Tänk att det är 15 år sen! 15 år sedan jag höll på att dö… och alltså 15 år sen mitt första barn föddes. Det var en efterlängtad dag och en mycket efterlängtad liten kille som kom till världen – men en väldigt orolig dag också. Allt kunde gått åt skogen.
 
Jag kom in på natten, men det satte inte igång ordentligt förrän på morgonkvisten. När man satte ryggbedövningen punkterades min spinalkanal så jag blev väldigt sjuk. Hela förlossningen tog bara 6 timmar, men jag låg på intensiven i 2 dagar och sen på bb-avdelningen ytterligare 4 dagar. Man skyllde på att bebisen inte var i skick att åka hem, när det egentligen var jag som var för sjuk. Men det fattade ju inte jag…
 
Medan min lilla kille växte och var glad, var jag sjuk i ytterligare 8 månader. Sen blev jag med barn igen, det var lixom lika bra  😉
 
Idag är han alltså 15 år. Han är nästan 180 cm lång och har 43 i skor. Duktig i skolan och trevlig mot alla, allt en mamma kan begära och jag är så stolt över honom. Tiden har gått så fort! De här 15 åren har bara schwischat förbi. Ikväll blir det att äta ute och sen ska vi på Arn. Hoppas han får en riktigt bra dag!