Jag gillar inte höst, vinter, mörker och kyla. Men jag gillar att mysa i mörkret, gärna med ljus, musik och en värmande eld. Allt detta fick jag på Skansen för några dagar sedan när Winter Lights öppnade.
En av fördelarna med att vara skribent är att man får gå på pressvisningar och se sånt som man kanske inte hade sett annars. Just på hösten och vintern undviker jag att vara ute i kylan så mycket jag bara kan. Hade vi inte blivit inbjudna till Winter Lights på Skansen, vete sjutton om vi inte hade missat det. Jag är väldigt glad att vi gick dit för det var såååå mysigt!
Winter Lights är en ljud- och ljusinstallation som kan upplevas på Skansen fram till och med 28 januari. Det är en slinga på 1,5 km där man satt upp mängder med ljus och kombinerat detta med specialkomponerad musik. I början (och i slutet som är samma plats) och längs vägen finns mysiga små eldar där man kan grilla marshmallows och det finns varm choklad att dricka.
Vi var bland de första att gå och nästa ensamma. Det hade börjat skymma ordentligt i början av promenaden och var kolsvart när vi var färdiga. Man ska absolut gå när det är kolsvart, då blir effekterna större. För att man ska få sin egen upplevelse har man tidsintervaller mellan besökarna på ca 20 minuter. Så var det dock inte när vi gick, men det gjorde inget. Överallt hördes ”åh”, ”kolla där”, ”läckert”, så det var bara trivsamt.
Jag tror inte att någon som kommer dit går oberörd därifrån, det är verkligen så fint. Jag hade kunnat gå där hur länge som helst och kan verkligen rekommendera det!
Vi hade verkligen ingen koll alls på vad det var vi skulle få se. Det både syns och hörs på vår film som ni kan se här brevid.
Men det är inte bara i Stockholm man kan uppleva detta magiska, någon vecka har Winter Lights premiär på Gunnebo Trädgårdar (?) i Mölndal. Det kanske inte blir en exakt kopia, men snarlikt antar jag. En fin sak att göra med hela familjen, men klä er varmare än ni tänkt och gå när det är riktigt mörkt.
Och snart är det dax för Nobel Lights i Stockholm igen, gissa om vi kommer att vara där! Ibland är det värt att frysa om fingrarna 🙂
Äntligen fick vi också möjlighet att se Änglagård. Vilken föreställning! Det betyder att vi sett de största föreställningarna som går just nu i Stockholm, och några i övriga landet, och har lite tips till er som vill ge bort en upplevelse i julklapp.
Vi var ju bortresta när Änglagård hade premiär i september, så vi fick vänta lite med att se den. Annars ser vi ju det mesta direkt eftersom det ingår i vårt jobb att fota röda mattan, filma premiärminglet och recensera föreställningen. När vi väl satte oss i salongen på Oscarsteatern var det med stor förväntan. Skulle den verkligen vara så bra som vi hört?
Änglagård var helt fantastisk! Trots sina 3 timmar, vilket jag brukar tycka är för långt, så var det en total njutning. Eftersom alla redan hade lyft Helene Sjöholm och Tommy Körberg i sina recensioner fokuserade vi på några andra. Alla vet redan att Sjöholm och Körberg är proffs, men hur många känner till Tuva B Larsen och Lindy Larsson som spelar Fanny och Zac? Så otroligt bra! Ni kan läsa vår recension HÄR!
Att se en föreställning enbart för nöjes skull och för att recensera är två helt olika saker. Går man privat för att underhållas kan man sitta där och bara njuta och ta in allt. Ska man recensera måste man vara mer uppmärksam, se detaljer, kolla in scenen, dekoren, kostymerna, ljuset och ljudet. Enkelt sagt så letar man fel och brister lika mycket som höjdpunkter. Under pågående föreställning ”skriver” man texten i skallen, iaf i stolpform och vissa formuleringar.
Eftersom jag tycker att en upplevelse är den absolut bästa presenten, tänkte jag tipsa om vilka föreställningar som passar vem? För allt passar ju inte alla. Alla kommer heller inte att fortsätta, vad jag vet just nu. The One, Gardell och Skrot Hopp & Kärlek, de hittar jag ingen fortsättning på efter december – men man vet ju inte. The One borde absolut gå ut på turné, den är helt otrolig! A show larger than life gissar jag bara, men den borde ju komma till Malmö när Skifs flyttar till Göteborg – men det är en gissning.
Vill ni ge en julklapp som passar hela familjen så skulle jag satsa på Djungelboken och Wicked. Djungelboken är på turné och spelar sin sista föreställning 7/1, då i Stockholm. Sen kommer Den Lilla Sjöjungfrun 1 mars, från samma produktionsbolag (Dröse & Norberg). Eftersom jag sett mycket från dem, så vet jag att även den blir en succé, så jag slänger med den också som tips. Det går att köpa biljetter redan nu. Wicked går i Göteborg hela våren och är kanske inte för de minsta barnen, men iaf från kanske 10 och uppåt. Något av det bästa jag sett på en musikalscen, ett måste för den som älskar musikal.
Moulin Rouge och Änglagård är för en vuxnare publik och är rätt olika. Moulin Rouge är mer fart, häftiga kostymer och läcker scen. Det händer något hela tiden och man är fylld med energi när man går därifrån. Änglagård är mer eftertänksam och har ett lugnare tempo, även om det finns en del fartfyllda inslag också. Vill ni fascineras då tar ni Moulin Rouge, vill ni ha något lite lugnare, då väljer ni Änglagård. Bägge är fantastiska!
Vill ni bara ge bort en himla trevlig kväll och bor i Malmö eller Göteborg, så skulle jag absolut satsa på Björn Skifs. En fin show med en massa härlig musik, Vem gillar inte Björn Skifs lixom…?
Jag började ge mina barn en upplevelse i julklapp när de var i 6-årsåldern. Deras första teaterupplevelse var med Galenskaparna på Cirkus och de älskade det. Sedan dess har jag varvat teater med musik, melodifestivalen gillade de väldigt mycket som yngre. Vi tog alltid genrepet på fredagen, så de kunde se finalen och känna igen sej när de såg allt på tv på lördagen. Genrepet är ju dessutom en hel del billigare…
Numera ger vi inte längre några julklappar. Vi firar inte jul med några små barn längre, utan är bara ett gäng vuxna. Alla har redan allt. Men en upplevelse försöker vi få till, något att göra tillsammans före- eller efter jul. Skapa minnen tillsammans. Det är ju det som är det viktigaste trots allt. Grejer har vi lixom nog av som det är.
Därför tipsar jag gärna om att ge bort en upplevelse och vad som finns att uppleva. Det behöver ju inte vara något på scen, men det är vad jag gillar och kan. Så jag hoppas att mina tips kan komma någon till nytta. Är det något ni blir sugna på att se?
Som ni vet så älskar jag musikaler. Innan vi åkte till Göteborg fick vi höra talas om att Wicked precis haft premiär där. Den ville vi såklart se!
Igår var det dax! Efter en tidig middag knatade vi iväg till spårvagnen för att ta oss till Göteborgs Operan. I mailet inför föreställningen uppmanades vi att bära något grönt, men jag har faktiskt inte ett enda plagg i den färgen. Eller jo föresten, ett par shorts har jag, men de passade kanske inte riktigt för kvällens äventyr.
Förställningen var ååång, drygt 3 timmar, så vi hade laddat med varsin läsk och lite snacks. De 3 timmarnas kändes som typ en halvtimme. Det var sååå bra!
Wicked berättar historien om vad som hände i landet Oz innan Dorothy kom dit (i den klassiska filmen Trollkarlen från Oz), ur de båda häxornas perspektiv. Hur Elphaba och Galinda finner varandra och sedan blir den onda respektive den goda häxan och lyckades besegra den elake trollkarlens tyranni.
Scenen var så jäkla läcker, smart och snygg. Artisterna var helt superba! Inte ett enda känt namn, men blivande stjärnor. Det kan jag försäkra! Feline Andersson briljerar som Elphaba och Anna Salonen som Galinda kommer vi att se mer av. Lägg de namnen på minnet!
