Av förklarliga skäl har jag börjat äta p-piller igen efter nästan fyra års uppehåll. Jag har aldrig mått bra av p-piller och aldrig tyckt om att proppa i min kropp något onaturligt. Men så träffade jag Vännen och… ja… man vill ju lixom inte ha fler barn och heller inte leva i celibat…
 
Så det blev till att ta till p-piller och även ta bieffekterna. Jag går upp i vikt! Mycket! Och jag mår så jäkla dåligt. Framförallt mår jag dåligt av att gå upp i vikt, men jag känner mej inte ens som samma person. Jag är helt personlighetsförändrad! Ledsen, grinig och allmänt konstigt!
 
Jag har länge funderat på att sterilisera mej, men det är ett ganska stort ingrepp för kvinnor som innebär narkos mm. Mycket enklare för män. Så jag tog faktiskt upp frågan med Vännen, eller rättare sagt jag sa att jag ville ha det gjort för egen del men drog mej eftersom det fanns ganska många risker. Man kan ju inte be en man, som inte har några barn än, där förhållandet är helt färskt, att klippa… eller hur? 
 
Men det var ganska precis vad jag gjorde. Jag satte en broschyr i händerna på honom och sa i princip: Du eller jag? Han säger då att han aldrig velat ha barn och aldrig kommer vilja ha egna barn. Han tycker inte ens om små barn och är glad att mina är så stora som de är. Han säger sen att han bestämt sej för att ta steget så att jag kan återgå till ett normalt liv. Ja, asså… han gör det ju inte helt för min skull – utan för att han inte vill bli pappa.
 
Så efter två månaders förhållande fick han i torsdags ok på att sterilisera sej och nu väntar vi bara på en tid till operation. Det skulle ta 6-8 veckor och sen tar det ytterligare tre månader innan han är helt grön. Så nångång i sommar kan jag alltså sluta äta de där äckliga pillrena och återgå till mitt gamla jag igen. Då kanske jag slipper bryta ihop var och varannan dag och kan bli glad igen.
 
Varför blir kroppen och knoppen så konstiga av p-piller? Nån som vet?