Ni vet hur det är att var sådär trött så det känns ända in i benen. Sådär så man knappt orkar lyfta ett finger eller tänka en enda tanke till. Så känner jag idag. Det finns egentligen ingen orsak, jag orkar bara ingenting. Känns som jag går i lera och som om det finns gyttja i hjärnan.

Klart att det här med svärföräldrarnas lägenhet tagit en del kraft och jag har jobbat lite mer än normalt. Har också ett litet problem nästa vecka, då det är årsmöte och jag inte har någon direkt styrelse att välja… så jaaa, det finns väl kanske lite grus i maskineriet kan man väl säga. Men så här trött borde jag ändå inte vara.

Tror det hänger ihop med vintern. Tycker absolut inte om vinterhalvåret. Nu är det ju ändå ljust och fint ute, å det är iaf bättre än mörkret i november. Men kan vi inte det här nu? Kan inte den där jobbiga snön försvinna nu? Jag har gjort nåt med benet, så det gör ont i vaden strax under knät – har gjort ont några veckor nu. Det gör det ju knappast lättare att ta sej fram på oplogade gångvägar.

Nä, bort med snön, fram med sol och värme. Tänk att få gå barfota igen och ha bara ben, slippa vinterjackan… suck! Bara 4 månader kvar till ungarna får sommarlov igen… känns som en evighet just nu.

.