Att vakna till blå himmel, sol och värme är allt bra härligt ändå. Andra dagen på Cypern började precis så 🙂

Efter en väldigt lång första dag, vaknade vi upp vid 7-tiden dag två. Eftersom bloggen är min dagbok, får ni följa med på resan i hyfsat kronologisk ordning. För att jag själva ska komma ihåg, helt enkelt. När jag reser ensam är detta en nödvändighet. Bloggen, Facebook och instagram hjälper med att minnas vad jag gjort. När Martin är med är allt så mycket enklare, han är mitt externa extraminne.

När man bokar en resa själv och måste hålla ordning på allt själv har man mer koll på saker, när vi åker på såna här resor är det bara att hänga med. Någon annan har bokat och håller reda på allt, vi som är med har egentligen bara tider att hålla oss till. Schemat man får i förväg håller aldrig, utan ändras konstant – så det är ingen idé att ens försöka komma ihåg det. Det jag måste hålla reda på själv är när vi ska samlas och vad jag behöver ha på mej – typ.

Andra dagen började med frukost ute vid poolen. Det där att sitta ute och äta frukost i bara shorts och t-shirt, utan att frysa, är något alldeles extra. Me like! Vi gick den korta biten ner till stranden och tog några bilder innan det var dax att börja dagens äventyr. Det började i Paphos hamn och parken med mosaiker. Det är bara att konstatera att Cypern är fullt med gamla ruiner och rester från väldigt långt tillbaka och att det fortfarande grävs ut och görs nya upptäckter konstant.

I Paphos Archaelogical Park finns mosaiker och rester av en hel stad sedan flera hundra år före Kristus. Här finns gigantiska golv som är i stort sett intakta, med originalfärger. Det är så läckert! Vår cypriotiske guide var superb och talade tom svenska! Nog för att jag kan engelska, men allt blir så mycket lättare på svenska. Här fick vi gott om tid, inte som det brukar vara alltså, och kunde gå runt i lugn och ro och fota och filma. Det kommer en film om detta inom kort på youtube. Otroligt intressant plats!

När vi åker runt får vi ofta chansen att se helt nya hotell. Efter en miljon bilder på mosaiker blev vi körda en bit upp i bergen, till Minthis Golf Club, som är ett nytt resort med spa och golf, som namnet avslöjar. Här finns supermoderna lägenheter i flera olika storlekar och en golfrange (heter det så?) med häftigaste utsikten. Det ser faktiskt ut som man står framför en kuliss och slår ut bollarna. För vi fick faktiskt testa! Två instruktörer gav oss en väldigt snabb kurs i golf, typ 15 minuter 😛

Efter en rolig förmiddag var det dax för lunch, den här gången på Yiannis Tavern, en rustik Cypriotisk restaurang i Kathikas. Nu snacka vi meze! In kom rätt efter rätt, det enda godare än det andra. Problemet med meze är att man inte i förväg vet hur många rätter det blir, hade man vetat det hade man inte ätit så mycket av de första… Man vet att det nästan alltid börjar med en Grekisk sallad och att det blir någon form av haloumi, sen vet man inget mer. Jo, man vet att man blir mätt!

Efter de sedvanliga två lunchtimmarna var vi inbokade på resans första vinprovning. Vasilikon Winery är en av Cyperns största vingårdar, familjeägd och har faktiskt viner som finns att få tag i här i Sverige, eller kommer iaf att komma hit – fick inte riktigt grepp om det där. Vingården vaktades dessutom av Cyperns sötaste vakthund, som hittades övergiven i vingården som liten valp. Jag kommer inte ihåg namnet på honom, men han var väldigt kelig och lät sej villigt klappas.

Vi fick en både trevlig, god och intressant vinprovning innan vi kördes vidare igen. Nu skulle vi högre upp i bergen, till restaurang Mylos i byn Gialia, för att göra det cypriotiska godiset shoushoukos. Solen började gå ner medan vi körde och när vi började med godiset var det kolmörkt.

Shoushoukos är en slags kanderade nötter. Man trär upp nötterna på ett långt snöre och doppar den sedan flera gånger i en smet av bla mjöl och vindruvejuice. Lite som när man stöper ljus. Som jag förstod det kan man bo här också och av det jag läst så är det tydligen en otroligt upplevelse.

Kvällen avslutades med en sen middag på Almyra Hotels egen restaurang Ouzeri, innan vi kördes tillbaka till vår hotell i Paphos igen. Vi får vara med om rätt mycket varje dag, och allt ska dokumenteras. Det är definitivt ingen semester att vara på sk pressresa.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube