Operationen gick bra! Tack för alla hållna tummar, de hjälpte 🙂 Nu ska vi bara vänta på alla provsvar…

Förberedelserna inför operationen började redan kvällen innan. Kl 22 skulle jag stoppa in två tabletter, som skulle mjuka upp livmodern. Då åt jag även en macka eftersom jag skulle fasta från 24.

Klockan 2 vaknade jag av rejäla smärtor, det blev en Alvedon och efter en timme somnade jag om. Tabletterna är tydligen såna man får för att göra hemmaabort och man får en smärta som liknar värkar. De smärtorna är inte att leka med. Hur sjutton har jag kunnat föda två barn?

Jag sov iaf lite fram till 6. Kl 7 åkte vi till Södertälje sjukhus, vi skulle inte vara där förrän 8 och kom alldeles för tidigt, men man vet ju aldrig med Stockholmstrafiken. Jag blev ganska direkt omhändertagen och Martin gick iväg för att hitta en plats att jobba på tills jag var klar.

Jag fick byta om till supersexiga sjukhuskläder och fick trycka upp en slags gel i ”underredet” sen fick jag en infart i handen. För säkerhets skull, OM det skulle krävas sövning. Den ena efter den andra kom in och hälsade, sjuksköterska, narkossköterska, opererande läkare… å nästan på utsatt tid var operationen igång.

Jag fick ligga i en gynstol, det måste vara en av de mest utsatta positionerna en kvinna kan vara i… Det är så fruktansvärt utlämnande att ligga där med bart underliv, skrevande med benen i vädret. En otroligt obehaglig situation som man aldrig vänjer sej vid.

Sen fick jag någon medicin i infarten och seglade bort på ett rosa moln. Jag sövdes inte, utan halvsov mer sk sedering. Jag kunde stundtals höra vad som sas och svara på frågor, men kände absolut ingenting. Det konstiga är, och det visar väl också hur inne jag är i den sociala medievärlden… att allt som sas till mej såg jag som kommentarer i mitt instagramflöde… Haha, så sjukt! Då är man rätt påverkad 😛

9.30 var jag tillbaka på mitt rum. Jag kunde gå från säng till rullstol till säng direkt efter operationen, så mer påverkad än så var jag alltså ändå inte. Till skillnad från en sövning så vaknar man direkt efter en sedering. Och det är så skönt, man är klar i skallen och på benen direkt. Jag avskyr verkligen att vakna efter en sövning, det är fruktansvärt obehagligt tycker jag.

Jag åt min macka, drack mitt te, bytte om och kallade på Martin. Innan lunch var vi hemma igen. Då stöp jag i säng och sov sedan nästan hela dagen.

Allt har gått bra. Jag var inne för en hysteroskopi typ… Min livmoder har växt igen och därför kan itne nödvändiga prover tas. Man har hittat tecken på cancer och var därför tvungen att öppna upp livmodern för att kunna ta de livsviktiga proverna. Det lyckades man med. När man ändå var där passade man på att ”städa” upp lite också. Ta bort tillväxta slemhinnor och lite sånt.

Så nu är det bara väntan kvar. Väntan på provsvar… Har jag cancer eller ej? Allt som händer framöver beror på provsvaren. Jag räknar iskallt med att jag har cancer, men att det är i ett tidigt skede och kan fixa med operation. På så sätt blir jag inte överraskad om det faktiskt är så, men glad om det inte är så. Kanske dumt att tänka så, men sån är jag!

Är ni som jag? Tänker ni också ”worst case scenario”?

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube