Två nya bokrecensioner – Så Dumt & Sankta Psyko

Två nya bokrecensioner – Så Dumt & Sankta Psyko

Kommer ni ihåg att jag funderade på varför vissa blir kriminella medan andra inte blir det? Efter att ha sträckläst Mia Törnbloms bok ”Så Dumt” har jag svaret; det vet man inte. Det kan gå snett för precis vem som helst! Å det är ju synd… det hade ju varit mycket enklare om man från början kunnat säga att den och den kommer att bli förbrytare pga det och det. Men så enkelt är det alltså inte.

Mia berättar rakt upp och ner om sitt liv som missbrukare och kriminell, sin väg in i det och sin väg ut ur det. Den dåliga självkänslan går som en röd tråd igenom allt och det är nog det enda jag kan säga skulle kunna vara ett kännetecken för nästan alla kriminella. Å det är ju just den där självkänslan som sedan gjort Mia till en framgångsrik föreläsare, författare och företagare. Jag tror (vet) att många har problem med självkänslan och pga detta inte kommer vidare i sitt liv. Jag vet själv hur det är att jobba med sej själv och stärka tron på att jag duger. Det är ett jäkla hästjobb, men värt varenda liten sekund av det hårda arbetet. Å det märks så väl i boken att när vi väl fattar att vi duger som vi är så går allt så mycket lättare. Har man ingen självkänsla har man lixom inget värde och är ingenting.

Mia beskriver sitt liv som narkoman på ett totalt osentimentalt sätt som fängslar mej och gör att jag inte kan lägga boken ifrån mej. Här är inget förskönande eller några krussiduller, här är allt precis som det var inkluderat alla som lämnats sårade kvar av hennes handlingar. En bok som jag faktiskt uppmanar ALLA att läsa – just för att den får en att förstå iaf en liten del av hur livet som narkoman och kriminell kan vara. Tack Mia för några timmars fängslande läsning, då jag i princip varit okontaktbar  🙂

Den får 5 solar av 5 möjliga!

En bok som däremot inte fängslade mej alls var ”Sankta Psyko” av Johan Theorin. Jag har gillat hans föregående böcker som utspelat sej på Öland, men den här gillade jag inte alls. Den var seg att komma in i och riktigt tråkigt stundtals. Jag som annars längtar efter att få fortsätta läsa hade svårt att komma igenom den och hoppades bara att den skulle vara slut snart. Berättelsen i sej är väl helt ok, men så många ord behöver man inte för att en bok ska bli bra och föra handlingen framåt.

Den får 2 solar av 5 möjliga. Sommarens sämsta hittills…

Vi har lyssnat på En man som heter Ove också, om den ska jag skriva en annan gång…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *