Min familj betyder ALLT! Vad skulle jag göra utan dem?

Jag brukar säga att om jag fått leva om mitt liv då hade jag varken gift mej eller skaffat barn. Eller jo… jag kanske hade gift mej, utan barnen hade vi nog inte skilt oss… Med det menar jag inte att jag ångrar att jag skaffade barn, inte alls. Jag menar att då hade jag ju inte vetat vad jag gått miste om och alltså inte saknat ungarna.

När barnen var små träffade jag läkarna oftare än min dåvarande make. Vi var ständigt på dagvården och tog det ena provet efter det andra. Jag hade bättre kontakt med sköterskorna än med mina egna föräldrar. De fem första åren i barnens liv var vi på sjukhuset på dagarna och vakande hemma på nätterna. Sen skilde vi oss… Jag kan inte säga att vi slet på varandra eller var osams, däremot utvecklades vi åt olika håll och gled isär. Många tyckte att vi skulle hålla ihop tills barnen blev större för då skulle vi nog hittat tillbaka till varanda. Vi tog därför hjälp av en familjeterapeut för att reda ut problemen – men där rådde man oss faktiskt att skiljas. Vi var färdiga med varandra. Jag tror att småbarnsåren och alla dessa sjukdomar tog kål på oss, vi orkade bara vara föräldrar inte älskade par i ett äktenskap.

Hade inte barnen funnits hade vi säkert fortsatt att resa, haft gott om pengar och ett ganska rörligt liv. Inget jag saknar eller längtar efter, men ett liv jag skulle kunna tänka mej om jag fick göra om det. Men nu finns barnen och självklart betyder de mer än pengar, resor och allt annat som går att värdera. Mina barn är det mest fantastiska som någonsin fötts förståss 🙂 De är vackra, intelligenta, roliga, kärleksfulla och alldeles, alldeles underbara. De kan också vara för jävliga, jobbiga, lata och beräknande…

Vad skulle jag vara utan dem? Vad skulle jag vara utan Martin och Baileys? Både Martin och Baileys kom in i mitt liv ganska nyligen. Baileys var vårt gemensamma projekt, efter en tid då killarna mått dåligt och jag kände mej ensam. Han blev familjens räddning kan man nog säga. En liten 8-veckors krabat som flyttade in här och som var helt beroende av oss och vår omsorg. Han svetsade oss samman och löste många knutar. Sen kom Martin och tog sej in i vår familj utan några som helst problem. Vår sammansvetsade familj. Man kan tro att vi skulle ha svårt att släppa in honom, men det gick mycket lättare än jag någonsin kunde tro. Han bara gleeed in, väldigt smidigt.

Jag skulle nog klara mej utan dem allihopa, men i vilket skick och till vilket pris. Vetskapen om att jag klarar mej själv finns där och känns trygg att ha. Jag vet att jag kan ta hand om hus, barn och hund helt själv. Men hur kul är det då? Familjen betyder som sagt allt, de finns där för att ta emot mej när jag mår dåligt. De finns där för att stötta mej när jag ger mej på mina galna projekt. De kommer med goda råd när jag kört fast. Jag kan släppa ansvaret då och då och faktiskt vara sjuk ibland!

Vi är en unik enhet som älskar och respekterar varandra oerhört mycket. Vi värdesätter det vi har och tar det inte för givet. Alla de resor barnen och jag har gjort, Martins bakgrund som flykting, gör att vi vet hur det kan se ut. Att alla inte har ett hem, pengar eller ens mat. Men har man bara en familj så brukar resten lösa sej… man hjälps åt. Man stöttar varandra. Man finns där…

Vad betyder familjen för dej?

.