Detta är den största produktionen som satts upp på Göteborgs Operan och det skulle förvåna mej om den inte fortsätter på andra platser i Sverige. Den har faktiskt inte gjorts på svenska förut, så den måste lixom fortsätta på nåt sätt. Frågan är bara vilka scener som fungerar, den måste vara stor.
Så vill ni se något riktigt riktigt bra, då ska ni boka biljetter till Göteborg direkt! Eller ha is i magen och hoppas på att den kommer till Stockholm, Malmö och andra större scener. Men se den, det måste ni faktiskt!
Hösten är den stora årstiden för premiärer och det är väl ungefär det enda som är kul med hösten enligt mej. Just i år har de större teaterscenerna dragit på ordentligt med stooora produktioner. Vi har sett tre av dem, plus en lite mindre.
Jag älskar musikaler! På 80-talet jobbade jag på Oscarsteatern med Phantom of the Opera och dansade typ till jobbet varje dag. Det var ju lyx att få höra den fantastiska musiken hela dagarna och umgås med de härliga skådespelarna hela veckorna. Det är fortfarande en av världens bästa musikaler enligt mej, men jag är ju lite partisk 🙂
När hösten drar igång är det alltid lika spännande. Vilka musikaler kommer att visas? Vad ska bli höjdpunkten? Just i år är de lite olika och vi missade en av de stora när vi var på Elmia, men det ska nog rättas till snart.
Förra veckan började teaterrejset. Först ut var Molin Rouge på Chinateatern, jag har inte sett filmen och visste inte så mycket om den. Regissören Anders Albien sa redan förra sommaren lite kryptisk att jag skulle älska teaterhösten 2023. Han kunde inte avslöja så mycket, men garanterade att jag skulle bli nöjd. OM JAG BLEV! Molin Rouge var helt fantastiskt! Vi recenserar och har en femgradig skala där fem är bäst, hade vi haft en tiogradig skala hade det blivit full pott. Såååå bra!
Molin Rouge är en komplett helhet av sång, musik, dans, kulisser, kostymer, skådespelare och musiker. Toppklass helt enkelt. Ni kan läsa vår recension här och se filmen från premiären här. Vi pratar ju med publiken innan föreställningen och ställer en fråga som har med kvällen att göra. Svaren blev riktigt roliga den här gången, så titta gärna 🙂
Galna intervjuer 🙂
Dagen efter drog vi till Cirkus för att se The One. Vi hade ingen större aning om vad detta var, men visste att det var en produktion av Benke Rydman och då är det bra. Det är lixom bara så. Benke gör de mest fantastiska danshowerna, jag skulle kunna se hans Nötknäppare hur många gånger som helst. Den här gången var inget undantag. The One handlar om en audition där alla självklart vill bli den utvalda; The one. Under de olika momenten får vi lära känna dansarna, här om deras bakgrund, liv och personligheter. Det är så otroligt starkt, fint och berörande. Kärleken till dans är såklart den gemensamma nämnaren, men vägen dit är olika. En otroligt bra föreställning som faktiskt kan göra skillnad. Här kan ni läsa om den.
Sen var det lugnt några dagar innan vi i onsdags tog plats i Intimans salong. Här skulle Jonas Gardell ha premiär på sin show ”Man får inte leva om sitt liv. Det är det som är själva grejer” på torsdagen, men då skulle vi se annat – så det fick bli ett genrep och det brukar gå precis lika bra. Gardell började för många år sedan som ståuppare på en tom scen, sedan dess har han satt upp stora shower med dansare och läcker dekor. Nu var han tillbaka på den tomma scenen och det var så otroligt befriande att se att takterna sitter i. Han behöver inte en massa lull lull, han är som bäst när det bara är han själv och en enkel scen. Vi fick 80 minuter ren stand-up och det var så skönt att få skratta ordentligt. Även om skrattet fastnade i halsen stundtals. HÄR kan ni läsa vår recension om den.
Igår var det dax för sista premiären för den här svängen. Det var inte bara premiär utan även invigning av nyrenoverade Hamburger Börs. Vi skulle se showen ”A show larger than life” som är en slags hyllning till pojkbanden på 80- och 90-talet. Och vilken kväll det blev! Kvällarna på Börsen blir alltid långa. VI ska vara där vid 17.30, gästerna kommer i en strid ström mellan 18 och 19.30, vi testar maten och sedan börjar showen kl 21 som slutar runt 23. Sen brukar vi åka hem, men just igår var det så otroligt trevligt att vi faktiskt var kvar en stund. Å när vi kommer hem ska vi ju redigera bilder och skriva recensionen så vi kan trycka ut den snabbt. Igår var vi färdiga kl 2… Ni kan läsa recensionen här.
En rätt intensiv vecka alltså. Någon sa ”så mycket skit ni måste se”. Men jag måste säga att Stockholms scener just nu bjuder på så otroligt mycket bra grejer. Där finns dessutom något för alla smaker, musikal med glitter och glamour, lite mer stillsam musikal, dans och sång eller sk dansikal som någon kallt det och fullfjädrar show med ös från första sekund. Sen finns det ju en massa mindre teatrar som inte alls får den uppmärksamhet som de förtjänar, bla Tårtljus på Play House Teater och allt på Riksteatern.
Jag älskar teater och skulle nog kunna se något nytt varje kväll. Eller eftermiddag. För jag tycker faktiskt egentligen bäst om att se en föreställning vid 15 en helg, så man kan gå ut efteråt, äta något och smälta intrycken.
Nu är det lugnt i flera dagar, men redan nästa vecka sitter vi en ny salong och då menar jag verkligen ny, Iaf för oss. Imorrn åker vi till Göteborg och där ska vi bla se Wicked på Göteborgs Operan. Det ska bli väldigt spännande! Å sen blir det väl Änglagård när vi kommer hem, det återstår att se eftersom vi var borta när den hade preimär. Jag skulle gärna ta en tur till Malmö också, men det får vänta 🙂
Har ni sett något kul i år? Vad är det bästa ni sett på en scen någonsin?
Efter två effektiva dagar tog vi oss till Vallarna i Falkenberg. Men först blev det en akut inköpsresa till Ullared för att köpa regnjacka. Vi hade nämligen ingen lust att se utomhusteater i ösregn utan att vara klädda för det.
Ovädret skulle alltså fortsätta och även bli värre. Att sitta ute i ösregn i över två timmar och se teater var inte särskilt lockande. Vi behövde bättre kläder. Engelson ligger nära Vallarna i Falkenberg, men har stängt på söndagar. Så det fick bli en akut inköpsresa till Ullared. Där är tack o lov alltid öppet.
Jag hittade en perfekt regnjacka med teddyfoder för bara 299 kr, som jag köpte direkt. Tyvärr fanns inte motsvarande som passade Martin. Det är inte lätt att hitta kläder när man är 2 meter lång. Men vi köpte såna där plastrockar som brukar säljas på festivaler. Det fick duga så länge.
Så åkte vi tillbaka till Vallarna och väntade in kvällens premiär. Den här gången skulle vi inte filma eller intervjua, bara fota och recensera. Vädret var ok, t.o.m. en och annan solstråle. Vi klarade nästan hela första akten och pausen, sen körde det igång. Nästan hela andra akten vräkte regnet ner. Min jacka var jättebra, men den slutade strax ovanför knäna och snart rann det vatten längs benen ner i skorna.
Föreställningen ”Skrot, hopp och kärlek” var helt suverän. Nog det bästa jag sett i buskisväg. Men vädret hade mer att önska… vi blev dyngsura. När vi kom tillbaka till bilen, som vi smart nog parkerat två minuter bort, slet vi av oss alla blöta kläder och bytte till torra. Vi körde den korta biten till Engelsons parkering och började jobba.
Martin fixade alla bilder, medan jag skrev texten. Snart hade vi fått ihop en recension och kunde publicera den direkt. Dagen efter fanns våra ord i reklamen om förställningen. Vårt jobb blir alltså synligt rätt fort efter att vi gjort det. En skön bekräftelse. Den här gången var det lätt, men ibland är det knepigt att få ihop orden.
Engelson har en ställplats där man som kund får sova gratis över natten. De öppnar 7.30, då var vi i butiken och fick äntligen tag på ordentliga regnkläder till Martin plus friluftskläder till oss båda. Så nu ska vi nog hålla oss både varma och torra så länge vi lever.
Jag är verkligen inte gjord för dåligt väder eller kyla, men har efter 53 år insett att jag åtminstone kan ha bättre kläder för att stå ut lite bättre. Numera finns det ju faktiskt snygga regnkläder 🙂
Efter en dryg vecka på Öland åkte vi över bron och drog åt handbromsen på Ölandskajen utanför Turistbyrån i Kalmar. Det är tredje sommaren vi står här och vi trivs så otroligt bra.
För att få plats på ställplatsen vid Ölandskajen måste man vara där tidigt. Sista natten på Öland spenderas därför på Arontorp för att ha nära till bron och Kalmar. Så vi kom fram vid 8.30 och fick en plats nästan direkt och pustade ut. Vi hade nämligen ingen Plan B om vi inte hade fått det…
Väl på plats kunde vi installera oss för de kommande två dygnen, som vi skulle stå där. Det blev lite jobb, en tur till Coop och lunch. Sen gick vi den korta biten till Sveriges Radio och P4-redaktionen. Där skulle vi träffa Maria som ringer upp mej lite då och då. Hon ringde någon dag tidigare och ville prata om ovädret som vi hamnade mitt i under natten till onsdagen. Eftersom vi skulle till Kalmar bjöds vi in för att hälsa på. Vi fick kolla in redaktionen och känna lite på spakarna i radiostudion som Radio Kalmar sänder ifrån. Så himla kul!
Dagen efter var det fullt program. Vi började dagen på Kalmar Slott för att titta på nya utställningen där. Jag kan nästan inget om konst, men Monet gillar jag och på slottet visas just nu utställningen ”Monet & Friends” som är helt otrolig. Det är ett rörligt bildspel som visas på golvet, i taket och på väggarna, som ackompanjeras av klassisk musik. Det är helt otroligt! Man blir nästan som hypnotiserad. Hela filmslingan är 49 minuter och vi satt som ljus varenda minut. Jag hade kunnat sitta där hela dagen!
Titta gärna på vår film från premiären
Men det kunde vi ju inte för vi var ju i Kalmar av en anledning. Det var dax att ta oss till Krusenstiernska teatern för att intervjua ensemblen till ”Pappor på prov” och bevaka premiären. Klockan 17 fick vi 20 minuter på oss att prata med Edward af Sillén, Thomas Petterson, Tobias Persson, Anki Albertsson och Anna-Karin Palmgren. Jag trodde att Sussie Eriksson skulle vara med och hade lagt upp intervju runt henne, men det skulle hon inte… så fick jag tänka fort och göra om allt. Ni kan se här brevid hur jag lyckades…
Kvällen blev så otroligt härlig. Vädret var perfekt, föreställningen rolig och vi träffade en massa härliga människor. När vi gick hem genom den gamla delen av Kalmar var allt så otroligt mysigt. Just gamla delen är min favorit, där är så fint med husen, kullerstensgatorna och alla blommor. När vi kom förbi slottet sken månen över slottet och speglade sej fint i vattnet. Så det blev såklart en miljon bilder… haha, asså vi är hopplösa 🙂
Två dagar går fort, så morgonen efter var det dax att packa ihop och åka vidare. Det blev en liten åktur tvärs över hela landet och stopp i Halland. To be continued, som det brukar heta…
Den mesta av tiden har vi bara tagit det lugnt. Vi har sovit, ätit, tagit en promenad, solat/läst, ätit under dagen och jobbat ett par timmar på kvällen. Men vi har gjort några utflykter också, en av dem var med båt till Iles aux Cerf.
Detta är vår första långresa och ”nästansemester” på tre år, självklart har vi haft fokus på att vila. Men vi kan inte vara på en ny plats utan att upptäcka den. Huvudstaden såg vi förra helgen, nu var det dax att se övärlden utanför Mauritius.
Vi blev upphämtade vid hotellet vid 9.30 och körda till en en slags hamn några minuter bort. Dit vi gick första dagen. Det är egentligen ingen hamn, utan ett litet hus och en strand där båtar samlas för att plocka upp turister. Det är otroligt strikt och reglerat, hämtar man turisterna på annan plats än man har tillstånd för blir det böter. Vi såg polisen vara på plats och kontrollera tillstånden.
Man kan välja på att åka med katamaran och eller motorbåt. I detta fall fanns det bara plats på motorbåt, så det var inte mycket att välja på. Bestämmer man sej samma morgon får man skylla sej själv helt enkelt. Vi ångrade oss lite efteråt… med motorbåt går det iofs snabbare, men det skumpar rätt bra och är inte alls en sån där mysig tur som vi gillar.
På vägen till ön tar man en liten omväg in i en slingrande mindre flod och åker först till ett vattenfall, där såg vi även apor. Vattenfallet är rätt litet och vattnet är mer än skitigt, men det var ändå lite fint och en välkommen fotoplats.
Sen blev det fart på båten igen och vi var snart framme på Iles aux Cerf. En liten ö där man nästan ser från den ena sidan till den andra och här finns bara en strand, en strandbar, toaletter och en souvenirshop. En riktigt turistfälla alltså och båt efter båt stannade och lastade av gäster. Här skulle vi stanna i ca 3 timmar och vi började såklart direkt att utforska ön. Här kan man göra aktiviteter som paragliding, snorkling, åka sån där ”korv” efter båt och lite annat.
Vi valde dock att gå till andra sida och undersöka stranden. Snabbt konstaterade vi att stranden vi har utanför hotellet är mycket finare än den här, ändå är det just stranden man lockar med. Så vår taxichaufför hade rätt när han sa att vi nog skulle strunta i den turen och at vi bor vid den finaste stranden på ön. Men man måste ju kolla själv och se med egna ögon, för att kunna veta – eller hur?
Det är regnperiod på Mauritius just nu och rätt var det var så kom ett skyfall. De går dock över på 2-3 minuter och är fortfarande 28-29 grader varmt, ingen större grej alltså. Vi badade och kolla in souvenirerna och snart var det dax att åka till en annan ö för att äta lunch. Det tog inte ens 5 minuter att åka dit och där finns inget annat än några grillar och en massa bord – inte ens toalett!
Vi blev placerade vid ett bord och blev snart serverade en tallrik med grillad fisk, kyckling och sallad. Inte det godaste jag ätit, men helt ok och väldigt pittoreskt och mysigt. vi satt rätt länge och åt och sedan var det bara att vänta in båten tillbaka. Medan vi väntade gick vi runt och fotade. Hemresan var över på kanske 10 minuter, så när var det alltså – medan ditresan med sin omväg tog säkert en timma. Snart var vi tillbaka på hotellet igen, efter en trevlig dag.
Skillnaden om vi hade tagit en katamaran är att det är en lugnare båtresa och man stannar för att snorkla på vägen. Lite mysigare helt enkelt och något jag vill rekommendera om ni skulle åka till Mauritius och fundera på en sån här tur. För de flesta gör den och då kan man ju göra den mysigare varianten. Vi var nöjda, men kunde alltså varit ännu nöjdare 🙂
Mist en julshow i advent vill jag gärna ha och så blev det även i år. I år var det lite extra spännande eftersom det en helt ny stjärna skulle se strålkastarljuset. När Tareq Taylor gjorde sin scendebut på Hamburger Börs var vi där 🙂
Att Sarah Dawn Finer kan sjunga vet alla, när hon parade ihop sej med Tareq Taylor blev nog många förvånade. Vi träffade en påtagligt nervös Tareq några veckor innan showen och fick veta att han lever sin dröm, men också var så nervös att han bryter ihop lite då och då. Det skulle bli en väldigt spännande kväll för oss alla kändes det som, men allra mest för Tareq såklart.
Filmen från Hamburger Börs
Vi kom in på ett härligt julpyntat Hamburger Börs. Martin tog plats med kameran vid röda mattan och jag gick runt med kameran och filmade mingel och pratade med gästerna. Kvällens fråga var: Hur ska ni fira jul i år och vad måste finnas på julbordet”? Jag fick många roliga svar, bla en liten lektion om Chanukka av Micael Bindefeld. Ni kan se alla små intervjuer och även en del av showen, i filmen här brevid.
Mellan minglet och showen fick vi en god middag, bestående av tempererad svensk hjort med rödvinskokta svartrötter, syltade lingon och krämig potatisgratäng och en julig tiramisu med saffran, starkt kaffe och norrländsk hjortronsylt. Vi hann precis äta klart innan första tonen spelades upp och vi bjöds på en riktigt bra show. Kanske inte superjulig, men otroligt proffsig! Ni kan läsa vår recension HÄR.
Finer & Taylor passar väldigt bra tillsammans röstmässigt och även deras personligheter. De är lixom fina ihop och har en himla mysigt mellansnack. Sådär som goda vänner har. De bjöd såklart på julsånger, men inte traditionellt svenska utan mest brittiska. Å det är helt ok! Jag gillade det! Vi gick nöjda och belåtna från Börsen och hade lite mer julkänsla än innan 🙂
Vi får ju gå på en del galor och en av de roligare är Kristallen. Det är som en jättestor personalfest för tv-folk kan man nog säga. Alla kanaler är ju där 🙂
Första gången jag var på Kristallen var för att hjälpa en fotograf att ”ta namn” som det kallas. Min uppgift var med andra ord att ta namnen på de som fotograferades på röda mattan. Kan låta simpelt, men det är ett jäkla tempo och många drar samtidigt i de sk kändisarna. Jag gillar inte den uppgiften alls.
Efter ett långt uppehåll var det dax igen och den här gången var Martin med som fotograf och jag stod med filmkamera och gjorde intervjuer. Mycket roligare! Medan Martin står på sin plats i flera timmar, kan jag röra mej fritt både utomhus och inomhus. Jag försöker att vara lite överallt, så att ni som ser på filmen ska känna att ni är med på plats. Så just den här gången stod jag mycket vid entrén utomhus, där det ändå bildades kö för att komma in till röda mattan. Då hade jag gott om tid att prata med folk. Tareq Taylor, Suzanne ”Fråga Doktorn” Axell, Reneé Nyberg och David Hellenius var några som fångades på film där i kön.
Under galan sitter vi ibland i ett sk pressrum, ibland är vi med inne i salongen, men den här gången var vi inte det. Det är rätt skönt att ha ett eget ställe som är lite lugnare. Där kan vi ställa av oss våra grejer, vi får mat och kan ladda kameror och mikrofoner som tagit slut. Vi följer det som händer i salongen på en stor skärm, som på en bioduk ungefär. När det är reklampaus för er tittare, passar både vi och gästerna på att sträcka på benen och gå på toaletten.
En sån här dag börjar vid 15-tiden för oss, vi ska vara beredda när första gästen dyker upp och det kan vara flera timmar innan sändning. Den här gången var det kanske 800 inbjudna, säg att minst hälften av dem ska fotas på röda mattan. Det tar sin lilla tid. Är det direktsändning så MÅSTE alla sitta på sin plats minst 5 minuter innan, de sista får alltid jagas in. Är det inte direktsänt, så är det nästan alltid minst 15 minuters försening.
Fotograf: Martin Jikita
När sändningen är över vid 22, försöker vi att jaga rätt på vinnare och prata med dem. Den här gången gick det inte alls bra. Fotograferna får komma in i salongen för att ta vinnarbilder, men den här gången var det ingen som styrde upp det så det blev lite pannkaka. Vi brukar vara hemma vid midnatt och dyker i säng direkt. Morgonen efter ska Martin jobba med sitt ”vanliga” jobb och jag ska redigera bilder och skriva en text.
Tre bilder på varje gäst, låt säga att kanske 450 fotades… det blir rätt många bilder att redigera. Det tar minst hela förmiddagen och sen tar texten kanske ett par timmar att skriva. Så när andras arbetsdag är slut börjar min artikel bli färdig. Efter en snabb middag är det dax för Martin att börja redigera filmen som i bästa fall blir klar under kvällen och laddas upp under natten. HÄR ser ni filmen från årets gala.
Så det ni ser på tv ett par timmar, är alltså över ett dygns arbete för oss. Det tänker man nog inte på. Ändå är det något av det roligaste vi vet! Å just Kristallen är en riktigt härlig gala, med glada gäster och ännu gladare vinnare. Nästa stora gala är nog Guldbaggen, om vi är hemma då…
Sedan vi kom hem från Norrlandstrippen har allt rullat på i en galen takt. Direkt när vi kom hem var det dax för Formex, årets roligaste designevent och nu senast var jag i Italien. Däremellan har nästan allt handlat om teater och sånt som händer på scen. Förra veckan såg vi tre olika ”gubbar”; först ut var Lennie Norman, sedan såg vi Björn Skifs och i söndags var vi på en galen show med Danny Saucedo!
När jag var liten hade vi en tobaksaffär i Björkhagen i Stockholm. Varje dag kom Lennie Norman in och köpte dagens tidning samt ett paket Gauloises (franska cigaretter). Jag var kanske 4-5 år, men kommer ihåg att han var en av de kunder som jag fick ta hand om och slå in hans köp i kassan. Sedan träffade jag honom på Norra Brunn igen, typ 35 år senare, och han gapskrattade när jag berättade om detta. Han kom ihåg mej!
I onsdags var vi på hans turnépremiär av den uppdaterade showen Gubbvarning 2.0. Många tycker nog att han är lite vass i sin humor och kanske lite för grov också. Jag förstår att man kan tycka så, men är helt ok med det själv. Showen är 90 minuter och tiden går snabbt! Lennie slänger käftsmällar år alla håll som värsta kulsprutan. Publiken skrattar, men ibland sätter man även skrattet i halsen. De under 50 hänger knappt med alls… det är nämligen ganska många skämt om sånt som hände för ganska länge sedan. Vi gillade det och fick lite energipåfyllning. Det där med att glömma allt utanför för en stund, funkade bra 🙂
På torsdagen var det dax för något jag verkligen sett fram emot; Björn Skifs på Hamburger Börs. Jag har en personlig koppling även här, men i lite vuxnare ålder. När jag var 17 jobbade jag på SF och fick assistera vid olika saker när man spelade in filmen Strul. Under åren har vi stött på varandra och hälsar alltid hjärtligt. När jag var liten var det komikern Skifs jag såg först, sen kom musiken. Efter Strul fick vi varsin CD med all musik från filmen och först då började jag nog lyssna på honom ”på riktigt” även om jag såklart visste vilken musik han gjort tidigare.
I showen ”En värld av Skifs” hade jag såklart önskat något från filmen, men se det fick jag inte. Däremot fick vi en helkväll med musik, mysigt mellansnack, härligt sällskap och väldigt god mat. Showen var elegant och rätt lågmäld, snygg är nog rätt ord. Jag hade dock önskat lite mer upptempo, särskilt i slutet så man lixom dansat därifrån. Men en otroligt mysig kväll!
Dansade ut, gjorde vi däremot i söndags efter Danny Saucedos ”The run(a)way show 2.0″. Asså… va hände? Vilken show!!! Jag har ingen relation alls till Danny, kan inte ens säga en låt spontant om någon skulle be mej. Men vilken artist! Jösses alltså, jag blev helt knockad.
Vi kom in på Cirkus och såg en rätt enkel scen, som en cat-walk ungefär och det var det också, iaf i början. Hela showen börjar med en slags modevisning med en slags futuristiska kläder i haute couture. Så läckert. Sen dräller det av häftiga kostymer i hela showen, alla designade av NA-KD.
Det är högt tempo från början till slut, men med lite lugnare inslag mellan varven. Tillsammans med Dannys lågmäld mellansnack blir allt så jäkla bra. Scenen såg alltså enkel ut, men det var bara som det såg ut. Det hängde 20 trianglar i taket som lystes upp och flyttade runt i olika formationer. Jag hade kunnat titta på bara dem i timmar, så läckert! Tillsammans med de 10 professionella dansarna blev showen ett magiskt paket som vi kunde njutit av hela natten. Det var som att vara inbjuden till Dannys privata fest och inte vilja gå därifrån. Årets bästa show, utan tvekan.
Det blev alltså tre shower, tre helt olika ”gubbar” på fem dagar. En stå-up-show, en mysig krogshow och en supershow i Las Vegas-format. Så totalt olika och det är ju det som är så härligt med musik och scen. Där finns något för alla smaker.
