Bläddra efter
Etikett: spanien

Perelada – vacker vingård i Costa Brava

Perelada – vacker vingård i Costa Brava

Det som skulle visa sej vara den stora höjdpunkten på resan till Spanien var besöket på Pereladas vingård. Jag har varit på många vingårdar, men ingen som den här. Så otroligt fint!

I vanliga fall när man kommer till en vingård får man ett välkomstbubbel och blir sedan visad runt. Nästan alla vingårdar ser likadana ut med vinrankor på rad och stora fat inne i en rätt trist byggnad. Sedan får man testa olika viner tillsammans med olika tillbehör. Så var det inte här…

Perelada i norra Spanien är ett helt resort, med hotell, vingård, vinkällare, museum och ett slott! Här har man gjort vin sedan 1400-talet, med ett uppehåll och nystart för 99 år sedan. VD´n sedan ett par år tillbaka är norskspanske Egenui som tog emot oss med ett stort leende utanför entrén.

Vi började med det obligatoriska välkomstbubblet och en presentation av Pereladas alla olika ”grenar”. Sedan fick vi en fantastisk lunch och provsmakning av 3-4 viner som matchats ihop med maten. Och efter det fick vi en rundtur på hotellet, med alla fina rum och miljöer. Så himla fint! Här hade jag gärna bott, men den här gången var det bara ett besök. Jag fastnade totalt för poolområdet där olivträd stod vid sidan om den stora poolen. Här finns även ett spa, där alla behandlingar har med vin att göra på något sätt. Man kan bla annat få ansiktsmask av vindruvor 🙂

När vi sett allt vid resortet kördes vi den korta biten till vinkällaren där vinet produceras. Såna här anläggningar brukar vara rätt fula och stora. Här syns de inte. Iaf inte särskilt mycket. Hela produktionen ligger under mark, man ser bara lite av taken – det ser ut som cykelgarage ungefär, inte mer än så.

Det som knappt syns ovan mark är gigantiskt under. Här finns flera miljoner flaskor, fat och behållare samt en slags undervisningsslinga som vi fick gå. Vi kom till små rum, med en kort filmsekvens som visade platsens historia och hur vinet produceras. På så sätt fick vi se hela stället, supersmart och ett otroligt roligt sätt att få veta mer om både platsen och produkten.

När vi var färdiga började solen gå ner och vi skyndade oss den korta biten till slottet. Så fint! Men vi skulle inte in på slottet, utan till klostret brevid. Det är nämligen omgjort till museum och innehåller bla en av världens största privata samling av böcker och glas. Här hade jag kunnat gå hur länge som helst, det fanns hur mycket som hels att se. Men det började bli sent och innan det blev helt mörkt ute skulle vi göra en intervju med herr VD. Materialet vi fick ihop passar oss perfekt!

Före en sån här resa får man ett program, men man vet egentligen inte så mycket förrän man är på plats. Om detta besök visste vi egentligen bara att vi skulle besöka ett resort, inte att VD hade skandinavisk anknytning, att några av vinerna faktiskt finns på svenska systembolaget eller att det fanns så mycket mer än bara ett hotell. Att detta skulle vara värt hela resan och bli en höjdpunkt visste vi definitivt inte, så vi var jättenöjda när vi åkte därifrån. Äntligen hade vi fått ihop kanonmaterial för att göra ett bra jobb.

Det hann bli kolsvart innan vi körde till Casa Anamaria, vårt nästa hotell och sista stoppet för resan. Nu var det alltså bara att åka hem och göra något av allt material vi samlat ihop. Det är när man kommer hem som nästa jobb börjar. Då ska bilder gås igenom, filmer redigeras och texter skrivas. Fyra dagar i Spanien ger betydligt fler dagars jobb hemma 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Morgondopp med soluppgång

Morgondopp med soluppgång

Måndagen och sista hela dagen i Spanien började redan strax innan 7. Då fick norskorna för sej att de skulle ta ett morgondopp och titta på soluppgången, så vi hängde på!

Hotell Cala del Pi ligger med en fantastisk utsikt över havet, självklart vill man se soluppgången. Det var lite knepigt att hitta rätt väg ut för att komma till trapporna som leder ner till den lilla stranden. Men till slut hittade vi rätt och möttes av en alldeles magisk soluppgång. Norskorna hoppade i vattnet, vi tittade på :-p

Martin och jag hittade en trapp på ena sidan som ledde upp på berget, där vi kunde ta bilder av både stranden och hotellet. På andra sidan var det en slags grotta, det var vi ju tvungna och kolla in. Det var ingen grotta, utan en tunnel som kom ut på andra sidan berget och öppnade upp till nästa strand och nästa hotellområde. Efter massor med bilder gick vi upp till hotellet igen, åt frukost och kördes iväg till dagens första mål Ruins of Empuries.

Jag älskar att gå runt bland ruiner, så detta var ju verkligen något för mej. Där fanns bara ett liiiitet problem. Området var gigantiskt! Och vi fick bara 45 minuter på oss… Ena sidan är grekiska ruiner och på den andra är det romerska. De romerska ligger längst bort och är finast, tyvärr började vi med de grekiska, vi borde ju gjort tvärtom… jaja, vi fick iaf se allt, har filmat och tagit mängder med bilder. Hoppas filmerna blev bra, så kan vi uppleva det lite igen. Hit måste vi också komma tillbaka, det var så häftigt!

Sen mötte vi upp en guide som skulle ta oss på en smakresa längs stranden. Han visade oss saker längs vägen som var ätbara, som pinjekottar, timjan, vårlök, alger och lite annat. Promenaden skulle vara ca 1 timme, men blev betydligt längre. Kanske intressant för den som bor i stan, men vi som är uppväxta med timjan och gräslök i gräsmattan är inte så imponerade. Vi hade hellre stannat längre vid ruinerna.

Vi var heller inte förberedda på 2 timmars promenad efter att först ha sprungit runt vid ruinerna en timma. 3 timmar på fötterna utan att sitta ner en sekund vill man gärna veta om och vara utrustad för. Så jag blev lite grinig kan man nog säga. Dessutom tyckte guiden tydligen att allt vad pandemi heter är över och erbjöd oss att drick ur samma flaska som honom… kanske inte riktigt lämpligt.

Men vi fick ändå tid vid vattnet, sånt som är livsviktigt för mej. Så vi fokuserade på att ta bilder och ta in miljön. Det var ju sista chansen innan hemresan. Rejält möra i ben och fötter blev vi till slut iaf upphämtade för att köras till det som blev resans höjdpunkt. Det berättar jag mer om i nästa inlägg 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Första turen med elcykel gick till vingård i Spanien

Första turen med elcykel gick till vingård i Spanien

Många som har husbil har även elcykel, det har inte vi. Martin är lite sugen, men jag har varit anti… andra dagen i Spanien skulle vi cykla till en by och till en vingård, på elcykel! Så nu har vi iaf provat, blev jag övertygad…?

Vi kom alltså till Girona i lördags och fick se stan lite snabbt under en gående middag på kvällen. Tidigt på söndagsmorgonen hämtades vi upp och kördes till Burricleta. Här utrustades vi med cykelhjälm och cykel och fick en snabb lektion i hur man kör en elcykel. Sen var det bara att hoppa upp och köra. Bara och bara… för mej gick det väl bra, för några andra lite sisådär… Det är lite trixigt att ”gasa” och veta hur mycket man behöver trampa, men rätt bekvämt i uppförsbackarna där man kan få lite extra skjuts.

Vi cyklade genom det otroligt vackra landskapet, förbi gårdar och medeltida städer. Uppe på en kulle ligger staden Pals, där stannade vi och fick se oss omkring lite snabbt. Lite snabbt förresten… vi fick 7 minuter! Vilket såklart var alldeles för lite, men så är det på sk fam/pressresor där det ska tryckas in så mycket det bara går i schemat.

På 7 minuter hinner man ju ingenting och det var otroligt synd, för det är en jättefin liten stad. Här finns resterna av ett slott, en fin kyrka och mysiga små gränder. Vägarna/gränderna är inte ens breda nog för små bilar och jättemysiga att gå runt i. Tror vi alltså… vi hann ju inte testa särskilt mycket. Hit måste vi komma tillbaka och fota!

Turen fortsatte över en större väg och in på en grusväg med vinstockar på bägge sidor. Vi var på väg till vingården Mas Geli där vi skulle träffa ägarna och prova deras viner. Rätt nice ändå att kunna sitta ut i kortärmat i november. Vi hade drygt 20 grader och solen värmde härligt på nosen medan vi testade vinerna. Sen behövde vi inte cykla därifrån, utan blev hämtade med bil och körda till restaurangen Es Portal någon halvtimma bort.

Efter en himmelsk lunch åkte vi mot havet! Jag tror att vi blev avsläppta i en stad vid namnet Palafrugell, där träffade vi en guide som gick med oss till Calella som är nästa ”håla”. En härlig strandpromenad som går hela vägen längst vattnet, förbi stränder och fina hus. Här är mest semesterboenden och ganska tomt just nu, men några restauranger var öppna och här och där låg någon på stranden och solade. Här hade jag gärna haft en heldag, så otroligt fint! Här har bla Elon Musk sitt sommarparadis, ni ser det på bilden här nedan.

Solen gick ner och vi blev körda till Hotel Cala de Pi. Ett SPA-hotell precis vid stranden. Och efter en alldeles för sen middag somnade vi ovaggade, igen.

Hur var det med elcykeln då? Blev jag sugen på en egen? Njae… inte särskilt. Nog är det bekvämt när man vill komma lite längre och det är backigt, men min gamla vanliga cykel funkar alldeles utmärkt faktiskt.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Gående middag i Girona – Costa Brava

Gående middag i Girona – Costa Brava

I lördags åkte vi till Spanien, närmare bestämt till Costa Brava. Under tre dagar skulle vi upptäcka regionen Girona för att samla in material för att sedan skriva om det som är extra intressant där. Det fanns faktiskt så mycket att det blir svårt att välja.

I våras vann jag en drinktävling. Mitt team gjorde den godaste och finaste cocktailen och vinsten var en resa till Spanien. Men det var ingen semesterresa vi vann, utan en plats på en sk FAM-trip. Det innebär att det är en resa där reseagenter undersöker nya resmål, ibland får även journalister följa med på resorna. Å nu föll det sej så att även Martin fick följa med, första gången för honom. Nu fattar han varför jag är som en urvriden trasa när jag kommer hem 🙂

Efter en natt på Scandic Arlanda tog vi flyget till Barcelona på lördagförmiddagen. Vi åkte från ett grått Stockholm, ca 6-7 grader och kom fram till ett soligt Spanien och 21-22 grader. Ljuvligt! Tyvärr sattes vi direkt i en bil och satt fast i den i 90 minuter. När vi kom fram till hotellet i Girona var solen å väg ner och temperaturen sjönk. Men men… varmare än hemma.

Vi inväntade gänget från Norge som kom någon timme efter oss, totalt blev vi 3 svenskar och 3 norrmän, samt en norsk representant från spanska turistrådet. Vi sju skulle alltså i stort sett umgås dygnet runt under några dagar. Då vill man gärna att det ska vara ett bra gäng och det var det verkligen Så härliga människor!

Schemat var späckat, inte en ledig minut. Och det började redan på lördagkvällen, vi skulle gå på en foodtour genom Girona. Det innebär att man äter sej fram medan man ser staden. Vi mötte upp Marc från Girona Foodtours som berättade lite om sitt företag och staden innan vi hamnade på en tapasbar för att äta förrätten. Här fick vi bubbel, testa olika olivoljor, ost och olika sorters serranoskinka. Å när vi satt där kom det förbi dansare och det blev värsta draget. Det visade sej att man just den kvällen firade något helgon och att det är ungefär som deras nyårsfirande.

Vi fortsatte turen, genom mysiga små gränder, över häftiga broar och kom fram till ett litet torg där vi hamnade på en mindre restaurang, där vi fick mer tapas. Den här gången lite mer blandat med kyckling, grönsaker, bläckfisk och annat. Och självklart mer bubbel. Här var festen öronbedövande, innan ”karnevalen” drog vidare.

Vi gick vidare i den otroligt fina staden. Tyvärr fick vi bara se Girona i mörkret på kvälln och pyttelite på morgonen dagen efter, så vi måste komma tillbaka. Jag fick en känsla av både Venedig och Split, den medeltida arkitekturen och med stor Game of Thrones-feeling. Man har faktiskt spelat in några av scenerna i tv-serien här.

Längst in i en gränd låg en fiskrestaurang, där åt vi huvudrätten, två olika sorters paella. Tydligen har varje familj sitt eget recept på paella, de vi åt var riktigt goda. Även här var det såklart ett glas bubbel och passande vin.

Vi gick längs vattnet tillbaka och avslutade vår middag i en glassbutik. Här fick vi varm bulle med glass och valfria tillbehör. Så otroligt gott, men kladdigt. Jag hade glass överallt. Här fick vi faktiskt inget bubbel 😛

Väl tillbaka på hotellet hade vi gått 11 000 steg och var rejält mätta. Ett så otroligt smart sätt att se en ny plats! Äta ska man ju och har man bara en enda kväll på sej är det ju praktiskt att gå runt och äta middagen på olika platser. 89 Euro för hela promenaden. Fler borde göra så i olika städer i världen. Vi såg massor och hade ändå bara varit där några få timmar. Så himla bra grej!

HÄR finns film från första dagen.

Girona är verkligen så fint! Jag måste tillbaka!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Puerto Rico – Gran Canaria – utflykter och att resa i en pandemi

Puerto Rico – Gran Canaria – utflykter och att resa i en pandemi

Vi tog alltså en sistaminutenresa till Gran Canaria för ett par veckor sedan. Här är en liten sammanfattning av Puerto Rico, hotellet och utflykterna vi gjorde.

Först ska jag förklara varför vi åkte. Många tror nog att det var en onödig lyxresa och att vi struntar i allt vad covid heter. Så är det inte!

