Det har varit lite jobbigt sedan vi kom hem från Gambia. Kylan påverkar mej väldigt mycket i år, jag har ont och är väldigt trött hela tiden. Jag räknar ner till vårens ankomst, men det känns rätt långt dit.

Som ni kanske kommer ihåg har jag bla fibromyalgi och hypotyreos. Många av symptomen är desamma för bägge sjukdomarna, bla trötthet, att man fryser och är allmänt seg i både kroppen och knoppen. Av fibron får jag dessutom ont och kroppen går i baklås när vädret växlar och det gör det typ varannan dag just nu.

Martin är så otroligt förestående och säger bara att jag ska ta det lugnt och vila. Hade jag själv varit gift med mej så vete sjutton om jag varit lika förstående… vissa dagar gör jag ingenting och då menar jag verkligen ingenting. Jag tar förstås hand om hunden, men det är tyo alls. Han kan inte heller kan gå ut när det är för kallt – han har också hypotyreos, vilket par vi är 🙂

Fast lite gör jag. Jag prioriterar att träna och ta hand om mej, vilket innebär att jag kommit iväg på mina tre träningar i veckan och även gått på bandet en del. Jag försöker komma upp i mina 7000 steg om dagen, oftast går det. Jag äter lunch (vilket är svårt att komma ihåg ibland) och skriver minst en text om dagen. De bra dagarna röjer jag tex köket, tvättar eller sitter och går igenom mail. Men stor del av tiden går åt i tv-soffan med hunden, det är sanningen.

Jag avbokar nästan allt, utom det som känns extra viktigt, som ger betalt eller som jag verkligen, verkligen vill göra. Som teater och show, det vill jag verkligen göra och är Martin med så är det lättare – då vet jag att jag kommer hem oavsett skick. Jag är helt slut efter några timmar med folk runt mej, då är det skönt att ha honom där.

Så ni som ofta brukar se mej i svängen har nu en förklaring till att jag inte syns så mycket just nu. Jag kommer igen, bara det blir lite varmare. Just nu vill jag bara flytta till solen. En dag ska det bli verklighet 🙂

Man får göra så gott man kan lixom…