Sedan killarnas skola slutade i juni har jag gått runt med en välbehagskänsla i magen. (Sånär som på ett par dagar i juli…) Det är 16 år sedan jag mådde så bra, så långt tid i sträck och det känns såååå härligt!

Senior har nu gått i gymnasiet i 3 veckor och på hela den tiden har han hört av sej 3(!) gånger. Att jämföra med 2-30 ggr på en (1!) dag förut!!! Han springer glatt i väg på morgonen och kommer hem helt slut, sent på eftermiddagen. Det går nästan inte att få stopp på hans ordflöde, han bubblar non-stop och berättar var de gjort under dagen och hur han haft det. Han mår bra!

Han går media och har hittills gjort en löpsedel och egna visitkort och ska nu göra tryck på en tröja. Han älskar den grafiska formgivningen och ser fram emot att fortsätta med det. Innan jul ska han även testa journalistik, still- och rörlig bild och en massa annat. Efter nyår ska de välja inriktigt. Vi får väl se vad det blir när han provat alla moment.

Junior bara lullar på. Allt han gör blir bra, utan större ansträgning. Han har det väldigt lätt i jämförelse till sin bror och hur både deras pappa och jag hade det i skolan. Även simningen funkar bra och han känner sej bra i kroppen och gör bättre och bättre tider. Nästa helg är det dax för höstens första tävling. Ska bli spännande att se hur det går.

Barnen mår bra, Baileys mår bra och sköter sej i de flesta situationer och Martin mår bra. Då kan ju inte jag göra annat än luta mej tillbaka och må bra jag med. Trots att det är höst och trots att plånboken är tom. Vad spelar det för roll när det finns harmoni i familjen?

.