Jag har flera olika sjukdomar och har suttit helt i frivillig karantän från mars -20 till juni -21. Tills jag hade min andra dos vaccin i kroppen. Som många andra alltså. Efter det åkte vi runt med husbilen, men höll oss fortfarande för oss själva till 29/9 -21 när restriktionerna släpptes. Vi har alltså varit så försiktiga vi kunnat vara.

Jag har bla fibromyalgi, hypotyreos och en massa andra diagnoser. Det innebär kronisk värk, att jag är ständigt frusen och alltid är trött. Väderomslag, kyla, stress och mörker är det värsta min kropp kan utsättas för. På vintern är jag alltså på botten.

Under december mådde jag så dåligt att jag nästan fick panik. Jag var tvungen att göra något för att inte gå under. Efter många om och men bestämde vi oss för att flytta hemmakontoret till solen. Det var alltså inte en nöjesresa, utan en tillfällig flytt till värmen. För hälsans skull.

Vi var dubbelvaccinerade och tänkte mest hålla oss för oss själv. Det borde vara lika säkert som hemma. Och det var det! Säkrare kan jag tycka. I Spanien är man van vid munskydd, att hålla avstånd och respektera varandra på ett annat sätt än i Sverige. Vi var på restaurang några gånger, men mest åt vi i vår lägenhet. Sista veckan var vi helt och hållet ”hemma” (förutom promenaderna), så vi helt säkert skulle vara friska för hemfärd.

Innan avresa fick vi fylla i en hälsodeklaration, på flyget och transferbussen var det krav på munskydd. Förutom när man äter och dricker. Det är avskyvärt att ha munskydd så länge, men det är som det är. Jag beundrar alla inom sjukvården som jobbar med munskydd och även med visir. Vilka hjältar!!!

I Spanien måste man ha munskydd överallt, även ute – men inte om man kan hålla avstånd till andra. Då är det ok att bara ha det i beredskap och ta på vid behov. Polisen har koll och kan säga till, men det blir oftast bara just en tillsägelse – inte böter.

Efter 6 timmar på flyget och 30-40 minuter i buss kommer vi fram till Puerto Rico och vårt lägenhetshotell Barlovento. Lägenhet nr 8 med den fantastiska balkongen och utsikt över hela stan. Vi var mest på balkongen, ett väldigt fint hemmakontor, och vi trivdes så bra. Det gjorde inte jätteont att sitta där och jobba. 🙂

Nära Puerto Rico ligger Amadores, en fin strand och många restauranger. Man kan gå dit via den otroligt härliga strandpromenaden längs med berget. Drygt 1 km härlig promenad, lite upp och ner. Jättebra motion!

Många går hit på förmiddagen, tillbringar dagen på stranden och går tillbaka på eftermiddagen. Vi filmade hela promenaden för att visa hur fin den är. HÄR kan ni se filmen.

En dag åkte vi till Maspalomas. Då tog vi bussen som tar ungefär 20 minuter. Busschaufförerna kör som galningar, så restiden kan bli lite vad som helst… I Maspalomas finns de gigantiska sanddynerna och dem ville vi såklart utforska. Det var sååå häftigt. Detta filmade vi såklart också. Filmen ser ni HÄR 🙂

Puerto Rico är jättemysigt och ett bra ställe att bo på om man vill se mer. Det är lixom nära till allt. Här finns massor med restauranger, flera köpcenter och massor att se och göra. Vi gick runt ”byhålan” varje dag och hittade alltid nya saker att titta lite närmare på.

Sista utflykten vi gjorde var till Puerto de Mogán. Det var så många som tipsade oss att vi inte kunde låta bli. Dit kan man åka med buss och båt, ni fattar vad vi valde va? Såklart blev det båt, vi gillar ju det. Båten tog ca 30 minuter, som ni ser så verkar det mesta ligga ca 20-30 min bort 🙂

Mogán är helt fantastiskt! Hit måste ni åka när ni är på Gran Canaria. Det är en mysig liten fiskeby med fantastiska blomsterarrangemang och mängder med mysiga restauranger längs stranden. Självklart blev det en film härifrån också, HÄR är den!

Det tog ungefär ett dygn i värmen så funkade kroppen igen. Jag njöt verkligen av solen och värmen och tog vara på varenda minut. Vi tog mängder med promenader och körde trappträning två gånger om dagen. Vi kom alltså hem i ett betydligt bättre skick än vad vi var när vi åkte. Å det var det som var meningen med hela resan. Nu är det bara att fortsätta på den vägen.

Det var med viss ångest vi åkte hem faktiskt, inte bara pga vintern och vädret – utan för att man har en annan syn på covid i Spanien. Vi kände oss mycket säkrare där helt enkelt. Resan var otroligt välgörande men nu har vi stängt in oss igen. Vi är glada att vi vågade, det var inte självklart.

Det är ändå väldigt tydligt: jag kan inte bo i Sverige hela vintrarna, kroppen klarar inte det. Vår plan om vintrar i solen måste alltså realiseras. Så snabbt det går.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Barlovento – vårt tillfälliga hem

Barlovento – vårt tillfälliga hem

Det är dax att åka hem. Vi har haft två härliga veckor med sol, motion, jobb och utflykter. Vi mår så mycket bättre nu än när vi kom hit till Gran Canaria.

Under den här tiden har vi bott på Barlovento Hotel. Vi hittade en resa med Ving till ett väldigt bra pris. Det enda vi visste om hotellet var det som stod på Vings sida, som alltid är texten lite förskönad såklart.

Barlovento är ett 3-stjärniga hotell, uppe på höjden i Puerto Rico. Här finns två olika lägenheter, en med en liten balkong och en med en stor. Vi valde den stora och är väldigt glada för det. Den är stoooor!

På hotellet finns bara lägenheter, ingen restaurang eller annat. Men där finns en pool, två faktiskt. Typ en barnpool, men hotellet är inte alls barnanpassat. Här är mängder med trappor och nivåskillnader. Trappan från stranden är 175 trappsteg. Så har man problem att gå ska man välja något annat. För oss var det perfekt, då vi passat på att få lite bättre kondis i alla trapporna.

Det ligger en mindre Spar-butiken direkt nedanför de där trapporna och en större några minuter bort. I receptionen på hotellet kan man handla det nödvändigaste, till hyfsade priser. Den spanska receptionisten pratar norska, svenska och danska, i stort sett flytande.

Här är Wi-Fi på rummet, man får be om password för just sitt rum. Det funkar helt ok, vi lyckades både streama film och köra en live på youtube. Och vi har suttit och jobbat båda två utan problem, så där finns inget att klaga på. Ur arbetssynpunkt så har det spanska hemmakontoret funkat jättebra.

Men det är lyhört, första veckan var det lite jobbigt med festande grannar. Så pass att jag fick ett utbrott på en packad dansk kl 5 en morgon och hotade med polis. Han hade stökat hela natten och höll hela hotellet vaket. Han fick en varning av Ving och åkte dessbättre hem någon dag senare. Men det är lyhört, det ska man veta. Öronproppar rekommenderas. I vårt rum, nr 8, var det ändå helt ok. Kanske rum 6 är att föredra, då det ligger ännu mer åt sidan.

Lägenheten som sådan är alldeles lagom för två personer och i ok skick. Visst behöver det fixas och piffas, men ok. Däremot finns lite att säga om sängkläder och sängar. Det går inte att vända sej utan att det låter som sängen ska gå sönder. Madrasserna är fläckiga och lakanen rätt trasiga. Handdukarna däremot är fräscha. Och! Kan vara bra att veta… det finns inget varmvatten på morgonen.

I köksdelen finns allt man behöver, mikro, brödrost, vattenkokare och en rymlig kyl med frys. Men där finns bara glas och tallrikar för tre personer. Vardagsrummet är rymligt, med tv som man får hyra fjärrkontroll till, för att den ska funka. Liiite dåligt kanske.

Men balkongen! Den är ljuvlig! Där har vi i stort sett tillbringat all vår vakna tid. Martin har suttit och jobbat där. Jag har suttit inne i vardagsrummet på morgonen och kommit ut vid 11 då solen kommit till balkongen. Utsikten är otrolig, man ser hela Puerto Rico. Solnedgången har varit magisk varje kväll.

Vi har trivts jättebra här. Men är man van vid högre standard, vill ha nära till stranden, har svårt med trappor osv – då ska man välja något annat. Vi hade önskat lite mer ljudisolerat, men men…

Vi hade kunnat bo här igen, det är perfekt som hemmakontor i solen. Men vi vill ju gärna se nya platser och därför blir det nog något annat nästa gång. Nu kan vi den här hålan, dax för nästa 🙂

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Mysiga Puerto de Mogan – Gran Canaria

Mysiga Puerto de Mogan – Gran Canaria

Även om vi suttit och jobbat en del, så har vi hunnit några små utflykter också. I lördags tog vi båten till den mysiga lilla fiskebyn Mogan. Det kan jag verkligen rekommendera!

Puerto Rico ligger rätt bra som utgångspunkt för att göra utflyter till andra ställen. Det går bussar lite överallt, häromdagen tex åkte vi till Maspalomas. Supersmidigt!

Många har tipsat oss om Mogan och dit kan man åka båt. Vi gillar att åka båt, så det var vi ju tvungna att kolla upp. Båten kostar 7 Euro och 12 Euro tur och retur. Det går att åka buss också, vilket är lite billigare – men de kör som galningar här. Det ser man på filmen vi gjorde från Maspalomas. Båt känns lugnare, skönare och säkrare.

Vi tog första båten som just nu går 9.30. Biljett kan man köpa online eller i hamnen i förväg, vi köpte den direkt på plats innan avgång. Det var inte särskilt många som åkte, kanske 15 stycken. Munskydd är obligatoriskt. Utresan bokas, hemresan är öppen.

Det tar ungefär 30 minuter med båten mellan Puerto Rico och Mogans hamn. Man puttrar på i rätt maklig fart och passera stränder och grottor på vägen, kaptenen berättar om en del av det vi ser. Man kommer fram till en supergullig liten fiskehamn med vackra hus och otroliga blomsterarrangemang. Det är blommor överallt!

Direkt vid båten finns ett litet hotell som tydligen är väldigt populärt och bra att bo på. De har badstege direkt ner i vattnet från hotellet 🙂

Vi började med att gå runt i hamnen och bara myste i solen. Sen fortsatte vi upp och förbi centrum. Mogan är rätt litet och det mesta är centrerat runt stranden och hamnen. Här finns mängder med restauranger och butiker. Det var svårt att välja lunchställe.

Vi hade blivit tipsade om restaurangen I love Mogan, som ligger i hamnen. Men vi ville ha stranden som utsikt och valde till slut La Linterna som ligger i slutet av alla restauranger vid stranden. På menyn har de allt! Det är lite dyrare än i Puerto Rico, men det handlar bara om ett par Euro. Jag valde en pasta och Martin valde revbensspjäll. Jättegod mat!

Nöjda och belåtna la vi oss på stranden en liten stund. Det var faktiskt första gången vi låg på stranden, vi har ju en så himla fin balkong 🙂

Vid 15.30 tog vi båten tillbaka till Puerto Rico, väldigt nöjda med dagen. Båten är en sk glassbottomboat, som alltså har glasgolv. På hemvägen stannar den till lite så man får möjlighet att se lite fiskar och mer av livet under ytan. Men man ser inte särskilt mycket tyvärr…

En tur till Mogan är absolut värt både tid och pengar. Det är en väldigt fin liten utflykt, jättemysigt faktiskt. Inom kort kommer en film från dagen, ha koll på vår Youtube-kanal Jikitas på äventyr.

Har ni varit i Mogan kanske?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Dagarna går…

Dagarna går…

Även om vi är i den spanska solen, så ser dagarna ut ungefär som hemma faktiskt. De här två veckorna har vi lagt på vår hälsa och det känns väldigt bra.

Drygt halva tiden på ”jobbmestern” har gått. Första veckan jobbade vi mån – tis, sen var vi lediga resten av veckan och nu kommer vi jobba nästan som vanligt tills vi åker hem. Men vi passar såklart på att utnyttja solen så mycket vi bara kan också.

Dagarna ser ut ungefär som hemma. En arbetsdag vaknar Martin vid 5 och jag vid 7.30. Det blir frukost som vanligt, jag har t.o.m. knäckebröd med mej för att starta dagen på bästa sätt. När jag vaknat och ätit tar vi morgonpromenaden, en halvtimma ungefär, precis som vanligt.

Sen äter vi sallad eller gårdagens rester till lunch, och middag som vanligt på kvällen. Förra veckan åt vi en del middagar ute, men eftersom smittan ökar även här – har vi bestämt oss för corontän de sista dagarna. För att inte riskera att bli kvar här pga sjukdom, det kostar lite för mycket om det skulle hända. Så vi håller oss på vår kant nu. Om vi mot all förmodan skulle bli sjuka, så vill vi bli det hemma.

Vi har verkligen hållit oss undan och gjort vad vi kan för att inte bli smittade men jag känner mej faktiskt säkrare här än i Sverige. Här använder alla munskydd och de flesta gör det tom korrekt… bara en sån sak… i butiker står kontrollanter och se till att inte för många är inne samtidigt, resten får stå i kö utanför. Polisen ser till att restriktionerna följs och även om man inte får böter, så får man en tillsägelse. Vi har inte munskydd när vi är ute och går, iaf inte om vi garanterat kan hålla avstånd. Känslan är att man visar mer hänsyn här än i Sverige.

Dagarna avslutas, också precis som hemma, med en promenad, ibland i solnedgången. Med våra två promenader får vi ihop drygt en timmes fysisk aktivitet och ofta drygt 10 000 steg. Däremot har jag inte tränat särskilt mycket, jag har mest prioriterat vila och återhämtning och får köra igång på riktigt med träningen när jag kommer hem igen. Eller också får jag ett ryck här och kör ett pass, man vet aldrig.

Men vi har ju våra trappor… 175 steg… ibland är de sååå jobbiga, men de ska göras och ingår i vår dagliga rutin. Första dagen var det nästan en utmaning att komma upp utan att lungorna skulle sprängas och benen ge upp, men jag inbillar mej att det går lättare och lättare för varje dag. Men vissa dagar vete sjutton… det är ett litet träningspass att ta sej upp och det är inte många fler än vi som går där.

Här om dagen såg vi ett gäng som körde trappträning och rusade upp och ner som värsta gasellerna. Lite sugen blev jag faktiskt att hänga på, men jag hade nog dött. Men bara tanken att jag blev sugen är ett framsteg. Det betyder ändå att gnistan finns där.

Tanken med resan var att ta hand om oss, och det har vi verkligen gjort. Jag har mest legat i solen och läst och plöjt böcker som aldrig förr. Jag mår mycket bättre i kroppen och känner mej hyfsat avkopplad. Så nu hoppas jag att känsla sitter i tills värmen kommer tillbaka i Sverige, i typ april… hoppas kan man ju alltid.

Resan var otroligt välbehövlig, det är länge sedan min kropp mådde så här bra. Dagarna har lixom bara passerat och visst har vi gjort en del utflykter, men mest har vi bara varit. Och det har varit sååå skönt! Nu står jag nog ut lite till, vintern är tack o lov slut snart. Nåja, om 1,5 månad är det iaf vår enligt almanackan 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En stooooor jäkla sandhög!

En stooooor jäkla sandhög!

Över trettonhelgen har vi några dagar ledigt. Det var vi självklart tvungna att utnyttja, så vi har gjort några utflykter 🙂

Både Martin och jag har varit på Gran Canaria förut, men vi har egentligen inte sett särskilt mycket. Så i onsdags tog vi bussen till Maspalomas för att kolla in sanddynerna som vi hittills bara sett på bild.

Det är inte helt enkelt att förstå vilken buss man ska ta, vilken tid den går eller var man ska kliva av. Men vi försökte kolla upp det så gott vi kunde och knatade iväg till busstationen strax innan 9. Såklart hade vi sett fel, men till slut kom ändå en buss som skulle ta oss rätt.

Vi överlevde bussresan! Vilket är ett mirakel, de kör som galningar här! Men fram kom vi iaf, efter en resa som tog ungefär 30 minuter. Vi visste inte riktigt var vi skulle gå av, men chansade på Faro Maspalomas. Faro betyder tydligen fyr och det är just precis vid fyren som busstationen ligger. Ett bra riktmärke när man ska hitta tillbaka.

Om man går mot fyren från bussen, ligger sanddynerna åt vänster. De går inte att missa. Dunas de Maspalomas är ett 4 km2 stort ökenområde med sand som man länge trott kommer från Afrika pga olika sandstormar. Men det troligaste är att den stora jordbävningen i Lissabon 1755 och den efterföljande tsunamivågen ligger till grund för Maspalomas-öknen. Det är det enda dokumenterade naturfenomenet i den tidsperioden som kan ha flyttat så mycket sand på så kort tid.

Fast med tanke på blåsten vete sjutton vad som är sant, jäklar vad det blåste. Precis som på Kap Verde, och jag avskyr det! Mycket sand är det iaf, som ett Sahara i miniatyr. Jag fick en känsla både av Egypten och Gambia, sand är ju rätt vanligt på bägge ställena. Å jag gillar det!

Vi klättrade runt lite, tog en massa bilder och filmade. Det kommer en film så fort vi hinner. Här finns en jättestor strand, som många promenerar på, men väldigt få badar. Bortom dynerna ligger en halvmilslång nudiststrand, dit gick vi inte.

När vi tittat färdigt gick vi runt i Maspalomas. Vi kollade in stranden, gick längs strandpromenaden och tittade runt i omgivningarna. Vi hade stämt träff med husbilskompisar från Sverige och medan vi väntade på dem tog vi en fika.

Vi skulle bara äta lunch med Annelie och Ludde, men vi hade så trevligt att tiden bara rusade iväg. Fyra timmar satt vi och pratade och när vi skildes åt bestämde vi att de skulle komma över till oss kvällen efter och vara gäster i vår livesändning på youtube. Efter ”lunchen” åkte vi åt varsitt håll, men såg alltså igen kvällen därpå och det var precis lika trevligt som dagen innan.

Ett par himla bra dagar alltså. Maspalomas kan vi rekommendera, det var en intressant plats och man kan lätt fördriva några timmar där.

Träffen med husbilskompisarna var också kul! Vi har bestämt att ses igen och fira påsk tillsammans. Å då vill vi ha med fler husbilsvänner. Så nu planerar vi för husbilsträff i Skåne över påsk. Det ska bli sååå kul!!! Mer info om detta kommer såklart vart efter 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vi flyttade hemmakontoret till solen!

Vi flyttade hemmakontoret till solen!

Vi gjorde det faktiskt! Trots lite oro och stor tveksamhet så köpte vi en sistaminutenresa och drog till solen!

Jag har varit väldigt tveksam och rätt negativ till folk som reser i pandemitider. Att resa är en del av mitt arbete som skribent, men jag har ändå inte satt mej på ett flyg på snart två år. Mest för att hålla mej undan från människor, dessutom stängde ju världen och massor av jobb/resor blev inställda.

Såklart har jag saknat det! Just det där att planera, packa en väska, checka in och det bästa av allt: att ta de första stegen ut på en ny destination. Det har jag verkligen saknat, men med Peppe har vi ju ändå fått se nya platser – så det har varit ok.

Men nu orkade inte kroppen längre. Jag har fibromyalgi (kronisk värk mm) och för att må bra behöver jag värme, rejäl värme. Och stabilt väder. Inget av det har jag fått hemma sedan i juli. Värken och tröttheten har varit brutal och nu orkade jag inte må dåligt längre.

Vi började resonera. Vi är dubbelvaccinerade, kan jobba på distans, hålla samma avstånd till folk som hemma och kunde få en resa grymt billigt. Det var absolut inte självklart att åka, men efter att vi funderat både en och tre gånger så var vi beredda att ta risken. Jag måste få må bra!

Så natten till lördag packade vi ihop hemmakontoret i Sverige och packade upp det igen på Kanarieöarna. Vi sitter nu i Puerto Rico på Gran Canaria och jobbar och det är ljuvligt! HÄR kan ni se film från dörr till dörr 🙂

När vi landade var det strålande sol och ca 25 grader varmt. Redan igår orkade jag gå en betydligt längre promenad än på länge samt de ca 200 trappstegen upp till vår lägenhet. Vi bor på ett lägenhetshotell, Barlovento, på en höjd, med utsikt över havet. Vi har en gigantisk balkong, som ett extra vardagsrum och som vi verkligen njuter av.

Vi satt i karantän innan vi åkte, här träffar vi knappt någon. Vi är ute och går, men äter det flesta måltider hemma. Och när vi landar i Sverige kommer vi att stänga in oss igen. Här måste man ha munskydd bland folk, även ute. Jag litar på att vaccinet hjälper och att vi är minst lika skyddade här som hemma eftersom vi håller oss mycket för oss själva. Vi har gjort vad vi kan helt enkelt.

Vi har dessutom tagit en paketresa med Ving. Då gäller paketreselagen som hjälper en hel del om landet skulle stänga ner osv. Hängslen och livrem alltså.

