Idag blir vår bebis 3 år! Han ska alltså vara”vuxen” nu…

Baileys kom in i vår familj när vi behövde honom som bäst. Jag hade två oroliga grabbar här hemma som bråkade mycket med varandra. Men när vi startade ”projekt hund” lugnade allt ned sej på ett mirakulöst sätt. Då hade vi varit på Bup och en massa annat, utan att kunna lösa något. Att däremot ha en gemensamt mål att sträva efter fungerade!

Killarna fick samla pengar till sin ”del” av hunden, de fick läsa på om rasen, valpar och allmän skötsel. Vi var alla väl förberedda den dag då Baileys hämtades hem för att bo hos oss.

Tyvärr skulle det visa sej att vi fått en ganska jobbig rackare… han var svårt att dressera och hade magkatarr. Jag tvivlade på mit ledarskap, men fick höra av ”proffsen” att han var en svår hund. För ungefär ett år sedan tog vi beslutet att kastrera honom och han förändrades totalt. Magkatarren är borta och han lyssnar på vad vi säger! Han är världens goaste kille som vi aldrig vill vara utan.

Just nu ligger han o min säng med huvet på kudden och täcke över sej och soooover. Han har ingen aaaning om att han fyller år, men idag får han biff till middag!

.