Mår inge bra ida´. Så ärlig får man inte vara i dagens Sverige, men det är jag ändå. Man ska vara glad och säga att allt är bra när/om någon frågar, oavsett hur illa det är. Varför är det så? Varför kan man inte bara uppriktigt få säga ”idag mår jag skit”? Kan folk ta illa upp? Det är väl deras problem. Man ska inte gnälla eftersom andra har det värre? Så bara för att andra kan må dåligt, får inte jag göra det? Nu har jag en dålig dag och det står jag för, så det så!

Men jag vet egentligen inte varför. Eller jo, kanske. Ryggen gör förbaskat ont, förmodligen efter häckklippningen igår. Trodde jag skulle få träningvärk, men det var ryggen som tog stryk istället. Benet gör ont och har gjort i 8 månader nu. Ont i mage och bäcken har jag också, i´m a girl you know… Hösten är på gång på riktigt och det gillar jag inte! Huset är rörigt, trots att jag hela tiden försöker hålla efter. Stackars Baileys får inte så mycket motion som han borde få. Det dåliga samvetet gnager. Vågen är elak!

Jag håller på att tappa greppet känns det som. Jag hinner inte med och allt går bara fortare och fortare. Har ingen lust med nåt, vill bara ligga i sängen och sova eller läsa. Känner mej tjock och tråkig. Bläääää!

Vad kan jag göra åt det då? Förmodligen bara tuffa på som vanligt. Köra en tvätt till, förbereda jobbet och stuva in allt vi ska ha med oss i bilen, gå ett varv med dammsugaren och försöka undvika att titta på allt som borde göras/lagas, kanske ringa läkaren och be dem kolla på mitt ben igen, åka och handla, gå med Baileys… allt som jag gör en helt vanlig dag. Det är ju en helt vanlig dag. Varför kan det inte bara hända något ovanligt? Det kunde ju pigga upp…

Jaja, det är bara att klistra på sej smilet och vara ”som vanligt”. Den här veckan ska vi återigen hjälpa våra drygt 300 medlemmar ett steg närmare deras mål. Så det är bara att sluta gnälla och börja jobba! Så är det bara.

16 veckor kvar till semestern…

.