Så nu ska vi tina upp våra kroppar, äta bra mat, vila och motionera och komma hem som nya människor. Ni fattar inte hur mycket jag saknat sol och rejäl värme. Jag mår så otroligt bra i kroppen nu, total skillnad mot hemma. Två veckors hälsoresa kan man kanske kalla det. Eller jobbmester… för vi kommer att jobba hälften att tiden och vara lediga hälften. Idag jobbar vi!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Kommer du ihåg din första utlandsresa på egen hand?

Kommer du ihåg din första utlandsresa på egen hand?

Jag älskar att resa och har rest mycket. De flesta resorna har förstås gjorts med min familj som under åren ändrat utseende… de senaste 25 åren har barnen varit med och de senaste 10 har även Martin varit med. Men jag har även rest på egen hand, den första egna resan gjorde jag när jag var 12 år.

Många tyckte nog att mina föräldrar var helt galna när de skickade iväg mej på Språkresa till England när jag bara var 12 år gammal. Under tre veckor skulle jag bo i en främmande familj för att lära mej språket ordentligt. Det bodde en annan svensk tjej i familjen också, tyvärr kunde vi konstatera i efterhand.

EF hade sk juniorresor för ungar mellan 11-14 år, det tror jag att de har fortfarande. Och min föräldrar tyckte att ju yngre jag var desto mer bus kunde jag hitta på. Vi var på nån slags välkomstträff någon månad innan avresa och jag fick då träffa den som skulle bo i samma familj som jag, hon verkade helt ok. Då. Hon skulle visa en annan sida efter ett par dagar på plats.

Dagen för avresa kom och jag var inte alls nervös, jag såg bara fram emot att få komma iväg. Vi samlades på Arlanda. Några var väldigt nervösa, andra försökte spela lite coola – så som det är i ett blandat gäng där bara några få känner varandra. Ledarna som åkte med från Stockholm var bara några år äldre än oss själva, äldre fanns på plats i Bognor Regis dit vi skulle. Ditresan gick bra och familjen välkomnade oss med öppna armar. Familjen jag skulle bo i hade två mindre barn, en musikgalen pappa och en otroligt vänlig mamma. Jag kom väl överens med allihopa och trivdes otroligt bra i familjen.

Bognor är en liten ort en bit från Brighton. Då bestod orten av typ två busshållplatser, ett stort fält och en gata – det var allt. Vi bodde mellan de där busshållplatserna, mittemot fältet parallellt med gatan. Det tog kanske tio minuter att gå till skolan där vi skulle vara på dagarna. Min rumskompis ändrade attityd efter bara några dagar och började vända sej emot mej. Jag skrev dagbok och den läste hon och berättade för andra vad som stod där. En av anledningarna till att jag slutade skriva senare. Hon började umgås med de tuffa tjejerna medan jag mest umgicks med några av killarna och familjen jag bodde i. Tre veckor med henne var tufft, men det var bara att stå ut.

Jag älskade min tid i England! Jag lärde mej språket och mycket om mej själv. Jag fick hänga med familjen på en massa grejer, vilket min rumskompis inte fick eftersom hon aldrig var intresserad. Jag satt ofta med familjen och lyssnade på musik. Pappan i familjen fullkomligt älskade Mike Oldfield och snart gjorde jag det också. Det jag däremot inte tyckte särskilt mycket om var våra lunchlådor med trekantsmacka och vinägerchips. Jag avskyr vinägerchips! Å Scottish Eggs, sååå äckligt!

När mina söner var tillräckligt gamla för att börja fundera på språkresa, var det bara den yngste som nappade på idén. Jag tänkte likadant som mina föräldrar och skickade iväg honom till Spanien när han var 14 år. På grund av mina egna erfarenheter med dåliga rumskamrater var jag väldigt bestämd med att han skulle bo ensam i sin värdfamilj. Han var helt ok med det. Efter ett par veckor åkte vi och hälsade på honom, då fick han guida oss runt och sköta allt snack vilket han fixade utan problem alls. Tänk att det gått 9 år sedan dess!

Man är inte så stor när man är 12-14 år, men tillräckligt gammal för att åka iväg på Språkresa för att faktiskt lära sej något. Vid den åldern är man kanske inte lika intresserad av att busa runt och hitta på skit som man är några år senare. Det är ett spännande äventyr och får man bara rätt familj så blir det en upplevelse för livet. Så blev det för både mej och sonen. Hans familj var helt suverän och bjöd in oss med öppna armar.

Jag är väldigt glad att mina föräldrar släppte iväg mej och stolt över mej själv som vågade släppa iväg min egen grabb. Ibland måste man lixom bara våga, då har man allt att vinna  🙂

Vilken var din första resa på egen hand? Berätta!

 

Mina favoriter av 51 besökta länder

Mina favoriter av 51 besökta länder

Jag älskar att resa! Eller det kanske är fel uttryckt… jag älskar att uppleva och besöka nya platser, men själva resan tycker jag inte särskilt mycket om. Det är mest bökigt att ta sej till flyget och sedan sitta inklämd i ett pyttelitet utrymme i flera timmar. Så själva transporten skulle jag gärna slippa faktiskt.

Man kan väl säga att mitt stora reseintresse föddes när jag som 12-åring åkte på språkresa till England. Många kanske tycker att jag hade oansvariga föräldrar som släppte iväg mej så tidigt, men jag var nog ganska mogen för min ålder. Jag gjorde samma sak med min yngste son vid ungefär samma ålder och var faktiskt inte ett dugg orolig. Men visst, det krävs ju lite grann för att klara sej på egen hand i ett annat land, på ett främmande språk. Jag klarade det och upptäckte tjusningen med att resa, upptäcka och träffa nya människor.

I morse gjorde jag ett test på Grapevine för att se hur många länder jag faktiskt varit i. Jag hade ingen susing alls… Alla länder är uppspaltade och man klickar bara i dem vartefter. Jag hade ingen aning och när resultatet visade 51 besökta länder kontrasterade jag bara faktum. Jag vet inte om det är mycket eller lite… men det är nog ganska mycket tror jag…

Med så pass många länder i bakfickan har man ju sett en del, upplevt olika kulturer, smakat olika sorters mat och fått sina favoriter. För mej ligger ju hela den afrikanska kontinenten nära hjärtat, men det vet ni ju redan. Runt om i Europa finns också flera favoriter, medan Asien inte är riktigt lika spännande… enligt mej alltså… och Sydamerika tycker jag inte alls om!

Vi kan väl ta och spalta upp några favoriter och berätta lite om dem? Börjar vi i Sverige så är förstås Öland mitt smultronställe! Där är jag i stort sett uppväxt och har halva min släkt. Att köra över bron är en fröjd, då åker jag hem! Jag trivs bäst på norra Öland där stränderna är kritvita och flera mil långa och gärna innan midsommar då det fortfarande är tyst, lugnt och inga turister. Ven är en annan svensk favorit där det är mysigt att cykla och bo i tält. Sen har vi förstås Stockholm, landets huvudstad och pärla. En vackrare huvudstad finns nog inte!

Europa då? Jag gillar Tyskland och då särskilt Bremen. En mysig liten stad med en massa små caféer och bra shopping. Allt är så enkelt i Tyskland, vägarna är bra och det är lätt att hitta och finns alltid ett ”zimmer frei” vart man än är. Liechtenstein är en dold pärla som folk ofta missar, men kolla gärna in det om ni ändå har vägarna förbi. Sen har vi förstås Venedig! Så otroligt fint, mysigt och romantiskt! Trots att vi var där under absoluta högsäsongen i juli vart det inte alls så mycket folk som jag väntat mej. I Europa finns många pärlor… Barcelona, Florens, Mallorca, Kotor, Nice, Island och en massa andra mysiga och sevärda ställen. Ta bilen och kör dit näsan pekar!

Fortsätter vi söderut tar Afrika vid och då är det Gambia och Egypten som hör till mina favoriter. Men här har vi också guldkorn som Zanzibar och Seychellerna, långt och dyra att resa till – men otroligt vackra! Seychellerna är faktiskt magiskt vackert och det finns en anledning till att det kallas Edens Lustgård eller Paradiset. Seychellerna är egentligen 110 öar/atoller med olika djurliv och kultur på varje ö. Gambia och Egypten behöver jag nog inte säga så mycket om, ni vet att jag äskar dem och åker dit så ofta jag kan. Om inte så kan ni klicka på listen här ovan för att läsa mer.

Asien då? Alla verkar älska Thailand, det gör inte jag! Visst är det sol, varmt och trevliga människor. Men det har blivit för mycket turister för min smak och jag tycker att det är för lång resa för det jag får. Däremot tycker jag väldigt mycket om Sri Lanka! Indiens tår, som har en nästan orörd natur och folktomma stränder. Hit skulle jag mycket väl kunna tänka mej att åka igen, det är så otroligt mysigt och gästvänligt. Indien däremot avskyr jag! Men då var jag i norra Indien och i ett skitigt New Delhi där jag blev väldigt sjuk.

Drömresan går till Samoa i Stilla Havet, dit tänkte jag åka om några år när jag fyller 50. Men det är ruskigt långt bort… tar typ ett dygn eller mer att ta sej dit. Å det är en jäkla tidsskillnad som jag inte heller tycker om… så vi får väl se hur det blir med den saken. Annars har jag inte någon direkt drömresa kvar, jag har sett pyramiderna i Gisa, badat i varma källor på Island, varit på safari i Tanzania, åkt gondol i Venedig och bott i solen i Gambia. Jag drömmer inte om så mycket mer…

Men visst skulle jag gärna åka på fler långkryssningar, gärna runt Grekland eller kanske över Atlanten. Kryssningen vi gjorde förra sommaren gav definitivt mersmak eftersom det är ett så behagligt sätt att resa och se många platser samtidigt. Å sen är ju drömmen att bo i värmen halvårsvis, men var… det vet man inte. Förmodligen olika platser varje år så man får se något nytt.

För jag åker hellre till 51 olika platser än till samma plats 51 gånger. Världen är så stor och spännande och bara ligger där för att bli upptäckt och utforskad. Rätt vad det är så får man en ny favorit! Å jag har ju bara sett en fjärdedel hittills – det är mycket kvar!!!

Var går din drömresa och vilket är ditt favoritresmål?

När bokar du nästa resa?

När bokar du nästa resa?

Jag älskar ju att resa och tack och lov gör även Martin det. Jag har sett lite mer av världen än vad Martin har gjort och han är mer än villig att se mycket mer. När vi är på väg hem från en resa har vi ofta redan bestämt var nästa resa går  🙂

Den här gången är det lite skillnad. Sedan något år tillbaka reser vi på flera olika sätt och med olika syften. Det kan vara jag ensam eller vi båda som åker på en pressresa med uppgift att se, upptäcka, uppleva, ta bilder och skriva om platsen vi besöker. Ta in smaker, dofter, ljud och allt annat som ingår i en upplevelse. Eller också är det vi som tillsammans åker på en helt vanlig semester som det ändå blir en text av… Det kanske låter konstigt, men för mej är det en avkoppling att skriva under resan. Att få en timme sisådär varannan dag och sammanfatta dagarna. Många brukar säga att jag ska lämna datorn hemma och bara koppla av, men för mej är det en avkoppling att sitta och skriva. Jag vet att fler är som jag på den punkten.

Pressresor är inte ett dugg avkopplande, det ska verkligen förtydligas. Det är jobb! Schemat är oftast väldigt tight, lite sömn och mängder med platser att se som ska dokumenteras på flera sätt. Oftast finns det inte tid att skriva något på plats och då blir det jobbigt eftersom man måste komma ihåg allt tills man kommer hem och skriva om det senare. Då är bilder en väldigt bra hjälp, eftersom mitt minne är uselt. Med kameran full går det oftast att ta fram många minnen, men det blir ändå bättre när det skrivs på plats. Att åka på pressresa är alltså ingen semester, även om det kan låta så ibland.

Vår nästa semesterresa går nog tillbaka till Egypten runt nyår. Då blir det kanske tillsammans med sönerna och deras flickvänner, vi får se. Nästa pressresa blir kanske till Israel, eller kanske till Mallorca. Det är inte alls klart. I planeringen finns även Åland och några kortare kryssningar, åsså alla julbordskryssningar i december förstås. Vår egen semester får vi vänta lite med att planera, då vissa pressresor kräver semesterdagar för Martins del. Vi får helt enkelt se hur många dagar som blir kvar  🙂

Jag anser att resa tillhör livet! Även när jag varit helt pank har jag ändå sett till att vi gjort någon form av resa. När barnen var små innebar det att vi tog bilen och upptäckte Sverige. Vi la ut en efterlysning bland våra bekanta och frågade om vi kunde bo hos någon, en eller ett par nätter och sen åkte vi dit. I bästa fall svarade flera från ungefär samma område, och på så sätt upptäckte vi Norrland i två veckor. Det kostade bara bensin. Nu när det bara är Martin och jag är allt så mycket enklare. Och billigare!

Jag vet alltså inte särskilt mycket om resåret 2017 mer än att det förmodligen avslutas som det började; i Egypten. Tills dess kan det bli lite vad som helst faktiskt… hänger ni med mej här på bloggen och på instagram (@marlenrinda) så får ni vara med på allt. Ni kan genom mej upptäcka nya spännande platser som ni kanske själva blir sugna på att besöka. Å vill ni hänga på till Egypten irl är det bara att göra det! Säg bara till så får ni alla detaljer!

Hur ser ditt resår 2017 ut? När brukar du boka nästa resa? Redan på flyget hem kanske?

Årets resor blev fler än planerat

Årets resor blev fler än planerat

2016 bjöd på fler resor än det var tänkt från början. Det enda vi egentligen visste i början av året var att vi skulle åka till Gambia i Januari, Riga i maj, Öland till midsommar och Bröllopsresan i juli. I övrigt var det inget alls bestämt. Det blev lite mer än så…

Året började i Gambia, landet som har mitt hjärta. En fantastiska resa där vi träffade vår andra familj och fick ett mottagande som inte går att beskriva med ord. Tänk er att hundratals personer tar emot er, sjunger, skriker, bankar i grytlock och springer längs bilen. Alla är glada och ni behandlas som kungligheter. Det går inte att beskriva men är helt underbart! Jag längtar till nästa gång vi får träffa dem.

Fram till maj var det sedan lugnt, då drog vi först iväg till Helsingfors och sen till Riga över en helg. Bägge med Silja. Det var iskallt i Riga, men helt fantastiskt! Vilken mysig stad! Vi besökte olika små caféer, restauranger, partihallarna och en massa annat. Dit vill jag verkligen tillbaka!

Sen åkte vi alltså till Öland över midsommar, bästa stället i Sverige enligt mej! Öland är mitt eget paradis, det är där jag kopplar av totalt. Solnedgångarna är magiska vid ”min” strand. Stranden där Martin friade till mej en julikväll förra året när solnedgången var precis så magisk som den bara blir där.

Så gifte vi oss och drog iväg på bröllopsresa! Vi tog oss till Barcelona där Brilliance of the Seas väntade på att få t hand om oss. Under två underbara veckor seglade vi runt i Medelhavet och besökte bla Nice, Venedig, Pisa, Rom och Kotor. Är det något jag kan rekommendera så är det en längre kryssning och då måste ni ha en hytt med balkong. Det är så otroligt mysigt att sitta på balkongen och se världen flyta förbi.

Sen trodde jag att det skulle vara lugnt ett tag, men så fick jag möjlighet att följa med 4Good på Solskensresa till Mallorca i Oktober. Det är länge sedan jag var på Mallorca och jag hade helt glömt hur fint det är där så jag föll pladask och är nu helt inne på att åka tillbaka i vår och skriva om det. Mallorca på hösten är ju kanon! Vi hade drygt 25 grader varmt varenda dag.

Strax efter Mallorca fick jag möjlighet att åka med på mat- och dryck resa till Muricaregionen i Spanien. Så i början av november drog jag iväg till Alicnte och hade en helt galen resa med massor av mat och dryck. Höjdpunkten var besöket på Licor 43 och kuststaden La Manga. Dit vill jag också tillbaka!

Och i slutet av November åkte vi till Tallinn, även denna gång med TallinkSilja. Vi besökte Gamla Stans Julmarknad och hade en jättemysig helg. Jag gillar Tallinn och skulle kunna åka dit hur många gånger som helst!

Under hösten blev det ytterligare två kryssningar, då mest för att testa julborden ombord på Birka och Viking. Behagliga kryssningar med god mat och trevligt sällskap. Det har alltså blivit en hel del kryssningar och många resor på havet. Vi gillar att åka båt, så det är helt ok!

Vi vet inte särskilt mycket om resorna under 2017, det mesta är ganska löst än så länge. Vi vet förstås att vi åker till Egypten nästa vecka. Sen är det möjligt att jag åker till Israel i Mars och Mallorca över påsk. Vi hoppas kunna följa med Birka till Höga Kusten, i bästa fall över midsommar… och sen blir det väl ett gäng kryssningar innan jul… antar jag… Men jag vet alltså inte ett smack!

Den som lever får se och är ni med mej på Instagram så följer ni också med  🙂

La Mangas långa vita strand!

La Mangas långa vita strand!

Nu är det några veckor sedan vi kom hem från Murcia i Spanien. Veckor som gått hur snabbt som helst, så man har knappt hunnit reflektera över vad vi såg, gjorde eller vad som egentligen hände där…

Men jag minns sista dagen, dagen då vi äntligen fick sand mellan tårna! När jag ser bilderna blir jag alldeles varm och önskar att jag var där igen. La Mangas stränder var verkligen så härliga och jag vill gärna åka tillbaka! Helst igår!

La Manga har 44 km strand! Med 315 soldagar om året och en genomsnittstemperatur på 18 grader är det inte konstigt att det är en del skandinaver här. Jag skulle absolut kunna bli en av dem, vi som faktiskt kollar lite på vinterboende.

Vi besökte Cabo de Palos som är en mysig liten kustby med små söta hus, underbar natur och mängder med små, prisvärda restauranger. Det är drygt 7 mil till staden Murcia, så det går alldeles utmärkt att ta dagsutflykter dit eller dela upp sin vistelse. När vi kom fram till byn gick vi först upp till en slags utkiksplats där man såg nästan hela staden. Sen tog vi en härlig promenad längs havet uppe på ”bergskammen”. Där var en fin liten promenadväg så man enkelt kunde promenera och samtidigt njuta av utsikten. Vem tackar nej till azurblått vatten?

Vi stannade för att äta på El Pez Rojo som hade just den där perfekta utsikten med palmer och azurblått vatten. Här fick vi tom vara med och laga Caldero som är en typisk maträtt för regionen. En slags paella med ris och fisk istf ris och skaldjur. Till detta fick vi förstås Sangria och mängder med olika tapas.

Här satt vi i flera timmar och bara njöt! Fast man äter ju i flera timmar oavsett var man är, men detta var extra mysigt med solen som sken gott och vågbruset. Jag älskar kombinationen sol, hav och palmer – så är det bara! God mat, dryck och trevligt sällskap ger extra krydda!

Efter att ha haft ett galet tempo under de föregående dagarna var det verkligen härligt att bara få sitta ner och njuta en stund. Vi hade gjort nästan allt vi skulle, lärt oss massor och hade egentligen bara hemresan kvar. Hela resan var helt galen faktiskt!

Vi var fem helt olika personer som skulle åka iväg tillsammans. Några av oss hade aldrig träffats. Nu var det sociala experimentet över och vissa av oss klickade mer med varandra än andra. En sak är iaf säker och det är att man kommer varandra ganska nära när man åker iväg så här, vare sej man vill eller ej. Ganska snart kände vi till varandras svaga sidor som förstås blir ganska tydliga när man är trött. Men vi såg också varandras styrkor när det gällde att lyfta den som inte orkade just då. Några av oss kanske aldrig kommer att ses mer, andra blev goda vänner och kommer kanske tom att resa tillsammans igen. Hur som helst så lärde vi oss alla något, både om oss själva och om andra.

Å jag är helt säker på att jag kommer tillbaka till Murcia igen och då särskilt till La Manga. Men då blir det förmodligen i sällskap av Martin, han måste ju få se den där mysiga lilla kuststaden! Mitt drömupplägg på en ny resa skulle isf vara att flyga till Alicante och bo de första nätterna inne i Murcia. Där skulle vi se det fantastiska Casinot, mysa på torget, shoppa och kolla in vingårdarna Barahonda och Bodegas San Isidro som är något alldeles extra. Sedan skulle vi ta oss söder ut och checka in på något strandnära hotell i La Manga och därifrån besöka bla fabriken Likör 43, åka till Ricotte och äta på den alldeles fantastiska restaurangen El Sordo och kolla in miljön runt omkring som är helt magisk! Å sen skulle jag alltså ta några härligt lata dagar på stranden i La Manga och bara njuuuta!

Det låter väl som ett bra upplägg? Man kanske skulle bli reseplanerare  🙂