Äntligen vila

Äntligen vila

Klockan är snart 11 och jag har inte ens klätt på mej.

Måndagen började med ett besök hos Dr Kompis. Han körde gladeligen en lång kortisonspruta i knät på mej. Förra gången gjorde det ont, men var uthärdligt. Den här gången gjorde det ONT! Jag var ju tvungen att ligga stilla, men svor så det osade. Så jäkla ont gjorde det. Dr Kompis menade att ju ondare den gör att sätta, desto bättre bli resultatet. Jag bara muttrade något till svar… Men faktum var att han hade rätt! Redan morgonen efter kände jag skillnad och efter 12 000 steg var jag bara trött i benet, hade inte det minsta ont. Helt fantastiskt!

Vi firade Senior när vi kom hem från jobbet. Då hade redan R och hans sambo kommit hit och satt och fikade. På så sätt blev det ingen middag i måndagskväll så på tisdagsmorgonen vägde jag mindre än på mycket länge… men det var det enda positiva den dagen. I övrigt vill jag glömma gårdagen och tänker inte säga mer än så.

Idag är det onsdag och redan mitten av veckan. Vi har sovit länge och det var riktigt skönt att få vila ut ordentligt. Det har lixom gått i ett sedan förra tisdagen, när fönsterbytet började. Nu börjar en betydligt lugnare period, och det ska bli sååå skönt. På fredag får jag dessutom en välbehövlig massage, som jag ska njuta av. Helgen är nästan obokad och nästa vecka är i princip fri sånär som på jobb. Så nu ska vi ta hand om oss här hemma.

Idag ska jag ta tag i tvätthögarna som börjar växa oss över huvudet. Jag ska tydligen åka till centrum och köpa gympadojjor till Junior också… säger han… Men allt går väldigt långsamt och det ska det få göra idag. Allt ska gå i MIN takt, att jämföra med en snigel idag. Så får det bli ibland och så är det idag!

.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *