Bläddra efter
Etikett: värk

Tänk inte så mycket… gör det bara!

Tänk inte så mycket… gör det bara!

Vi människor är lata av naturen och hittar gärna genvägar till allt som kräver lite extra ansträngning. Vi överanalyserar också väldigt ofta, för att (omedvetet) hitta den där ursäkten eller genvägen. Å det spelar faktiskt ingen roll vad det handlar om. Städning, träning mm… allt som är lite jobbigt försöker vi att skjuta på eller slippa göra.

Hur gör man då för att faktiskt få det gjort? Min lösning är att sluta tänka och bara göra! Att vänta på motivation funkar iaf inte för mej och inte för någon annan heller som jag pratat med. Motivation är för mej bara ett hjärnspöke som förstör för en. Den sk motivationen kommer ju mer man håller på, ungefär som att man får med tur ju mer man försöker… Som en viss Stenmark beskrev det.

Om jag skulle vänta på min motivation så skulle jag få vänta förgäves! Då skulle jag inte få en enda sak ur händerna, förutom det som är riktigt kul. Men ju mindre jag tänker och desto mer jag gör, desto lättare är att att känna glädje inför vad det nu är jag måste göra. Att se resultatet av träningen ökar förstås motivationen och jag har hittills inte ångrat ett enda träningspass jag gjort – bara de jag inte gjorde… Samma sak med städning eller vad det nu är som tar emot att göra. Man ångrar ju inte att man gjorde det och är nöjd efteråt.

Jag är mästare på att överanalysera, älta och tänka och det har förstört massor för mej! Genom att sluta att tänka så mycket och ist bara göra det har jag vunnit massor. Bla tid! Det tar faktiskt ganska mycket tid att fundera ut ursäkter eller leta efter den berömda motivationen… att ist bara göra det man ska spar massor med tid, man känner sej nöjd och får tid till annat.

När det gäller träning så tycker jag fortfarande inte att det är roligt alls. Jag har lyckats hålla i träningen i nästan två år med 2-3 träningar i veckan och känner mej faktiskt väldigt stolt över detta. Men hade jag tänkt och börjat känna efter inför varje pass, då hade jag slutat för länge sen. Trots att jag ser och känner hur bra kroppen mår av det. För det är ju lite jobbigt att ta på sej träningskläderna, ta sej till gymmet, man blir varm och trött, duscha… ja, det är ett litet projekt att göra det helt enkelt. Men jag tänker inte! Jag gör det bara! Jag vet att om en timme är jag färdig och kan känna mej nöjd med att jag gjorde det!

Som jag sagt tidigare så tränar jag inte för att gå ner i vikt, utan för att bli äldre. Vikten regleras med mat och träningen gör att kroppen håller längre. Jag känner direkt när jag inte tränat på någon vecka, då blir jag tröttare och får mer värk. Träningen gör även kroppen slankare och det är ju en sak som syns och motiverar.

Mitt tips till dej som letar motivation är alltså att sluta tänka. Funderingar gör att man hittar mängder med ursäkter och det tar onödig tid. Så tänk inte – gör det bara!

Hunden och jag delar medicin…

Hunden och jag delar medicin…

För något år sedan fick vi vet att pälsbollen lider av för låg funktion av köldkörteln. Han var hängig, frös mycket och gick upp i vikt. Så han fick Levaxin och har mått hyfsat bra sedan dess. I våras fick vi veta att även jag lider av samma åkomma, så jag fick också Levaxin. Idag korrigerades min dos, så nu har vi exakt samma medicin och samma dosering och jag behöver inte längre hålla reda på burkarna  🙂

Min läkaren är den bästa som finns! Jag har vårdcentralen tvärs över vägen men väljer att åka nästan 10 mil för att få just Doktor Lennart. Han lyssnar, skämtar och hjälper mej med alla mina medicinska bekymmer. Det är honom jag har att tacka för att jag faktiskt mår så bra som jag gör. Hade det inte varit för honom så hade jag nog fortfarande inte vetat om alla mina fel i kroppen och förmodligen mått skit fortfarande.

Tyvärr har han varit sjukskriven en längre tid, även läkare kan tydligen bli det. Men nu är han tillbaka och idag var det alltså dax att träffa honom. Vi känner varandra även privat så först minuterna gick åt till att uppdatera läget på alla familjemedlemmar och hans hälsa. Sen var det min tur. Jag sa att jag iofs aldrig mått så bra tidigare, men att medicinen nog borde höjas ett litet snäpp till. Men det är ju inte jag som är läkare…

Han sa ingenting utan beordrade mej upp på britsen och gjorde sen en grundlig kontroll av allt! Inklusive mina nylackade naglar och vigselringen, han gillade bägge! När han gått igenom allt, suttit och grunnat vid datorn en stund och hummat lite så gav han mej rätt. Dosen skulle höjas lite och om sex månader får vi se om det räcker eller ej.

Att ha en läkare som lyssnar är så otroligt viktigt! Jag vet ärligt talat inte var jag hade varit om inte Doktorn Lennart tagit hand om mej. Jag var ett vrak när jag kom till honom, både fysiskt och psykiskt. På vårdcentralen tvärs över vägen tog man inte ens mitt blodtryck, utan avfärdade mej med att ”alla är lite trötta ibland”… Doktor Lennart tog alla möjliga tester och snart fick vi veta att jag gick omkring med en infektion som spridit sej i hela kroppen, jag hade sömnapné, fibromyalgi och hypotyreos plus lite annat smått och gott. Kommentaren ”alla är lite trötta ibland” ser jag numera som ett hån. Hur kan man ens säga något sånt som läkare till någon som faktiskt är sjuk och söker hjälp???

Jag är alltså inte helt frisk, men jag kan ärligt säga att jag inte kan minnas när jag senast mådde så här bra och kände mej så här frisk. Visst är jag tröttare än andra och påverkas mer av väderomslag och dåligt väder än andra. Men de bra dagarna är ändå ganska många och betydligt fler än de dåliga och jag orkar betydligt mer nu än för bara ett år sedan.  Det var helt klart värt att byta vårdgivare och åka den långa vägen vid varje läkarbesök.

Därför vill jag uppmana dej som är missnöjd med vården att våga se dej om efter alternativ. Fråga vänner och bekanta om de är nöjda och kan rekommendera någon. Vi har än så länge rätt att själva välja vårdgivare, utnyttja det! I mitt fall var det livsavgörande och livsförändrande. Jag är så tacksam för att jag vågade och orkade, å andra sidan hade jag inget val… jag var desperat!

Så nu behöver jag inte längre ha koll på burkarna. Från och med idag har hunden och jag samma medicin. Enkelt  🙂

Veckomeny v 42

Veckomeny v 42

Så har halva oktober också passerat och det är bara drygt 2 månader kvar av året. Är ni en av många som förr om åren gett en viktminskning som nyårslöfte? Det har jag faktiskt aldrig gjort… det enda nyårslöfte jag gett och kommer att ge är att bli snällare mot mej själv. Jag lyckas faktiskt ganska bra, små steg i taget  🙂

Men om du faktiskt behöver gå ner i vikt, så kanske det är bättre och smartare att sätta igång nu? Satsa lite energi de kommande två månaderna och se vad som händer fram till nyår för att sedan göra så gott man kan under helgerna och köra igång på riktigt igen i januari. Man hinner faktiskt rätt långt och få in ganska många nya vanor på 8-10 veckor. Vad har du att förlora?

Jag har tagit bort det mesta av det jag gick upp på Solskensresan. jag är väl den enda som gått upp i vikt på en träningsresa… å andra sidan kunde jag ju inte träna… Nu är jag iaf tillbaka på mina 59-60, där kroppen verkar hålla sej nästan oavsett vad jag gör numera. Å det är ok, iaf så här på hösten när värken och orken är sämre. Sen kör jag igång på riktigt igen till våren och då siktar jag på ett par kilo mindre till sommaren. Så får vi se om drömmålet kan nås en vacker dag. Det är min plan, vad är din?

Här är veckans matsedel:

Måndag: Spagetti med kasslersås 5 SP / 6 PP plus pasta
Tisdag: Krabb- och räkgratäng 8 SP
Onsdag: Purjo- och lövbiffsgryta 4 SP plus ris
Torsdag: Kyckling med grönsaker i ugn 4 SP plus potatis
Fredag: Vitlöksräkor med ris 6 SP / 5 PP plus ris
Lördag: Färsspett med raita fr 6 SP
Söndag: Örtfylld kyckling med tomatsås och oliver 4 SP plus ris

Såsiga, härliga rätter och lättlagat som även funkar i matlådan  – sånt gillar jag!
Ha en fin vecka!

En bra sak med hösten…

En bra sak med hösten…

Jag gillar som bekant inte hösten. Visst är det fina färger och så, men blåsten, regnet och de gråa dagarna är fullständigt vidriga tycker jag. Å när temperaturen trillar ner under 10 grader, då vill jag faktiskt inte vara med längre. Då drar jag på mej ullstrumporna, långkalsongerna och onepiecen, tänder ljus och kryper ner i tv-soffan med hunden under en filt. Å där ligger vi!

Det enda som är bra med hösten är att man inte känner sej tvungen att ta vara på vädret, det finns ju ingen sol att ta vara på lixom… och då behöver man inte ha dåligt samvete för att man kurar inomhus en hel dag. Särskilt inte om det dessutom regnar och blåser för då vill inte ens hunden gå ut.

Idag är en sån dag. Vi har varit och handlat och gått en sväng med hunden, i övrigt har vi bara lullat runt hemma, småpysslat, tvättat och fixat med sånt som inte hunnits med på några dagar. Martin har suttit och gjort backup på tre av fyra datorer, så nu är alla våra bilder sparade och säkra. Vi har letat recept och tillsammans glatts åt att våra läsarsiffror på magasinet stiger rejält just nu. Idag finns ett kanonrecept som lockat massor med nya läsare, som ni bara måste testa! Klicka här!

Jag har legat länge i badet, haft ansiktsmask, gjort peeling och läst Allas. Nu blir det lite jobb en stund innan middagen serveras, nästa veckas matsedel ska skrivas och nästa veckas schema planeras. Det är en lugn vecka med lite läkarbesök och bara ett par roliga pressevent. Imorrn ska jag få se Slottet inifrån och den nya utställning med kungliga brudklänningar som öppnar på tisdag och på onsdag ska jag julbaka  🙂

Allt känns ganska lugnt och harmoniskt just nu. Vi har det bra här hemma, vikten är hyfsad, kroppen funkar oftast och alla runt oss mår bra. Även om vädret är som det är, så har vi en solresa i januari att se fram emot och flera mindre weekendresor fram tills dess. Jag vilar gärna i den känslan ett tag.

Ge er en härlig söndagkväll och en fin kommande vecka! Snart kommer minusgraderna, då kommer jag att låta lite annorlunda…

Fenomenet träningsresa

Fenomenet träningsresa

Förra veckan var jag alltså på Solskensresa med 4Good-gänget. Det var träning, yoga, föreläsningar, dans och en massa annat. 84 tjejer i olika åldrar från hela Sverige (inkl två från Danmark och två från Åland) med ungefär samma intresse skulle umgås i 3-4 dygn. Spännande!

Det var alltså en temaresa, något jag varit nyfiken på länge och velat testa. Här hade jag verkligen chansen att prata med folk om deras upplevelse av den här formen av resor. De flesta var iväg första gången, men några var riktiga veteraner. En skulle iväg redan nu i november med Leila Söderholm till Dubai och sen igen över nyår. Den ena skulle hon åka på själv, precis som nu, och den andra med hela familjen. Någon annan hade varit iväg på yogautbildning i hela fem veckor! Alla som jag pratade med kunde absolut tänka sej att åka på fler såna här resor!

Att åka själv och lämna familjen hemma är nog nästan nödvändigt om man ska få ut mesta möjliga av resans tema. Eller att man åker med en bästa kompis eller som par med samma intresse, med barn (iaf små) kan det nog bli lite knepigt att verkligen ta del av allt man vill göra. Jag tyckte det var en fördel att åka helt ensam och inte heller känna någon på plats. Man hade lixom ett blankt blad att starta ifrån. Inget visste något om varken mej eller bloggen – jag var bara jag och det är väldigt sällan det är så.

Men samtidigt som det var skönt så föll jag tillbaka i min gamla roll en liten stund i början. Den rollen där jag står lite i bakgrunden och bara tar kontakt med dem som ser lite ensamma ut. Den där jag redan innan har förutsatt att andra inte tycker om mej… Jag hade redan innan bestämt mej för att inte göra så, utan faktiskt ta kontakt med kreti och pleti och ta lite plats. Ändå satte jag mej i utkanten och det tog lite tid innan det blev kontakt. Så korkat! Det är väl egentligen bara att sätta sej och börja prata! Men i vissa grupper gick det faktiskt inte, även om jag försökte så fick jag ingen respons.Vuxna kvinnor som alltså inte bjöd in fler i sin grupp. De var få, tack och lov.

Hela min vistelse var ett slag experiment, både med mej själv och andra. Plus att testa på fenomenet träningsresa förstås. Jag älskar konceptet att åka iväg och koncentrera sej på något man är intresserad av. Är man blyg och reserverad så kanske man ändå ska åka med ett sällskap, om man inte vill ha en helt egen semester förstås. Jag testade att vara både tillbakadragen och framåt. Jag satte mej medvetet ensam, hos enstaka personer och i grupper och jag kan väl konstatera att sorgligt få tar kontakt när en person sitter ensam. Jag vet inte varför? Jag kan också konstatera hur glada de ensamma personerna blev när jag frågade om jag fick sitta hos dem.

Det magiska var ändå alla samtal vi faktiskt hade. På kvällarna när vi ätit middag och satt tillsammans några stycken en stund innan var och en gick till sitt för att sova. Då hjärtan lättades, tips gavs och förtroenden delades. Det var härligt och så hade det förmodligen inte blivit om man haft tex sina män eller bästa kompisen med sej. Nu var det ofarligt att knäppa upp och lätta på sina bekymmer. Å bekymmer fanns det, många… det är så mycket vi människor går och bär på som inte syns utanpå. Med yogan, träningen och föreläsningarna blev allt dessutom väldigt tydligt. Hur ska man ens kunna börja planera för att förverkliga sin dröm om man har motstånd hemma? Inte trivs på sitt jobb? Eller har sjukdom i familjen?

Jag säger som jag alltid har gjort, oavsett vem det är 1. Är du lycklig? 2. Har du rätt att vara lycklig?  3. Hur ska du komma dit? Genom att ärligt besvara frågorna kan man i bästa fall få något svar som tar en ett steg framåt. Vi har ju alla rätt att vara lyckliga, frågan är bara hur vi blir det.

Direkt efter yogan och träningarna med Shirin kan jag nog säga att nästan alla 84 var totalt lyckliga. Endorfinkickarna var totala och alla så trötta att de nästan inte orkade stå upp. Jag kunde ju inte vara med eftersom jag ramlade första dagen, men jag kunde se ögonen på alla. Där såg jag tillfredsställelse! Endorfin som gör oss så mycket gott och som man får bla av att vara kär, träning och amning. Ämnet som gör att vi glömmer smärtan och blir lite lyckligare. Vi behöver mer endorfin! Då mår vi bra och orkar mer.

Jag kan alltså absolut rekommendera att åka iväg på en temaresa, sen spelar det ingen roll vad temat är – men träning lockar mej! Jag tyckte dock att 3-4 dagar var lite för kort, jag skulle gärna ha minst en vecka. 4Good åker till fjällen i vinter, om du gillar snö och skidåkning är det ett tips att följa med då. Det är ett kul gäng och allt är otroligt välplanerat och roligt! Å är du en sån som hamnar lite i skymundan, försök att ta plats – det blir roligare så! Å ni andra kan ju försöka ha koll på de som är lite vid sidan om och faktiskt bjuda in dem. På så sätt blir det roligare för alla!

Jag vill absolut åka på träningsresa igen, frågan är bara när och var  🙂

Bakom kulisserna…

Bakom kulisserna…

En kommentar jag fick igår, fick mej att fundera lite. Det ser säkert lite flådigt ut ibland när jag går på vissa pressevent. Som tex lunchen på Gyldene Freden igår, med god mat och gott vin. Jag får göra kul grejer, testa spännande nyheter osv. Men det är ju oftast inte så enkelt eller flådigt som det ser ut…

Just när man sitter där och äter är allt förstås både mysigt och gott. Men man äter och dricker med alla sinnen för att senare kunna beskriva allt. Men innan man ens tar minsta tugga eller klunk, så ska ju allt fotograferas! Då gäller det att få en bild som ingen annan har, hitta ljuset och se till att inget eller ingen stör bilden. På en pressträff kan det vara allt från 10 till 50 skribenter som alla vill ha den bästa bilden, så det blir lite trängsel. Får man inte till bilden som man vill, så måste man använda pressbilder och det vill nästan ingen.

Sen får man en presentation och äter långsamt medan man lyssnar på de andras intryck. Man småpratar med de närmaste och jämför intryck. Just igår var det väldigt spännande eftersom alla rätter innehöll lamm och var speciellt utformade till vinet. Igår fick vi även en kortare genomgång på engelska av en fransman om hur man framställer ekologiska och veganska viner. Jag som har svårt att lyssna på en svensk genomgång (pga koncentrationssvårigheter) har förstås ännu svårare att lyssna på en engelsk.

När man ätit klart får man oftast med sej både menyn och pressmaterial hem, för mej är detta en otroligt stor hjälp! Med hjälp av pressmaterialet kan jag komma ihåg det mesta av presentationerna, tillräckligt för att kunna skriva en begriplig text. För det är ju det allt ska utmynna i!

När jag kommer hem ska jag helst sätta mej och skriva direkt för att få ner det på pränt innan jag glömmer allt. Men oftast är jag för trött och i de flesta fall dröjer det några dagar innan jag kan sätta mej vid datorn och då tar det tid att få ihop en bra text. När det gäller gårdagens lunch så kände jag att jag bara behövde skriva om själva vinet, föredraget lärde mej mycket och finns kvar när jag ska skriva närmare om framställningen en annan gång.

Det är alltså inte bara en god lunch, utan en massa annat. Precis som nu när jag sprungit runt på pressdagarna. Man går inte bara in på en PR-byrå och blir bjuden på en massa gott, man har hela tiden alla tentakler ute för att hitta kul grejer att skriva om. Idag tex har jag gått nästan 15 000 steg (ca 1 mil), man är igång en massa timmar, ser mängder med saker, pratar med massor med människor, får 5-10 presentationer av kanske 10-15 olika varumärken vid ett och samma tillfälle och ska samtidigt ställa frågor, ta in svaret och ta bilder. Man blir rätt förvirrad och ganska mosig i skallen.

Sen kommer man hem och ska tömma kameran, först då vet man vad man sett, bilderna ska redigeras och pressmaterialet gås igenom. Det mest intressanta läggs överst och så ser man om man har bilder som duger för att göra något med. SEN kan man börja skriva ihop något! Jag brukar hålla texterna ganska korta eftersom vår idé är att man ska kunna läsa våra artiklar mellan två busshållplatser. Det ska gå snabbt och vara enkelt, men samtidigt informativt.

Jag tycker oftast att allt är jätteroligt! Men jag blir förstås trött. Jag har ändå mina olika diagnoser  som jag oftast inte tänker på när jag ska planera mina dagar och det är ju oftast inte jag som planerar dem heller, man får ett färdigt schemat att gå efter. När det blir många dagar i rad med många olika träffar orkar kroppen hyfsat, men knoppen stänger av. Kroppen också faktiskt, men det låtsas jag inte om. Just nu fryser jag som en hund och fingrarna är så stelfrusna att jag knappt kan skriva. Det är ett vanligt symptom när jag farit runt.

Som sagt, oftast är det roligt och det måste det ju vara eftersom jag inte tjänar en enda spänn på det jag gör. Än! Jag hoppas förstås att det en dag ska ge en liten inkomst från annonser, det har kommit förfrågningar så snart kanske…

Så ser det alltså ut. Det är inte bara en lunch, resa, upplevelse eller pressträff. Det är ganska mycket jobb för att få ihop alla delar för att det ska bli bra. Och bra måste det bli, annars är det ju ingen som läser det man skriver. Så nu vet ni vad jag sysslar med och hur allt fungerar  🙂

Lite mycket nu…

Lite mycket nu…

Jag kom alltså hem från Mallorca i söndagskväll. För att inte behöva sitta vid datorn på söndagkvällen hade jag fixat inlägget med veckomatsedeln innan och schemalagt. Det var ju en himla tur… sedan jag kom hem har det nämligen gått i ett!!!

Den här veckan är det nämligen sk pressvecka och då är det fullt ös! I måndags var det ganska lugnt, men då var jag så trött att jag bara gjorde det mest nödvändiga. Så det blev bara ett par pressevent den dagen, men å andra sidan skulle jag köra Martins föräldrar till flyget och sitta i bilen i drygt två timmar. Så det blev ändå kollaps i soffan med stora, tjocka filten på kvällen.

Igår och idag har det varit lite mer… igår sprang jag runt som en tok för att klara av mina möten på fyra timmar som vi har som regel för pälsbollen för att slippa hundvakt. Å jag klarade det på minuten! Men då tog jag bort ett par ställen som jag får prioritera nästa gång istället. Eftersom jag skyndade mej fick jag ju ganska mycket tid på eftermiddagen, att jobba tänkte jag… men då var jag helt slut och satt i princip bara och glodde rätt fram med hunden i knät. Det blev bara att kolla av lite mail, sen var kollapsen ett faktum igen. Men tjocka filten förstås, det är för jäkla kallt i det här landet!

Idag visste jag att jag inte skulle klara de där fyra timmarna, så jag körde pälsbollen till mina föräldrar direkt på förmiddagen. Men först var jag till Vårdcentralen och lämnade blodprov inför besiktningen av köldkörteln nästa vecka. Sen drog jag in till stan och hann med ett möte innan jag skulle på lunch på Den Gyldene Freden. Där skulle vi få lunch och smaka ett nytt vin som släpps på systembolaget idag. En jättemysig lunch och vinet var jättegott!

Jag och Annika tog sällskap från lunchen och hann besöka ytterligare sex ställen efter det. Sen borde jag tagit en till men då hade jag så mycket att bära att jag helt enkelt inte orkade mer. Så vi tog oss till centralen och åkte åt varsitt håll. Hämta hunden, hem, lite jobb och sen kollaps i soffan igen. Nu sitter jag här medan Martin fixar middag och jag vet att jag måste skriva ett par texter innan jag går och lägger mej. Å jag är sååå trött!

Imorrn är sista pressdagen för den här gången, sen är det faktiskt inget bestämt alls på hela fredagen. Då hade jag tänkt att träna, men det orkar jag nog inte… morgondagen börjar med en äggfrukost inför Äggets Dag på fredag. Sen ska jag till 4-5 olika ställen innan jag åker hem och går ut med hunden och sätter mej och jobbar. Om inte kollapsen återigen är ett faktum…

Jag fixar verkligen inte ett för högt tempo. Några dagar är ok, men inte för många. Att först vara borta fyra dygn och sedan komma hem till detta är lite för mycket, men helgen blir ganska lugn. Å nästa vecka är nästan helt tom, då borde jag hinna ta igen mej lite. Jag har ju inte ens hunnit träna på nästan två veckor, så det måste jag prioritera nästa vecka.

Jag vet ju att det blir så här ibland, så är det. Jag vet också hur trött jag blir av det, men det är ju bara korta perioder några gånger om året. Det klarar jag. Nu ska jag bara kollapsa lite  🙂

Jag pratar bröst i tidningen…

Jag pratar bröst i tidningen…

Just nu sitter jag på flyget till Mallorca! Om bara några timmar ökar utomhustempen med minst 10 grader och jag blir alldeles varm bara jag tänker på det! Jag ska på Solskensresa med 4Good och tänker njuta varenda minut!

Medan ni sitter och huttrar hemma i Svedala kan ni göra det tillsammans med senaste numret av Allas och en kopp te och läsa om mej. Nummer 41 kommer ut i butikerna idag och där är jag med och pratar bröst, närmare bestämt bröstförminskning. Ni kanske kommer ihåg att det var en journalist här i somras och en fotograf tog bilder i augusti? Här är resultatet!

Varför vill jag då gå ut med detta i tidningen? Jo, för att det också är ett tabuämne och jag vägrar ju ha såna. Det är fult att operera sej, oavsett anledning verkar det som. Har man stora bröst så ska man dessutom vara mer än tacksam eftersom det är det folk vill ha… men det vill inte jag! Min E-kupa sabbade ganska mycket i mitt liv och det ser jag ännu tydligare nu när det bara är en C. Mitt mål med hela min viktresa var att göra operationen och det lyckades jag med!

När jag fick frågan av Mia att berätta om detta, så sa jag ja direkt! De som precis som jag lider av sina stora byst ska veta att de inte är ensamma och att det går att göra något åt det! Att det går att göra via landstinget, att operationen inte är särskilt läskig, att läkningen är smidig och att resultatet är fantastiskt! Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det tidigare, när jag faktiskt hade chansen… men då var det inte läge.

För att få en bröstförminskning via landstinget måste man ha normal vikt, minst 800 ml volym och betydande problem. Då kostar det bara en patientavgift och man minskar i de flesta fall till häften av ursprungsstorleken. Man kan förstås ta genvägen via den privata vården, då kan du väga precis vad du vill (men resultatet blir bäst utan övervikt) och få vilken storlek du vill. Det kostar upp till 50 000.

Jag vill få folk att förstå att detta inte är en lyxoperation! Särskilt män verkar tycka att det är det och att jag borde betalat hela operationen själv. Vad de inte förstår är hur hindrande detta varit för mej och hur mycket jag kostat och senare skulle ha kostat samhället i form av ryggbesvär och behandlingar osv. Idag har jag inte ont pga brösten, jag kan röra mej obehindrat och har nog aldrig varit så frisk och mått så bra i hela mitt liv – detta trots fibro, hypotyreos och en massa annat.

Läs gärna artikeln och säg var ni tycker och tänker i ämnet  🙂

Sixten fick följa med hem

Sixten fick följa med hem

Igår var det dax för årets service av bilen och därmed årets Ullared-tur. När vi krockade med älgen för 16 månader sedan fick vi nämligen så bra service från verkstaden i Småland att vi numera tar hjälp av dem med allt som gäller bilden. Visst är det 45 mil enkel väg, men det är det värt!

Den här gången var det en stor service, byte av bromsar och avgassystem, plus lagning av fönsterhissen som skulle göras. En himla massa alltså och dyrt skulle det bli. Vi kollade förstås med en verkstad här i Stockholm, men de skulle ha runt 30 000 plus moms medan ”vår” verkstad låg på drygt 10 000 inkl moms. Då är valet inte så svårt, även om det är en bit att åka. Att jag dessutom får låna en bil att kan åka till Ullared och shoppa med medan gubbarna lagar min bil är ju inte helt fel. Så även om jag shoppade loss totalt och la på bensinkostnad, skulle det bli billigare än att fixa allt i Stockholm. Så det var bara att bestämma dag och dra iväg, igår var den dagen.

Mamma tyckte inte att jag skulle åka alla mil ensam så därför hängde hon med. Vi började med att åka till min kompis Å i Jönköping redan på söndagen och sparade på så sätt en massa tid på måndagmorgonen. Strax innan 9 svängde vi in på verkstaden som tog min nyckel och kasta åt mej nyckeln till lånebilen, vid 9.30 parkerade vi utanför Ullared. Vi hade gått om tid på oss, tidigast 16 skulle bilen vara klar – så vi strosade runt i lugnt mak, åt lunch, fikade och shoppade. Jag brukar bara hiva ner grejer i vagnen och inte ens prova kläderna jag köper, men igår hann vi tom prova grejerna.

Jag skulle ha ungefär allt! Hygienartiklar, julklappar, underkläder, nya resväskor och en massa annat. Min vagn var så full att mamma fick ta lite i sin. Kvittot var typ en meter långt! Överst i vagnen låg en stor Tomte, han var alldeles för söt för att lämna kvar i butiken. Idag har Pälsbollen använt honom som kudde  🙂

Klockan 17 var vi tillbaka till verkstaden, löste ut bilen för en himla massa pengar (men billigare än hemma) och började vår hemresa. När gubbarna på verkstaden såg alla kassar konstaterade de att jag behöver större bil… och att vi ses nästa höst igen. Janne och Rickard på Westbo Bilskadeservice vinkade av oss och vi påbörjade fyra timmars körning. Vi hade sällskap av en fantastisk kvällssol och när vi stannade för att tanka vid Brahehus var jag bara tvungen att ta mängder med bilder! Det var så fint!

21.30 körde vi upp på uppfarten hemma och lämnade åt Martin och min pappa att lasta ur bilen. Vi var rätt möra efter en lång dag. Men nu är bilen i toppskick igen och nästan alla julklappar är fixade! Å jag har en massa fina, nya träningskläder till Mallorcaresan! Ullared är kul att shoppa på, men en gång om året räcker! Nu ska vi bara få plats med alla grejer i badrumsskåpen, lägga ut hundbajspåsarna, sopsäckarna och allt annat i förrådet och städa upp alla grejer som bara slängdes i vardagsrummet igår.

Upptäckte att det tydligen gick lite för snabbt det vid gardinhyllan… Jag trodde att jag tagit två likadana julgardiner till köket, men det var två olika – så nu har jag lagt ut dem till försäljning på Facebook. Så kan det gå när man är trött och har lite för bråttom… jaja, allt annat gick bra och både jag och Martin är nöjda med mina inköp. Tur man har en make som tar emot det långa kvittot utan att ens reagera på summan.

De viktigaste inköpen igår bland alla andra grejer var en värmedyna till sängen och en pyjamas. Nu jäklar ska jag inte frysa den här vintern! Bara värmedynan var värd att köra nästan hundra mil för, det var sååå skönt att lägga sej igår. Å det var precis i rättan tid, imorse var det bara 3-4 grader och för första gången i år drog jag på mej yllestrumpbyxorna. Nu har verkligen den jobbiga tiden på året börjat… men jag har en värmedyna! Den kommer nog att hjälpa mej en hel del!

Kom an bara vintern! Mej knäcker du inte!!!

När man som bäst behöver det!

När man som bäst behöver det!

Ibland kommer positiva överraskningar precis i rätt tid, så var det igår. När jag tyckte livet var riktigt, riktigt jobbigt ligger ett väldigt, väldigt trevligt mail i inkorgen i datorn… Jag ska åka till Mallorca nästa vecka!!!

Nätverket 4 Good åker på Solskensresor lite då och då. Resor med föreläsningar, en massa inspirerande och driftiga kvinnor, träning och sol! Jag har varit nyfiken på såna här temaresor ganska länge och velat testa. Å nu blir det alltså av! 3 hela dagar i solen, preciiiiis vad min kropp behöver!

Jag blev så glad att jag inte visste vad jag skulle ta vägen! Tack och lov så blev Martin också glad för min skull och mina föräldrar kunde vara hundvakt – så allt löste sej smidigt. Kruxet var att få tag på flygbiljetter så pass nära inpå, men det löste sej också utan allt för hög kostnad. Å jag har även fått kontakt med ytterligare en som åker från Stockholm, som jag ska dela taxi med när vi kommer fram.

Sommarkläderna som las undan kommer nu alltså till användning igen! Jag kan gå barfota… ligga i en solstol… bara vara… om än bara ett par dagar, men ändå! Bättre än inget! Vädret lovar runt 25 grader och det känns ganska perfekt just nu.

En av dem som ska med är Cecilia Ehrling, hon ska lära oss någon form av dans – vet inte vilken. Den som vill kan yoga tidigt varje morgon, det kommer jag nog inte att göra. Däremot är det träning med PT ett par gånger och det vill jag gärna göra! Det finns ett fullspäckat schema med aktiviteter, men jag bestämmer inget i förväg utan känner efter när jag väl är på plats.

Jag kan inte ens säga hur mycket jag ser fram emot detta! Herregud så skönt det ska bli!!!

Lätt att ge upp

Lätt att ge upp

Just nu mår jag riktigt, riktigt dåligt i kroppen. Det har varit jobbigt ett tag, men igår nådde jag botten. Resultaten på gymmet blir bara sämre och sämre och en känsla av total hopplöshet har lagt sej som en våt filt över hela mej. Det är väldigt enkelt att ge upp när man känner så…

Maskinerna på Curves är inställda efter mej och ska ha ett fast grönt sken när jag tar i som jag ska, blinka grönt när jag tar i extra och gult när jag är för mesig. Jag har de senaste 3-4 gånger knappt haft fast grönt sken… och jag lyckas inte alls bränna så många kalorier som jag brukar. Jag vet ju att kroppen strejkar på hösten, men att den gör det så här tydligt har jag inte sett förut. Jag kommer inte ihåg hur det var förra hösten, då jag precis kommit igång med träningen igen efter att knät pajat. Men jag kan inte påminna mej om att det var så här tungt!

Jag är trött, så där så jag bara sitter och glor rätt fram. Känner mej fet, ful och fel och är världens sämsta matte, mamma och fru. Enligt mej alltså. Martin tycker alltid att jag är fantastisk och säger det gärna till mej. Det är en väldans tur att jag har honom!!!

Men jag ger inte upp! Det skulle vara väldigt enkelt att skylla på en dålig kropp eller dålig dag och bara ligga kvar i soffan. Men det gör jag inte! Jag sköter min träning, trots usla resultat och äter som jag ska trots att det blir plus på vågen. En kropp som inte mår bra ger ofta oförklarliga plus som försvinner när man mår bättre igen. Jag tänker som så att även om jag gör dåliga resultat så är det bättre än att ligga i soffan. Så jag går dit och tar det för var det är. Jag GÖR DET BARA! Mitt mantra. Allt kan ju inte vara roligt eller enkelt. Man ska inte tänka så mycket, utan bara göra.

Så tänker jag också på hur långt vi kommit. Martin har gått från en 180-kilos ledsen klump som mest satt framför datorn till en 110-kilo, frisk man som numera springer en halvmil ganska smärtfritt. Jag har gått från en limpmackeätande 69-kilo deprimerad singelmorsa till en 59-kilo lyckligt gift hemmafru/redaktör/bloggare. Vi har gått ner i vikt, skaffat oss nya vanor, träffat varandra, byggt ett nytt liv, gift oss och i stort sätt hållit våra nya vikter i 15 år. Vi vet att vi inspirerar andra att ta tag i sina liv, hur vore det då om vi själva kunde se våra egna framsteg och inspirera oss själva? Nej då, man ser bara sina brister och ibland blir de väldigt tydliga. Som nu.

Man får ta på sej offerkoftan, men bara en stund! Man får ha dåliga dagar, men bara ett par! Man får däremot inte fastna i vare sej offerkoftan eller de dåliga dagarna, då blir det svårt att komma därifrån. Så jag tillåter mej att ha en extra dålig dag idag, så är jag på banan imorrn igen så gott det går. Jag vet ju att det är en knepig årstid och att kroppen strejkar, men jag vet också att jag ändå måste leva som jag brukar. Jag måste träna, annars blir det värre. Jag måste gå ut, annars blir jag ännu tröttare. Jag måste aktivitera mej, annars blir jag ännu surare. Så jag gör det bara… alternativet är att ge upp och det gör jag inte!

Julklappar och pyntad trädgård!

Julklappar och pyntad trädgård!

3 månader kvar till julafton!
Jag gillar advent och jul, nyår däremot har jag inte mycket till övers
för. Under advent vill jag vara färdig med allt och bara mysa med
tända ljus och färdiga klappar under en pyntad gran. Självklart har jag de första julklapparna färdiga redan nu!

Den här helgen har vi höstfixat i trädgården, så nu är häckar och gräsmattor klippta, altanen städad, utemöblerna undanställda och ljusslingorna uppsatta. Det är bara tänt några timmar varje kväll eftersom pälsbollen är mörkrädd och inte vill gå ut om det inte lyser. Det som ser mer juligt ut tänder vi till advent. Den rosa slingan vid entrén har lyst varje natt hela sommaren, väldigt praktiskt när man kommer hem sent och ska hitta nyckelhålet  🙂

Jag gillar ljus och har solcellslampor både inne och ute. Inne i trappen står fejkblockljus som går på timer och på kvällarna myser vi med massor av levande ljus. Både för att det är mysigt och för att det höjer inomhusvärmen lite grann. Vi försöker hålla ganska låg temperatur och lullar runt i tjocka tofflor istället.

Och som sagt; de första julklapparna är fixade! Resten ska jag fixa om en vecka när jag åker till Ullared. Bilen ska servas och det gör jag i Smålandstenar, efter den otroliga service vi fick där efter älgkrocken. Jag sover hos bästa Å i Jönköping på söndag och är på verkstaden tidigt på måndagmorgon, där står en bil och väntar på mej som jag får låna medan grabbarna fixar min bil. Det är mycket som ska göras den här gången, så jag har gått om tid på mej att shoppa allt jag behöver (och lite till). Shoppinglistan börjar fylls på rätt bra  🙂

Att ha trädgården fixad känns så skönt! Eftersom jag får ont i händerna så fort det blir kallare ute så kan jag inte vänta för länge med röjning och uppsättning av slingor. Efter två dagars jobb och fyra vändor till sopen är allt klart! Och nu har Nisse flyttat in bland ljusen. Nisse som följde med Martin hem från Berlin för ett par veckor sedan. Där finns en butik fylld med julsaker som han kollade in åt mej. Hade varit livsfarligt för mej att gå in där!

Första advent kommer resten av julgrejerna upp, granen kläs och alla klappar läggs under den. Det är så jag överlever vintern! När julgrejerna försvinner blir det några mörka och tråkiga månader innan våren kommer med ljuset igen. Jag vet att många tycker att jag är ute för tidigt, men för mej funkar det! Hur funkar ni? När börjar ni sätta upp ljusslingor i trädgården? Hur står ni ut den här mörka perioden på året?

Lunch med Leif Mannerström mm…

Lunch med Leif Mannerström mm…

Den här veckan har bara sprungit iväg! Det var måndag och sen var det fredag på en gång på något konstigt sätt. Så kom helgen och då ska man gärna hinna ännu mer än i veckan… å det gör man ju inte…

I måndags var jag på höstens MatPrat för att få veta allt om kommande mattrender och nyheter. Vi fick lunch skapad av Arla Culinary Team som bjöd på rätterna de snart ska tävla med. Det var en skaldjurskorv, oxkind och en massa annat som iaf jag inte skulle komma på att kombinera, men som var otroligt gott tillsammans alltihop! Vi fick med oss flera nyheter hem som jag ska testa nästa vecka och se om det kan bli några spännande recept av.

På tisdagen åt jag lunch på Kronfågels kontor och fick veta allt om höstens nyheter i kycklingväg. Det är mycket fokus på kycklingkorv, så vi fick se hur man gör korv och sedan äta en fantastisk lunch skapad av Magnus Albrektsson och Signe som vann Mästerkocken Junior. Jag är gladast över att det nu finns en falukorv med bara 16% fett, gjord på kyckling. Så nu blir det korvstroganoff inom kort, eller korv i ugn… bägge är favoriter  🙂

Så var det onsdag och då åt jag lunch med Leif Mannerström. Han har länge haft ett samarbete med Dafgårds och nu släpper man fem nya matpajer som jag hade äran att få smaka. Det var en jättetrevlig lunch och jag fick ett bra snack med Mannerström. Jag har varit väldigt skeptisk till paj, tycker det är ganska torr och tråkig mat. Men jag blev faktiskt överbevisad, de här pajerna var goda! Trots att de både frysts och sedan tinats i micro… HÄR kan du läsa mer om de nya pajerna.

Torsdag och fredag har mest gått åt till träning och att komma ikapp. Jag länkar om alla gamla veckomenyer och har snart lagt om hela 2016. Längre bakåt kommer jag inte att gå, då får man helt enkelt acceptera att komma till gamla sidan. Nya sidan fylls mer och mer med material och det ser så otroligt mycket finare ut än den gamla!  Det tycker tydligen läsarna också, för statistiken går spikrakt upp och äntligen har det kommit annonsförfrågningar! Så snart kanske jag tom kan tjäna en liten slant på mitt företag, det tog bara två år…

I helgen ska trädgården städas och höstfixas, sen har jag en lugn vecka framför mej då jag mest ska skriva ikapp och städa inne. Jag kommer hinna med träningen som jag vill och sköta maten, precis som jag vill ha det. Så vågen ska nog belöna mej med ett minus hoppas jag. Trots att det är höst, så känns det ganska ok faktiskt. Visst gör kroppen ont och jag är tröttare än vanligt, men inte så illa som föregående år ändå. Jag ska nog överleva den här årstiden också, om tre månader är det julafton!

Ny intressant information om träning!

Ny intressant information om träning!

Man blir alldeles snurrig av alla råd man får angående träning, men några nyheter som jag hört den senaste tiden är väldigt intressanta faktiskt.

Jag har länge propagerat för att man inte tränar för att gå ner i vikt, utan för att bli äldre och det vidhåller jag stenhårt! Vi går ner i vikt genom att äta rätt och lägger till motion för att kroppen ska må bra och hålla längre. Det kan vi väl vara överens om? Annars skulle ju alla sluta motionera så fort de nått sin målvikt och det är ju inte riktigt det som är meningen…

Med träning menar jag inte hårda styrkepass. MEN ju mer muskelmassa vi har desto bättre blir vår förbränning och då blir det förstås lättare att gå ner i vikt. Men även att hålla den nya vikten blir lättare med lite mer muskler på kroppen, så det är inte så tokigt att kanske ta ett eller ett par styrketräningspass i veckan. Jag gör det i form av cirkelträning på Curves och jobbar då igenom hela kroppen och alla muskler på bara en halvtimme.

Många som vill komma i form börjar tokmotionera! Promenaderna räcker inte tycker man och man börjar springa istället. Ofta med skador som resultat… Visst bränner man mer av löpning, så är det! Men en promenad i snabbare takt kan faktiskt vara nästan lika effektivt som löpning. Den största fördelen med gång framför löpning är förstås att risken för skador är väldigt små och i stort sett
alla kan utföra det oavsett utgångsläge. En person med 20-30 övervikt
löper ganska stor risk för en överbelastningsskada om h*n börjar
jogga, medan en promenad är ganska riskfri även vid stor övervikt.

Den som promenerar och senare kanske bestämmer sej för att börja springa lite behöver dock lägga in lite styrketräning för att kroppen ska hålla när man vill jobba mer på sin löpning. Vår rygg och nacke behöver det nämligen. I vårt i övrigt stillasittande liv blir våra ryggar och nackar hårt prövade och det är många av oss som har rejält ont! Visst kan vi få hjälp av kiropraktor och massage, men ofta handlar det ändå om att stärka våra muskler i bål och rygg. Så vi kommer inte undan den där styrketräningen ändå! Men det kan vara enkla övningar som plankan, utfall, situps osv. Googla så hittar ni massor eller ta hjälp av en PT.

Hur var det då med den nya intressanta informationen? Jo! De nya rönen berättade Michael Mosley om i ett av sina program på SVT för några veckor sedan. Forskning har visat att män tillgodogör sej träningen mer UTAN mat i magen, medan kvinnor SKA ha mat i magen före träning. Våra kroppar reagerar alltså helt olika när det gäller detta. Det var ingen liten skillnad heller, utan ganska många procent. Så nu är det en rejäl frukost som gäller för mej innan jag åker och tränar. Proteindrycker var däremot helt onödigt enligt deras forskning, så den hällde de ut…

Man har också kommit fram till att kvinnor tillgodogör sej träningen bäst de två första veckorna i menscykeln. Även här var det ganska många procents skillnad mot de andra veckorna. För männen finns det ju ingen sån mätning, men de har ju också cykler och borde se skillnad de också faktiskt…

Min slutsats är alltså att man som kvinna ska äta innan träning och absolut inte stanna hemma pga mensvärk! Då tillgodogör man sej träningen på bästa sätt! Så jag fortsätter med mina dagliga promenader, två-tre pass i veckan med lättare styrketräning och tre lagade mål mat om dagen. Det har funkat hittills och kroppen tackar mej genom att värka mindre och hålla vikten åt mej  🙂

En lättare höst! Framförallt psykiskt…

En lättare höst! Framförallt psykiskt…

Augusti och sommaren är officiellt över, september och hösten är här. Om detta tycker jag inte!!! Jag avskyr hösten! Det här med regn och blåst på tvären uppvägs inte av höstens vackra färger, tyvärr.

Bor man på fel kontinent så får man försöka hitta lösningar på väderproblemet. Min värk blir värre vid väderomslag och kyla, svårt att undvika på hösten och vintern. Men numera vet jag att om jag lyckas träna regelbundet så blir allt faktiskt bättre. Jag blir lite varm, vikten håller sej i schack, värken blir mindre och jag sover bättre. När det är riktigt illa besöker jag ljusrummet på yogastudion Nirvana, det funkar också bra. Man behöver ljuset!

I år har jag även satsat på träningskläder i piggare färger. Jag är trött på svart och grått, nu vill jag sätta färg på tillvaron och träningen. Det fick bli en runda på internet, många byter kollektion nu – så det är REA!!! Det blev två nya toppar och två nya tights, supersköna och jättebilliga! Så nu lyser det rosa lång väg när jag kommer  🙂

Har man kronisk värk, som tex fibro, så måste man hitta saker som får en att må bättre. För att göra det måste man våga testa lite olika grejer. Att träna kan ofta vara skrämmande eftersom träning kan göra ont på olika sätt både under och efter. Man får helt enkelt kolla av med sin läkare vad som är ok och vart gränsen går. Min sa att ”ontet” vid träning inte är farligt, men kunde bli värre innan kroppen vant sej. För mej blev värken inte värre, däremot blev jag tröttare från början. Jag märker mer skillnad när jag inte tränar, då får jag mer ont. Numera är även tröttheten bättre, men ibland masar jag mej dit fast jag nästan går i sömnen och efter känns det mycket bättre.

Jag har haft en period när träningen behövt rejält med pannben. Jag har inte alls velat gå dit, men jag har gjort det! Jag har tänkt på Hristos som vann Biggest Loser och hans mantra (som nu även blivit mitt) ”Fucking gör det bara!”. Nu är det helt ok att gå dit, jag lixom gör det bara… tre gånger i veckan, en halvtimmes träning och några minuter skitsnack med Sussie. Det har jag faktiskt tid med!

På hösten är det även svårare för mej att hålla vikten, bla pga värk och trötthet. Värken har tidigare gjort mej mer stillasittande och tröttheten gör att man gärna äter något för att hålla sej pigg. Allt detta bidrar förstås till viktökning. Lösningen på det är mitt aktivitetsarmband (Fit Bit), att verkligen ser till att sömnen har bra kvalitet och att jag når mitt stegmål varje dag. Jag har som mål att gå 7000 steg om dagen, inte 10 000 som de flesta andra. Jag vill nämligen hellre lyckas än misslyckas och 7000 kommer jag hyfsat enkelt upp i men inte alltid. Jobbar man vid en dator och det regnar ute, så blir det inte många steg alls…

Jag har fortfarande inte gått ner semesterkilona, det är svåra att bli av med trots att det bara var drygt 2 stycken. I bästa fall är de borta till nästa semesterresa i januari, för mej tar sånt tid. Men jag har fortfarande normalvikt och släpar alltså inte runt på någon övervikt, alltid nåt! Jag har min målvikt, men inte drömvikt – den kanske jag aldrig når men det är helt ok. Det blir som det blir.

Hur mår ni på hösten? Gillar ni den eller är ni som jag? Jag har hittat mitt sätt för att underlätta hösten. Har ni? Vad gör ni för att det ska kännas lite lättare att stå ut`?