Vi har varit hemma en vecka nu, det riktigt kryper i kroppen för att åka iväg igen. Men det är lite som måste göras först, dessutom vill vi ha bättre väder 🙂

Vi kom alltså hem runt lunch förra fredagen. Det som är praktiskt när vi kan parkera Peppe direkt utanför huset, är att vi inte behöver ha någon brådska med att packa ur. Det första jag gör är att ta hand om kläder, handdukar och lakan som ska tvättas. Sen plockar vi ur allt löst, som tomflaskor, skor och mat såklart. Men sen kan det gå ett par dagar innan vi tar hand om resten. Det har blivit en vana när vi bäddar rent någon dag senare, att plocka ut det sista. Ingen brådska alltså.

En del har sagt, och även skrivit som kommentar här på bloggen, att det måste vara skönt att komma hem och landa lite. Jag tycker ju inte det… Att bo på 15 kvm är mycket lugnare än 100 kvm. I husbilen vet jag var allt ligger och det tar fem minuter att städa. Hemma… jag letar alltid efter nåt känns det som. När jag har fixat undervåningen orkar jag inte göra övervåningen och vice versa. Skulle jag någon enstaka gång orka fixa allt inne, så finns utsidan och trädgården kvar. Jag landar inte ett dugg när jag kommer hem, tvärtom!

Dessutom har vi konstaterat att jag sover mycket bättre i husbil och att magen funkar bättre, men sånt skitsnack får man ju knappt prata om högt. Jag har en konstaterad sömnstörning och har svårast med djupsömn, jag har väldigt lite sån. Men inte i husbilen, då kommer jag upp iaf i mätbara mängder minsann. Å magen… hemma har jag tur om jag kan gå på toa ordentligt var tredje dag typ… ute på ”rull” har magen funkat nästan varje dag 🙂

Vad är skillnaden? Jag vet inte, men kan gissa. Jag slappnar av på ett annat sätt i husbilen. Det blir mindre tv-tittande och mer rörelse. Inte för att vi går lite hemma, tvärtom, men det blir mer kravlöst och lustfyllt på något sätt att upptäcka andra platser. Martin snarkar mindre, sängen är för kort så han kan inte ligga på rygg som han helst gör. Värken har också varit mindre under de tre veckorna ute och det gör såklart också att jag sover bättre. Utan värktabletter funkar kanske magen också bättre, vad vet jag… Mycket handlar nog om stress, både medveten och omedveten. Våren har ju varit rätt jobbig, minst sagt.

Det är helt tydligt att husbilslivet är för mej. Vi har inte haft jättekoll på maten, druckit en del alkohol och ätit rätt mycket godis faktiskt – ändå har jag gått ner i vikt. Men jag har sovit bättre, rört på mej massor och skrattat ännu mer. Sånt har stor betydelse i mitt liv. Sedan vi kom hem har jag fått ordning på träningen igen och även varit iväg på massage. Rutinerna är tillbaka och sånt gillar jag, var jag än befinner mej.

Det enda jag egentligen saknat hemifrån är mitt träningsrum och min massagefåtölj. Inte en enda grej till. Det tycker jag är jätteintressant faktiskt. Hur mycket grejer har man inte som man tror att man behöver, så är det enda jag saknar mitt träningsrum och massagefåtöljen. Det betyder alltså att vi kan rensa ur ännu mer! Tur det är loppis nästa helg 🙂

Planen nu är att komma nånvart med altanbygget på baksidan, sen kan vi dra iväg igen. Men det ser inte ut att bli under augusti tyvärr, det är lite för mycket som ska fixas och vädret är ostadigt i hela landet. Så kul är det inte att sitta fast i en husbil och lyssna på regnet, när man bara har ett par dagar ute i taget. Så hur det än rycker i husbilstarmen, så får vi helt enkelt vänta lite. Jag längtar verkligen till den dagen då husbilen är vårt hem på heltid, då spelar väder och vind ingen roll längre.

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram