisk, Änglagård och Wicked var också otroliga. Men även Jonas Gardells show och Queens var häftiga.

Det har verkligen hänt mycket under 2023 och mycket har varit väldigt bra. De bästa är dock att allt lugnat ner sej, inga katastrofer som hänger i luften längre och ingen har dött.

Vad önskar jag eller förväntar jag mej av 2024?

Jag vill bara ha lugn och ro. En mängd saker kunde avslutas under 2023, men det finns fortfarande ett par saker som vi väntar på att kunna avsluta. Tyvärr beror det inte på oss, utan på myndigheter, sjukvården och samhället. Men jag känner hopp och det har jag inte gjort på länge.

Jag hoppas att vi hittar husbilen som vi vill ha till ett rimligt pris och att det inte blir allt för smärtsamt att byta ut Peppe. Jag ser fram emot årets första husbilstur och är nyfiken på vad vi kommer att se och hur många nätter på rull det blir i år.

Det viktigaste är ändå att jag inte har cancer och jag tänkte inte få det heller. Så hälsan är fortfarande väldigt viktig. Vi ska fortsätta träna, motionera och äta bra. Jag måste ner några kilon och det kommer jag att fixa nu när allt är lugnare.

Jag ser fram emot 2024 och önskar ett dramafritt år, att det ska bli slut på krigen i världen och att vi alla får vara friska. Jag har även en uppmaning till er: SKRATTA! Så mycket ni kan! Det är nämligen roligare att vara glad 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Nyårsafton 23/24

Nyårsafton 23/24

Kommentarer 4 kommentarer

Jag måste säga att det här att fira nyår i solen är helt min grej! Sol och 25 plus är lixom väldigt mycket bättre än slask och 2 minusgrader 😛

Dag 2 här i Egypten var alltså nyårsafton. Vi vaknade vid 7.30, onödigt tidigt när man ska vara vaken till 12-slaget. Dessutom är det ju 6.30 svensk tid, så tidigt brukar jag inte ens vakna hemma och kan inte förstå varför jag gör det här. Hur som helst… vi åt frukost och tillbringade sedan nästan hela dagen på stranden i varsin solsäng under ett parasoll.

Vi har firat nyår i Egypten förr och vet att det brukar serveras riktigt läckra bufféer. Självklart ville vi både fota och filma och fick tillåtelse att komma in en stund före de andra gästerna. När personalen själva går runt och fotar och chefen fotar sin personal bland alla läckerheter – ja, då vet man att de är nöjda med sina skapelser. Inte alls konstigt, så fint! Titta bara på bilderna här nedan så ser ni 🙂

Vi satt länge och åt, inte för att vi åt så mycket – utan mest för att det var så mysigt. Jag höll mej mest till skaldjuren som vanligt. Lite sushi slank också ner. Rätt lyxigt ändå att kunna frossa i sushi varenda dag, det serveras nämligen varje kväll. Vi kan välja på mat från alla jordens hörn, varje dag!

Sen började den där långa väntan… på tolvslaget. Timmar när man inte har något att göra och minuterna går sååå långsamt. Vi skulle göra en film om nyårsfirandet här, så vi tog en promenad runt området för att se lite hur det såg ut runt omkring oss. Vi bor ju på ett sk vuxenhotell, så det var väldigt städat även om det var glatt och hördes musik överallt.

Martin hade sett ett anslag om fyrverkerier både kl 23 och 24, så vi satte oss på balkongen för att titta. Klockan 23 kom det en liten fjutt till fyrverkeri och kl 24 kom det kanske 10 fjuttar. Definitivt inget att hålla sej vaken för, men jag känner ändå att det är ett steg åt rätt håll. Det hållet när fyrverkerier inte längre används alls, eftersom jag egentligen ogillar det väldigt mycket.

Inte mycket att vänta på alltså, men det är väl tolvslaget som är grejen ändå – när man lämnar det gamla året och går in i det nya. Jag har knappt hunnit att reflektera över detta och definitivt inte gjort någon summering av året eller fundering på nästa. Men det kommer!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vi är i Egypten!

Vi är i Egypten!

Kommentarer 7 kommentarer

Efter några timmars sömn vaknade vi till ett riktigt oväder. Snöflingor stora som ankfjädrar trillade ner och vi tackade oss själva för att vi varit så smarta som åkt dagen innan till Arlanda.

Det kom flera notiser under morgonen på 112-appen att det var olyckor på motorvägen och ociala medier rapporterade om lååånga köer på E4:an. Vid såna tillfällen är det väldigt skönt att redan vara på plats.

Vi packade ihop oss, åt frukost och tog hotellbussen den korta biten till flygplatsen. Incheckningen gick supersmidigt, där finns ju en ganska ny säkerhetskontroll som underlättar väldigt mycket. Vi behövde inte vänta särskilt länge innan vi fick gå ombord på flygplanet, men sen fick vi vänta. Och vänta.

Snön orsakade ett mindre kaos på Arlanda och flyg efter flyg blev försenat. Bla för att tankbilen dröjde och för att planet skulle avisas. Detta fick göras igen eftersom tankbilen tog sån tid. Vi blev drygt en timma sena och jag trodde det var barnen som skulle tröttna först, men det faktiskt en herre i 50-60-årsåldern som stönade först och mest. Han tyckte bla att alla förberedelser kunde göras i god tid, typ avisning eftersom den tar ganska långt tid… han var inte smartaste kniven i lådan :-p

För er som inte vet hur det funkar, kan jag berätta att man avisar planet så sent som möjligt för att planet inte ska ha någon is på flygplanskroppens viktiga funktioner inför starten. Med is på tex vingarna kan det gå illa och jag är hellre försenad än flyger osäkert. Dessutom vill såklart lastarna jobba utan att få en gul sörja över sej, likaså tankbilen. Så nej, avisningen kan man inte göra i god tid.

Så kom vi iaf iväg och 5 timmar senare landade vi i Hurghada. Jag får alltid en speciell känsla när jag ser afrikanska kusten, i detta fall Alexandria och Kairo. Utsikten var superb, jag kunde tom se båtarna i Suez-kanalen och detaljer i den enorma Sinai-öknen. Samtidigt så vet man att bortom den vackra öknen, iofs ganska långt bort, så är det krig. En otroligt smärtsam känsla, mitt i det euforiska att vara tillbaka i Afrika.

Några har frågat hur vi vågar åka hit och om inte UD avråder. I Egypten är det lugnt. Hade det varit oroligt så hade UD avrått och då hade det såklart inte gått några charterresor hit. Nu finns ingen avrådan och vi märker inget konstigt alls här. Tvärtom faktiskt. Vi var här bara några dagar innan kravallerna i Kairo för några år sedan, dessutom på besök i Kairo – då var det lite mer spänt kan man väl säga.

När vi kommit igenom security och fått våra väskor passade vi på att köpa simkort till telefonen, innan vi klev på bussen som skulle ta oss till hotellet en kvart bort. Här kostar 80 GB till telefonen ungefär 100 kr, helt ok. Snart var vi framme på The Grand Palace, fick vårt rum och kunde installera oss.

Vi har valt ett vuxenhotell den här gången, som ligger precis vid stranden. Vi har fått ett stort rum med utsikt över havet och är säkra på att vi kommer att trivas alldeles utmärkt. När vi kom hade det redan blivit mörkt, vi visste att vi bodde nära havet – men inte hur nära. Imorse såg vi hur fint vi ska bo kommande två veckor. Ni kanske har sett bilderna på instagram? Vår balkong är fantastisk! Det här bli jättebra 🙂

Redan idag, efter bara ett dygn här, känner jag hur stressen nästan rinner av mej. Solen och promenader längs stranden har den inverkan på mej. Nu mår jag bra, här kan jag stanna.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Packade!

Packade!

Kommentarer 4 kommentarer

Senaste dagarna har gått i ett! Jag har knackat texter som en galning, städat, packat och fixat om vartannat. Allt för att kunna slappna av så mycket son möjligt kommande två veckor. Nu är vi äntligen på väg!

En gång om året åker vi iväg på resa som är så mycket semester som det går för oss. Det innebär att vi bara jobbar någon timma om dagen och mest via mobilen. Men för att kunna göra det måste det mesta vara förberett innan. Så minst två veckors texter måste alltså vara färdiga och tidsinställda innan vi åker. Då behöver jag bara pusha dem i sociala medier och uppdatera våra olika fb-sidor.

Jag vet att många tycker att man ska vara helt ledig på sin semester, men för mej är detta inte konstigt. Jag har haft det så här i så många år. Att sitta någon timma om dagen gör mej faktiskt inte det minsta, det går automatisk och kan göras från solstolen 🙂

Så jag har skrivit och skrivit och skrivit och otroligt nog nästan kommit ikapp hela höstens jobb. Vi har hittat på en massa nya recept och dem har jag också hunnit ikapp att skriva. Dessutom har jag lagt in veckomenyerna för hela januari. Så jag är jättenöjd!

Det har varit värre med städandet och packandet. Jag är en sån där som packar vart efter jag hittar saker. Så det blir att jag slänger ner grejer i en väska i omgångar och tills slut inte vet vad jag har lagt ner, då får jag ta upp och gå igenom allt, och packa allt ordentligt precis innan avresa. Så även den här gången. Det viktigaste är mediciner, bikini och böcker. Jag vet att det finns läsplattor och ljudböcker, men jag vill ha riktiga böcker att bläddra i. 9-10 stycken för två veckor borde räcka.

