Min kropp har varit så stressad under så lång tid, att det blivit ett normalläge. Att få en timme på ett helt tomt SPA, känns extra värdefullt. Det fick vi idag.
Igår gick vi ombord på Östersjöns nyaste, och i mina ögon, finaste fartyg; Viking Glory. vi installerade oss i hytten, åt och filmade lite. Vi var ombord för att testa julbordet, men det skulle vi inte äta förrän vid 14-tiden. Många timmar att fördriva alltså.
Det gjorde vi på Archipelago SPA och hade sån tur att vi var där helt ensamma i nästan en timme. För första gången på väldigt länge kunde vi tillgodogöra oss lugnet och riktigt kände hit kroppen slappnade av. En ganska konstig känsla när man haft en puls på 200 i flera år.
Glorys SPA är jättefint! Det är stilrent med enkla detaljer. Som resten av fartyget alltså. Här finns en pool där man ligger på sängar under vattenytan, två jacuzzi, flera olika bastus och lite annat smått och gott. Vi började i vilstolarna en kort stund, resten av tiden satt vi i jacuzzin. Vi hade sån tur att solen till och med började lysa in på oss genom fönster. Så härligt!
Man kan såklart göra behandlingar också, men det gjorde vi inte den här gången. Trots det så var jag mer avkopplad än jag varit på väldigt länge. Att bara ligga där i vattnet, utan beredskap på högsta nivå var ovant men väldigt skönt.
Jag är ingen van SPA-besökare, men det här med SPA på en kryssning måste jag rekommendera. Att bara ligga där och se landskapet passera är så otroligt avkopplande. Testa nästa gång ni åker båt, så får ni se 🙂
Vi har börjat med årets stora julbordstest. Det innebär att vi äter en himla massa mat och även åker ett gäng kryssningar. Det började i helgen när vi åkte fram och tillbaka till Åland. Två gånger.
I torsdags parkerade vi husbilen i hamnen i Grisslehamn. Där stod vi och jobbade hela fredagen och halva lördagen, sen klev vi på Eckerölinjens båt första gången. Duschmöjligheterna på ställplatsen i hamnen var begränsade, så rederiet hade fixat en hytt åt oss. Så på utvägen ägnade vi största tiden åt att duscha och shoppa.
Sen blev det dax att äta. På utresan var restaurangen helt full, på tillbakaresan var det kanske halvfullt. Vi fick komma in och fota/filma under stoppet i Eckerö och hade kanske 15-20 minuter på oss att göra det vi skulle. Vi hann faktiskt göra en intervju på den tiden också 🙂
När båten startade igen och restaurangen öppnade satt vi redan vid bordet med första portionen på tallriken. Ni vet väl att ett traditionellt julbord innebär sju turer? Så många tar vi inte! Jag brukar nöja mej med en tallrik kallskuret, en med varmt och en med efterrätter. Sen kan det hända att jag tar en liten runda med de jag tyckte jag godast. Problemet med Eckerölinjens mat är att allt är väldigt gott!
Förra gången vi jämförde julborden på Östersjön vann Eckerölinjen ganska stort. De köper sina råvaror så lokalt de kan och lagar det mesta från grunden. Allt är fräscht, fint serverat och gott. Personliga är dessutom så otroligt trevlig och tillmötesgående. Vi var mer än nöjda när vi klev av.
Båten serverar dock både julbord och julbrunch, så dagen efter klev vi på igen. Då var det dax att se skillnaden mellan julbord och julbrunch. Några saker hade tagits bort och några hade lagts till, mest var det dock bort. Så har man tänkt att äta Eckerölinjens julbord, ska man ta just julbordet – inte brunchen. Det är nämligen flera av de godaste rätterna som bara serveras på den större julbordet. Bägge är bra, men julbordet är bättre.
Nu hade vi blivit tjenis med personalen i matsalen och dessutom hittat en gammal vän inne i köket. Så restaurangen blev vårt uppehållsplats hela resan, från början till start. Vi fick ett eget bord inne i ett hörn och där satt vi. Under vägen kom gamla bekanta ur personalen förbi och pratade med oss, så himla kul att ses igen. Senast var innan pandemin och på andra båtar.
Vi var tillbaka vid bilen vid 14.30 igen och påbörjade vår resa tillbaka hem till Tumba. Nu ska Peppe städas ur ordentligt och alla tankar ska tömmas så de inte fryser. Vi har ingen aning om när vi kommer ut på rull igen, däremot vet vi att vi kliver på en ny båt redan imorrn. Då ska vi testat Viking Lines julbord, också flera gånger 😛
VI gillar att åka båt, men fem kryssningar på nio dagar kanske är att ta i. Gillar ni också att åka båt?
Äntligen drog vi iväg med husbilen igen, återigen på jobb. Eller… äntligen… vi var ju faktiskt iväg för bara två veckor sedan. Men älskar man något, så kan det ju inte bli ofta nog 🙂
Efter tre doser med penicillin var jag ok, och efter sex doser mådde jag bra igen. Så när vi gav oss iväg igår eftermiddag var det utan minsta tvekan. Vi hade åkt oavsett, vi har ju trots allt hemmet med oss. Men det är såklart knepigare att göra ett bra jobb, när man inte mår jättebra.
Hittills har temperaturen nästan hållit sej på plussidan, men nu ska det bli kallt. I helgen väntas 5-10 minus och vår bil är inte gjord för vintertemperaturer. När det är kallt, måste man vara säker på att ha värme och då behövs gasol som komplement till vår värmefläkt. Så det första vi gjorde var att åka förbi Gasolfyllarna, så himla smidigt att ha dem bara några minuter bort.
Med flaskorna påfyllda styrde vi mot Roslagen igen. Förra gången var det Gräddö och Samstorps Gård, den här gången var det Grisslehamn på Väddö som var målet. Det är nämligen dax att testa årets första julbord och först ut är Eckerölinjen.
Vi kom fram till ställplatsen i Grisslehamns fiskehamn strax innan det blev mörkt och hann precis kolla in platsen innan det var kolsvart. Ställplatsen är helt ok, man står fint med utsikt över hamnen och båtarna. Men informationen är bedrövlig, det finns inte ens en skylt som visar var servicehus eller toaletterna är. Vi pratade med en kvinna som pekade var vi skulle gå. Ingenstans finns heller information om hur saker och ting funkar.
Toaletterna öppnas med kod som man får vid betalning, men i handfatet finns bara kallvatten. Iskallt. I duschen kostar det 10 kr, som betalas med guldpeng – men det står inte hur många minuter man kan duscha för den pengen och om det faktiskt blir varmvatten när man betalat. Det hade varit väldigt bra att veta, eftersom vi har svårt att duscha i vår bil. Martin är lite för stor för Peppes lilla duschutrymme, så där har vi garderob. Det är en av sakerna som vi vill ändra på i nästa husbil. Man behöver inte duscha i bilen särskilt ofta, men det ska gå när det väl behövs.
Så nu fick vi ta en funderare… skulle vi byta till campingen en bit bort där det finns dusch eller stå kvar och hoppas på alternativ inne på Eckerölinjens terminal… hmmm. Eftersom vi ska jobba på båten i två dagar, så slängde jag iväg en fråga till dem om vilka duschmöjligheter som finns för oss. Å de var så himla bäst, de fixade en hytt åt oss! Så nu kan vi både duscha och förvara våra grejer där, medan vi gör det vi kommit för. Vilka pärlor!
Att sova och vakna i husbilen är något alldeles särskilt. Det är svårt att förklara, men jag sover bättre och det är så himla mysigt att öppna gardinerna på morgonen och se var man står. I morse var det med utsikt över hamnen och Eckerölinjens båt. Helt ok som utsikt när man jobbar. Just precis nu är det 1 plusgrad och regn, det smattrar som en mindre hagelsvärm på taket. Enda gången sånt väder är mysigt, är i husbilen. Här inne är varmt och skönt. Å nu började det snöa, smattrar inte lika mysigt.
Vi har ca 200 meter till närmaste ICA och det finns sevärdheter överallt. Så efter jobbet blir det en promenad för att fylla på kylen och se vad som finns här i närheten. Imorrn jobbar vi fram tills vi kliver på båten, vi har några texter som måste iväg snabbt så vi kan skicka faktura och få betalt innan nyår. Sånt ska ju också göras och passar bra när vädret inte är riktigt anpassat för utomhuslek 🙂
Så här står vi alltså fint, i Grisslehamn, hela helgen. Det är så himla härligt att kunna jobba precis var man vill, att alltid ha hemmet och kontoret med sej. Detta har vi drömt om och planerat för i så många år, Martin har tom omskolat sej i vuxen ålder, han är så cool. Nu lever vi nästan vår dröm, det är bara några små detaljer kvar som ska fixas. Jag är faktiskt himla stolt över att vi förverkligat vår dröm.
Vad drömmer du om? Hur ska du göra din dröm till verklighet?
Resemässor är alltid lika roliga. I torsdags var det dax för årets Travel News Market som går av stapeln i november varje år. Äntligen fick vi återigen frossa i spännande resmål och träffa människor med samma intresse.
Jag älskar att resa och har haft turen att vara gift med två män som också vill uppleva världen. Min första man jobbade inom flyget, innan barnen kom upptäckte vi världen ordentligt och när barnen kom fick de följa med. Även efter skilsmässan fortsatte jag att resa med barnen, men då ofta i sällskap av mina föräldrar.
Martin hade inte rest jättemycket innan han kom in i mitt liv, så de senaste 15 år har jag dragit runt honom i världen. Jag har nästan visat honom alla platser som jag tyckt extra mycket om och velat återse, men några finns kvar. Ett liv utan att resa kan jag inte tänka mej och man kan ju inte räkna med att en ny partner delar ens intresse, så jag är väldigt glad att han älskar att resa lika mycket som jag.
För oss innebär alla mässor jobb. Vi går aldrig på en mässa enbart för nöjes skull, det handlar alltid om att knyta kontakter och lära sej mer. Just Travel News Market är ett bra tillfälle att under en kort tid träffa flera olika länders representanter och turistråd. I år pratade vi lite extra med Gran Canaria, Seychellerna och Egypten samt några kryssningsbolag.
Det blev några timmar innan vi med trötta ben började ta oss hemåt. Efter att ha försökt få tid för vaccination och insett att trots att vi är i riskgrupp kommer vi att få vänta till mitten av december, kanske tom januari – så bestämde vi oss för att testa drop-in. Så på vägen hem hoppade vi av pendeltåget i Huddinge och gick den korta biten till Glömstapoolen. Regnet vräkte ner så det kändes ju sådär att stå i kö ute, men de hade fixat med partytält så det var ingen fara alls. Och det gick snabbt!
Vi tog nummerlapp och satte oss ner och väntade. När vi kom var det kanske 15-20 personer före oss och det gick snabbare än vi trodde. På cirka 30 minuter var vi dubbelvaccinerade och på väg tillbaka till tåget igen. Så skönt att ha det gjort, särskilt som vi kommer att träffa massor med folk närmaste veckorna.
Apropå resor. På lördag börjar vi årets julbordstest och i år är vi tillbaka till livet innan pandemin och ska testa alla Östersjöns julbord igen. Vi kommer alltså att åka med Eckerölinjen, Viking Line och TallinkSilja och testa alla deras julbord och sedan göra en stor jämförelse. Om någon vecka vet vi alltså vilket rederi som har bästa julbordet. Missa inte det!
Att ha resa som jobb är en förmån och kan ju låta väldigt lyxig. Att se nya platser och uppleva nya saker är absolut en förmån, men det är ett jobb – det får man inte glömma bort. När vi reser har vi en arbetsdag som är fullpackad, ofta från 8 på morgonen till 23 på kvällen. Då ska vi vara representativa och uppmärksamma, samtidigt som vi ska ta bilder, filma och snappa upp allt som sägs om platsen vi besöker. Oftast reser vi tillsammans med folk från andra länder som vi aldrig har träffat och som vi ska umgås tätt med under några dagar. När vi kommer hem har vi dessutom en massa jobb kvar att göra, då ska artiklar skrivas, bilder redigeras och filmer klippas ihop. Bilderna från våra resor må se glassiga ut, men är mycket mer jobb än man kan tro.
Jag älskar att se nya platser, uppleva nya kulturer, göra konstiga saker och äta mysko mat. Inte för mysko, men ni fattar. Att resa är ett sätt att leva och det är ju det vi planerar för. Ett liv helt och hållet på resande fot 🙂
Vi är inte vana vintercampare, men vi håller på att bli. Första vintern med husbil ställde vi av den, och led i fem långa månader, innan vi kunde åka igen. Förra året köpte vi vinterdäck och var ute en del. I år ska det bli mer!
Det är ju inte vinter än runt Stockholm och fortfarande enkelt att campa, det blir värre är minusgraderna kommer. Så länge det är runt nollan kan man använda vattnet i bilen som vanligt, men blir det mer än 3-4 minus då måste alla tankar tömmas och det blir knepigare med allt som har med vatten att göra. Men än så länge är det alltså enkelt.
Att campa under höst och vinter är faktiskt jättemysigt. Till och med regn och oväder är mysigt i husbilen, smattret på taket gör att man sover väldigt gott. Med små lampor blir det dessutom betydligt mer ombonat än hemma. Vår bil är inte utrustad för kyla, men med en liten fläkt funkar det alldeles utmärkt.
Efter att ha varit hemma hela oktober var det dax att åka iväg igen. Utflykterna den mörka årstiden går inte så långt bort, men det gör inget. Årets första ”vinter”tur gick ungefär 10 mil, till Norrtälje. Där ligger Samstorps Gård med sina många djur, trevliga ägare och mysiga ställplats. Dit styrde vi kosan i torsdags och tanken var att vi skulle stå till måndagen, men så blev det inte.
Torsdagkvällen och halva fredagen gick åt till jobb och vi fick massor gjort! Det är så himla skönt att trycka på skickaknappen ibland och veta att man lyckats få ihop något hyfsat bra ännu en gång. Vi skrev klart två texter och började på två nya. Dessutom fixade Martin några funktioner som behövde uppdateras både här på bloggen och på Du i Fokus. Det är ju så med wordpress att funktioner och widgets blir gamla, försvinner och behöver uppdateras lite då och då. Jag fattar ingenting av sånt, det är Martins bord – men han hinner ju inte alltid. Nu är det iaf fixat!
På fredagseftermiddagen fick vi sällskap av våra husbilskompisar Helene och Krister. Vi satt länge och pratade på kvällen, trots att vi faktiskt sågs även i Göteborg för inte alls så länge sedan. De har också en Youtube-kanal, ni kan följa den HÄR. På lördagen hängde vi med på Samstorps safari och fick göra närmare bekantskap med gårdens djur. Här finns getter, hjortar, vildsvin och vicenter, alla otroligt nyfikna på oss besökare och faktisk väldigt keliga. Så nu kan jag lägga till gos med ett ton vicent på min CV 🙂
Efter safarin var vi både lite frusna och blöta, regnet tog lixom aldrig slut. Det började regna på torsdagen när vi kom och bara fortsatte och fortsatte. Så vi värmde oss med en fika och spelade spel, tills det var dax att äta middag. Den åt vi uppe på gårdens restaurang, en grilltallrik med delikatesser från gården. Det var så fräscht och gott! Där satt vi till de stängde och typ sparkade ut oss. Då satte vi oss i kompisarnas bil och spelade spel igen.
På söndagen sken faktiskt solen igen, det känns som en evighet sedan sist. Så vi började dagen med en promenad i omgivningen. Samstorp Gård är jättestor, tror de sa 50 hektar, och det är djur överallt. Vädret var för dåligt för att vi skulle kunna ta bilder som funkar för en artikel, så det får vi komma tillbaka och fixa. Vi har faktiskt inte ens filmat något ens till vår egen Youtube. Det får vi också gör nästa gång, det är trevligare med vårbilder.
Vi tog dessutom beslutet att åka hem på söndagen pga ”omständigheter”. Så när Helene och Krister åkte iväg, gjorde vi sällskap. De hängde med oss hem och käkade lunch, eftersom det ändå var på vägen. Sen fortsatte dem hem till sitt, medan vi packade ur bilen och fixade allt det som vi var tvungna att åka hem för.
Vi hade en jättemysig helg, även om den tog slut lite tidigare än planerat. Men det gör inte jättemycket, vi åker iväg om ett par veckor igen 🙂
Vi är ute med husbilen igen och det är så otroligt mysigt! Bara att vara ute med husbilen är värt att fira, men det finns mer 🙂
Regnet hänger i luften och sen ska det regna mängder hela helgen. Det gör oss inte särskilt mycket, vi ska mest jobba ändå och är det någonstans det är mysigt med regnsmatter på taket – så är det i husbilen. Dessutom får vi sällskap av kompisar, så det blir mest bara mysigt häng i deras bil. Vår är för liten…
Nog för att vi gärna firar att vi är ute med husbilen igen, men det finns mer att skåla för. Vi har nått 2000 prenumeranter på Youtube! Tjoho! Det är inte så lätt som man kan tro faktiskt, mycket svårare än tex instagram.
När vi startade kanalen i juni 2021 hade vi en liten tanke om att så småningom, i bästa fall, nå 1000 prenumeranter. Det är nämligen då man kan bli sk youtube-partner och börja tjäna lite pengar. Med betoning på lite. Det gjorde vi nästan exakt ett år senare och var glada som barn på julafton. Sedan dess har kanalen fått utvecklas lite i sin egen takt, vi har lagt ut filmer – men inte tjatat särskilt mycket på fler prenumeranter. Har de kommit så har de.
Det är alltså ungefär 2,5 år sedan vi startade kanalen och nu har vi nått 2000. Det är helt otroligt och himla roligt. Och det ska vi såklart fira. Vi har inget bubbel med oss, men va sjutton allt går att fira med Pepsi Max och lakritslikör eller hur?
Hur är det då med youtube, blir man miljonär? Njae… det är definitivt inte enkelt att bli stor sk youtuber. Vi får in nån tusenlapp i månaden, men det ökar iofs hela tiden. Allt beror på hur mycket folk tittar, antalet visningar och visningstimmar. Så titta på!!! HÄR kan ni prenumerera och titta huuur mycket ni vill– då blir vi glada 🙂
Vill man bli stor på youtube måste man görs något spektakulärt och unikt. Vår grej är att ta med tittarna på sånt som vi gör, som andra kanske inte får göra, som premiärer, galor och sånt. Men det är filmerna där vi undersöker campingar och ställplatser som vi är mest kända för. MEN vi har ingen husbilskanal – utan en äventyrskanal. Stor skillnad tycker vi.
Det finns väl ingen direkt plan med just kanalen framöver, mer än att fortsätta harva på. Planen som finns i övrigt är att Martin ska kunna gå ner i arbetstid någon dag i veckan, så vi får mer tid att resa och uppleva. Det kan såklart kanalen i bästa fall göra verklighet av. Så småningom.
Tills dess kämpar vi på som tidigare. Åker iväg så mycket vi kan, jobbar från bilen och sköter våra uppdrag. Utsikten från dagens kontor är ju helt ok, vi uppskattar varenda dag med sjöutsikt. Just här står vi i fyra dagar, sen åker vi hem till Tumba igen.
