Sommar i Sverige -

Sommar i Sverige

juli 17, 2013 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Man brukar ju säga att sommaren i Sverige är helt fantastiskt, en hel dag…

Senaste åren har vi haft tur. Förra året var det många som var besvikna på vädret, men på Öland sken solen nästan alla våra fyra veckor. Så vi klagade absolut inte! Och hittills har den här sommaren var helt perfekt!

Jag funderade lite på det där med att åka på solsemester under sommarmånaderna och har svårt att förstå dem som betalar dyrt för att lämna Sverige när landet är som finast. Jag vet att argumentet är att man vill ha solgaranti osv… men ändå. Visst är Grekland och Spanien fint, men jag åker hellre dit i maj eller september och förlänger sommaren. Det är ju dessutom billigare då 🙂

Jag är beroende av sol. Det är då jag fungerar som bäst. Jag behöver sol för att leva. Att tanka sol under sommaren är ett måste för mej och gärna en skvätt på vintern också. För att kunna åka iväg på vintern, kan det inte bli någon resa på sommaren. Vi får välja. Vi har inte råd att ta en resa på vintern varje år, men det blir när det finns pengar. I år finns nog inte tiden för en vinterresa, så nu är solen extra viktig. De här få månaderna som kallas sommar, måste ge mej tillräckligt med sol för att klara hela vägen fram till nästa sommar. Med det i bakhuvudet kan jag förstå att man vill ta en resa som garanterar sol. Å man vet ju aldrig hur sommaren blir och kanske inte vågar chansa på en sistaminuten.

Idag har vi haft en helt perfekt sommardag här på Öland och tydligen i större delen av Sverige som det verkar. Jag åt frukost med sol och 18-20 grader, vi tog en promenad innan det blev för varmt och sen låg vi på uteplatsen och lyssnade på ljudbok halva dagen. Efter kvällsmaten när det var lite svalare tog vi en till promenad och väntade på att Junior skulle komma hem från jobbet och när han väl kom så åkte vi till havet och badade hunden. Det var en helt magisk solnedgång och nästan tomt på stranden. Snacka om att hundskrället njöt 🙂

Det känns som man just nu inte kan ha det mycket bättre än vi har det. Nu fattas bara äldste sonen så är allt perfekt. Snart…

Vi har det bra!

juli 16, 2013 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Nu börjar vi komma in i ”semestermode” på riktigt. Det tog några dagar pga trasslande hund och dålig sömn, men nu tror jag att vi nått läget när man är totalt avkopplad och bara njuter av ledigheten.

Att vara på Öland är för mej att lyssna på tystnaden, njuta av lugnet och ha ett öppet sinne för naturen, djuren, omgivningen, känslorna och allt annat som finns runt oss. Morgonpromenaden väcker oss på ett mycket behagligt sätt och startar våra dagar. Resten av dagen går åt till att vila, läsa, pyssla, prata, umgås, spela kort eller spel på telefonen eller bara ligga ute på altan och mysa med hunden. Efter kvällsmaten går vi en promenad till och i bästa fall följer Junior med.

Idag har jag till och med varit ute och sprungit. Det var första gången på 5-6 veckor och var inte det minsta skönt. Jag kände mej tung som en elefant, men jag gjorde det! Så nu är jag både stolt och trött 🙂

De här veckorna på Öland har ju både ett syfte och ett mål, eller flera kanske man kan säga… Syftet är ganska självklart att vi ska vila upp oss så att vi orkar jobba hela hösten och våren. Målet är att gå ner i vikt och må ännu bättre. I mitt fall handlar det ju inte om särskilt mycket, bara något kilo så att jag är under 59 och stannar där. För det stora målet är ju att må bra och vara så hälsosam det går, att leva ett friskt och bra liv så länge man kan. Att finnas där för barnen så länge det är möjligt…

Att stänga av allt annat och bara njuta av det som finns runt en tror jag är den rätta vägen. Här finns inget som stör, vi hör knappt ens ljudet av trafiken där vi bor. Det som kan höras ibland är nån galen tupp som talar om att han finns och det kan man ju stå ut med. En och annan häst som gnäggar, något barn som skrattar eller skriker. Naturliga ljud. Inga pendeltåg, tjuvåkande ungar på trimmande moppar, folk som skriker eller andra störmoment. Bara vinden i träden och en och annan cyklist.

Det är därför det här är mitt paradis. Här planeras dagarna efter väder, vind och humör. Man kan klä sej hur man vill när man går till affären, alla känner en och bryr sej inte. Här finns inte mycket till prestige, måsten eller mode. Här bara är man. Och DET, det gillar jag 🙂

Dåligt av Subway!

juli 15, 2013 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Jag är inte riktigt sams med Subway just nu… Anledningen är att vi hade planerat att köpa mackor på Subway för att ha med på flyget till London. Vi hade kollat öppettiderna för att köpa mackorna det sista vi gjorde innan avresa, för att få så fräscha mackor som möjligt.

Enligt internet skulle Subway i Tumba ha öppet till 21 på fredagar, så vi körde dit strax efter 20. Det var stängt! Klockan 20 stängde de och så var det med den saken. Asch då… vi dubbelkollade på internet och där stod det fortfarande kl 21. Så förbannad jag blev!

När vi kom hem mailade jag till Subway genom adressen på hemsidan och väntade spänt på svar. Detta kom efter några dagar:

”Som franchisetagare till Subway har jag inte kontroll över vad som står på Subways hemsida.

Här i Tumba har vi haft öppet 9-20 på vardagar samt lör-sön 10-19

Sedan januari 2012. Jag har inte varit medveten om att vi har skyltat med andra öppettider på Subways hemsida.

Jag kommer omedelbart att be dom ändra på hemsidan.

Med vänlig hälsning

Ulf Johansson

Franchisetagare

Subway Tumba”

Han är alltså ansvarig för verksamheten och har ingen koll på vilka tider som visas på nätet. Han skyller ifrån sej och verkar inte alls tycka att det är något han borde ha koll på. Inte minsta ursäkt eller tack för att vi uppmärksammat honom på felet. Jag tycker svaret stinker och är skitdåligt!

Som ansvarig har man ansvar för att ALL information är korrekt. Blir en kund drabbad så ber man om ursäkt och ger eventuell kompensation. Jag kan väl lugnt säga att jag inte kommer att besöka deras restaurang något mer med ett sånt bemötande.

Jag kanske är överkänslig, men jag tycker verkligen inte att det är så här man gör. Hade han bara skrivit ”Jag är ledsen att du fått fel information men tack för att du uppmärksammade mej på detta, så att jag kan åtgärda det omedelbart” så hade det varit helt ok. Vad tycker ni?

Nu är det semester på riktigt!

juli 14, 2013 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

De senaste dagarna har mest gå åt till att städa, fixa och packa inför våra tre veckor på Öland. Igår skulle vi gjort mycket mer än vi hade tänkt, men allt strulade – så vi gjorde bara hälften. Men vi fick iaf allt gjort som vi var tvungna att göra, det var det där lilla extra som fick ransoneras bort.

Så imorse var klockan ställd på 4 och 5 var vi på väg. Det är ju Ölands nationaldag idag, Kronprinsessan fyller år och då är allt kaos. Så vi ville vara förbi Borgholm innan lunch för att slippa alla köer. Allt gick bra och vi passerade Borgholm och Solliden 10.15 och kom till vårt hus strax innan 11. Vi missade Junior med en hårsmån, han gick till jobbet 2 minuter innan vi kom 🙁

Vi parkerade bilen och blev sen överfallna av en överlycklig hundkille. Vår bebis! Älsklingen som haft semester här på Öland en hel vecka redan, tillsammans med mormor, morfar och Junior. Han var så glad att han knappt lämnat vår sida på hela dagen.

Efter lite lunch, kröp vi ner i varsin säng och sov i flera timmar. Det är jobbigt att gå upp tidigt och sen köra 50 mil… Baileys la sej mellan oss och bara njöt av att vara nära. Jag vaknade först och satt på uteplatsen en stund och pratade med mamma, pappa och min kusin som kom förbi. Efter en stund tog jag och min pappa en cykeltur till affären och hälsade på Junior. Jag fick en lång kram av min fina unge, mitt i affären – han skäms tydligen inte över sin mamma 🙂

Nu blir det mat och sen tar vi nog en kvällspromenad med Baileys. Nu börjar semestern på riktigt!

Alla borde ha en Martin :-)

juli 12, 2013 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Som ni redan vet så är Martin min pusselbit. Vi är totalt olika, men kompletterar varandra ändå. Han har tålamod, det har inte jag. Han är lugn, det är inte jag. Han är lång, det är inte jag. Han är intresserad av tekniska grejer, det är inte jag. Jag fixar gärna hemma och i trädgården, det gör inte han. Jag är supersocial, det är inte han. MEN vi gillar att resa, läsa, sola och en massa annat och detta gör vi således nästan alltid tillsammans.

Men det som gör Martin extra bra är att han SER mej. Han är bra för min självkänsla helt enkelt. Han säger att jag är fin, fast jag inte tror honom eller frågar om han har synfel. Han ger mej komplimanger, och även om jag inte alls ser det han ser, så är jag tacksam för att han säger det. De här personerna som ger en komplimanger ska man vara rädd om. Martin ”måste” ju, om man älskar någon så gör man så. Men min nyfunna vän Stoffisen måste inte, han gör det ändå.

Stoffisen ger komplimanger trots att man ser ut som sju svåra och det härliga är att man tror på honom. När han såg mej i min nya rosa onepiece var jag allt annat är fin och ändå kallar han mej för vacker. Jag bli glad, tackar såklart och suger i mej som en uttorkad gräsmatta. Jag ser inte det han ser, men han får mej att tro på det han säger. Precis som Martin.

De här två herrarna har en viktig uppgift i mitt liv, utan att vara medvetna om det. De fyller på min bägare med självkänsla och får mej att utvecklas. Från att vara den där lilla larven, så får de mej att känna mej som en fjäril. Jag som varit i puppstadiet hur länge som helst 🙂

Det är viktigt med komplimanger, men de måste komma från hjärtat och vara ärligt menade. Annars kan de va! Att få en komplimang från en okänd person är nog det bästa av allt. Han eller hon har ju absolut ingen skyldighet att göra mej glad, utan säger bara vad han eller hon verkligen ser och känner. Jag försöker att sprida ärliga komplimanger runt mej och blir lite sorgsen när jag ser hur de mottas. Många vet inte hur man tackar för en komplimang eftersom de inte är vana att få någon och det är ju oerhört sorgligt. Det är ju egentligen så enkelt att bara säga ”tack” och le. För man blir ju så otroligt glad, ändå gör många inte det. I värsta fall tittar de bara misstänksamt på en och går vidare.

Alla borde ha varsin Martin eller Stoffe, det är en rejäl boost för självkänslan. Har du gett någon en komplimang idag? Vad sa du? Hur togs den emot? Jag har nog inte gjort det… fy på mej! Men jag har tackat Senior för hjälpen idag och sagt att hans hjälp var värdefull. Alltid nåt… Men dagen är inte slut än, får kanske knalla runt lite i bloggvärlden och skriva trevliga kommentarer 🙂

Det är helt magiskt!

juli 11, 2013 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Det är väldigt mycket Gambia just nu… Ni kommer ihåg brevet jag skickade till Dodou förra veckan
och hans samtal? När vi gick till hotellet i London skickade han ett sms och sedan dess har vi skickat sms till varandra och lärt känna varandra igen. Jätteskoj!

Idag fick vi bilder från Smile och jag kan lugnt säga att jag blev alldeles varm av glädje. Jag blev alldeles lycklig och Martin som stod bakom mej konstaterade att han hade gåshud över hela kroppen. Smile hade nämligen bilder på hela sin familj där alla höll upp sin askar med maskmedicin! Han hade också tagit en bild när de tog sin första dos, den andra blir om två veckor. Och på den tredje bilden sitter familjen bakom en stor hög med myggnät som vi sa att han skulle köpa för resten av pengarna. Han berättade för en tid sedan hur orolig han är för att någon i familjen ska få malaria och då bestämde vi att han skulle få lite extra pengar att köpa myggnät för. Så det har han gjort 🙂

Att se de här bilderna var magiskt! Att känna lyckan bubbla i i hela kroppen, ögonen tåras och känna tillfredsställelsen att ha hjälpt inte bara en människa utan en hel familj, är oslagbar! Att några människor tillsammans kan ge så lite men hjälpa så mycket är mäktigt. Så enkelt för oss, så betydelsefullt för dem. Och för mej! Att få hjälpa dem betyder otroligt mycket för mej. Det är faktiskt en ära att få vara en del av deras liv och se hur de utnyttjar vår hjälp så mycket de bara kan. Vi är med och förändrar deras liv till det bättre och blir lyckliga av att göra det.

Att se bilderna är magiskt och ren lycka. Titta på Smiles fina familj, fundera på vad du kan göra för att hjälpa någon. Vi kommer att hjälpa dem så länge vi kan och de behöver oss. Den dag vi kommer tillbaka till Gambia kommer vi att återförenas med Smile med glädje och även få träffa hans familj. Den dagen kommer vi aldrig att glömma och vi längtar tills vi får komma dit.

Inatt somnar jag med ett smile 🙂

Sista dagen i Ölriket

juli 9, 2013 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Vi är verkligen så värdelösa på det där med alkohol… vi har varit i Ölmeckat London sedan i lördags och inte smakat en droppe alkohol. ”Normala” turister hinner väl knappt av flyget förrän de tar sin första pint.

Idag hade vi sista heldagen och skulle se de sista turistgrejerna innan vi åker hem. Hittills har vi använt benen vart vi än gått, idag tog vi faktiskt bussen till Big Ben eftersom vi skulle åka ett varv med London Eye. Vi var där så pass tidigt att det nästan inte var någon kö alls och eftersom det var ganska tidigt på förmiddagen så låg solen perfekt för att få bra bilder. Så vi åkte vårt varv och tog massor med bilder och efter det såg vi en kort 3D-film.

Sen gick vi utefter Themsen hela vägen till Tower Bridge som vi gick över för att komma till Tower of London, gamla slottet. Vi hade en superhärlig promenad som tog cirka 90 min, solen sken och vi hade supermysigt. Vi köpte med oss mackor och hittade ett ställe vid vattnet att äta på längs vägen.

Väl framme vid Towern betalade vi entré och gick med på en guidad tur runt slottet. Guiden hette Steve och var fd militär och superbra. Han berättade engagerat och alla lyssnade roat, till och med Senior som brukar tycka sånt här är lite tråkigt. Efter turen gick vi runt på egen hand och då var förstås den stora diamanten, det vi först av allt ville se. Vi fick stå i en LÅNG kö och fick på så sätt även se vaktavlösningen som vi annars förmodligen hade missat. Sen kollade vi in alla drottningens smycken och allt annat som finns att se.

Efter tre timmar på Towern orkade vi faktiskt inte gå hem, det var kanske 26-28 grader varmt och klarblå himmel. Så vi tog tunnelbanan och passade på att äta mat på en pub innan vi gick till hotellet. Å här kommer alkoholen in. Här tog Martin och Junior varsin öl, den första och sista på den här resan. Vi har inte haft någon särskild budget, men vi lever ofta sparsamt även på semestern. För oss funkar det inte att äta en lunch eller middag för 15-20 Pund per person. Idag åt vi köpta mackor till lunch för 14 Pund och kunde kosta på oss en lite dyrare middag, som blev 52 Pund. Igår kostade lunchen nästan 40 pund och middagen ungefär lika mycket. Så vi ligger på runt 600-800 kronor per dag för oss fyra tillsammans. Vi gör hellre en resa till snart, än äter dyr mat 🙂

Imorrn är det alltså dax att åka hem. Då tar vi våra väskor och drar dem genom Hyde Park igen, handlar det vi missat på Primark innan vi äter lunch och rullar vidare till Victoria station och tar tåget till Gatwick. Vi har haft en riktigt härlig minisemester och kommer nog tillbaka ganska snart. Martin har fallit pladask för London och har mer han vill se här. Vi får väl se när det kan bli… detta var nog den sista resan på ett bra tag med båda killarna. Nu kommer de att leva sina egna liv och resa på sin egna äventyr. Så jag har njutit lite extra mycket den här gången, med hela familjen samlad.

Vi lämnar London otroligt nöjda. Och… vi kommer tillbaka 🙂

Hånglade med Freddie Mercury…

juli 8, 2013 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Som Queen sjöng så har vi en good time här i London, Dont stop us now… Vi göra alla turistiga saker som man ska och så gör vi lite oturistiga saker också. Vädret är helt fantastiskt, sisådär 25-28 grader och inte ett moln eller en droppe regn. I LONDON!!! Förstår ni vilken tur vi har??? Några planer har vi inte heller, utan tar dagarna lite som de kommer. Det mesta beror just nu på hur fötterna mår…

För vi går, överallt! Första dagen blev det nästan 2,5 mil och igår blev det nästan 2 mil… så fötterna ber om nåd och fick faktiskt nästan ledig idag. Igår började vi dagen genom att gå till Madame Tassaud. Vi hittade ingen kopia på oss själva där, men jag tog ett litet snack med Nelson Mandela, fick en lång blick av Tom Cruise och hånglade upp Freddie Mercury tills han blev nöjd. Martin klappade Robbin Williams på huvudet och mätte muskler med Mr Schwarznegger och killarna diggade musik med Bob Marley osså passade Junior på att tafsa lite på Jennifer Lopez eftersom hon bad om det.

När vi hade gjort alla vaxdockor nöjda gick vi förbi Sherlock Holmes hus och åt lunch mittemot. Mätta och belåtna gick vi till Harrods, innan fötterna bad om nåd och vi kraschade i en park. Där låg vi på rygg i kanske 45 minuter innan vi gick och hälsade på Drottningen. Men hon var nog inte hemma för det va ingen som släppte in oss, så vi kollade runt i parken utanför istället. Ett helt ok ställe faktiskt.

På vägen tillbaka till hotellet gick vi förbi Hemleys och kollade på leksaker och passade på att låna toaletten. trots att killarna är stora, tyckte de att det var lite kul att gå där. Martin hittade direkt en flodhäst, men han köpte ingen. På Hemleys kan man designa sin egen nalle, fylla den precis som man vill ha den och klä den i de kläder man önskar. För det facila priset av sisådär 300-400 kr. Men vi avstod alltså.

Sen var det dax att börja jakten på kvällsmat. Helt plötsligt stod vi i ett kvarter med bara östasiatisk mat och menyer på arabiska… å det ville vi inte ha. Nån liten pizzeria måste det väl finnas? Inte! Vi gick och gick och precis innan vi var framme vid hotellet så såg vi en liten pub som vi gick in i. På övervåningen var det en brittisk pub och på undervåningen en thai-restaurang. Så vi gick in där och fick supergod thaimat, som dessutom var billigt.Nöjda och belåtna gick vi till hotellet och stupade i säng.

Eftersom våra fötter snart säger upp kontakten med oss så gav vi dem lite ledigt idag. De fick sovmorgon och sen gick vi bara till Primark för att shoppa loss. Killarna gick till sin avdelning medan jag gick på min. Primark är som Ullared ungefär, med lika mycket grejer och lika låga priser. Jag har ju köpstopp, men hittade en jättemysig one-piece och en väska som jag tyckte jag var värd. Killarna hittade desto mer… det blev både jackor och skor 🙂

Vi åt lunch på pizza Hut och gick sen en kort bit in i Hyde Park, drog av oss skorna och la oss på rygg i solen. Junior och Martin fick nog efter en liten stund och gick iväg för att köpa lite grejer som de suktat efter. Jag och Senior låg kvar i solen och kollade på folk. Ett par timmar och ett par tupplurar senare kom de tillbaka, för att hämta oss trodde vi… men det var bara för att tala om att de skulle åt ett annat håll och kolla på lite andra grejer, så jag och Senior gick till hotellet medan de andra två gick åt sitt håll. Så kan man faktiskt göra också, fast man är på semester tillsammans.

Nu är iaf alla återförenade på hotellet och kollar in alla våra fynd. Tydligen har de sett en pizzeria på vägen hem, så ikväll kanske vi får det till middag. Vi får väl se…

Vi är i London!

juli 6, 2013 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Martins dröm och födelsedagspresent är nu uppfylld och inkasseras för fullt!

Imorse ringde väckarklockan vid 4, killarna väcktes och kl 4.58 gick bilen till Arlanda. Det var milslånga köer till incheckningen, men av någon anledning kom en vakt och plockade ut oss ur kön och tog oss en annan väg till incheckningen. Tack tack.

Vi startade faktiskt INNAN utsatt tid och kom på så sätt för tidigt till London. Så vår gate var inte färdig, utan vi fick vänta en stund tills de gjort ordning en annan åt vårt plan att parkera vid. I ankomsthallen och passkontrollen gick det supertrögt! Det var massor med folk, så inte förrän en dryg timme senare var vi ute och kunde ta snabbtåget till Victoria Station.

Vädret var kanon, så vi beslutade oss för att gå hela vägen till vårt hotell i Bayswater trots att kvinnan där vi köpte kartan sa att det var alldeles för långt att gå. Vaddå? Vi hade tid på oss och inte särskilt mycket att bära. Det tog kanske en knapp timme och då gick vi långsamt genom hela Hyde Park, stannade lite här och där och kollade in stan. En mysig promenad helt enkelt. Framme på hotellet pysslade vi lite medan Senior somnade omedelbums på sin säng. Vi lät honom sova kanske 45 minuter innan vi skakade liv i honom och traskade iväg.

Siktet var egentligen inte inställt på något särskilt, men så här 10 timmar senare kan vi konstatera att vi nästan har sett hela London redan första dagen. Vi tänkte ta tunnelbanan men började gå och så fortsatte vi med det när Senior sa att han ville se Picadilly Circus. Så vi gick dit och sen fortsatte vi till Trafalgar Square och gick ner mot Themsen och såg Big Ben och sedan London Eye. Vi bestämde oss för att ta en båttur på Themsen och fick på så sätt även se Tower Bridge och Towern. En otroligt härlig båttur med perfekt värme och bra guide.

Efter båtturen gick vi för att ta något att äta och hamnade på en Indisk Restaurang. Eftersom resan är Martins födelsedagspresent fick han välja maten idag. Sen blev det bara så att vi gick hem till hotellet också… så sammanlagt blev det 2 MIL!!! Men vädret var så fint och man ser ju så himla mycket när man går, så det blev bara så. Å imorrn ska det bli ännu varmare…

Idag såg vi alltså massor! Imorrn är planen att ta det lite lugnare. Vi har satt klockan på 7 och bestämt med killarna att vi ska äta frukost kl 8. Sen ska vi gå till Madame Tassauds och vara där när de öppnar. Vi har redan köpt inträdesbiljetter, så vi behöver bara gå till VIP-dörren för att komma in. Sen ska vi köpa nya skor till Junior som går runt i ett par trasiga gympadojjor och göra ett besök på Harrods. Det är planen för imorrn, inte alls som idag alltså 🙂

Det ska bli 30 grader varmt så vi kanske lägger oss i varsin solstol i Hyde Park, vi får se. Vi har det superbra, så det får blir lite hur som helst. Inget är hugget i sten, det blir som det blir.

Hemma hos oss!

juli 6, 2013 Marlene Kommentarer 1 kommentar

Igår lovade jag er en liten visning av vårt hem. Vi bor inte så stort och oftast har det varit så rörigt att jag faktiskt skämts för att visa upp mitt hem för folk, men nu är det till slut ordning nästan överallt. Samtidigt! Det har kanske hänt en gång på de 21 år jag bott här. Det har alltid varit något rum som agerat förråd… oftast sovrummet.

Mitt hus är 98 kvm stort och har 3 rum, vardagsrum, kök, badrum, toa och tvättstuga. Man kommer in på nedervåningen till en hyfsat stor hall som går i ljust lila och vitt. Här är en av de rörigare platserna, med saker som aldrig hittar sina rätta plaster utan hamnar ovanpå skåpet. Direkt in till höger finns den lilla toaletten (också lila) och sen Seniors ganska minimala sovrum (grått).

Brevid sonens rum är köket (svart och vitt) som man måste passera för att komma in i tvättstugan och mittemot köket är vardagsrummet som domineras av löpbandet. Det är i vardagsrummet (ljust ljust lila nästan vitt) som vi spenderar mest tid. Där både äter, motionerar och sover vi, höll jag på att säga… jag sover iaf oftast middag där 🙂

På övervåningen har vi vårt stora badrum (svart och vitt) rakt fram. Till vänster är vårt sovrum (vitt) och till höger är numera vårt arbetsrum/gästrum (svart och vitt). Där står en hel del av Juniors grejer hoppackade inför hans flytt i augusti. Det är in hit jag flyr när Martin snarkar för mycket på nätterna, i övrigt är det numera Baileys egen sängkammare. Men det har han inte förstått :-p

Baileys har en säng i vardagsrummet och en i vårt sovrum, men han sover oftast i soffan eller i vår säng. Han lägger sej där vi är helt enkelt eller där det är lugn och ro för stunden.

Ja, så har vi det hemma hos oss. Som ni ser är det mycket svart, vitt och lila. Möblerna i vardagsrummet ska bytas ut. Soffan kommer Senior att ta med den dag han flyttar och då ska vi ha en större soffan, en sån där som man bygger ihop själv. Annars får vi inte plats när det kommer ungar och flickvänner på besök. Den dagen åker dessutom löpbandet in i hans gamla rum.

Jag älskar mitt lilla hus, särskilt nu när det börjar bli ordning överallt. Sakerna minskar och ordningen ökar kan man väl säga. Det är absolut inget stilrent hem där något särskilt intresse för inredning råder, tvärtom! Det ska vara lättstädat och trivsamt, det är mer min melodi. Det där med inredning, stil och flashiga hem som passar i magazin, det överlåter jag till andra. Jag trivs som det är just nu och är glad över att jag börjar få ordning.

Nu har jag öppnat mitt hem för er, håll till godo 🙂

Semester!!!

juli 5, 2013 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Så har även min semester börjat!
Dessutom har vi fixat sovrummet helt klart efter att min pappa satt upp väggluckan till vinden. Så idag satte vi upp den sista tapetvåden och de passbitar som skulle sitta runt luckan. Nog är det väl konstigt att alltid den första och sista tapetvåden ska jävlas? Å jag med mitt otroliga tålamod… (snarare icke existerande…) Men nu är det iaf klart och alla verktyg kan stuvas undan. Så skönt!

Vi har jobbat undan och avslutat terminen. Det enda som är kvar är att skicka veckobrevet och banka pengar, det fixar Martin just nu. Jag ska fortsätta att röja undan, städa och packa medan Senior jobbar och Junior är på väg hem från Öland. På MC… men flickvännen bakpå… så jag försöker att inte tänka så mycket på det. Blir bara glad över de uppdateringar som kommer på sms vid varje stopp.

Det känns väldigt bra att gå på semester nu. Vågen står på 59,6, övervåningen är färdig, tvättstugan och alla tvättkorgar är tomma och snart är resten av huset också röjt. Jag kommer alltså både att åka iväg på semester och komma hem till ett hus i ett helt ok skick. Det var lääääänge sen, typ aldrig. Jag hoppas också komma hem till en ännu lägre vikt, i bästa fall under 58. Så bra som jag mår så är det faktiskt möjligt 🙂

Nog har vi lite dåligt samvete för våra medlemmar och att vi stänger så pass länge, hela fyra veckor… men när vi räknade ut terminens resultat och såg att de gått ner 1957 kg på årets första 6 månader så kändes det lite bättre. Vi vet att våra medlemmar kan programmet och vet vad de sysslar med. Om de bara gör som de lärt sej, så kommer vågen fortsätta peka neråt. 16 personer har nåt mål och ett 20-tal till är snart där. Så nog sjutton kan vi åka iväg med gott samvete, egentligen…

Nu har vi alltså fyra lediga veckor framför oss. Imorrn kl 7.30 sitter vi på flyget till London. Husvakten har vårt hus under kontroll, så tro inget annat… dessutom finns det inget att sno mer än möjligtvis en platt-tv och en massa Viktväktar-material. Ska ta er på en rundvandring i mitt lilla hus imorrn tror jag, ja det ska jag minsann göra. Så välkommen tillbaka imorrn 🙂

Jag är ingen ängel alls…

juli 4, 2013 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

De senaste dagarna har jag fått en mängd lovord för den hjälp jag och min familj ger till Smile i Gambia. Jag har fått höra att jag är en ängel, har ett stort hjärta och en massa annat. Självklart är det roligt att höra att folk uppskattar det man gör, men jag ser det inte som att jag är bättre än någon annan eller har större hjärta än någon annan. Jag har fått möjligheten att hjälpa några människor fram i livet och tagit chansen att göra något som känns bra för mej.

När jag tänker efter så har jag alltid varit sån. Kanske lagt mej i andras liv lite för mycket ibland? Det första jag kommer ihåg är när jag gick i mellanstadiet och gick emellan mobbare och den som blev mobbad. Jösses va stryk jag fick! Men jag kunde inte bara se på hur en grupp människor gick på en ensam person och medvetet bröt ner denna. Det här innebar ju att ingen ville leka med mej, eftersom jag inte gav vika när någon var utsatt… det innebar ju en viss risk att finnas i mitt sällskap lixom…

När jag gick i högstadiet hade vi en riktigt strulputte i min klass (som man kunnat läsa i tidningarna om efter vår skoltid) och en kille som hade det kämpigt både hemma och med sin skolgång. De här två tog jag mej frivilligt an och gjorde alla grupparbeten med. Å på något underligt sätt så gjorde de faktiskt sin del av arbetet utan något större problem. Vi fick grejerna gjorda och i just de här ämnena blev de godkända. Killen som hade det kämpigt är idag en god vän som sagt att han inte vet hur han skulle klarat skolan utan mej. Jag var kanske 12-13 år och kunde på nåt sätt hjälpa de här killarna bara genom att faktiskt ge dem chansen. Det var något jag bara gjorde utan att tänka på varför eller konsekvenser. Det bara blev så och det kan jag känna mej både stolt och glad över idag. Då var det bara självklart.

Så där har det fortsatt. Jag har stått upp för de svaga och fått massor med skit. Jag har öppnat mitt hem för trasiga människor i alla åldrar och det har känns lika bra i hjärtat varenda gång. Ibland har jag frågat mej varför? Varför hjälpa en människa man inte känner? Handlar det om att få bekräftelse eller göra avtryck i en annan människas liv? Kanske… men mest handlar det om den där goa känslan i magen som man får när man ser att man hjälpt någon att växa och ta sej framåt. Att hjälpa någon att nå sin dröm är fantastiskt. Att se någon lyckas och veta att man har en liten liten del i framgången är jättehäftigt. Oftast krävs det så otroligt lite, kanske bara en puff i rätt riktning.

Så det handlar nog inte så mycket om att man har ett större hjärta än någon annan eller är en ängel. Det handlar nog bara om att man ser vart hjälpen behövs och vågar lägga sej i och hjälpa till. Att köpa ett lexikon till Dodou gjorde jag ju för att han önskade sej ett och jag hade möjligheten att köpa det åt honom. Att hjälpa Smile är inte så svårt när man har 400 medlemmar som kan hjälpa oss att hjälpa. Att ha ett gäng ungdomar runt köksbordet som behöver hjälp med skolarbetet är ju inte särskilt jobbigt, bara en ära. Det är inte särskilt svårt eller jobbigt att dela ut gosedjur till barnen i Gambia, det är en lycka att höras deras skratt.

Det är kanske det som är nyckeln? Jag ser inte problemet, bara möjligheterna! Att få hjälpa en annan människa är en förmån och ett sätt att lämna avtryck i en annan människas liv. Inte jobbigt eller svårt alls, men man måste våga fråga och lägga sej i. Och det vågar inte alla… så lite modig kanske jag ändå är 🙂

Så glad så glad så glad!

juli 3, 2013 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Dodou 1990

Som ni kanske kommer ihåg så hade jag ett par särskilda syften med att besöka Gambia i vintras. Ett av dem var att hitta mina två kompisar Abdu och Dodou. Efter mycket sökande och med halva Gambia involverat fick vi till slut veta att Abdu bor i London och Dodou bor i Göteborg.

När jag kom hem hittade jag faktiskt bägge på Facebook nu när jag hade rätt stavning på efternamnet. Men de är dåliga på att använda FB, så kontakten har uteblivit. Nu åker vi till London på lördag, så vi får se om jag kan få kontakt med Abdu då. Dodou däremot hittade jag en adress till, men inget telefonnummer. Så i måndags skickade jag ett brev till honom med en kort text och en bild på honom.

Jag tänkte inte så mycket på det där brevet, utan åkte och jobbade som vanligt. På vägen hem ringer min mobil med ett nummer som jag inte känner igen. Jag svarar och en mansröst säger ”Hej, det är Dodou” på göteborska! Sen kommer han inte längre förrän jag skriker rätt in i luren och tokskrattar. Bara att höra hans röst och dessutom på svenska var ju helt galet! Han är inte helt säker på vem han pratar med, men när jag säger att han fick en magväska av mej så kopplar han direkt. Han var så stolt över den där väskan. Jag gav honom även ett svensk-engelskt lexikon som hjälpte honom att lära sej svenska som han också var stolt över och använde flitigt. Han kom även ihåg min föräldrar och en massa annat och var väldigt glad över bilden jag skickade.

Jag 1990

Jag blev jätteglad och han var minst lika glad. Att höra en Gambisk vän efter 23 år, gång på gång säga ”fy fan va skoj” på klingande göteborska är helt otroligt. Vi pratade mitt språk! Han och Abdu som försökte lära mej Wollof och vi som alltid pratade engelska med varandra. Känslan jag fick i magen var så otroligt härlig och det bara bubblade i hela mej. Jag skrattade och pratade om vartannat och Dodou gjorde likadant.

Nu har vi lovat att hålla kontakten och försöka träffas. Trots att vi pratade en lång stund kom vi aldrig så långt som till jobb och såna detaljer. Men jag vet att han har två barn, att han varit tillbaka till Gambia flera gånger och att han inte gillar Stockholm 🙂

Nu hoppas jag bara på lite tur när vi är i London, så kanske pusslet kan bli komplett.