Vi åker charter med Ving och då får man bara ha sammanlagt 20 kg, det är vad bara min resväska väger. Jag har blivit värdelös på att packa smått. Vi har helt enkelt rest för lite senaste tiden, reser man mycket får man in vanan att packa och gör det mycket smartare. Nu orkade jag inte packa om en gång till, så Martin gick in på vår bokning och betalade ett par hundra till för några kilo extra.

Städningen då? Jag vill ha ordning när jag kommer hem, men det behöver inte vara pedantiskt. Men vi har ju husvakt och man vill ju gärna att det ska vara hyfsat städat när man lämnar huset i någon annans händer. Så när jag hade skrivit klart sista texten igår förmiddag var det bara att köra igång med operation röjning. Huvudsaken är ju att sovrum, kök och vardagsrum är ok, det är ju där man är mest. Det är iofs nästan hela huset, vi bor inte mycket större än så 😛

Efter lunch idag var det äntligen dax att stänga väskorna och dra iväg. Husvakten installerades, vi skottade en sista gång och gick iväg till tåget. Vi har ca 5-6 minuters gångväg till närmaste pendeltågsstation och det tåget går direkt till Arlanda eller Märsta. Självklart började det ösregna på vägen till tåget, att gå i tjockt snöslask med tunga resväskor är inte jätteenkelt. När bussen i Märsta körde ifrån oss, före utsatt tid blev vi rätt frustrerade. Att stå och vänta 30 minuter på nästa buss kändes inte som något alternativ, för nu vräkte regnet ner. Så vi lyxade med taxi den korta biten, det gör vi väldigt sällan.

10 minuter senare kom vi in i ett pyttelitet hotellrum på Aiden by Best Western Hotel och kunde kliva ur alla blöta kläder. Med hjälp av hårtork var snart strumporna och byxorna torra, får hoppas att skorna är hyfsat torra imorrnbitti.

Nu har vi precis varit nere i restaurangen på hotellet och ätit middag. Jag ska bara fixa ett par grejer, bla skriva klart detta – sen ska vi sova. Även om vi inte lyfter förrän 9.55 imorrn, så tänkte vi äta frukost vid 6.30 för att vara på Arlanda senast 8. Vi är redan incheckade, men det är ju charter och kan ta lång tid i securityn. Sen blir det 5 timmar på flyget innan vi landar i ett soligt Egypten. Solen går ner ungefär när vi kommer till hotellet, så då blir det ingen strandpromenad – men på lördag kan jag lova att det blir en direkt efter frukost. Häng med på instagram @marlenerinda och @jikitaspåäventyr får ni se 🙂

Jösse vad jag har längtat efter sol och värme. Gör inte ni också det?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Nu vänder det!

Nu vänder det!

Kommentarer 7 kommentarer

Äntligen, äntligen är det vintersolstånd och om några dagar märker vi att det blir lite ljusare för varje dag. Det finns några dagar på året som jag ser fram emot lite extra, detta är en sån.

Från mitten av september ger jag upp lite grann. När temperaturen går ner, dagarna blir allt kortare och man jagar de få solstrålar som lyckas skina igenom molntäcket. Hösten är inte min grej alls. Då ser jag fram emot dagen när klockan ställs om och normaltiden är ett faktum igen, samt vintersolståndet. Då har vi både rätt tid på klockan och går mot ljusare tider. Från och med idag alltså 🙂

Vi går dessutom mot ljusare tider i dubbel bemärkelse. Om exakt en vecka sätter vi oss på planet och åker till solen. Ni fattar inte hur mycket jag längtar efter sol och värme. Vår sommar tog ju slut redan 1 juli när regnet började värka ner och sen slutade det lixom aldrig. Jag behöver mer än ett par månader om året med sol och sommar, men södra Sverige bjöd väldigt dåligt på det i år. Så jag är svältfödd på sol och behöver den mer än på länge.

2023 har överhuvudtaget bjudit oss på väldigt lite fint väder tycker jag. Det började bra med sol och värme på Mauritius direkt efter nyår, sen var det snö, snö och ännu mer snö. I slutet av mars fick vi nog och tog en sista minuten till Cypern, där fick vi en ljuvlig vecka med drygt 20 grader varmt. Men det var ju inte semester, vi flyttade bara hemmakontoret. Så även om det var jätteskönt, var det ju inte lata dagar på stranden direkt.

Våren i Stockholm var sen och gick nästan direkt över i sommar och den blev ju alltså rätt kort för oss. Och hösten… ja, den var ju inte heller toppen vädermässigt. Så nä, 2023 var inget toppenår när det gäller vädret. Nu har jag därför en stor förhoppning om att 2024 ska leverera både sol och värme i rikliga mängder. Och för att starta året på bästa sätt börjar vi det i Egypten. Det är ju faktiskt öken där, så vad kan gå fel? Solen är garanterat där 🙂

Så om sisådär 170 timmar kliver vi av flyget, känner värmen slå emot oss och sänker axlarna. Om 171 timmar har vi kastat in resväskorna på rummet, slitit av oss kläder och tar första promenaden på stranden. Barfota. Som jag längtar!

Hur har ert väder-år varit?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En helg i Femöre

En helg i Femöre

Kommentarer 6 kommentarer

Ni vet ju hur mycket vi gillar husbilslivet. Förra veckan packade vi ihop oss igen och tog några dagar på rull, sista chansen i år. Helgen tillbringades på en ställplats i Femöres Fiskehamn i Oxelösund. Det var sååå mysigt!

Vi var ju på fest på torsdagkvällen i stan, då ställde vi faktiskt husbilen på ställplatsen i Tanto och fick på så sätt väldigt nära hem efter festen. Så himla smidigt. Under lunchen på fredagen flyttade vi bilen några mil söderut, närmare bestämt Mc Donalds i Järna. Där stod vi och jobbade och körde vidare till Oxelösund efter jobbet, där vi mötte upp Helene och Krister från Berggrens Bilbo.

Ställplatsen ligger med utsikt över hamnen, det är kanske inte jättemysigt men helt ok. Här finns en massa fina promenadstråk och en liten restaurang. På restaurangen serveras just nu julbord, så det föll sej naturligt att vi testade det när vi ändå var här.

Fredagkvällen gick mest åt till att prata ikapp vad som hänt sedan sist vi sågs. Det var med Helene och Krister vi var på Samstorps Gård i början av november. Så vi satt mest och pratade och skrattade tills vi inte orkade vara vakna längre.

Lördagen började med en lång promenad, som tog extra lång tid eftersom det var så halt och man fick gå väldigt försiktigt. Här finns jättefina fiskebodar och ett väldigt speciellt brunnslock. Sedan satt vi i kompisarnas bil och jobbade, Martin redigerade film och jag försökte att hjälpa Berggrens med sin nystartade blogg samtidigt som jag äntligen startade en gilla-sida på FB för ”Jikitas på Äventyr”. Gå gärna in och följ 🙂

Sen var det dax för julbord på restaurang Sailor, alldeles brevid ställplatsen. Vi var inne och fotade bordet före lunchserveringen för att få bra ljus, men väntade till middagen med att äta. Så kl 18 var vi på plats och testade det grundligt. Ett alldeles lagom stort julbord som faktiskt hade några överraskningar. Man kan ju tro att vi inte kan bli överraskade längre, med tanke på hur många julbord vi testat genom åren, men uppenbarligen så kan vi det. Här servades nämligen rökta musslor på julbordet och marängsviss till dessert. Det har vi aldrig sett förut!

Där fanns sherrysill och romsill som var väldigt goda, både färska och rökta räkor som var jättefina, flera sorters lax och en massa annat gott. Jag hade dock önskat lite mer julpynt där maten serverades, det fanns ingenting. Är det julbord så är det, det ska synas och kännas ordentligt! Lite granris och nån ljusslinga hade inte skadat. Mätta blev vi iaf, definitivt 🙂

Söndagen började också med en promenad. Den här gången kikade vi runt i gästhamnen och området på andra sidan om ställplatsen. Både lördagen och söndagen började faktiskt med att morgonen bjöd på en vacker soluppgång, det känns som det är väldigt länge sedan vi såg solen. När vi kom till Femöre i fredags var det ca 10 cm snö och minusgrader, på söndagen var det nästan ingenting kvar och 7 grader varmt. Så vi kunde faktiskt gå ut och fota utan tjocka jackor.

Vi filmade ställplatsen, packade ihop oss, tog avsked och drog hemåt. Sista helgen på rull för i år var över. Det har blivit drygt 100 nätter i vårt rullande hem även i år. Jag längtar verkligen tills det blir alla nätter, året om.

Nu kommer det att dröja lite innan vi kommer ut igen, vi ska ju åka till solen snart. Men i slutet av januari är vi nog ute på vägarna igen. Ska bli spännande att se hur nästa år blir, om vi hittar vår drömbil till ett rimligt pris eller om vi kör Peppe hela nästa år också. Planen är iaf att utforska Dalarna lite mer, vi får väl se om den planen håller.

Har ni några reseplaner för nästa år?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube