Att resa är ett sätt att leva! -

Att resa är ett sätt att leva!

februari 17, 2013 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Kairo

Som några av er vet, så har jag rest ganska mycket. Både som ung vuxen, som småbarnsmamma, som ensamstående med större barn och numera med vuxna barn. Självklart samlar man på sej erfarenheter, tips och smultronställen och dessa tänkte jag dela med mej av. Det finns hur många ställen som helst att berätta om, detta är bara en liten del. Säg till om ni vill ha tips om något annat resmål. Vi har även varit på bla Sri Lanka, Thailand, Marocko, Tunisien, Gambia, England/Polen/Ukraina och nästa alla andra länder i Europa, Indien, Kanarieöarna, Island, Venezuela, Mexiko, Seychellerna, Zanzibar … 🙂

Med små barn ska själva resan inte vara så lång och krånglig. Det ska dessutom vara enkelt på resmålet och att kunna köra en vagn är ett måste. Då tycker jag att Lanzarote är ett bra resmål. Här finns ganska mycket att göra även för små barn, stränderna är inte särskilt fullpackade och strandpromenaden lång och fin. Det mesta finns i butikerna, det är en ok prisnivå och restaurangerna bra. Även Mallorca och Dubai är bra ställen med mindre barn.

Florida

När barnen orkar resa lite längre ligger USA och Egypten på topplistan. Så fort barnen blivit 140 cm får de åka det mesta på nöjesparkerna och då kan man absolut besöka tex Disney World och Sea World i Florida. I Florida tar man sej enkelt runt med hyrbil, man kan åka båt i Everglades och ta sej ut på Key West. Här finns massor att göra! Egypten hör till ett av våra favoritresmål alla kategorier, här finns lixom allt oavsett ålder och intressen. Att snorkla klarar ganska små barn och redan vid 10 får man göra ett provdyk med tuber. Självklart har barnet en person med sej som håller i hela tiden och bara ägnar sej åt just henne eller honom. Här är kul shopping, god mat till ett bra pris och massor att se för den som gillar kultur och historia. Vår favorit är Luxor med sina fantastiska tempel, men sevärdheterna och shoppingen i Kairo är inte dum den heller.

Narvik

Som storstad är Barcelona en av de stora favoriterna. Här får man både strand, sol och shopping på samma gång. Direkt från stranden och solstolen kan man ta en schysst shoppingrunda, sedan sätta sej på en av alla de många restaurangerna och på kvällen titta på ljusshowen vid den stora fontänen på torget. Vill man åka lite längre bort så är New York en fantastiskt stad, där det också finns massor att göra och att se. Där är förstås en tur upp i Empire State Building ett måste och en tur ut till Elis Island tycker jag att man kan kosta på sej. USA är lite jobbigt med tidsomställningen, särskilt ju äldre man blir… har jag märkt…

Sharm el Sheik

Medan de flesta andra har Asien som sin favoritkontinent så är vi fullkomligt förälskade i Afrika. Som jag brukar säga: om alla bara vågade åka till något land i Afrika, så skulle Thailand inte ha några turister… så förtjust blir man och det är många som säger samma sak. Vart man än väljer att åka så är tidsomställningen minimal, bara en eller två timmar beroende på vart man är. Sol och värme är garanterad men man slipper alltså en jobbig jetleg och det är så skönt! Det häftigaste vi gjort är safarin i Tanzania. En safari är ganska jobbig, men ett minne för livet. Man kliver rätt in i en naturfilm där man själv har huvudrollen. För att klara att sitta så mycket stilla i en bil och dessutom vara ganska tyst, så ska nog barnen vara i 10-årsåldern och äldre.

Barcelona

Sen får vi inte glömma vårt fantastiska Sverige! Enligt mej så ska man först veta vart man kommer ifrån och se sitt eget land så mycket man kan. Som ensamstående morsa åkte jag med killarna runt i södra Sverige en sommar och runt norra Sverige ett par år senare. Nu har vi sett hela Sverige från Smygehuk i söder till Treriksröset i norr. Bor man i tält, i bilen eller i en stugby så behöver det inte kosta så jätte mycket. Om man dessutom gör som vi och utnyttjar alla bekantskaper man har på nätet, så blir det nästan bara en bensinkostnad. Norrland är helt magiskt på sommaren!

En bilsemester i Europa är inte heller helt fel. Det är ganska enkelt att köra bil i hela Europa och med GPS hittar man ju överallt. Till skillnad från mej som hade en 10-åring som kartläsare, men det gick helt ok det med 🙂 Norge har väldigt fina vägar och ett lugnt trafiktempo, Liechtenstein är supermysigt precis som Österrike.

Tanzania

Att resa är fantastiskt! Det viktiga är egentligen inte var man åker utan att man gör det med någon man tycker om och att man har skoj på vägen. Det behöver ju inte vara så planerat in i minsta detalj, då blir man lätt besviken om planen inte håller. Att läsa på om landet man ska besöka är ett bra sätt att förbereda hela familjen för vad som väntar, att kanske besöka ett museum eller kolla på en informationsfilm. När man bilar kan man planera in på ett ungefär vilken väg man ska åka, men låt sedan dagsformen bestämma vad ni ska göra.

Å packa enkelt! Tänk på att ni förmodligen kommer att handla en del grejer på vägen och att det mesta faktiskt finns att köpa dit ni ska. Skriv en resdagbok/blogg och ta mycket bilder, det får hela familjen att minnas resan bättre och ni slipper tjafsa/fundera om detaljer när ni senare ska berätta om resan eller om ni ska göra en fotobok. Sätt kameran i händerna på barnen som har ett helt annat intresse och perspektiv och har ni tur så kanske ni själva också hamnar på bild. Be någon annan ta kort på hela familjen, det är superkul att ha i efterhand.

Men det viktigaste! Glöm inte att ha kul och att detta ska vara något positivt för hela familjen. Att resa är ett fantastiskt sätt att umgås och att komma varandra närmare. För oss är resandet ett sätt att leva, ett sätt att berika vårt redan rika liv. Det är synd bara att världen är så himla stor, för vi vill ju hinna se allt!

Är Afrika farligt?

januari 26, 2013 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Vår strand i Bakuto, Gambia, Afrika.

När jag var och handlade i Tumba Centrum idag frågade en av expediterna vart jag varit eftersom jag är solbränd. Jag berättade att vi var till Gambia över nyår och rekommenderade henne att åka dit, som jag alltid gör när någon frågar. Då säger hon spontant ”Men det är väl väldigt farligt i Afrika och man blir väl ganska sjuk där?” Hon är inte den första som påstår/frågar just detta och jag blir lika ledsen varje gång.

Jag har rest runt i MÅNGA länder. Jag har blivit utsatt för brott i bla Venezuela, Mexico, Tunisien, Tyskland och Sverige. Jag har blivit sjuk i bla Mexico, Thailand, Sri Lanka, Gambia, Zanzibar, och Sverige. Värst var det i Mexico då jag både fick salmonella och vi blev bestulna. Brott sker överallt, tillfället gör tjuven heter det ju… å sjuk blir man också överallt lite beroende på hur man lever, vad man äter och om man har tur eller otur. Varför finns då dess fördomar om att Afrika är värst?

Afrika är ju dessutom en kontinent, inte ett land. Klart man inte ska åka runt som ensam tjej i tex Uganda. Men det ska man inte göra i Colombia eller Mexico heller… I Gambia har jag aldrig blivit utsatt för något brott och då har jag alltså bott där och varit där en långt tid. Jag har heller aldrig hört någon som blivit utsatt för något brott där. Inte heller i Tanzania, Zanzibar eller Egypten. Att folk blivit sjuka i Gambia är inte alls ovanligt, men oftast handlar det faktiskt inte om magsjuka utan om solsting. Å något jag aldrig hört talas om någon annanstans än i Sverige är kräksjuka…

Tro inte på allt ni hör, utan bilda er en egen uppfattning. Tycker man att allt är farligt då kanske man ska stanna hemma, för det är ju ganska farligt att leva trots allt. Men jag kan nästan lova att om man som gammal van Asienresenär faktiskt skulle våga ta steget och åka till ett land i Afrika – då skulle man aldrig åka till Asien igen. Så fantastiskt är det!

Så stolt!

mars 12, 2010 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Så var man hemma igen, minst en meter längre 🙂

Jag är så stolt över mina barn! Tänk att mina fina grabbar har hållit ett föredrag inför publik, i en konferenshall på Älvsjömässan. De var superduktiga!

Vi kom till mässan vid 13.30 och hade jättetur med parkering. Det var fullt överallt, men blev en plats ledig precis när vi kom. Vi gick en runda inne på mässan innan Senior fick nog och gick iväg själv för att leta upp vår resebyrå. Efter en stund samlades vi hos Martin och Rachel i montern och kopplade upp vår dator till deras storbildsprojektor. Sen visade vi våra bilder från Zanzibar som de inte sett förrut. Medan våra bilder rullade gick vi runt på mässan och kollade på det som vi var intresserade av; dykning! Vi har nu en massa tips om hur vi ska arrangera vår resa på bästa sätt till nästa jul.

Sen var det alltså dax! Vi tog med oss datorn och våra papper och gick till konferensen. Där fick jag en mikrofon att fästa runt örat, men insåg att släktskapet med elefanten inte finns… öglan för örat var för stor. Så det blev vill att prata utan mick, men det gick bra det också. Jag inledde och sen tog Martin och killarna sin bit. Senior berättade om hur det är att sitta instängd i en bil 10-12 timmar per dygn och hur det är att byta hotell varje dag när man har adhd/tourettes syndrom och inte gillar små utrymmen eller förändringar. Junior berättade om hur det är att vara på safari utan kontakt med omvärlden och att umgås så tätt med familjen under en ganska lång tid. Både var superduktiga!

Tänk att stå där och berätta om sitt handikapp, och verkligen få alla att förstå, när man är 16 år! Han är beundransvärd tycker jag. Har vi bara fått en enda person att förstå mer om adhd, så är det värt hur mycket som helst. Han var verkligen superduktig!

Jag stod lite vid sidan om när killarna berättade och tittade på dem och kände en sån otrolig stolthet. Tänk att de vågar! De står och berättar om vår resa inför okända människor som den naturligaste saken i världen. De fick publiken att skratta och nicka. Mitt hjärta höll på att spricka när jag såg på dem. Mina killar, så modiga och så förståndiga. Hur många skulle våga göra en sån grej i 15-16-årsåldern? Hur många vågar göra en sån grej i vuxen ålder? Så häftigt!

Efteråt kom ett par fram och frågade lite mer och i montern pratade vi med ett par som skulle på bröllopsresa till Tanzania. Jag tror nog att bägge kommer välja vår researrangör och de kommer inte att ångra sej. Jag hoppas vi hjälpt Martin & Rachel lite med marknadsföringen, det är de värda! Vår resa blev helt perfekt, skulle vara härligt att se andra uppleva detsamma.

Nu är grabbarna på avslutningfest med buggkursen, Martin är och handlar och Baileys ligger på min kudde och är så nöjd över att vi är hemma igen. Martin och jag ska äta något när han kommer hem och sen är det bara att invänta sms om hämtning. När jag hämtar grabbarna kommer ”tanterna” att ge mej mängder med komplimanger om grabbarnas dansstil. Det får jag alltid när jag hämtar dem, tanterna gillar mina grabbar 🙂

En himla bra dag helt enkelt!

Äventyrsmässan i Älvsjö idag

mars 12, 2010 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Sitter och filar på föredraget som vi ska hålla idag. Det ska finslipas och justeras lite, synkas med powerpointen osv. Jag tror det blir bra, känns så iaf. Sen får ju självklart åhörarna säga sitt…

Tänk att min dröm uppfylldes och slutade i en föreläsning. Det kunde jag aldrig drömma om! Min dröm som började för 5-6 år sedan, som vi gnetade för att få ihop pengarna till. Vi bokade resan ungefär ett år innan vi till slut reste iväg och nu är den gjord. Det känns lite tomt, samtidigt som vi har fantastiska minnen. Å vilka bilder vi tagit. Några har vi förstorat som ska sättas upp i hallen/trappen när vi tapetserat om där.

Jag tror att resan även förstärkt oss som familj. Eftersom Martin är ganska ny i vår familj var resan lite avgörande för hur vi skulle sammaföras som individer och bilda en ny samhörighet. Nu är vi en familj oavsett biologiska band.

Det blir väldigt spännande idag, att höra killarna berätta om sina upplevelser, se åhörarnas ansikten och reaktioner, få frågorna efteråt och att få visa våra bilder som vi är så stolta över. Att locka folk till vår researrangörs monter och ge dem lite extra kredit för en fint arrangerad resa känns också bra.

Ni är självklart välkomna dit; Älvsjömässan kl 16.00!
Men då måste ni lova att hälsa på oss också 😉

Tankar kring resan

januari 9, 2010 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Så kom vi alltså iväg, på min drömresa. Resan vi planerat i ca 5 år och sparat till i drygt 3 år. Från början var det menat att bli en resa för ett gäng kompisar, men till slut var det bara vi fyra i familjen kvar. Ganska bra tror jag. Vi har fått en oförglömlig resa tillsammans, med många härliga händelser och minnen.

Vi firade jul och sen drog vi. 150 000 kronor fattigare…. var det värt det? Definitivt! Vi har sparat och gnetat, killarna har varit utan månadspeng, vi har sålt av grejer, jobbat extra, önskat pengar när vi fyllt år osv. Å till slut fick vi ihop det. Kanske låter galet att lägga så mycket pengar på en resa, men hellre än rejäl uppelvelse att dela med de man älskar än att bara köpa grejer som enbart har ett materialistiskt värde. Jag vet att vi är ganska ensamma om att tänka så 🙂

Så befann vi oss i Tanzania. När guiden och ägaren från Kilimanjaro Safari Agancy träffade oss var det helt plötsligt på riktigt! Jag skulle äntligen få se alla de där djuren och naturen som man bara sett på tv. Å vi fick minsann se! Redan första

dagen fick vi se fyra av The Big Five. Det häftigaste var elefanterna som passerade vår bil med bara någon meter. Dagen efter fick vi se en gepard som åt. Att höra ljudet av krasande när hon tuggade slog allt jag någonsin hört, att vara så nära att man hör en gepard tugga är otroligt häftigt!

Safariveckan var otrolig! Att bara sitta där i bilen och se alla djur, uppleva naturen och ta mängder med bilder kan ju låta långtråkigt. Men vi njöt av varje minut! Vi ville bara se mer lejon, leoparder och giraffer. Ändå fick vi se mycket mer än många andra. Tänk bara: 17 noshörningar! Vi träffade folk som inte

sett en enda… bla en stöddig Göteborgare som innan han ens hälsat frågat var vi kom ifrån och konstaterat beskt att vi var från Sveriges baksida… en stund senare såg vi dem stående vid sidan om vägen med en havererad bil… som Stefan Einhorn säger: man ska vara snäll! Därför säger jag inget mer om det…

Att vara på safari är ingen semester! Man går upp vid 7 och är ute hela dagen. Lunchen äts ur en liten medhavd matbox och toaletter besöks när guiden hittar en av de utställda runt om i parkerna. Man får inte vara helt främmande för att kissa bakom bilen

med en hyena bakom ryggen. Dessutom byter man hotell varje dag och måste packa smart. Martin som driver resebyrån som vi anlitat var en trevlig bekantskap, han och vår guide Didas åkte med hela första veckan. Efter en vecka så tätt tillsammans lär man känna varandra ganska bra, så jag hoppas att vi kan hålla kontakten på nåt sätt.

På nyårsafton blev vi körda till Arusha Airport för flyg till Zanzibar. Nu började semestern! Vi lämnade Martin från resebyrån på planet, eftersom han skulle vidare till Sverige. Vi kom till ett jättefint litet hotell

från början, men eftersom det var lite trassel där så flyttades vi efter ungefär halva tiden. Veckan på Zanzibar var mycket lugnare än safariveckan. Vi var uppe vid 8 på morgonen, badade, solade, kollade in ön och en massa annat och somnade helt uttröttade vid 22 på kvällen. Vi följde kroppens egen rytm och lät den styra oss helt och hållet. Vi hade ingen aning om vad klockan var utan kände när vi var hungriga eller trötta. Skönt att kunna släppa allt för en stund och bara leva.

Vi hade ca 35 grader varmt i skuggan och ungefär detsamm

a i vattnet. Jag badade faktiskt jättemycket! Men min favoritsyssla är att leta snäckor, att bara gå där på stranden och må bra. Många snäckor blev det… Martin upptäckte nämligen också att det var ganska mysigt 🙂 Martin ja… han har upplevt så mycket den här resan, saker han aldrig gjort förut. Det har varit en förmån att få uppleva och dela allt detta med honom. Första gången han sitter i en liten motorbåt, första gången han snorklar, första gången har ser en paradisstrand osv. Man har ganska många begränsningar som tjock, han har ju vägt 160 kg, och nu som smal måste han ju ta igen allt han missat. Att simma med delfiner tillhör inte vanligheterna även om man är smal, så det var en ny grej för oss allihopa. Så häftigt att se de här stora och smidiga djuren på bara någon mete

r håll. Junior lyckades ta i dem flera gånger, men då simmade de iväg.

De två veckorna var väldigt olika varandra och kompletterade varandra helt perfekt. Först äventyr – sen avkoppling. Precis som det var tänkt. Resan blev faktiskt precis som jag drömt om. Att vi fick byta hotell var faktiskt ingen nackdel, nu fick vi se en annan del av ön och hotell nr2 var mycket mysigare än det första. Så själva resan var perfekt!

Att jag blev sjuk de sista dagarna är sånt som händer och inget att haka upp sej på. Resten av fanioljen var dåliga i magen då och då, men inget allvarligare. Det enda tråkiga är väl isf att vi tappade en dag på att byta hotell och tjafsa med personalen på första stället. Jag tror att det var där jag blev sjuk, pga deras dåliga mat den sista dagen. När vi kom hem igår upptäckte killarna att de blivit av med ganska mycket pengar, men vi kan inte säga var eller när detta skett under resan. Vi får se vad försäkringsbolaget säger om detta.

Men i det stora hela så har allt varit perfekt! En resa för livet som jag verkligen kan rekommendera andra att åka på. Visst är det mycket pengar, men om hela familjen hjälps åt och man sparar långsiktigt så går det. När man väl sitter där med pengarna kan det iofs vara lockande att renovera badrummet eller något annat, men nu hade vi bestämt oss – vi skulle på safari! Badrummet finns kvar…

Jag trodde att detta skulle bli sista riktigt stora resan med killarna, de är ju stora nu och ska påbörja sina egna liv. Men de vill inte riktigt lyssna på mej, utan planerar för fler upplevelser. Närmast blir det nog en resa till Egypten så att killarna kan ta dykcert. Vi har rest och sett jättemycket och nu vill killarna visa allt detta för Martin och återuppleva allt igen med honom. En av punkterna är att bila i norrland och se midnattsolen. Coolt att killarna har det som en av de översta punkterna tycker jag. Martin har nämligen inte varit ovanför Uppsala… så det är väl dax? Sen vill han visa oss Polen och då är killarna villiga att följa med även om det inte bli förrän om några år. Så vi kommer nog att fortsätta att resa tillsammans, det gjorde ju jag med mina föräldrar. Så varför inte?

Summerar man alltsammans, så kan man säga att jag är mer än nöjd! Vi hade en önskan som uppfylldes mer än väl av vår researrangör. Vi ville ha VÅR resa och fick det precis som vi ville. Vi kunde planerat allt själva med flyg, boende och safari – men då hade det blivit svårare att reda ut trassel på vägen. Nu lämnade vi över till andra, betalade för det och allt förflöt smidigt även vid problem. Vi kan med andra ord varmt rekommendera Kilimanjaro Safari Agency. Tack Rachel och Martin för en oförglömlig resa! Vi ses på resmässan hoppas jag 🙂

Jäklar va kallt det är!

januari 8, 2010 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Så är vi hemma igen, efter nästan ett dygn på resande fot. En dryyyg hemresa kan man väl säga, särskilt när magen inte är som den ska… Nä, jag har inte blivit bättre. Det är ganska ok när jag inte äter något, men ca 45 minuter efter intag av mat eller dryck vänder sej magen ut och in helt och hållet. Så har det varit i fyra dagar nu och ont gör det också. Ska testa att småäta lite de närmaste dagarna och då specifikt få i mej vätska och fibrer. Så får vi se… Jag önskade mej en lite lätt magsjuka och blev bönhörd med råge :-S

Vi tog sista doppet i Indiska Oceanen igår förmiddag, taxin hämtade oss strax innan 12. Det var lite strul innan vi kom igenom tullen. VI hade ingen aning om att man inte fick ta med sej snäckor hem och hade en hel del. Hade vi vetat att det inte var tillåtet hade vi självklart inte tagit några, men då brukar det alltid finnas anslag på hotell eller flygplatsen vid ankomst. Men det fanns det inte. När tullkillen fattade att vi inte försökt smuggla och att jag faktiskt var ganska magsjuk vid ögonblicket för kontrollen och vill ha en toa för 10 minuter sen… lät han oss gå med orden att vi inte skulle ta några snäckor nästa gång vi var på Zanzibar. Vi lovade 🙂

15.45 lokal tid gick flyget till Dar er Salaam, sen vidare till Addis Abeba där vi fick vänta på nästa flyg i 4 timmar. 00.20 lokaltid (22.20 sv tid) satte vi oss på flyget till Stockholm, via Rom och landade på Arlanda klocka 9.00. När vi landar säger flygvärdinna fel och berättar för oss att det är 30 minus ute! Alla på planet drar efter andan och inser att nu kommer vi att frysa ihjäl. Men sanningen var att det var 13 minus, inget annat. Min pappa stod reda i ankomsthallen med våra vinterkläder och en varm bil, men frös gjorde vi ändå. En timme senare fick vi en galen hund över oss! Baileys visste inte vilket ben han skulle stå på eller vem han skulle hälsa på. Han hoppade mellan oss och ligger nu och sover helt slut. Vi åt lunch hos mamma och åkte sedan hem och tömde både mage och resväskor. Så nu snurrar första tvätten och resväskorna står redan i förrådet – skönt!

Jag har gått igenom all post, men inte mailen. Kollat lite bloggar och lite angånde nästa vecka på jobbet. Ska skicka veckobrevet till våra medlemmar och peppa dem lite inför nästa vecka. Första vägningen sedan innan jul… kan gå hur som helst. För mej blir det nog något kilo upp, men den här magsjukan kan ju ha hjälpt mej åt andra hållet… imorrn vet vi…

Ska försöka sätta ihop en summerande blogg med tankar och bilder från resan.

En ensam liten farbror…

januari 6, 2010 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Vi har en ensam liten farbror här på hotellet. Han har något slags handikapp som det ser ut och jag vet att jag läst om det men kommer inte på vad det heter. Han är ca 130-140 cm lång, har en liten pojkes outvecklade kropp men man ser i hans ansikte att han är ca 50-55 år gammal. Han är väldigt lik ”Iprenmannen”… Hur som helst så verkar han så ensam. Han lämnar sin bungalow varje morgon, äter sin frukost och går tillbaka till sitt rum – ensam… han kommer tillbaka, äter sin lunch och går sen ner på stranden -ensam. Han är trevlig och hälsar på alla han möter, han ler men inte med ögonen…

Visst kan det vara självvalt, men det ser inte ut så. Jag vet ju inget om honom och han har inte varit så tillmötesgående att man riktigt kunnat ta kontakt med honom heller – så jag vet egentligen inte hur ensam han är. Han kanske är superlycklig? Men hur kul är det att vara på något som liknar en paradisö, där alla är par eller familjer, och befinna sej mitt i allt detta helt ensam?

När vi pratade om hur sorgligt det ser ut, så sa Martin att han visste precis hur han känner sej. Så kände sej nämligen Martin under en lång tid. Hellre än att göra saker ensam satt han framför sin dator och ”umgicks” med folk i en fantasivärld. Nu är han väldigt tacksam att han har oss. Jag känner mej ödmjuk inför det faktum att jag har en familj och att killarna fortfarande vill följa med på våra resor. Just den här resan har innehållit många skratt, trots att första veckan ändå var ganska jobbig. Att vara på safari är ingen semester!

Att se den ensamma mannen ger en extra dimension åt vår gemenskap och gör min familj ännu mer värdefull för mej.

Tudelat

januari 5, 2010 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Så är det näst sista kvällen här. Om bara 3 dygn sitter vi hemma i tv-soffan igen… känslan inför detta faktujm är tudelad. Å ena sidan ska det bli skönt att komma hem, träffa Baileys, äta mat vi är vana vid, sova i min egen säng och få tillbaka rutinerna. Å andra sidan så kommer jag sakna värmen, solen, sanden, stränderna, de härliga kvällarna, den lediga tiden och en massa annat. Ångest? Yes!

Jag läste att det är 16 minus hemma och jag är definitivt inte född för vinterbruk. I min drömvärld ska det vara vår 15/1-15/4, sommar 16/4-15/10, höst 16/10-12/12 och vinter 13/12-14/1. Å varje årstid ska vara på riktigt, alltså mycket värme på sommaren och mycket snö på vintern. Det låter väl bra?

Men nu är vi här; på Zanzibar i 35 graders värme. Bara en hel dag kvar… Idag har vi mest legat i solen och läst och gått på stranden och letat snäckor. Vi har tidigare köpt presenter till våra medlemmar och nu har vi plockat mängder med snäckor som de ska få. Den som vill alltså. Solbrännan börjar sitta bra nu, men magen är inte alls kul… har varit ganska dålig i magen idag så vi får väl se hur det blir till middagen nu; om jag kan äta eller inte. Men men, då kanske jag inte gått upp så mycket i vikt iaf…? Inget ont som inte har något gott med sej 🙂

Imorrn ha vi tänkt att leka lite med kamera. Ta lite kul bilder på stranden och kring poolen. det är så fina färger här så det är kul att fota och många bilder blire´… På fredag ska bilderna laddas ur och skickas till framkallning och sen ska jag sätta ihop ett album. Jag älskar att sitta och pyssla med sånt och återuppleva resan.

Men nu är det strax mat… såja magen… coooool it!

Bytt strand

januari 4, 2010 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Så har vi flyttat och även här finns internet!

En kille från resebyrån här nere kom förbi igårkväll och pratade med oss. Han kunde med egna ögon se att allt verkligen inte stod rätt till på hotellet och att det vi berättat var sant. Skönt att bli trodd direkt utan minsta tvivel eller misstanke om att vi försöker utnyttja läget och tjäna på det. Jag är så glad att vi efter stor tvekan och grundlig research valde Kilimanjaro Safari Agency som ”vår” researrangör, allt har verkligen gått supersmidigt.

Så när vi la oss igår visste vi bara att vi skulle få ett sms under morgonen. Detta kom ca 10 och ungefär en halvtimme senare blev vi hämtade för att åka till ett annat hotell. Å det sista som händer när vi ska checka ut är att de försöker blåsa oss! När vi ska betala det vi ätit och druckit får man det till 307 dollar! Vi har halvpension, så det kan omöjligt bli så mycket. Jag ber att få se alla notor och mycket riktigt har de försökt att få oss att betala ALLA måltider. Efter en del omräkning är vi nere på 62 dollar, en ganska stor skillnad… Men mej lurar man inte så lätt!

Iaf… vi åker ca 40 minuter och hamnar på östkusten. Ett litet sött ställe med bara 24 rum/bungalows. Vi får ett hjärtligt välkomnande och får se rummen innan vi bestämmer oss för att bo här. Alla är jättegulliga och måna om att vi mår bra och trivs. Stranden är härlig och rummen är RENA! Vi äter lunch och är sedan på stranden resten av dagen.

Skönt att få landa på ett vänligt ställe efter allt strul. Dessutom finns det varmvatten! Imorrn bitti blir det en lång, varm dusch för första gången sedan safarin. Ska bli skönt att verkligen kunna skrubba sej ren.

Återigen vill vi tacka Martin på Kilimanjaro för att han rett ut allt vårt strul och att det löst sej på absolut bästa sätt. Här kommer vi att trivas!!!

Har sett delfiner nu!

januari 3, 2010 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Så har vi då äntligen varit ute på delfintur. Först såg vi en ensam delfin som hoppade framför oss, sen var det en lååååång väntan tills nästa dök upp. Då var det tre delfiner som vi sedan kunde följa under en ganska lång tid. Senior, Junior och Martin hoppade i – jag väntade i båten med kameran i högsta hugg. Junior kom så nära att han kunde klappa en av delfinerna! Tänk då på att detta är vilda delfiner som inte alls är vana vid människor. Coooolt!

Det har tillstött lite problem här på hotellet, så vi kommer att flytta. Antingen flyttar vi direkt nu ikväll, annars blir det imorrn. En del av problemen är att elen inte fungerar som den ska, vi har hittills varken haft varmvatten eller AC. Kan låta som ett i-lansdproblem… Men när standarden bara sjunker vartefter dagarn går så är det inte kul längre… idag fick vi inte ens äta oss mätta till frukosten. Killarna har skurit sej på lösa kakelplattor i poolen mm mm… Hade personalen på hotellet bett om ursäkt, försökt rätta till eller kompenserat oss hade det varit en sak, nu har de mest ryckt på axlarna. Vi har sparat länge för att komma iväg på denna resa och vill nu bara ha det som vi betalat för. Inga orimliga krav alltså.

Vi vet alltså inte var vi kommer att hamna eller om det finns internet där. Men det ska nog gå att uppdatera er på nåt sätt…

34 grader på Zanzibar!

januari 1, 2010 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Så har vi äntligen kommit till Zanzibar å här finns internet!!!

