De svarta molnen tornade upp sej medan vi åkte till agilityn. Solen sken på vägen, men så fort vi släppt ut Baileys ur bilen började regnet vräka ner. Så typiskt!
 
Vi hade alltså alla odds emot oss; regn, Senior var trött efter sin första skoldag, Senior var nervös inför detta nya och uppstressad inför sin födelsedag imorrn. Så värre kan det väl knappast bli?
 
Baileys kände av allt detta och var väl kanske inte den lydigaste hunden där… men definitivt den mest hoppglada! Han tog hinder och tunnlar som han inte hade gjort annat i sitt liv. Men väntan däremellan tyckte varken hund eller unge om. Dessutom upptävkte vi att han inte gillar pudlar… han skällde och jagade iväg två stackars osäkra pudlar som var med på kursen. De där två hundarna vågade inte hoppa över hunden och kissade nästa på sej när tunneln prassalde. De tog såååå lång tid på sej och kom öndå ingen vart och där stod Baileys och Senior som bara ville fortsätta hoppa.
 
Jaja, idag blev det väl ingen toppen-lektion direkt, men nu kan det ju bara bli bättre!
 
När vi kom hem var jag blöt inpå bara kroppen, tom behån var dyngsur. Så nu sitter jag här i morgonrock och tjocka sockor, med en tekopp i knät. Nu: Hells Kitchen!