Livet börjar vid 40!

juli 2, 2013 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Nu närmar sej ledigheten med stormsteg! Bara tre dagar kvar att jobba, sen är det hela fyra veckors semester som ligger framför oss. Det ska bli väldigt skönt att slippa fundera på vilken dag det är, vart man jobbar för dagen, lektioner, medlemmar, packa in i bilen, beställa, packa upp varor osv. Vårt jobb är kul, men det kräver en hel del planering och innebär mycket bärande och kånkande.

De senaste dagarna har röjningen varit total här hemma. Igår tog jag tag i lådorna i garderoben och saker som blivit sparade på vinden. Jag rensade ur en hög med kläder som var säkert dryga metern hög… tillsammans med allt annat jag rensat ur innan så blev resultatet två flyttkartonger till Second Hand, två till någon framtida loppis och en till Gambia. Hur kan innehållet i FEM stora kartonger bara ligga där och ta plats? Varför?

När jag såg alla kläder så blev jag än en gång stärkt i mitt beslut att utmana mej själv med köpstopp. Jag har så det räcker! Det finns bikinisar i en mängd olika färger, shorts i alla färger och längder, en uppsjö klänningar och kavajer… det räcker för att ekipera mej i flera år framöver. Jag behöver ingenting! Nu ska det jag har användas tills de antingen är urtvättade eller trasiga. Det är helt sjukt va med grejer man har som man inte använder. Nästan skamligt faktiskt om man tänker på hur andra har det…

Så strax kör jag iväg med kartongerna till Second Hand, sen blir det sushi till lunch och efter det åker vi och jobbar. Harmonin i kroppen är nästan total, ingen stress alls… det enda som stör mej är att jag inte orkar ta tag i de där sista kilona just nu. Men det är egentligen inget problem, det kommer på semestern. När vi väl är framme på Öland så är allt perfekt, maten är bra och skogspromenaderna är tillbaka.

Jag kan inte låta bli att återkomma till det här med att ha vuxna barn och att få sitt liv tillbaka. Eller egentligen är det ju inte tillbaka… det handlar ju om att man blivit en helt annan person och nu får återupptäcka det nya livet och vem man blivit efter alla år som mamma. Killarna sköter sitt och Martin låter mej vara och göra precis vad jag vill. Vem blev jag? Jag kanske trots allt faktiskt har något slags ordningssinne? Jag kanske inte är så rörig som jag alltid trott… nu börjar ju faktiskt hemmet att likna ett hem och grejerna ligger iaf nästan på sin rätta plats… jag kanske har blivit vuxen till slut?

Jag njuter av min nyvunna frihet och min hyfsade ordning och tycker att livet är både roligt och spännande. Att livet börjar vid 40 tror jag helt och fullt på 🙂

Fynd i röran

juli 1, 2013 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Hittades i röran

Äntligen kan jag säga att det är helt och hållet ordning på övervåningen. Vårt sovrum är bara sovrum och Juniors rum är numera kontor och gästrum. Där inne spenderade jag nästan hela gårdagen med att röja.

Martin har städat och fixat sin skrivbordshörna, nu var det dax för min. Mitt skrivbord var belamrat med all möjlig skit från sovrummet och från en massa andra ställen av huset. Jag förstår inte hur allt kan hamna just där? En miljon pennor, foton, små lappar, böcker, extra knappar från nya kläder, kvitton och braåhagrejer förstås. Men jag gick strategiskt till väga och tog sak efter sak tills det inte var något kvar. Under tiden hann jag lyssna på Lasse Kronérs och Sarah Dawn Finers sommarprat. Jag slängde massor! Så nu är faktiskt mitt skrivbord så tomt att jag kan ställa dit min bärbara dator när jag inte har den till jobbet.

Medan jag höll på kom extradotterna Lilla M hit. Hon kollade ikapp lite grejer som vi spelat in åt henne medan hon själv varit på resa. Så hon och Senior satt och myste framför tv´n, medan jag städade klart och sen åt vi gott tillsammans alla fyra. Kvällen spenderades skaföttes med Lilla M i tv-soffan. Så mysigt att få rå om henne en stund 🙂

Efter en god natts sömn är jag nu redo för en eftermiddag i tingsrätten. Det är något akut bedrägerimål där den åtalade sitter häktad. Då måste förhandlingen hållas snabbt, så jag blev extrainkallad. Blir bra med en liten extra peng under semestern.

Just det där med god natts sömn är nästan något jag börjar ta för givet. Tänk att det är sån skillnad på att sova i ett sovrum där man trivs och som inte har några datorer eller pappersdamm. Jag sover så otroligt gott på nätterna och känner mej faktiskt utvilad på dagarna. Martin har iofs gått ner i vikt och snarkar knappt längre, det kan ju också vara en bidragande anledning till den goda sömnen. Oavsett så är jag glad att jag sover gott!

Ikväll ska jag ta hand om skräpet som nu flyttat ner en våning och numera befinner sej i flyttkartonger i vardagsrummet. Imorrn åker en iväg till Second Hand och de andra ut i förrådet, så ska det nog snart vara ordning där också. Det är så himla skönt att få det som man vill!

Ha en fin dag! Det ska jag ha 🙂