Bläddra efter
Månad: april 2014

Svartsjuka vs självkänsla

Svartsjuka vs självkänsla

Klicka så det blir det lättare att läsa

Jag har funderat lite på det här med svartsjuka. Jag var svartsjuk förr, för kanske 20 år sedan… jag tror att mycket handlade om min självkänsla som var nere i botten. Jag hade inga högre tankar om mej själv och min person och var mycket osäker både på hur mina pojkvänner och vänner tänkte och tyckte om mej. Jag tog för givet att man inte tyckte om mej och snackade skit om mej och att det ju var självklart att mina pojkvänner sökte efter något bättre. Klart jag var svartsjuk! Alla andra var ju bättre, snyggare, smalare, vackrare och trevligare…

När jag tänker tillbaka så kan jag inget annat än att känna sorg. Den där unga människan som faktiskt var ganska söt, intelligent och trevlig. Att hon skulle känna sej så liten och dålig är inget annat än sorgligt. Men allt detta försvann när jag började jobba med mej själv och till slut insåg mitt värde. Jag är ju faktiskt inte så dum ändå och det spelar ju ingen roll vad andra tycker och tänker om mej så länge jag respekterar och accepterar mej själv. Det där snacket om att älska sej själv köper jag inte! MEN man måste acceptera och respektera sej själv! Å det gör jag idag!

Idag finns inte minsta tillstymmelse till svartsjuka. Å det är ju bra med tanke på att Martin arbetat i en minst sagt kvinnodominerad bransch där han både jobbar med och tillbringar hela helger tillsammans med ett hundratal kvinnor flera gånger om året. Hade jag fortfarande varit svartsjuk hade jag haft det ganska jobbigt…

Martin är inte heller svartsjuk, vilket är väldigt skönt! Annars är det klart att han fått lite jobbigt framöver med tanke på all den lediga tid jag kommer att få och alla chanser jag har till att ha någon vid sidan om, om jag skulle vilja det. Men jag anser att den som vill ha något annat än det som finns hemma har en brist i sin relation. Om Martin skulle få för sej att vänstra så innebär det ju att vi två inte har det bra och att han inte är nöjd med det vi har tillsammans. Jag skulle inte kunna förlåta otrohet. Väljer man att leka med någon annan, så har man valt bort mej och då är det bye bye.

Skulle det ta slut mellan oss så skulle jag aldrig böna och be om att få honom tillbaka. Jag vill inte ha någon som har valt bort mej, det är hans förlust. Jag är värd mer än så. Å det förstår jag nu! Jag skulle aldrig fråga ut Martin av svartsjuka om hans helger med jobbet eller aw med studiekompisarna. Jag frågar av intresse och han berättar för att han vill dela med sej. Som det ska vara i en sund relation. I nuläget frågar jag ganska ofta hur han tycker att vissa tjejers bröst ser ut med tanke på vad jag har framför mej. Han bara garvar och tycker att jag är galen  🙂

Svartsjuka skapar ett gift mellan två parter, ett gift som förintar och förstör. Har man en svartsjuk partner så blir relationen ett hårt arbete som i de flesta fall till slut blir ohållbart. Har man en svartsjuk läggning så bör man nog jobba med den, ta hjälp av terapeut och jobba med sin självkänsla. För när man förstår sitt värde behövs ingen svartsjuka, då vet man vad man vill ha och vad man accepterar i ett förhållande. Jag säger numera som Grynet: Jag tar ingen skit! Gör inte det du heller, gå istället om din partner inte respekterar dej så pass mycket att du kan lita på denne.

En relation ska byggas på tillit, förtroende, trygghet och omtänksamhet – inte på osäkerhet och otrohet. Hur har du det i din relation?

Humöret är som vädret…

Humöret är som vädret…

Jag borde verkligen tjänstgöra som barometer…
När vädret är grått och tråkigt är jag också det och när vädret är soligt och varmt är jag det  🙂

Förra veckan var riktigt jobbig! Det var rejält kyligt, blåsigt och trist. Jag hade ont och mitt humör var nere vid fotknölarna. Idag skiner solen, det är nästan vindstilla och värmen att kommit tillbaka. Alltså lever jag upp och gör mer än jag borde.

Tyvärr syns förra veckan väldigt tydligt på vågen, så det var 0,9 upp idag. Jaja, bara att kämpa på… det tar jag bort den här veckan om solen håller sej kvar. För så är det alltså: dåligt väder = plus på vågen, bra väder = minus på vågen. Det blir så när man har ont av kylan.

Men idag mår jag bra! Så vi har tagit en lång promenad. Martin höll i hunden och jag höll i kameran. En massa bilder av våren blev det och pälsbollen ville också vara med  🙂

Jag fixade lite på baksidan, plockade upp hundskit och tog bort lite skräp. Sen åkte jag till vår fina park Hågelby som ligger här i närheten för att prata bloggevent med dem. Jag la fram vår idé och de blev jätteintresserade och ska nu återkomma till mej inom kort. Tanken är att vi ska ha en dag med Tema Foto för att lära oss mer om foto till bloggar och Instagram. Går allt som vi vill så blir detta av i oktober eller november. Det känns riktigt spännande!

Sen åkte jag vidare till Maxi för veckans handling. Medan jag var borta fixade Martin lunch och nu när den är uppäten och han återgått till sitt pluggande ska jag fortsätta ute. Jord ska fyllas på i trädgårdslandet och täckbark ska fyllas på i rabatten på framsidan. Sen ska jag plantera om alla inneblommor också hade jag tänkt, men jag kanske tar slut på vägen. Sånt vet jag lixom aldrig…

Yr.se har lovat fint väder imorrn också, men lite kallare – men sen ska det dröja till fredag innan det blir fint igen. Jag avskyr det här varannandags vädret, jag mår inte bra av det. Men det är ju inte mycket man kan göra åt det… Men nu skiner solen så det är bäst att utnyttja det så mycket man bara kan.

Jag har funderat på det här med svartsjuka… ikväll eller imorrn kommer jag att ge er mina tankar kring detta. Så titta in lite senare igen, så ska vi prata allvar..

Galadax!

Galadax!

Klicka på bilden så blir den större

Idag var vi inbjudna på galapremiär!.
Den här helgen skulle vi haft lillpojken hos oss, men vi har fortfarande inte fått träffa honom eller hört vad som hänt… så vi bjöd med Trasselmaja och hennes trollunge istället. Redan 9.30 stod de i vår hall och kl 10 var vi på väg in till stan.

Vi kom fram till biografen Skandia precis när de skulle öppna dörrarna, så vi gled bara rätt in och fick kanonplatser. När vi lagt ifrån oss våra ytterkläder gick vi runt och minglade lite, tog kort och hälsa på andra inbjudna. Å sen hände det igen! Jag fick återigen syn på en gammal bekant! Den här gången var det en fd kollega från mina tid på SF, han var chef på filmbolaget Warner och vi hade väldigt mycket med varandra att göra då. Vi har inte setts på säkert 20 år med kände igen varandra direkt! Jag fattar inte vad som händer just nu. Jag träffar ju folk överallt från förr, människor som jag saknat och undrar lite över. Frågan är vad meningen är… och kommer det att bli ännu fler roliga möten?

Så började filmen Sofia den förste – det flytande palatset! En film helt i min smak; rolig, söt och bara 45 minuter lång. Vi fick en dricka, kakor och russin och barnen fick varsin målarbok. Barnen skrattade och vi vuxna var nöjda. En bra nybörjarfilm kan man väl säga  🙂

När filmen var slut kom Martin och mötte oss. Han hade kollat upp olika sushiställen och hittat ett bra alternativ på Mästersamuelsgatan. Så vi knallade dit och hittade en jättestor buffé där det mesta fanns. Så vi blev sittandes där en god stund och hade rejäl matkoma när vi var färdiga. Det var såååå gott! Och vi var sååååå mätta! Men det var bara att rulla iväg till tåget och stönande ta sej hem till soffan. Där låg vi med varsin kopp te och kaffe och försökte smälta maten och undvika att somna.

Nu är vi ensamma igen, Baileys har kollapsat och Martin sitter och jobbar lite. Jag ligger i soffan med datorn i knät och ska nog ta en liten tupplur. Idag har jag en dålig dag igen, jag tog väl i lite för mycket igår antar jag. Så idag är jag trött igen och fryser, men värken är inte så illa. Alltid nåt!

Vi har haft en mysig dag och det kan man leva länge på!

46 dagar kvar!

46 dagar kvar!

Mycket tid ska spenderas här!

Att vara 44 år och veta att man bara jobbar 14 arbetspass till och sen kan göra precis vad man vill är en ganska häftig och svindlande känsla. 46 dagar går ju faktiskt väldigt fort! Den 28:e maj lämnar vi över allt till Susanne som vi tills dess ska hinna lära allt vi kan och helst lite till. Så nu har jag börjat göra små listor och ska fixa en lathund åt henne för att underlätta hennes jobb i början.

29 maj är jag alltså ledig jämt! Från och med den dagen gör jag vad jag vill, när jag vill. Det känns så himla lyxigt! Många tycker att jag gör helt rätt, några tror att jag kommer att få tråkigt. Men jag har ju hur mycket som helst att göra! Och det bästa är att om jag har en dålig dag så finns det en ny dag dagen efter att göra grejerna på istället, en dag då jag förmodligen mår mycket bättre. Alltså behöver jag inte bli irriterad eller stressad över att en dag faller bort, jag har ju hur många nya chanser som helst. Den här veckan har jag haft väldigt många dåliga dagar, då jag inte borde varit utanför dörren utan varningsskylt runt halsen (”Ilsken kärring med värk”). Om 46 dagar kan jag låsa in mej och invänta en bättre dag  🙂

Det första som ska göras är förstås operationerna; ögonen och bröstförminskningen. Så en stor del av sommaren går bort i smärta. Som det ser ut nu så finns det en chans att Martin börjar jobba direkt i Juni, så jag får sköta mej själv här hemma. Det blir intressant… fixa mat och sånt utan att kunna lyfta armarna på två veckor. Effektiv viktminskning kanske? Det blir att dricka flytande med sugrör typ…

Men när allt är fixat och jag har läkt ihop igen, så ser jag ett aktiv liv framför mej. Jag ska träna, ta hand om mej, ha ordning hemma, ta bättre hand om mina kontaktbarn och kanske ta ett uppdrag till, ta fler pass i Tingsrätten, jobba med valrörelsen, träffa vänner, gå på event och mysa massor med hunden. Jag har faktiskt sökt som volontär till Min Stora Dag, så jag hoppas få jobba lite med det också. Dessutom ska jag gå en fotokurs, börja med yoga och jag har en liten fundering om att börja sjunga igen… Det finns massor att göra!!!

Som jag ser det nu så öppnar sej en helt ny värld för mej! Jag kommer fortfarande att ha ont av fibron ungefär hela tiden, men de dåliga dagarna är ok – det kommer en ny dag snabbt igen och den är förmodligen bättre. Och är den inte det, så gör det inget! Jag har ju hur många dagar som helst på mej att göra grejerna jag vill och behöver inte stressas av dåliga dagar. DET känns superlyxigt!

 Jag vet att det är en stor förmån jag har, men jag tänker inte ha dåligt samvete för att alla inte kan göra som jag. Vi har planerat detta i många, många år och betalat av på huset, sparat pengar, fixat all renovering hemma och verkligen planerat för att leva så billigt som möjligt from nu. Allt är noga förberett och nu får vi se om vi la upp det smart eller om vi kunde varit ännu smartare. Vi är vana att leva på lite pengar, så bara Martin får ett jobb så klarar vi oss vilken lön han än får.

Om 46 dagar börjar ett helt nytt liv för oss, ett liv jag längtat efter väldigt länge. Efter att ha tagit hand om andra i 20 år ska jag äntligen ta hand om mej själv och skapa det friskaste och bästa livet som jag bara kan. För att kunna hänga med och göra allt jag vill ännu längre! Nu är det MIN tur!!!

Känner du Beda Hallberg?

Känner du Beda Hallberg?

Klart du inte gör, men du kanske känner till eller har hört namnet?

Beda Hallberg (född Andersson 1869) var verksam inom Göteborgs frivilliga fattigvård under slutet av
1800-talet och vid 1900-talets början. Hon drevs av ett mycket starkt
socialt engagemang och hon värnade särskilt om barn och ungdomar. Beda tyckte att det var stora brister i det sociala systemet och kom på idén med att ge en liten plastblomma till alla som gav ett bidrag till vården. Blomman skulle säljas den 1:a maj varje år och vara så billig att alla skulle kunna köpa den. Genom kontakter fick hon skolor och scouter att sälja blommorna. Den första ser ni här till höger.

Blomman kostade 10 öre och blev en succé och snart satt de på varenda rockslag, hatt och kavaj. 2006 och 99 år efter blommans ankomst sålde 150 000 barn mellan 9-12 år för 39 miljoner kronor. 2012 var siffran nästan 54 miljoner!!! Pengarna hjälper sedan barn som bor i ekonomiskt svaga familjer. Det kan handla om allt från hjälpt till nya glasögon, kläder, aktiviteter eller annat som gör att barnet kan dela gemenskapen med sina kamrater. Bidraget kan sökas hela året HÄR.

Majblommans Riksförbund arbetar dessutom aktiv med att skapa opinion kring frågor som kan ställa till problem för barn i utsatta familjer, som tex dolda avgifter i skola, glasögon som hjälpmedel mm. Å nu är det alltså dax för dej och mej och alla andra att hjälpa till! För nu är det återigen tid för majblommans försäljningsveckor. Årets blomma ser du här till höger och du väljer själv om du vill ha en brosch eller en pins. Så grabba tag i någon av alla unga säljare som finns i nästan varenda centrum eller beställ på hemsidan. Den billigaste kostar 20 kr, det har alla råd med och pengarna går ju till något väldigt bra!

Så när du ändå åker iväg och handlar påskägg till ungarna i helgen, passa på att köpa en majblomma och hjälp lite fler barn på samma gång. På så sätt kan ännu fler barn få en det lite bättre. Det skulle väl kännas bra i hjärtat? Vad kan vara viktigare än att stödja våra barn? Vår framtid? Absolut ingenting!!! Så köp en blomma nu och bär den stolt, visa att du stödjer Sveriges barn och unga!

Två maskiner tvätt på 23 dagar…

Två maskiner tvätt på 23 dagar…

Nu sitter jag här och fryser igen… å det beror förstås på att det regnar ute och har varit väderomslag igen. På fötterna har jag duntofflor och över axlarna en tjock tröja. Problemet är att fingrarna är iskalla från knogarna och fram till fingertopparna. I kombination med långa naglar blir resultatet att jag fastar mellan tangenterna och slår ner fel knappar… men men, ett i-landsproblem enligt mej. Jag har ett bra liv! Min kropp funkar ändå rätt bra och jag har tak över huvudet – en del har varken det ena eller det andra. Lite fibromyalgi har ingen dött av  🙂

Martin är i stan på anställningsintervju så jag håller förstås tummarna, mental… gör jag det fysiskt får jag ont. Han är faktiskt headhuntad, så självklart hoppas vi att det ska gå vägen. Det skulle vara helt otroligt om det gjorde det. Snacka om att en mängd funderingar och en hel del oro skulle försvinna. Jobb finns det, en hel del, frågan är bara om han börjar i Juni eller Augusti. Vår plånbok skulle gilla Juni, min kropp skulle gilla Augusti…

Så här sitter jag alltså och funderar. På livet, vädret, jobb, framtiden och en massa annat. Livet har ju förändrats ganska mycket för oss det senaste året. Vid den här tiden förra året bodde vi fyra stycken i huset, nu är det bara jag Martin och jag kvar. Förra året körde jag ungefär en maskin tvätt om dagen, nu har jag kört två på 23 dagar… förra året var det trångt om utrymme och svårt att hålla ordning. Nu har jag ett kombinerat gästrum och kontor och ett eget träningsrum och det är himla lätt att hålla ordning överallt förutom på köksbordet av någon underlig anledning. Förra året hade jag ingen aning om fibromyalgin eller de två operationerna jag nu ska göra…

Så livet förändras och det är lixom bara att hänga med. Och jag gillar det! Allt som hänt under året har varit positivt, kanske inte mina diagnoser men i stort sett allt annat. Men även en diagnos kan ju vara positiv faktiskt. Man vet vad man har att utgå ifrån och kan i bästa fall starta en behandling. Det mesta är nog positivt så länge det är behandlingsbart.

Å nu ska livet förändras igen! Om 47 dagar avslutar vi vårt samarbete med Viktväktarna och jag ska bli lyxsambo. Jag ska göra vad jag vill, när jag vill, men utan någon tjockare plånbok. Jag kommer att tjäna någon tusenlapp i månaden, bla på uppdraget i Tingsrätten och i mitt uppdrag som kontaktperson. Tillräckligt för att ha fickpengar och kunna åka till stan och lite sånt. I övrigt kommer jag att leva på Martin och det är helt ok för oss att det blir så. De flesta som fått veta tycker att vi gör helt rätt och väldigt många önskar att de kunde göra samma sak. Vi struntar i vem som tjänar pengarna här hemma och vem som betalar vad, huvudsaken är att räkningar kan betalas och att man mår så bra man kan. Jag behöver inte ett arbete för att vara värd något eller för att ”förverkliga mej själv”. Martin däremot vill gärna ut i arbetslivet och använda sina nya kunskaper. Och delar sen gärna med sej av det han tjänar till mej. Han kommer även att betala in på mina privata pensionsfonder, så att jag inte står utan pension när jag blir äldre.

Många försöker också få det till att jag nu ska bli en tvättäkta hemmafru med förkläde runt mindjan och ha maten klar på bordet när Martin kommer hem. Men då skulle han få en chock och förmodligen köra mej till psyket, så det passar jag mej för. Varför ändra ett vinnande koncept? Han gillar att laga mat, det gör inte jag… Jag städar heller, tvättar och klipper gräs. Då får han faktiskt fortsätta att laga maten fast han jobbar heltid. För det är också något som är helt ok för oss och som vi kommit överens om. Det är lixom så det funkar hemma hos oss, vi pratar med varandra och kommer överens om saker och ting. Mycket enklare än att göra som andra tycker  🙂

En galet rolig dag!

En galet rolig dag!

Sent igår kväll fick jag ett meddelande från Annelie att det var två roliga grejer på gång idag. Det var pressdag både på Pretto PR och Röhnisch… ohhh la la!!! Skickade snabbt iväg två mail från mobilen och frågade om även jag fick komma och somnade sen som en stock!

Imorse hade jag fått svar på Pretto att det var självklart att jag skulle komma dit och efter en liten stund fick jag även klartecken från Röhnisch och började fixa ordning mej. Eventuellt skulle jag även in till Riksdagen och kolla in jubileet för LSS 20 år och samtidigt träffa en gammal kompis. Men detta var ett stort frågetecken och fick bli om det fanns tid, lust och möjlighet.

Solen sken och det var en ren fröjd att gå till tåget, åka in till stan och sen gå bort till Skeppsbron där första eventet var. Annelie hade inte kommit än, men jag gick in och kollade runt. Så himla mycket fint!!! På ett bord låg en massa väskor från Urban Expression och man FICK varsin väska om man la ut en bild på Instgram med ”rätt” taggar. Jag valde en krämfärgad fin väska, jag som aldrig ägt en väska dyrare än typ 50 spänn från Ullared… den är såååå himla fin och den är MIN!!!

Så kom Annelie till slut och vi gick runt och tittade på alla fina grejer. Smycken från bla Timi och mänger av fina armband. Skor från bla Deichmann och skönhetsprodukter från bla Amika. Där fanns bubbel och en stor godisbuffé och vi åt så vi mådde illa… inte så smart, men det var ju lunchtid! Vi gick ett varv till, suckade lite över allt fint och åt lite till. Sen åkte vi vidare…

… till Hammarbyhöjden. Vilket innebar att vi tog båten över till Luma och sen gick vi därifrån. Jättemysigt! Vi gick lite fel och GPS´en tyckte att vi skulle göra om rutten och göra u-svängar, men till slut hittade vi rätt och kom fram till Röhnisch pressdag. Där fick vi ett otroligt härligt välkomnande och en jättegod lunch! Röhnisch har verkligen de bästa träningsbehåarna och supersköna underkläder!

Medan vi tittade på kläderna kommer det in fler och jag trodde knappt mina ögon när det var en gammal medlem tillika kompis och numera redaktör för ett nytt magasin som stod där. Henne skulle jag maila idag eller imorrn, nu behöver jag inte det! Så himla kul att träffa henne, det var säkert 5-6 år sen! Hon hade med sej senaste numret av sin tidning Shape Up där två av våra medlemmar är med. Så roligt att se och en bild åkte genast ut på Instagram för att reta de två medlemmarna lite. De får tidningen först den 15:e  🙂

Medan vi äter lunchen kommer det ytterligare besökare och även denna gång är det bekanta ansikten, som jag mailade med så sent som igår, nämligen Leila Söderholm. Den ursnygga personlige tränaren som verkar ha duracellbatterier i kroppen. Hon utstrålar sån energi att det är svårt att förstå att hon haft cancer. Mer härliga skratt och tiden bara sprang iväg! Å när vi sitter där så säger en av tjejerna på Röhnisch att hon känner igen mej och jo… jag har nog tittat lite på henne också men inte kunnat placera ansiktet riktigt. Då visar det sej att hon varit inhyrd konsult på Viktväktarna och att vi nog träffats några gånger. Världen är liten!

Men vi var ju där för att titta på höstens kollektion och det gjorde vi också. Jättefina grejer och jag blev helt förälskad i en stickad tröja som jag bara ska ha! Vecka 32 kommer den in i butiken och då är det jag som åker dit och köper den. Som det otränande och otränade träningsfreak jag är så hittade jag förstås massor med fina grejer, men efter att man sett Leila i dem så insåg man ju snabbt att så snygg blir man ju aldrig… Jäkla människa att vara snygg! Precis överallt dessutom! Alla plagg satt perfekt på henne! Men vänta ni bara… när jag har min C-kupa och har fått ordning på kroppen, då jäklar ska ni få se! Då ska jag testa de nya träningskläderna med björkmotiv och alla snygga linnen som kommer in. Kanske skulle testa den där PT Leila, som jag hört talas om  🙂

Dagen bara försvann i allt trevligt sällskap, så det där besöket på Riksdagen hanns helt enkelt inte med. Kompisen och jag får träffas nästa gång han är i Stockholm. Då finns det kanske lite mer tid att bara sitta i lugn och ro och prata, vi har nämligen en sisådär 15 år att ta igen.

Men den här dagen kan jag leva länge på! Så många härliga människor, härliga snack, fint väder och bara myyyyyys! Just precis idag älskar jag verkligen mitt liv!

Äntligen sol!!!

Äntligen sol!!!

När jag vaknade i morse såg jag solen skina utanför fönstret och direkt vaknade livsandarna till liv! Solen får mej att vakna, den värmer min kropp och gör att jag mår bra. Jag är beroende av sol och värme helt enkelt. Som andra kan vara av droger kanske… Solljus är min drog.

Med andra ord är det direkt en mycket bättre dag än de senaste 7-8 dagarna då det varit regn, blåst och kallt. Jag har mått dåligt, haft ont och varit på ett skitdåligt humör vilket tyvärr Martin varit måltavla för… men han tar det med jämnmod. Han låter mej gå runt och muttra, eller ja… kanske inte gå runt – mest sitta i soffan inlindad i en filt med värmd riskudde vid fötterna och hunden instoppad under filten för att få det så varmt som möjligt.

Men nu skiner solen och jag med den! Idag var det tänkt att jag skulle in till Riksdagen och vara med på firandet av LSS´s 20-årsjubileum. Men som det kändes igår så skulle jag inte orka, men nu kanske det blir av ändå. Jag har suttit och jobbat en stund och ska äta lite frukost, så får jag fundera på hur dagen ska bli. Jag kanske åker in till stan i ett annat ärende och då kan jag ju även gå förbi riksdagen när jag ändå är där.

Vi får se! Hur det är bli så önskar jag er en riktigt fin dag!

Bråkar så sticker och strån ryker…

Bråkar så sticker och strån ryker…

Fick frågan igår om jag skriver om allt som händer i mitt liv? Jag svarade: ja, det mesta – men kanske inte om att vi bråkat eller vad vi bråkat om… Och sen kom jag på: Vi bråkar ju inte!

Martin och jag har känt varandra i 14 år och varit ett par i 6 år. Under den tiden har vi faktiskt inte haft ett enda rejält gräl. Det kan ju låta lite tråkigt och som att det inte finns passion i vårt förhållande. Men faktum är att vi inte har haft några skäl att bråka… vi är enormt olika, men har samma värderingar och då behöver man lixom inte bråka. Dessutom är Martin otroligt lugn och tar det mesta med ro. Jag kan gruffa och han kan muttra lite tillbaka, sen är det klart. Det är himla skönt faktiskt och inte ett dugg tråkigt eller opassionerat.

Men jag kan bli väldigt, väldigt arg! Då handlar det mest om att jag sett någon behandlats orättvist eller att folk gjort korkade fel som de vägrat erkänna och heller inte har velat rätta till felet och sen har detta drabbat mej – då är jag inte att leka med. Detta har hänt ett par gånger, bla när Junior åkte med STS på Språkresa och trots att vi betalat extra för att han skulle bo ensam i en familj blev han placerad med flera andra svenskar. Mitt första samtal till STS var vänligt, men eftersom de inte ville erkänna sitt fel eller rätta till det var jag inte vänlig särskilt länge utan drog in VD och hela kalaset trots att det var midsommarafton… men jag fick rätt och det hade jag haft hela tiden. Sonen fick en toppenfamilj som han fortfarande har kontakt med 5 år senare och vi fick en ursäkt. Det var första gången Martin såg mej riktigt arg, han höll sej undan resten av dagen…

Junior och jag är så otroligt lika att det inte är någon idé att bli förbannad på honom. Han går sin egen väg, precis som jag alltid gjort. Det enda man kan göra med honom är att be honom berätta om saker i förväg, informera honom om risker och alternativ och sedan hoppas att han gör bra val. Säger man emot honom, så kör han rätt fram utan att se sej om. 

Senior och jag däremot, vi kan bråka så sticker och strån ryker… men det är väldigt sällan och oftast handlar det om att han ger upp något som jag vet att han klarar. Att älska en annan person så mycket att det gör ont och sen se honom ge upp sina drömmar trots att man vet att han kan, gör iaf mej totalt galen. Så var det både med moppe-kortet, bilkörkortet och dykcertet. Han har varit beredd att ge upp på teorin i alla fallen, fast jag varit helt säker på att han klarar det. Och han har inte tagit tag i det förrän jag fått jordens utbrott på honom och vi varit rejält osams och ledsna bägge två. Det ÄR inte lätt att ha både adhd och tourette, men han kan ju!!! Han kan så himla mycket! Och när han är på väg att ge upp måste han påminnas en hel del om att han faktiskt har kunskapen. Han behöver bara en spark i baken och lite jävlaranamma. Å idag har han ju både körkort och dykcert  🙂

Så visst kan jag bli arg, men Martin och jag bråkar faktiskt aldrig. Istället lugnar han ner mej när jag brusar upp, vilket händer lite då och då även om det blir allt längre mellan gångerna. Så jo, jag skriver om det mesta. Min blogg handlar ju om livet och att det inte alltid är så himla lätt, men att man måste vara snäll mot sej själv. Livet blir ju inte lättare för att man straffar sej själv, när man gjort så gott man kunnat. Att istället klappa sej själv på axeln och ge sej själv en chans till är en bättre väg för mej. För vi gör ju alla så gott vi kan med de förutsättningar vi har, eller hur?

Men just nu skulle livet bli mycket lättare om det slutade blåsa och regna!

Ge mej sol!!!

Ge mej sol!!!

En pälsboll som sover himla gott!

Jag mår inte bra av det här gråvädret! Kroppen gör ont och humöret sjunker ner till fotknölarna. Det är svårt att komma igång på dagarna och det gör mej galen!!! Även om jag inte har särskilt många måsten, så vill jag få saker gjorda och välja själv när och om jag ska göra dem – inte vara beroende av dagsform. Men så här är livet med fibro, man väljer inte vilken dag man ska ha ont och vid väderomslag är det värre än vanligt.That´s life…

Igår var skolan inställd för Martin och det regnade ute. Baileys gillar inte att gå ut i regn, så han sov bort större delen av dagen. Jag hade ont och inte lust med någonting, så det slutade med att vi parkerade i soffan med hunden mellan oss och sen såg vi på film halva dagen. Slött, slappt och himla skönt.

Å andra sidan har nästan hela helgen varit så för mej, jag har inte gjort många knop alls… mest legat och läst och käkat godis. Så måndagsvägningen visade 0,8 ner från förra måndagen, vilket är 60,1. Helt ok! Igår struntade jag i allt, men idag kör jag upp på banan igen – ytterligare 2 kilo ska bort. Sen är jag där jag vill!

Grejen just nu är att jag måste börja springa mer regelbundet, men det är ju inte så lätt när kroppen protesterar och man är supertrött. Hur i hela friden ska jag orka springa Vårruset??? Å det är bara 1,5 månad kvar!!! Shit!!! Jaja, det går snabbt att komma i form bara man sätter igång, men då vill jag ha sol och värme! Give me! Var är den där solen egentligen? Kollar man på olika vädersajter så säger de olika dag till dag. Nu ser det ut som att vi får sol till helgen, men när jag tittade igår skulle det regna en vecka framåt.

Visst skulle jag kunna springa inne, men jag fryyyyyser ju! Jag behöver solen för att må bra och för att fungera. Regn och ostadigt väder gör att kroppen skriker och inte orkar något. Jag behöver sol! Jaaa, jag vet – jag bor i fel land! Snart kan jag iaf åka iväg när jag vill, vart jag vill! Tänk att bara komma till Rivieran över en långhelg och tina upp. Jag tar vad som helst bara det är varmt!

Men idag är det jobb som gäller oavsett hur man mår och vad man vill. De är lixom bara att gilla läget. Så: på med gympadojorna, ut med hunden, åka och handla, käka sushi, åka till jobbet, hem och dö. Å samma sak imorrn… sen är det helg igen  🙂

Blir det sol, lovar jag här och nu att DÅ ska jag ut och springa! Är ni med?

Vinn biljetter till Fitnessgalan!

Vinn biljetter till Fitnessgalan!

Då är det dax för tävling igen!
Den här gången kan två personer vinna två biljetter var till Fitnessgalan som är 9-11 maj i Globen. Det är verkligen en helg man inte ska missa om man är intresserad av fitness, kost och hälsa!
 Det enda du behöver göra är:
1. Gilla bloggens sida på FB – HÄR!
2. Nämn en av föreläsarna på galan/mässan
och berätta vad hälsa är för dej. 
Skriv i en kommentar här nedanför
och ange gärna din mailadress också.

Obs! Man måste sitta vid en dator för att kunna kommentera…

Du får väldigt gärna sprida tävlingen genom att skriva ett eget inlägg eller dela på din Facebook. Du kan även delta på Instagram, jag har en tävling där också. Så har du fler chanser att vinna  🙂
Tävlingen pågår till 29/4.

Superknep vid grillning

Superknep vid grillning

När våren var som vackrast och solen sken härligt var Nadja, Annelie och jag inbjudna att avnjuta CajP´s grillmariander och få fiffiga grilltips från Landmans. Vi tog oss in till Djurgården och restaurang Ulla Winblads. Där välkomnades vi med somriga drinkar och man hade sommarpyntat trädgården, jättemysigt!

Mängder av grillar i olika modeller och storlekar stod uppställda och några var igång för att laga maten vi skulle äta. Det doftade ljuvligt! Vet ni att ungefär 80% av svenskarna grillar? Och att vi helst grillar fläskkött. Jag vet inte hur många matprogram det finns på tv just nu, men för något år sedan var det 74 olika varje vecka om man hade tillgång till hela kanalutbudet… snacka om att det finns källor av inspiration att ösa ur. Särskilt som det sägs att det även släpps en ny kokbok varje dag i Sverige… Men även vänner är förstås en stor inspirationskälla när det gäller att grilla.

Vår kock berättade att de vanligaste misstagen vid grillen är att övergrilla sin mat så att det som till slut läggs på tallriken är torra, tråkiga köttbitar. Att alltid använda köttermometer avhjälper detta på ett väldigt enkelt sätt.

Ni som någon gång grillat fisk har säkert stött på problemet att skinnet fastar och blir kvar på grillen. Så kan det bli även med kött och grönsaker… detta avhjälps enkelt genom att ta en halv lök och doppa den i matolja och gnugga på det heta gallret. Då fastnar inte grejerna! Smart va?

Sen är ju frågan vad ni smaksätter med; grillolja, marinad, rub eller glaze? Vet ni vad som är vad egentligen? Det vet inte jag… Här hemma tar vi nån färdig grillolja (med mycket vitlök) som vi häller ner i en stor plastpåse tillsammans med köttet och låter dra en stund. Enkelt, men när man vet skillnaden blir det roligare. Grillolja kan användas precis som vi gör, men även för att pensla eller smaksätta tex färs, grytor och såser. Marinad används givetvis för att marinera, men funkar även i ugn och stekpanna. Rub är en smaksättare som passar allt och även funkar om man ska röka eller laga långkok på grillen. Och Glaze är en snabb smaksättare för den riktigt bekväme grillaren, Den ger en fin yta, kraftig smak och härlig doft.

Så nu vet ni skillnaden och allt man kan göra med de olika såserna. Den ständiga frågan är ju om det ska vara gasol eller kol… och det är ju självklart en smaksak. Här hemma kör vi gasol för att det är enkelt och går snabbt. Vi har ingen lust att vänta på att kolen ska bli perfekt, vi vill äta direkt! Numera finns det ju även rök på en del grillar och grillen är lixom uppdelad i lika sektioner och rum beroende på vad man ska göra. Men självklart finns de små behändiga grillarna som man kan ta med på picknick också kvar. Det finns något för alla helt enkelt!

Vi fick avnjuta en otroligt god lunch med bla fläskkarré, grillspett, kyckling, grillade grönsaker, fisk och skaldjur. Allt smaksatt på olika sätt och väldigt fint upplagt. Allt smälte i munnen och man riktigt njöt av den perfekt grillade och rökta maten. Vi fick med oss en massa olika grillsåser hem, så nu är det bara solen som fattas för att vi ska kunna köra en riktigt härlig grillkväll med familjen. När man grillar ska man sitta ute och äta tycker jag och det är fortfarande lite för kallt för det. Men snart så… planen är till påsk. Vi får väl se om väderguden är med oss.

Efter lunchen promenerade Nadja och jag tillbaka till centralen, det behövdes! Vi var rejält mätta och behövde lite motion för att skaka ner maten. Vi hade en himla mysig dag på stan tillsammans och tog god tid på oss innan vi åkte hem igen. En sån där riktig mysdag med besök på olika små ställen i lugn och ro. Såna dagar som jag ska ha många av sen  🙂

Semestertips!

Semestertips!

Många av mina bekanta har det inte så fett och kan eller vill inte lägga så mycket pengar på semesteraktiviteter. Jag var hemma med barnen en herrans massa år och var tvungen att hitta billiga utflykter för att kunna göra något speciellt med dem. Men hur svårt eller dyrt måste det egentligen vara? Kan man inte bara packa en matsäck, ta med tältet och cykla iväg en bit? Sånt kostar inte särskilt mycket och ungarna tycker det är  superroligt.

Vill man göra det ännu mer spännande kan man ta sej till Gräddö Brygga och hyra kajak plus utrustning för en ganska billig peng hos Kajak & Uteliv. Man behöver inte kunna särskilt mycket och kan till och med få guidning på vägen. Man kan hyra per timme eller flera dagar, med guide eller utan. Att sitta i en kajak, glida fram och bara höra naturens ljud är så otroligt lugnande. Att det sen kan bli lite tjafs om vem som paddlar i fel takt och åt fel håll är en helt annan sak, har man ingen brådska så är det otroligt avkopplande att paddla tillsammans. Och kul!!!

Jag gillar att ge bort upplevelser och tycker därför att det är superbra att det finns presentkort att ge bort också, en himla bra present! Varför inte fixa en kombinerad möhippa – svensexa för att kolla det blivande brudparets samarbetsförmåga… eller som teambildning på jobbet.

Vi hade en kanot när jag var liten, en ganska klumpig sak som min farmor lyckades välta med på ca 20 cm vattendjup och hamna under… Jag skrattade så jag nästan kissade på mej, det gjorde inte hon… Det här var för typ 35 år sen, så det kanske är dax att fräscha upp de där paddelkunskaperna. Då var det alltså en kanot, kajak har jag aldrig testat tror jag… och det har inte Martin heller. Så det skulle faktiskt kunna vara ett utflyktstips till sommaren när vi måste hålla lite i pengarna, innan jag blir opererad förstås.

Men visst låter det mysigt och väldigt enkelt? Man bokar allt hemifrån, tar sej till Gräddö och sen paddlar man bara iväg. Ni ser bilden framför er va? Hur kajaken sakta klyver vattenytan och allt är lugnt och fridfullt. Precis så kommer det att bli med mej och Martin i kajaken… INTE!!! Mitt tålamod gör nog att jag skulle passa bäst i en egen och förmodligen bli bogserad, men man kan ju drömma  🙂

Bomben är släppt!

Bomben är släppt!

Igår släppte vi bomben som vi gått och hållit i i drygt 1,5 år. Ni som varit med mej ett tag och är uppmärksamma har sett mina två räknare här till höger, en som räknar ner till julafton och en som räknar ner till… ja, vaddå? Jo, till dagen då vi slutar jobba! Till dagen då jag blir hemmafru! Eller nä visst nej, vi är ju inte gifta – lyxsambo blir det ju  🙂

När Martin fick besked om att han kommit in på sin utbildning började vi räkna ner. Då var det måååånga dagar kvar, tror räknaren började på 600 nånting. Nu är det bara 53 dagar kvar och igår berättade vi för våra medlemmar. Reaktionerna var många!!!

Tack och lov så har vi hittat en ersättare, så det är bara vi som sluta – klasserna finns kvar, men med en annan coach. Vi har haft elev både vid vågen och i kassan de senaste tre veckorna och just precis nu går hon utbildningen för att kunna ta över efter oss. Vi jobbar maj ut och sedan tar Susanne över direkt, men redan nu lär hon känna våra medlemmar och lär sej hur allt funkar. Medlemmar blir alltså inre direkt drabbade och det känns väldigt bra!

Vad ska vi göra då? Ja, Martin är snart färdigutbildad och ska ut i datorernas värld och bli datanörd på riktigt. Å jag ska alltså vara ledig till att börja med. Jag är väl medveten om att många av er tycker att det är ett konstigt val när man bara är 44 år och att man frivilligt väljer att avstå från att jobba. Men vi är vana att leva på marginalerna, jag kan inte jobba heltid pga min hälsa och nu finns chansen att fixa en massa operationer utan att behöva vara sjukskriven och belasta samhället eller arbetskamrater. Så jag kommer att vara hemma tills vidare, ta hand om hus, hem, hund, sambo och mej. Så får vi se vad som händer med tiden. Jag kanske tar ett extrajobb eller fler kontaktbarn… det visar sej.

Den här karamellen har vi alltså gått och sugit på ett tag, men beslutet har inte varit lätt. Vårt jobb är roligt och det är verkligen ett privilegium att följa med på våra medlemmars viktresor och se hur de växer och blir friskare vart efter vikten trillar av dem. Ett av de bästa jobbet som finns, men efter 14 år är det dax att göra något annat. Dessutom var hösten tuff med en ny diet som tog våra medlemmar och satte oss rejält i skiten. Vi fick ta en hel del av våra besparingar för att klara oss, så vill vi inte ha det igen. Som anställd dataprogrammerare kan Martin tjäna tillräckligt för att vi bägge ska klara oss på hans lön och jobb finns det gott om.

Så om 53 dagar börjar ett helt nytt liv för oss båda. Då har vi vår sista klass någonsin på Viktväktarna och sen vet vi inte riktigt vad som händer. Det enda vi vet är att jag ska genomgå två operationer, varav den ena har en ganska lång konvalescens. Kanske börjar Martin jobba direkt, eller också blir det efter semestrarna. Då får han ta hand om mej under sommaren och hjälpa mej med allt jag inte kan, gå med hunden, städa osv. Det kan nog blir en himla mysig sommar, då vi iofs återigen får leva på våra besparingar och semesterersättningar… men ändå, vi får vara tillsammans!

Igår berättade vi alltså för medlemmarna och några blev riktigt besvikna, men de förstår oss. Jag har en känsla av att vi kommer att hålla kontakt med ganska många efter att vi slutar, de har nämligen blivit goda vänner som vi bryr oss mycket om. Livet förändras och vi med det, ibland måste man fatta svåra beslut för att komma vidare. Det har vi gjort nu och vi känner oss riktigt nöjda och nyfikna på fortsättningen.

Nu vet ni!
Jag ska bli lyxsambo  🙂

Lyckades jag eller inte…?

Lyckades jag eller inte…?

Så var det då dax, dagen D var kommen… Idag skulle jag få domen och sista nålsögat skulle passeras. Skulle jag lyckas???

För 19 dagar sedan vägde jag 61,4 utan kläder och för att lyckas skulle jag väga 59,9 med kläder. Detta för att läkaren skulle godkänna mej för en bröstförminskande operation. Jag skulle alltså gå ner 2 kg och för mej är det hur mycket som helst. När jag äter som man ska göra för att gå ner i vikt och samtidigt må bra snittar jag ungefär 1-2 hekto i veckan, nu skulle jag ta en hel del mer.

Det fanns helt enkelt inte annan utväg än att välja en metod som inte är ett dugg rolig eller särskilts hälsosam i längden. Jag var helt enkelt tvungen att byta ut mina måltider till flytande föda, så frukost och middag har bestått av nudelsoppa från Viktväktarna eller olika shaker från Fitnessguru. Ska man ändå ge sej på shaker så är Fitnessguru att rekommendera, de är iaf himla goda och man står sej faktiskt på dem riktigt länge. Ett par veckor med den här dieten är väl ok, men sen blir det fruktansvärt tråkigt och nu efter nästan tre veckor är jag så godissugen att jag nästan klättrar på väggarna och jag har ingen energi alls.

Jag skulle gå ner i vikt snabbt, det var det som gjorde att jag körde en kur och det är inget jag rekommenderar någon att göra. Jag har ätit minimalt med salt för att inte binda vätskan i kroppen och tränat enbart långintensivt de sista veckorna för att inte få träningsvärk = viktuppgång. Viktminskning ska i vanliga fall inte gå fort eftersom även knoppen behöver hänga med kroppen. Det här var en kur, det är viktigt att poängtera! Dessutom är en kur inget man orkar särskilt länge även om det visar snabba resultat. Så gör inte som jag!

Men jo, det funkade faktiskt! I början av veckan var jag i princip övertygad om att det skulle gå åt skogen, men efter tre veckor med strikt diet och bara något ynka hekto ner så hade tydligen kroppen tänkt om och började till slut släppa ifrån sej kilon. Förmodligen är det musklerna som tagit stryk och fettet sitter nog kvar precis som innan, men i det här läget spelade det ingen roll vart vikten togs ifrån så länge den försvann. Så imorse stod det otroligt nog 59,3 på vågen!!! Å när jag klätt mej stod det 59,9, precis som det skulle. På grammet!

Åsså vägde läkaren mej inte ens! Så snopet! Jag ville nästan be henne att ta fram vågen för att visa henne. Men hon frågade bara om jag hållit vikten och synade mej uppifrån och ner, mätte blodtryck, kollade hjärta och mätte storlek på brösten. Hon berättade om operationen, risker och allt annat som jag behöver veta. Sen frågade hon igen ”Vill du fortfarande göra detta?”. Mitt svar, precis som förut, var ”Jag har inget val”. Hon höll med om att jag kommer att känna en rejäl skillnad och att operationen kommer att förändra mitt liv.

Så inom tre månader kommer jag att ha en nätt liten C-kupa istället för min nuvarande E-kupa. Jag kommer inte att kunna lyfta armarna de första två veckorna, får inte bära på 2-3 veckor och får inte sova på mage på TVÅ MÅNADER!!! Det blir det svåraste! Jag får inte springa på upp till 6 månader, så min sommar kommer att bli vääääldigt lugn. Jag är himla glad att vi byggde vårt soldäck, för där kommer mycket tid att spenderas.

Innan vi gick därifrån frågade jag två extra gånger om detta verkligen händer. Ska jag äntligen bli av med tyngden, obehaget och smärtan. Båda gångerna svarade läkaren ja och skrattade. Det känns skönt att det är just hon som ska skära i mej de där 2 timmarna som operationen tar.

Martin var med mej hela tiden och efteråt gick vi till Kungsträdgården för att ta kort på körsbärsträden och sen äta lunch på ett sushiställe vid centralen. Det bubblade i hela kroppen och jag var så himla glad och lättad. Allt mitt jobb gav resultat och äntligen kan jag äta normalt igen! Nu kör jag upp på banan igen, iaf på måndag… först ska jag äta lite godis och en massa annat som jag saknat. Sen kör jag igång med Viktväktarnas program igen och håller mej till det, för jag måste ju fortfarande hålla mej inom gränsen. Å jag vet ju att det fungerar och är mycket roligare än att leva på soppor.

Men jag måste ändå passa på att tacka Fitnessguru för hjälpen. Utan era goda shaker hade jag nog gett upp direkt. Nu ska jag istället äta era nudlar som är en perfekt utfyllnad i woker och grytor. Shakerna och barerna är perfekt att ta direkt efter en löptur eller som mellanmål  🙂

Jag vill också tacka alla er som peppat och hållit tummarna. Ni är guld värda! Imorrn ska ni få veta en hemlis…