Efter en härlig helg var det dax att kliva upp på vågen för veckans vägning… och det var ner! 0,4  kg. Inte så mycket som jag ville och faktiskt trodde, men ändå… årsbästa iaf. Hoppas på minst lika mycket nästa vecka. Just nu har vi inget som ”stör”, som födelsedagar och sånt. Det enda är väl att personalens anhöriga på Mc Donalds ska få komma dit på lördag och kolla in verksamheten… OCH bli bjudna på mat. Å jag älskar Mc Donalds! Så jo, lite som stör finns det, men det ska nog gå bra.

Det är alltså måndag idag och regnet öser ner. Klockan 9 skulle jag vara i Tingsrätten och det var jag också. När jag parkerade bilen var jag lite smart och ställde mej en liten bit bort på parkeringen, det var väldigt mycket bilar och regnpölar hade börjat bildas. När jag kom ut 3,5 timme senare kan de som stod närmast inte åt sina bilar… det var 20-30 cm djup i de vattenpölarna då. Men min bil stod torrt och fint, även om jag fick gå runt hela parkeringen för att komma dit.

Dagen i Tingsrätten var en ren cirkus. Det började med att en nämndeman var sjuk och hade meddelat detta, men någonstans hade meddelandet trillat mellan stolarna – så ingen ny var inkallad. Nu är det så smart, så det finns nästa alltid en extra på plats om detta skulle hända, så vi kom igång som vi skulle ändå.

Första målet tyckte jag var ganska enkelt och när advokaten började läxa upp oss genom att säga att vi skulle döma rättvist, som om det vore en nära anhörig och en massa annat tjafs. Då blev jag förbannad! Klart som sjutton att vi dömer rättvist! Vi ser till bevisning och dömer efter det. Å vaddå ”som det vore en nära anhörig”, då hade jag personligen tagit ”min anhöriga” i örat och skällt ut h*n! Å sen var det en massa snack om att vi inte skulle se till bakgrund och nationalitet… man MÅSTE se till bakgrunden när man ska avgöra straffet. Så vi gjorde som vi skulle och avkunnade domen direkt, det är därför jag kan skriva om det nu. Jag blir upprörd bara jag tänker på det!

Andra målet var… annorlunda… I vanliga fall tar man in den tilltalade som får sitta snett framför oss. Om denne har med sej en vän eller anhörig, får denne sitta längre bak i salen. Men den här gången tyckte domaren att sambon kunde sitta brevid den tilltalade och då helt plötsligt började hon bete sej som nån slags försvarare. Hon babblade på om ditten och datten och till slut bad mannen henne att ”hålla käften”. Bägge var nog rätt dragna… det doftade lite lätt misstänkt av sprit. Efter mycket om och men fick vi iaf en berättelse, kunde avlägga dom och gå hem.

Rena rama cirkusen, en annorlunda dag i Tingsrätten kanske man kan säga. Vi saknade iaf inte underhållning  🙂

Nu är det dax för en sen lunch och sen åker vi till jobbet. Nyss öste regnet ner, nu skiner solen… undrar om någon vågar sej ut ikväll. Det kanske inte kommer nån alls idag?

.