Nu när almanackan är ganska tom är det läge för mej att ”komma ikapp” här hemma. Men ”komma ikapp” betyder så många olika saker. Jag ska inte bara skriva ikapp, jag ska även komma ikapp med städning, trädgården, mej själv och en massa annat.

Senaste veckorna har jag känt hur trädgården krympt och  lixom krypit inpå mej. Häcken vi har runt baksidan var alldeles för hög och bred, buskarna hade kollapsat och var bredare än de var höga och allt började kännas som en djungel. I fredags fick jag nog och hade dessutom tid, så jag laddade upp häcksaxen och körde igång. En buske hann jag innan saxen gav upp mitt i ett klipp… skit också. Så jäkla typiskt. Tack och lov fick jag låna en häcksax av mina föräldrar som dessutom var mycket bättre än vår.

I lördags tog jag tag i de andra buskarna och gav mej på häcken. Vi har ca 15 meter häck runt baksidan, och som bekant har en häck tre sidor; en insidan, en utsida och en ovansida. Det blir alltså ungefär 45 meter som ska trimmas ner ett par gånger om året. Det är en helt ok syssla och resultatet syns direkt – me like! Men det är så jobbigt! En häcksax är ganska tung, förr om åren har jag bara orkat en sida i taget. Överarmarna har helt enkelt inte orkat mer, i år orkade armarna utan problem men handlederna tog stryk. Tack var träningen orkade jag mer än tidigare och det gick mycket snabbare att klippa allt än det gjort förr. Jag klippte allt jag kunde och sedan tog Martin det lilla som jag inte nådde. Snabbt röjde jag även rabatterna från gammalt visset och snyggade till ytterligare några buskar på framsidan. Tillsammans plockade vi upp allt skräp, det blev 10 sopsäckar fulla, som vi körde till sopen direkt.

Så var trädgården fixad! Så himla skönt! En stor bit i att komma ikapp var gjord och helt plötsligt hade jag en jättestor trädgård igen. Nu kan jag sitta på min trapp och äta frukost utan att känna att trädgården krymper och att buskarna överfaller mej. Bara en sån här grej får mej att bli 5 kilo lättare direkt. En sak mindre som tynger mej och stressar. Jag tittar ut över min lilla trädgård och mår så himla bra! Där är städat, snyggt och prydligt. Jag kan slappna av. En sak mindre – bara resten kvar…

För mej är det så att bara jag har ordning runt mej kan jag ta hand om resten. Å jag har sällan ordning runt mej och därför kommer jag aldrig till ”resten”. Jag vill gärna ha ordning inne, tvättkorgarna ska vara tomma, räkningarna betalda, frysen ska vara full med amtlådor, hundens klor klippta och trädgården fixad – då kan jag fixa alla texter som ligger på hög utan problem. Då kan jag slappna av vid datorn och skriva i timmar. Orden kommer rätt och allt får ett flyt. Tyvärr är det så väldigt sällan, typ aldrig. Det är det som är målet nu och har varit hela tiden. Men nu har jag verkligen chansen!

Trädgården är klar. Tvättkorgarna är tomma. Hemmet är hyfsat… det värsta är gjort. Får vi bara röjt i förrådet kan vi få ordning i träningsrummet där det står en massa loppisgrejer. Det kanske inte låter så kul, men mycket av Martins semester kommer att gå åt till en massa småfix. Sånt som stressar ffa mej och som Martin därför vill fixa för min skull. Får vi ordning hemma kan bägge slappna av mer och även få ordning på sömn, promenader och allt annat som våra kroppar behöver. För mej hjälper ordning även min viktnedgång. Stress är himla dåligt om man ska gå ner i vikt, alltså ska stressen bort!

Att komma ikapp handlar alltså om mycket mer än att bara jobba eller städa. Det handlar om hela livet. Att till slut komma till det stadiet då man känner sej helt lugn, all stress är borta, allt är i ordning. Det där när man lägger sej på kvällen och känner att allt är helt bra. Ordning. Hur ofta känner man så? Inte så ofta – men jag vill känna så oftare. Å jag har ett hopp om att göra det. Kanske naivt. Men jag vill verkligen vara ikapp med alla delar så mycket jag kan. Kanske kanske kan det bli så den här sommaren.

Är du ikapp? Vad betyder det för dej?