Vi avslutade safarin igår med att åka till Lake Manyara. Tyvärr såg vi nästan inga djur där, det kändes mest som att åka runt på Kolmården faktiskt… men men. Vi har ju sett så otroligt mycket att vi faktiskt hade varit nöjda med hälften 🙂

Klockan 15.15 lyfte vårt flyg mot kritvita sandstränder och glasklara snorkelvatten. När kaptenen säger att det just nu är 29 grader, jublar vi! Det tar ungefär en timme med bil till hotellet som ligger precis vid stranden. Vi packar snabbt upp och går sen ner på stranden. Vi promenerar lite och letar snäckor, klockan är ca 18.30.

20.00 äter vi buffe men är så trötta att vi knappt orkar sitta upp. Så vid 22 går vi till vårt rum, leker lite med datorn och lägger oss ner en stund. För säkerhets skull sätter vi larmet på 23.45, men när vi ska fira tolvslaget ger Senior upp och lägger sej för natten. Vi andra går ner till stranden och hör hur de andra hotellen firar. Det är ett otroligt månsken som reflekteras i den vita sanden. Det när nästan som dagsljus och otroligt vackert.

Vi ser bara några få fyrverkerier, det är nämligen förbjudet med smällare och fyverkerier både här och i Tanzania. Något som jag tycker är superbra! Så det blev en väldigt lugn nyårsafton som var helt i min smak. Men jag längtar väldigt mycket efter Baileys…

Imorse sov vi till ca 8 och åt en lång frukost ute under tak i solen. Idag har vi mest legat under ett parasoll eller i poolen. Det är 34 grader i skuggan och 32 i vattnet, så jag har faktiskt badat! Det är nästan en världssensation 🙂

Som ni hör så mår vi riktigt bra, alla är friska och nöjda. Eftersom vi faktiskt har hittat ett trådlöst nätverk här på hotellet, så kan det nog bli lite bilder de närmaste dagarna. Vi måste bara redigera dem lite så de inte tar så lång tid att lägga in.

See U!

Bara timmar kvar…

december 25, 2009 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Så är det då bara några timmar kvar tills planet lyfter mot Tanzania. En resa som jag väntat på i säkert fem år och som vi sparat pengar till de senaste tre åren. Senior är lite resfebrig, medan vi andra mest är förväntansfulla. För Martin är detta första riktiga långresan, så han vet inte riktigt vad han ska förvänta sej. Jag och Junior tycker väl inte att det ska bli sååå himla skoj att resa i 14-15 timmar, men sen blir det bra!

Upplägget ser som följer:

Planet går 20.00 från Arlanda.

Imorrn runt 14.30 (lokal tid) landar vi och åker till hotellet ca 1 timme från flygplatsen.

På söndag efter frukost sätter vi oss i jeepen som ska ta oss runt i Tanzania.

Mån – tors tillbringas på ”åkande” fot i de olika parkerna bla Ngorongoro.

Torsdag kl 15.00 går flyget till Zanzibar, där vi ska vara resten av tiden vid Langi-Langi beach.

Vi kommer att ta massor med bilder och blogga när det finns möjlighet.

Nu ska jag städa av lite och dammsuga, medan Martin fixar köket, lunch, hundpromenad osv. Junior passar på att träffa en kompis lite snabbt och Senior går mest runt och låter 🙂

Om vi inte kommer åt en dator, så önskar vi Er alla en god forsättning på julen (passa på att köpa julklapparna på rean till nästa år, så slipper ni lite av julstressen då…) och ett gott nytt år!

Ta hand om varandra och vägra köpa smällare och fyrverkerier till nyår!

Ha det gött!

/Marlene

5 veckor kvar och panka…

november 20, 2009 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Idag har vi betalat resten av resan, en av de största fakturor jag nånsin sett… Så för tillfället är vi panka, men glada. Vi har ju sparat till detta i nästan 5 år och faktiskt fått ihop pengarna, det sista med hjälp av Tradera. Det är inte så illa att vi får leva på blodpudding, men det blir inga större utsvävningar på ett tag. Dessutom ska vi ju börja spara till nästa resa! Det är lixom det vårt liv går ut på: att se världen!

Om preciiiiis 5 veckor; 25 dec kl 21.15, går flyget till Tanzania. Många timmar senare går vi av på Kilimanjaro Airport och hämtas upp av vår guide. Vi hinner vila ut ett halv dygn och sen börjar safarin. En vecka ute i bushen och en vecka på Zanzibar. Det kan knappast bli bättre 🙂

Nu börjar alltså sparandet till nästa tripp… men det lir inte lika långt eller lika dyrt. Då blir det Egypten, killarna vill ta dykcert. Nyår 2010/2011, nån som ska med?.