1 år mellan bilderna

Jag har själv sett att min överkropp blivit bredare. Igår påpekade även min pappa detta och det var lite svårt att släppa… Jag vill inte se muskulös ut! Jag vill se nätt och frisk ut. Gärna vältränad, men inte ”musklig”!

Jag gillar när allt är lugnt och till och med lite tråkigt. När man har lagom mycket att göra och mycket dötid mellan. Då mår jag som bäst!

Jag måste nog förklara det där… Jag mår bäst när jag får vakna av mej själv, runt 7.30, kan träna tre dagar i veckan, gå en långpromenad med hunden varje dag och äta hemlagad mat. För att kunna leva så kan man inte ha ett fullspäckat schema, det säger sej själv. Då kan man inte gå på pressfrukost kl 8, presslunch kl 12 och ett mingel kl 17. Det blir varken lugnt, träning eller hundpromenader då. Just precis nu när det inte finns knappt en enda notering i almanackan mår jag alltså som bäst!

Men jag gillar att ha fullt upp och tycker allt jag pysslar med är skoj, så jag vill inte vara utan det. Det är på mina olika pressgrejer jag träffar folk, får göra, äta och se intressanta grejer och fyller vardagen och bloggen med innehåll. Det vill jag inte var utan! Men ibland blir det i sanningens namn för mycket…

Nu är det tvärlugnt! Å jag mår toppen! Jag vaknar när jag sovit klart, tränar, går med hunden och gör precis vad jag vill på dagarna. Resultatet är att jag rasar i vikt! För mej är det att rasa när det handlar om halvkilon på vågen. Jag har minimal värk, känner mej pigg och glad. Levaxinet har iofs också en ganska stor påverkan på mitt välmående. Snacka om att få tillbaka livet!

Jag känner min kropp väl och vet precis vad jag mår bra av och vad som gör att jag mår mindre bra. Jag behöver en lagom kombination av skoj och tråkigt. Det funkar inte att ha veckorna fulltecknade, men ibland blir det så ändå. Då är det extra viktigt att stänga av allt några dagar för att återhämta sej. Förr har jag blivit stressad när jag inte haft något bokat, nu njuter jag, vilar och ser samtidigt fram emot det som ska hända senare. Dessutom uppskattar jag allt som händer mer, eftersom jag hunnit vila emellan och har en piggare skalle och kropp.

Så visst är det kul när det är fullt upp, men jag gillar när det är helt blankt i almanacka och lite lagom tråkig oxå. De här veckorna när nästan alla är på semester, hinner min kropp ta igen sej och jag hinner skriva ikapp lite. Jag kan bara tacka min lyckliga stjärna för att Martin låter mej lulla runt hemma och göra precis vad jag vill. Min kropp hade aldrig pallat för ett heltidsjobb med bestämd arbetstider, kanske inte ens halvtid med flexibla tider… Nu bestämmer jag själv. Har jag en dålig dag lämnar jag helt enkelt återbud och stannar hemma, det är svårt att göra så med ett vanligt jobb.

Jag respekterar äntligen min kropp och vet hur jag ska leva för att må som bäst. Det tog mej sisådär 45 år att komma dit, andra kanske aldrig kommer dit. Jag har förstått att jag måste ta hand om mej först, för att på bästa sätt kunna finnas där för andra. Det där med att förse sej själv med syrgasmask och sedan hjälpa andra är faktiskt väldigt logisk… Jag har också förstått att man inte behöver ge en massa förklaringar utan att det räcker med ett enkelt nej, när man inte kan/orkar/vill ställa upp. Ett nej argumenteras sällan emot, förklaringar däremot försöker folk snacka en ur.

Jag respekterar min kropp och behandlar den så schysst jag kan. Den tackar mej genom att värka mindre, närma mej min drömvikt och vara piggare. Jag har ju faktiskt bara en kropp att bo i, den måste jag ta hand om. Var ska jag annars bo?

Jag vet inte hur det är numera, men när vi jobbade på Viktväktarna så var VV unika med att ta hand om sina medlemmar även efter viktminskningen. När man gått ner sina kilon får man hjälp att hålla sin nya vikt under 6 veckor och sedan blir man sk Guldmedlem. Som Guldmedlem går man gratis resten av livet så länge man inte gått upp mer än 2 kilo och kommer minst var tionde vecka.

När vi jobbade brukade vi rekommendera Guldmedlemmarna att komma var fjärde vecka för att kolla läget. Vi brukade säga att det är det närmaste vaccin mot ny övervikt som man kan komma. Och det stämmer verkligen! När man gått i mål kan man inte bara lägga sej ner och pilla sej i naveln, det är ett jäkla jobb även att hålla vikten. Jag tycker faktiskt att det är svårare än att gå ner. Det är så otroligt lätt att bara strunta i allt, tugga i sej det som är gott och leva livet. Jag är ju smal, jag har koll… eller hur?

Jag blev Guldmedlem 2004. Inte på den vikt jag ville, utan på den vikt min kropp tillät mej. Några kilo över min drömvikt som var helt omöjligt att stanna på. Barnen behövde mej på ett helt annat sätt än idag och livet var stressigt. 2006 hade jag gått upp allt pga bla sjukdom, sen gick det upp och ner… 2013 föll en massa polletter på plats och jag fick en mängd svar och diagnoser som gav mej ett helt annat utgångsläge än tidigare. Nu fick jag hjälp, barnen var stora, stressen släppte och kilona fullkomligt rasade av mej.

Jag har fortfarande inte nått min drömvikt, men är iaf på god väg. Men det viktigaste av allt är att jag fått helt nya vanor och därför kan hålla vikten mycket lättare. Jag tar min dagliga promenader och har kommit i gång med träning på riktigt! Jag har aldrig förstått hur viktigt det är med styrketräning för kroppen, men efter ett par år hos Sussie på Curves känner jag hur mycket bättre kroppen mår. Jag har trots fibromyalgi, mycket mindre värk och är mer rörlig. Och är slankare!

En annan skillnad är att jag inte längre klankar ner på mej själv när det går åt skogen. Det är som det är, livet är inte alltid spikrakt. Det är bara att köra upp på banan igen och låtsas som ingenting. Överhuvudtaget så är jag snällare mot mej själv idag. Jag ger tid för vila och har färre ”måsten”. Det är JAG som är viktig, inte hur städat det är hemma eller hur många inlägg jag gör på Facebook. Jag behöver god sömn, motion och skratt. Det är avgörande för att jag ska kunna hålla vikten. Och självklart vettiga matrutiner.

Just nu går jag ner, men jag vet att jag kommer att gå upp en hel del på bröllopsresan och det är helt ok! Det är så livet är. Det går upp och det går ner. Men nu vet jag hur jag ska göra och leva för att pluset inte ska bli långvarigt. Jag vet efter alla dessa år hur man kommer tillbaka igen. Det är lixom bara att göra, mitt mantra: fucking gör det bara.

Igår fick jag en ny Guldstjärna, som bevis på att jag klarat ytterligare ett år på min målvikt. Jag borde alltså ha 12 stjärnor, men det har jag inte. Men de senaste 3 åren har jag kommit på knepet och hållit vikten helt och hållet, nu är det bara resten av livet kvar. Det kommer alltid gå upp och ner, men nu tror jag att topparna kommer att vara lite mindre och längre emellan. Å Viktväktarna släpper jag aldrig taget om! De finns där när jag vill och behöver  🙂