Sitter och äter min lunch i pausrummet på tingsrätten. Idag är det min ordinarie dag här och vi sitter med en misshandel mellan fyra 50-åriga ”gubbar” Hur ser vår värld ut egentligen? I vanliga fall sitter jag med två mysiga personer, men bägge är borta idag. Så istället sitter jag tillsammans med två personer som jag inte träffat förr, de är helt ok men jag känner dem inte.

En sak som slår mej när jag sitter här är hur många vi än är i pausrummet så är det ändå några som sitter ensamma och som ser väldigt bortglömda ut. Jag är en av dem idag… men eftersom jag sitter vid datorn så är det till viss del självvalt, även om jag har datorn med mej för att jag brukar sitta ensam… det är sånt som kallas ond cirkel tror jag? Jag trivs bäst med vaktmästarna  🙂

Men det är lite konstigt. Så många människor, idag är vi kanske 25 personer och ändå sitter det flera ensamma och äter eller fikar. Vi har samma intressen; politik och samhällsfrågor. Och ändå pratar vi knappt med varandra. Mysko. Sorgligt.

Av alla nämndemän som finns här kan jag säga att jag inte känner en enda av dem, däremot pratar jag med en handfull som jag ändå tycker att jag känner till ganska bra. Men vissa pratar bara med sina partikollegor och ser med förakt på andra partitillhörigheter. Andra är väldigt trevliga och pratsamma om inte vissa personer är närvarande. För här finns en patetiskt hierarki som innebär att några av de äldre nämndemännen är högst och i princip avgör vem som ska frysas ut. Då ligger man inte särskilt bra till som fd Kristdemokrat, vilket många tror att jag fortfarande är… Det är lite av klubben för inbördes beundran.

Så även här, där vi ska vara rättvisa och döma med skallen och enligt lagen, finns alltså en viss mobbing. Visst är vårt samhälle väldigt konstigt???

.