Har Du någon gång funderat på att byta namn? Det har jag, eller vi… eller hur man nu ska säga…
 
Jag är född till ett ”-sson-namn”, men gifte mej in i ett släknamn. Efter skillsmässan behöll jag efternamnet eftersom jag vill heta samma som barnen. Nu har jag haft det namnet i 16 år och det är ju egentligen jag. Men jag har ändå länge velat byta namn och vet dessutom vad jag vill heta. Men jag vill ju inte byta själv, jag vill att barnen ska vara så gamla att de själva kan välja om de cokså ska byta. Därför väntar jag in Juniors 18-årsdag, då först kan vi ta ställning.
 
Namnet jag vill ha innehas just nu av ett äldre brödrapar i Småland. De verkar inte ha några barn, för jag hittar ingen annan som heter så. Om de lever när jag vill byta får jag väl ringa dem och höra om det går för sej… de borde ju ändå säga ja tycker jag om de vill att namnet ska överleva.
 
Nu vill även Vännen byta efternamn. Han har ett utländskt efternamn, men det är inte polsk och därför känner han ingen anknytning till det. Så det är inte helt omöjligt att vi kommer byta namn hela bunten så småningom. Men detta ligger alltså ungefär 4 år fram i tiden.
 
Skulle Du också vilja byta namn?
 
 
 

Gårdagen var en pärs! Men allt gick som det skulle och vi hann med alla avslutningar. Vännens stackars föräldrar släpade vi runt till alla ställen, så de sov nog gott på natten  🙂
 
Först var det Seniors avslutning. Han fick pris som årets hjälpreda och vann sin klass i fältskytte. Så nu har han en tröja med hans namn och ”mästare” på. Haha, tror ni han är stolt?
 
Sen skyndade vi vidare till Juniors avslutning. Det var luciatåg och fackelsim. Det är nog det vackraste luciatåg som går att se. Simmarna har varsin fackla och gör olika formationer i vattnet till klassisk musik. Otroligt häftigt! Detta hade ju Vännen och hans föräldrar aldrig sett, de var helt fascinerade. Junior fick pris som årets uppstickare och fick ta emot 300 kronor av klubben – kul!!!
 
Vid det här laget var det länge sen lunch, så det fick bli en pizzamiddag på vår favoritpizzeria: Robbans i Tumba. Har ni inte ätit där är det dax. Nä, jag får inte provision nu heller  🙂
 
Vi överlevde alltså helgen och är tacksamma för att den är över och att ungarna är lediga idag. Det var väldigt skönt att få sova ut och inte behöva stressa upp nu på morgonen. Det är frost ute, men solen skiner – riktigt fint faktiskt. Junior har redan dragit iväg till tjejen, jag har inte ens klätt på mej… det får bli ett bad!
 
 

Idag går allt i ett! De e mycke nu…
 
Vi stod utanför Skopunkten när de öppnade kl 11.00 och gick därifrån 25 minuter senare med 6 par skor och 996 kr fattigare. Inte illa va?
 
Hem, fixa lunch. Idag blir det risgrynsgröt och skinkmacka – gott. Men vi hade ingen aning om att det skulle koka 40 minuter, så schemat rasade lite… 12.30 börjar nämligen avslutningen på Seniors skytteklubb. Men vi får komma lite sent helt enkelt. Avslutningen slutar kl 16.00, då börjar Juniors avslutning på simklubben…
 
16.30 ungefär är det fackelsim och luciatåg. Varken Vännen eller hans föräldrar har sett fackelsim nångång, så idag blir det premiär. Efter detta är det simtävlingar, men Junior hostar så har hoppar över det idag. Istället åker vi till vår favoritpizzeria och äter pizza/sallad tillsammans med Juniors tjej och Vännens föräldrar.
 
Sen ska vi sjunka ner i tv-soffan och bara pusta ut!
 

Sssscchhhh…. säg inte nåt till nån… men idag har vi faktiskt kikat på ringar… inget kommer hända än på ett tag… men vi har iaf tittat.
Jag måste gå ner 3-4 kg till att börja med, eftersom jag inte får av mej de ringar som redan sitter på fingrarna. Så Vännens första projekt är att hjälpa mej ner i vikt, få av ringarna och sen braka på med ett frieri – SEN kan han få ringmärka mej  🙂
 
Men säg inget… det är en hemlis…
 

Så gick den här dagen oxå.
 
På förmiddagen var vi till centrum och tittade runt lite. Efter en god lunch havererade vi i soffan framför en massa skidtävlingar. Spännande! Svensk seger och allt! Sen blev det lite curling innan jag slumrade till en stund.
 
17.30 var vi hos Vännens mamma på middag, även mina föräldrar var med. Så vi alla trängde ihop oss i deras vardagsrum och åt gott. Kalkon blev det minsann, inte varje dag.
 
Så nu är vi nyss hemkomna, mätta och belåtna. Junior följde med mormor hem över natten, så vi kan mysa med Senior. Mysa och mysa… han har en vaxpropp som vi försöker fixa och Baileys hoppar efter den där pumpen som man ska spruta i örat med… det löser sej nog  🙂
 
 

Vi fick en välbehövlig sovmorgon och missade hela luciamorgon på tv. Några av oss vaknade vid 9.15, Junior vaknade nyss…
 
Junior kan se tillbaka på en kanonrolig vecka. Han har varit på prao på brandstationen. Han har fått prova en mängd olika saker inom yrket, tränat med brandkillarna och en massa annat. Han har haft långa dagar, börjat 7.30 och slutat 16.00. Så han var ganska trött – men nöjd. En superrekomendation har han också fått, så nu är iaf gymnasievalet glasklart; Samhällsvetenskaplig med räddningstjänst.
 
Senior har haft en halvtråkig vecka. Han gjorde klart det han skulle redan i tisdags och sen har han mest gått runt. Han har hjälp vaktmästarna och lite sånt. Vännen och jag har bara jobbat och jobbat. Nu har vi bara en vecka kvar + måndagen julveckan. Sen är vi lediga i 16 dagar!!! Skönt!
 
Nu ska vi börja dagen. Idag är huvudpunkten en födelsedag. Vännens mamma fyller år och vi ska dit allihopa.
 

 
Här står männen för julbaket. Vännen fixar lussebulllar och Baileys ligger nedanför och sover… det kan ju trilla ner nåt gott  🙂
 
Här doftar lussebullar med vaniljfyllning – jättegott!
 
 

Jag tycker det är urmysigt att sitta ensam på jobbet när alla gått därifrån. Det har jag alltid gjort oavsett arbetsplats.
 
För många år sedan jobbade jag på Svensk Filminsdustri, när det låg på Söder Mälarstrand. Det fanns alltid mys-pysbelysning i fönstren och på väggarna, så när folk gått hem för dagen släckte jag ner och jobbade i mörkret. Lokalerna där var väldigt fina och man såg Stadshuset mitt emot. Saknar det faktiskt.
 
När jag jobbade natt på Expressen var man nästan aldrig ensam, men vi var inte många på redaktionen på nätterna. Då låg växeln mitt i redaktionen, högt upp i skrapan. Man såg hela stockholm därifrån. Också jättemysigt.
 
Till och med när jag jobbade på Oscarsteatern var det mysigt att vara ensam. Även när man skulle bakom kulisserna och hämta utksrifter från den stora skrivaren i källaren. Alla pratade om teaterspöket, några hade träffat honom/henne. Jag såg mest dammråttor… men mysigt var det att gå runt bland dekor och kläder.
 
Nu sitter jag ensam på Kungsgatan, Vännen är och handlar julklapp till mej. Lika mysigt det… om man bara kunde sätta på värmen i huset…
 
  

Nu har faktiskt hela den här veckan varit helt ok… frågan är hur jag ska tolka det. Ska jag vara förståndig och njuta av lugnet eller bäva för stormen som kan följa efter…??? I dont know!!!
 
För det är ju så i mitt liv att det aldrig får vara helt bra en längre tid. Antingen blir det bråk, eller så blir hunden sjuk eller så går något dyrt sönder… så det är säkert pannan eller nåt som kommer haverera i helgen när det är extra dyrt. Pesimist? Jag? Näää, jag vet bara hur det brukar vara i mitt liv.
 
I bästa fall har min otur vänt – jag lovar att berätta om det är så  🙂
 
 

Igår snöade det, men idag är all snö borta och det är bara blaskigt. Grått, trist och smutsigt – är väl en enkel sammanfattning.
 
Idag är jag i Södertälje och jobbar hela dagen. Lunchdate som vanligt med Vännen. Vi brukar äta på en engelsk pub som heter Limerick och idag är det fiskgratäng där. De har urgod mat och trevlig personal. Näää, jag får inte provision  😉
 
Är lite trött, annars mår jag faktiskt ganska bra.
 

Jag älskar att köpa julklappar, men nånstans måste man ju sätta gränsen. Jag brukar försöka hitta EN rejäl, nyttig grej och sen några mindre och då tänker jag i första hand på ungarna. För vilka ska man egentligen ge till? Dem man tycker om förståss! Men då blir det ju så många…
 
Här firar vi jul tillsammans med mina föräldrar, Vännen och hans föräldrar, min faster och man, två kusiner och den enes sambo. Det blir alltså 13 personer plus en hund. Ska man köpa till dem alla? Jupp! Jag vill ge alla något även om det inte är så stort. Det behöver inte heller vara dyrt, bara det är uttänkt och en bra grej.
 
I år har det varit enkelt att få ihop allt, förutom till Vännen. Jag hade en perfekt plan för honom, men det gick inte att få tag i. Så det blev till att fundera ut en B-plan som också visade sej vara svår att fixa. C-planen var inte heller enkel, men lyckades så när iaf… inte 100 – men 90 iaf…
 
Problemet är att 6 av oss (plus Baileys) fyller år veckorna runt jul och då ska man ju hitta nåt bra till födelsedagen också. Ofta får man en kombinerad julklapp-födelsedagspresent och det vill jag gärna undvika. Nu har jag iaf hittat allt till jul, sånär som på en grej till Vännen som ska fixas idag. I mellandagarna börjar jag leta födelsedagspresenter…
 
Årets julklappsskörd går på ca 5000 för alla 13, det är väl inte så illa? Föräldrarna och Vännen är dyrast, men sånt kan skifta – ofta är barnen dyrast. Det får inte kosta för mycket, men det måste ändå vara en gåva med tanke och då kan det få kosta lite mer. Men jag tycker nog att vi håller oss på en ganska ok nivå för att vara så många.
 
Vilka köper Ni till och hur tänker Ni runt ämnet Julklappar?
Vad får det kosta?

Visste är det skönt när telefonen är tyst? Eller?
 
Jag är så van vid att mina pappa ringer 5-6 ggr per dag, att Senior ringer eller skickar sms 10-20 ggr per dag och att Junior skickar sms iaf ett par gånger per dag, att det inte längre är nåt konstigt. Åker Vännen iväg skickar även han sms ett gäng gånger, oftast bara för att säga att han älskar mej  🙂
 
Idag har telefonen inte ringt eller pipit en enda gång! Skönt? NEEEJJJ!!! Jag tror ju genast att det hänt något eller lugnet före stormen… Men jag vet ju att allt är bra och att det är så här det borde vara och försöker njuta av det. Det jag hoppas på är att Junior har fullt upp på brandstationen, att Senior redovisar för fullt i skolan och att allt går bra för honom och att min pappa är nöjd med vissheten om att jag mår bra och att han inte behöver kolla det. Vännen sitter och läser på nedervåningen, så han har helt enkelt ingen anlednig att höra av sej.
 
Så här kommer jag att ha det under våren, så det är väl lika bra att vänja sej och dra nytta av det? Tänk va mycket jag kan få gjort!
 
 

Är ni färdiga med allt julstök? Det är jag, iaf nästan. Bara ett par julklappar kvar som ska fixas och det kan jag nog göra på onsdag.
 
Idag blir det en pyssledag, innan jobbet tar vid kl 15.30. Vi ska handla, städa, tvätta och allt annat som man måste göra och alltid gör. Men idag måste jag försöka sova middag, jag är trött hela tiden och mår inte helt bra. Har en stor hög med tidningar som jag borde ta mej igenom också, men det får väl bli under julhelgen.
 
Även om det är måndag och det regnar, så ska jag försöka göra mej en bra dag – gör det ni oxå!
 
 

Det enda man kan säga om Junior är att han är väldigt envis och ihärdig. Det man kan säga om mej är att jag är en förlorande morsa… Jag gav helt enkelt upp fighten igår när han började tjata om att sova hos tjejen igen. Han som lovat att inte ta upp det igen förrän de varit i Finland.
 
Dagen som var så bra, slutade surt. Jag somnade först vid 2 inatt och sov illa, vaknade kl 8 och är sååå trött. Junior lyckades förstöra hela kvällen och jag orkade inte mer. Han har lovat så mycket nu att hälften kommer spricka, men vi får väl se vad som händer.
 
Visst ska ungar frigöra sej och testa livet. Men att som 13-åring (han blir 14 om 6 veckor) sova hos sin tjej, tycker iaf jag är för tidigt. Han är en mogen och skötsam kille i vanliga fall, men de senaste månaderna har han bara varit vidrig. Igår kände jag att han kan göra hur sjutton han vill, jag orkar inte med tjafset längre. Det kändes som han lika gärna kan stanna där för gott, eftersom han säger att hennes familj är mycket bättre och bryr sej om honom på ett helt annat sätt än vad vi gör.
 
Så nu sitter jag här med skamkänslor – jag är en dålig mamma. Jag kunde inte stå emot. Jag borde aldrig skaffat barn, jag klarar ju inte av det.
 
 

Det blev ingen tredje bra dag i rad… tyvärr…
 
Junior har börjat tjafsa igen, SUCK!