En dag bor vi i husbilen på heltid, vårt drömliv 🙂
Redan i våras fick vi ett nytt uppdrag, men det har varit lite hemligt sedan dess. Nu är det officiellt, vi är nya skribenter på tidningen Allt om Husvagn & Camping 🙂
Jag var på ett event i våras när jag av en händelse fick kontakt med redaktören på campingtidningen ”allt om Husbil & Camping” som också var där. Fräck som jag är så frågar jag om han inte behöver hjälp med lite texter. Så som jag kan göra när jag träffar någon inom områden jag är intresserad av och kan hyfsat. Oftast får jag en road blick och svaret kanske… men den här gången blev det direkt ett ja! Hans skribenter sedan länge hade precis lämnat sitt uppdrag och han behövde nya.
Efter några samtal under våren och en träff där vi går igenom allt, skriver vi avtal och sen börjar vi samla material. Han hade texter klara till nummer 9 i september, sen är det vår tur. Från och med nummer 10 och oktober är det vi som ska göra jobbet. Vi är de nya skribenter för Camping- och Ställplatskollen. Vi har därmed uppdraget klart för oss, vi ska besöka en jäkla massa campingar och ställplatser!
Och det har vi gjort. Jag vet inte hur många ställen vi besökt, men det är många. Varje månad ska vi ha med två texter och tillhörande bilder. Nu kanske ni fattar varför vi var så frustrerade över sommarens väder? Man kan inte ta bilder som passar i en tidning om det bara är regn och tråkväder. Men lite fick vi alltså ändå ihop och några texter är redan fixade och skickade.
Igår kom första numret (iaf till prenumeranterna) där vi är med . Så spännande att se hur det ser ut i tryck. Alla tidningar gör olika och första gången på ett nytt ställe är lite speciellt faktiskt. Nu vet vi 🙂
Så nu är det bara att fortsätta. Vi har skickat ytterligare fem texter, de senaste så sent som igår. Så kommer de vartefter varje månad. De som hade uppdraget förut höll på i över 20 år, vi får väl se om vi får vara kvar så länge…
Skönt ändå att ha ett stadigt uppdrag, marknaden för frilansjournalister är inte strålande. Man jagar sej blå efter jobb och det man får är dåligt betalt. Vi har haft tur som fått ett stadigt uppdrag, som vi dessutom kan göra tillsammans. Även om det står att texterna är mina och bilderna är Martins, så gör vi ju jobbet tillsammans och bidrar med allt båda två.
Det brukar gå till så att vi går runt tillsammans på campingen eller ställplatsen. Första varvet är oftast med filmkameran, för vi gör ju filmer av alla platser också. Då tar jag oftast bilder med min mobil för att ha till filmen och instagram (@jikitaspåäventyr). Sen springer Martin iväg själv med kameran, ibland med särskilda önskemål från mej. Ibland följer jag faktiskt med honom också.
Medan han redigerar bilderna skriver jag texten. När jag skrivit klart läser han, ändrar och kompletterar. Sen finputsar jag texten, kollar upprepningar och annat som blir fult i en text. När jag är helt färdig läser han igenom igen. Sen sätter vi oss tillsammans och tittar igenom alla bilder, väljer 4-5 bilder till varje text och skriver bildtexter. Efter det skickar jag texterna och han skickar bilderna, så de når redaktören samtidigt. Sen får Martin äran att skriva fakturan, som jag skickar.
Många frågar hur vi kan både jobba och bo tillsammans. Att umgås dygnet runt är tydligen svårt för många. För oss är det inget konstigt alls, vi har ju haft det så sedan starten för 15 år sedan. Vi träffades ju på jobbet lixom. Å vi älskar det!
När vi får vara ute med husbilen och bo på våra typ 7 kvadrat trivs vi som bäst. Det är så vi vill ha det och det som vi jobbar för. Nu ska vi bara hitta drömbilen för att leva vårt drömliv. Och fortsätta skriva såklart. Nu har bi världens roligaste uppdrag 🙂
Vi älskar ju Öland, det är där jag har tillbringat nästan hel min barndom och har halva mitt hjärta (andra halvan är i Gambia). Nu när vi har husbil har vi kunnat se mer av ön och testat flera olika platser att sova på. Här nedan har jag sammanställt alla platser vi hittills testat, från norr till söder.
Vi har hus i Löttorp på norra Öland, så dit återkommer vi såklart titt som tätt. Det är rätt bekvämt att stå på garageuppfarten och har tillgång till toa, dusch, el och kök.
Men vi har såklart några favoritplatser också, som är mer anpassade för husbilar. Eftersom vi är mest på norra delen börjar vi där och fortsätter neråt, till varje plats finns några bilder och en film.
Öland har ett fast pris för sina ställplatser, 220 kr per natt och 50 kr extra om man vill ha el (2023). Campingarna och Arontorp går att boka, de övriga ställplatserna går inte att boka.
Byxelkrok Gästhamn
En stor favorit! Hit återkommer vi nästan varje gång vi är på Öland.
Nästan längst upp på norra Öland ligger denna lilla pärla. Här finns ett tiotal platser, alla med el och en fantastiskt utsikt över båtarna i hamnen och Blå Jungfrun. Det är nära både till de mysiga sjöbodarna där det finns flera bra restauranger och till Ica. Å det är här man får de vackraste solnedgångarna, kväll efter kväll.
Har man cykel är det enkelt att ta en utflykt till fyren Långe Erik och Neptuniåkrar. Men man kan också ta härliga promenader längst kusten och ta båten till Blå Jungfrun eller Oskarshamn.
Att sitta längst ut på piren och se solen gå ner är oslagbart. Eller att gå runt bland sjöbodarna en varm sommarkväll. Då känner det inte ens som man är i Sverige. Jag älskar den här delen av Öland!
Böda Sand (Böda Camping)
Detta är den enormt stora campingen som, enligt många, har Ölands vackraste strand och som kanske är Sveriges mest kända camping pga tv-serien. Men där är inte alls som man ser på tv, långt ifrån faktiskt.
Böda Sand har 1350 platser och när vi var där i juli -21, som helt nya husbilsägare, var det helt fullt. Visst är det stort och mycket folk, men inte värre än en vanligt semesterort i högsäsong. Mindre rörigt än tex Smögen där vi var i somras. Böda är som ett land i landet, lite som Vatikanen i Rom – med eget ICA, bageri, butiker, skönhetssalong och flera restauranger. Här finns allt!
Många klagar på priset som sommartid kan ligga rätt högt och visst kan det kännas dyrt – iaf om man som vi, bara är två. Men jag kan ändå förstå att barnfamiljer åker dit, särskilt om det är många barn, för det är ändå rätt mycket man får för pengarna. Stranden är fantastisk och hela familjens olika behov kan tillgodoses på ett och samma ställe.
Det var både kul och intressant att vara där en natt och vi kommer ju tillbaka eftersom det är här vi ska ha vår nästa husbilsträff. Ni kan läsa mer om den HÄR! Men vi kommer nog att välja en lugnare period än högsommaren, även om det faktiskt var knäpptyst kl 23, vilket jag absolut inte trodde.
Sandbybadets Camping
Till Sandby Sand åkte vi och badade om kvällarna när jag var liten. Att jag en dag skulle bo på campingen kunde jag inte ens drömma om, men det gjorde vi över midsommar 2023. Detta är på samma sida som Böda, men 2-3 kilometer söderut. Stranden är alltså precis lika fin som den på Böda, men här är liiite billigare att bo.
Campingen har ett hundratal platser, är rätt liten och mysig, vi trivdes jättebra. Vi bodde längst ner och längst bort på den vänstra delen, under några stora träd. Dessa visade sej innehålla tusentals med ollonborrar, som började svärma i skymningen. Rätt äckligt. Så be om plats utan de stora träden 😛
Från campingen är det kanske 200 meter till den flera mil långa och kritvita stranden. Här finns inte längre någon butik, men det är bara 3-4 km till Löttorp där allt finns. Enkelt att cykla eftersom Öland är helt platt, men vi gick faktiskt dit.
Sandviks hamn
Precis nedanför Sandviks vackra kvarn ligger en liten ställplats med vatten på två sidor. Här finns kanske 10 platser med utsikt över hamnen och granne med ett par restauranger. Det finns även några platser till bakom en av restaurangerna, med en liten mur mellan bilarna och vattnet.
Kvarnen i Sandvik är värt en utflykt bara den, den är så fin och där finns goda kroppkakor. Trots alla mina år på Öland, så hade jag ingen aning om att där fanns en ställplats. Men när vi fick veta det, så ville vi såklart testa den.
Här står man väldigt fint och särskilt om man lyckas knipa platserna längst ut. Hit kommer vi garanterat tillbaka! För mej är detta en av få platser på ”rätt”sida, dvs västra sidan på Öland. Där man får de fina solnedgångarna.
Kårehamn
Rätt öster ut från Borgholm sett hittar vi denna härliga ställplats. Så många har pratat om den och min kusin bor faktiskt bara några hundra meter bort, ändå har vi inte varit här förut. Här står man bokstavligt talat ute på piren, om man vill och det ville vi. Men man kan även stå strax brevid, på gräset i närheten av den lilla stranden. Oavsett så står man väldigt fint och alldeles ostört.
Det finns rätt många platser, men det känns inte så eftersom några är i klungor och andra lite utspridda. Men det märks om man vill använda på toan eller duscha, för där är det nästan alltid kö.
Här finns en fiskrestaurang som har gott rykte, vi har dock inte provat. Även detta är på östra sidan av ön, men nu är det inte längre en oändligt lång och drömmig sandstrand, även om den är fin.
Arontorp
Hit återkommer vi också ofta, bland annat för att det ligger så bra när man ska vara i Kalmar tidigt. Det tar typ 20 minuter från ställplatsen på Öland till ställplatsen på Ölandskajen i Kalmar, där vi brukar stå när vi ska på Krusenstiernska Teatern. Här på Arontorp finns dessutom Ölands godaste kroppkakor, enligt oss.
Arontorps ställplats kom tvåa i tävlingen Årets Ställplats 2023 och är nästan ny, bara två somrar gammal faktiskt. Allt är nytt, rent och fräscht och utvecklas fortfarande. Nyligen fick man en utedisk och inne i restaurangen har man startat med frukostbuffé. Ägarna är supertrevliga och väldigt tillmötesgående.
Här finns nästan 50 platser och man kan även boka plats (även om det sällan är helt fullt) – sånt gillar vi!
Grönhögen
Vi har nästan alltid otur med vädret när vi är på södra Öland, antingen regnar det eller blåser storm. Vi har tänkt besöka Grönhögens ställplats flera gånger och bodde här en gång för ett par år sedan en kort natt just under en storm. Vi hann inte se något då pga ovädret, men i somras var vi tillbaka och upptäckte en jättefin och välordnad ställplats.
Här finns kanske 25 platser, de främsta med nosen mot havet även om det är en liten bit dit. Här finns allt man behöver inklusive mysiga promenadstråk, ett kalkstensbrott där man kan bada och ICA-butik.
Ungefär 15-20 minuter bort ligger södra udden med fågelstationen och fyren Långe Jan. Grönhögen är alltså ett himla bra ställe att bo på när man vill upptäcka södra Öland. Har man cykel så är det faktiskt perfekt!
Äntligen är vi ute på rull igen! Vi har iofs bara varit hemma i två veckor, men vi har längtat. Den här gången är det bokmässan i Göteborg som är målet.
Jag har velat uppleva Bokmässan sååå länge och nu är det äntligen dax! Göteborg är nästan helt outforskat, så när vi ändå skulle till mässan passade vi på att stanna lite extra i Göteborg. Husbilen gör ju att vi kan göra lite hur vi vill och jobba var vi vill. Världens bästa liv!
Så i fredags packade vi och förberedda allt och i lördags drog vi iväg. Vi tycker inte om att köra så långt, själva resan ska också vara en njutning. Vår första etapp blev ändå längre än den brukar bli, drygt 40 mil. Natten tillbringades på en camping i Vårgårda, innan vi fortsatte till Göteborg på söndagen.
Vi checkade in på Lisebergs Stugby och Camping vid lunch. Vi har fått en plats på ställplatsen längst in på campingen, en jättestor plats – den största vi stått på faktiskt. Vår lilla Peppe får plats på tvären typ. Här ska vi stå ända tills på söndag, med lagom avstånd från både spårvagnen och city.
När vi installerat oss åt vi lunch och sedan gick vi de 3 kilometrarna till Liseberg. Det var sista öppna dagen för säsongen, så vi hade inte mycket att välja på. Solen sken och det blev en rätt lagom promenad. Vi gick runt i parken, tog mängder med bilder och filmade. Jag är inte mycket för att åka, tycker de där åkattraktionerna ser rätt läskiga ut. Istället gick vi runt, tittade på människor och njöt av parken i flera timmar.
Efter Liseberg tog vi oss till Avenyn för att hitta något att äta. Trots att vi gick på bägge sidorna, så hittade vi inget som vi var sugna på eller tyckte var prisvärt. Vi ville inte ha något fancy-pancy – bara en enkel pizzeria, men det visade sej vara lättare sagt än gjort. Till slut började vi söka av bakgatorna och där hittade vi Pizzeria 13, som enligt Tripadvisor hade bra mat. Här stod en äldre man och bakade pizzor för glatta livet, så otroligt goda! Ska ni äta pizza i Göteborg, så leta upp Pizzeria 13. Ett riktigt genuint litet ställe, med kanske tio platser. Inget mys, inga krusiduller – bara jäkligt goda pizzor, till bra priser dessutom.
Nu var vi uppe i drygt 18 000 steg och efter att inte ha gått särskilt långt senaste månaden kändes det rejält både i fötter, höfter och rygg. Så det fick bli spårvagn tillbaka till campingen. Spårvagnen stannar typ 300 meter bort och kostar 35 kr, så det är ju jättesmidigt. Den kommer vi att använda flera gånger under veckan här.
Vi var rätt trötta när vi kom tillbaka till bilen igen, det var så obeskrivligt skönt att ta av sej skorna och lägga upp benen. Vi tittade lite på tv och sen la vi oss hyfsat tidigt. Martin går upp vid 5.30 för att jobba, så vi försöker att lägga oss vi 22-tiden på vardagarna. Vi somnade helt ovaggade efter dagens motion 🙂
Det var tur att vi passade på att kolla in Göteborg redan i söndags, för måndagen bjöd på betydligt tråkigare väder. Och resten av veckan ser sådär ut vädermässigt… som vanligt när jag är här… och som vanligt i år. Vi har inte haft så mycket tur med vädret alls i år, men men – det är som det är och inget man kan påverka.
Nu ser vi fram emot resten av veckan här, oavsett vädret. Det är mycket kul som kommer att hända! Vi ska på teater och bokreleaser mm. Ska ni också på Bokmässan kan ni väl skriva en kommentar, så kanske vi se i vimlet.
8 dagar på en mässcamping, hur kul kan det va? Skitkul skulle det visa sej! Och trots att vi aldrig stått så länge på en och samma plats och dessutom delade den med 2300 bilar till, så kändes det som en kvart. Tiden gick sååå fort!
Vi kom alltså till Elmiamässan förra söndagen. Då var det bara utställare på plats och ganska lugnt. Vi träffade direkt Håkan & Carina från bloggen Husbilsresor & Äventyr, de kom några timmar för oss.
På måndagen kom Annika aka Husbils-Annika som skulle promota sin nya bok och några timmar senare kom Peter & Helena som driver FREEDOMtravel.se Dessa umgicks vi med mest fram till mässan öppnade på onsdagen. Annika har en liten Malenkii som jag fick gosa med lite varje dag. Så jag är mer än nöjd! Livet blir mycket bättre med lite hundmys 🙂
Vädret var fantastiskt, men det fick vi inte känna mycket av när mässan väl kört igång. Då satt vi fast i vår monter mellan 10-18 varje dag och på mornarna sprang vi runt som galningar och filmade. Mellan 9-10 hade mässan öppet enbart för utställare och press, enda chansen att ta bilder och se mässan för oss alltså. Vi ska ju byta husbil och det försökte vi också kolla in den där timman på morgonen. Kanske har vi hittat nåt… 😛
Vi var på mässan både i egenskap av journalister och samarbetspartnerns till mässan, för att skapa Influencerhörnan. De första dagarna gick åt till att fixa hörnan och kvällarna gick åt till intervjuer och filmjobb, vi gjorde bla längre intervjuer med HusbilsAnnika och FreedomTravel. Jag hann också läsa Annikas bok och skriva om den direkt på plats. Ni kan läsa artikeln HÄR.
På onsdagmorgonen släpptes allmänheten in och mässcampingen fylldes på bara någon timma. Vi tog plats i influencerhörnan och fick direkt sällskap av en massa härliga människor. Jag har ingen aning om hur många vi träffat under veckan, men det är måååånga. Vår tavla med instagramkonton, Youtubekanaler och bloggar fylldes så det inte fick plats ett enda namn till. Helt otroligt så många campingmänniskor som finns i digitala medier. Och så kul att får träffa dem!
Varje kväll tog vi en promenad runt området. Både för att få luft och motion, men även för att få en möjlighet att träffa bekanta som vi inte sett under dagen. Vart vi än gick blev vi stoppade av folk som kände igen oss och vill prata lite. Alla är så trevliga så det är bara kul – men man kommer inte så långt och promenaden tar en jäkla tid 😀
I söndags var mässan slut. Lite snopet faktiskt. Vi var runt och filmade det sista, tog avsked av veckans kollegor och personalen på mässan. Sen packade vi ihop och lämnade mässcampingen. Jättetråkigt!
Det tog lång tid att åka hem, det var mängder med köer överallt. Så de 3,5 timmarna som det brukar ta blev drygt 5. I köerna hann vi nästan igenom de sommarpratare som vi hade kvar. Resten tar vi på nästa äventyr 🙂
Nu ska vi ta hand om allt material vi samlat på oss. Redigera filmer, skriva intervjuer, städa bilen, tvätta och en massa annat. Dessutom ska vi gå på ett helt gäng med premiärer bla Moulin Rouge, Jonas Gardell och nya showen på Hamburger Börs. Men snart packar vi bilen igen och jag längtar redan!
Jag ser redan fram emot nästa års stora mässa på Elmia och hoppas vi får komma tillbaka med vår hörna. Influencerhörnan var ett initiativ från oss efter förra årets mässa och ett experiment som nu ska utvärderas. Hoppas mässan tycker att det var lika lyckat som vi tycker. Jag tror att vi pratat med strax under tusen personer under de fyra dagarna som vår hörna var öppen och drygt 40 kanaler har skrivit upp sej på tavlan.
Vi har hjälp folk att ändra namn på bloggar, fundera ut namn på kanaler de vill starta, löst problem med redigering, pratat bildrättigheter, regler kring samarbeten och en massa annat. Dessutom har vi även pratat med företag om vad som gäller från deras sida när det kommer till samarbeten och vad skattelagen säger.
I hörnan hade vi även ett stort prisregn på lördagen, med fina vinster från Sagaform, Omnia, Pufs.se och First Camp. Dessutom avslutade vi alltsammans med en live som Plåtis-Tobbe stod för, där han spelade några av Hojas låtar till alla barns förtjusning.
Hur utvärderar man detta? Jag skulle nog vilja slå mej för bröstet och säga att vi fyllde flera viktiga funktioner för dem som jobbar som digitala kreatörer (aka Influencers) men även har hjälp mässan att nå ut till andra än vanligt.
Jag är vansinnigt trött och har nästan ingen röst kvar, men är väldigt nöjd med det vi åstadkommit med väldigt små medel. Tack till alla som kom förbi, tack till alla på Elmiamässan som lät oss experimentera med hörnan och tack till alla som med väldigt kort varsel bidrog med vinster.
