Snaaaart får jag krama om killarna igen! 10 dagar går fort! Känns nästan som det är vi som haft semester här hemma. Jag kan inte påstå att mina ungar tar någon större plats eller märks särskilt mycket, men det märks ju när de är hemma lixom…

Skillnaden är att nu när det bara varit Martin och jag här hemma är hallen inte full med skor. Man kommer faktiskt fram i hallen och folk behöver inte tro att det är en skoaffär de kommit in i. Sen har vi vardagsrummet som inte är belamrat med glas som ingen orkar ta ut… nu är det två stycken och det är våra. Annars kan det stå 5-6 stycken där efter en dag, när det åkt fram glas lite då och då under dagen. Men den största skillnaden är tvättkorgarna. De är nästan tomma och har varit det hela veckan! Jag tvättade ALLT de första dagarna och har sedan bara kört en eller två maskiner vid behov.

Imorrn kommer mina två juveler hem och då förändras allt. Då kommer tvättkorgen att svämma över, hallen fyllas av skor; Juniors 46:or, Seniors 42:or och flickvännens (juniors) 36:or. Å förmodligen blir det två par av varje, minst! Allt blir preciiiis om vanligt igen 🙂

Å städningen? Hann vi allt? Nääää, nedervåningen är långt ifrån klar. Men vi har hunnit mycket ändå. Övervåningen är klar, detta har varvats med stunder i solen. Nästan alla Traderagrejer är ute, bara 15-20 grejer kvar. Det vi satte ut igår ska flyttas till förrådet i väntan på nya bud. Jag strök all tvätt sedan senaste halvåret igårkväll. Fy sjutton vad det är tråkigt att stryka, en stoooor anledning att skaffa städerska. Men nu är det gjort och iom detta kan jag städa tvättstugan klart.

Men först åker vi till sopstationen, sen städa lite och äta lunch. Klockan 15 ska vi fira min lilla kusinvitamin som fyller 30! Hem igen, fortsätta städa, lägga in sista auktionerna, städa mera, äta middag, städa lite till. Sen har vi förmiddagen imorrn på oss oxå. Nästa vecka ska vi utnyttja solen så mycket vi kan och eventuellt börja fundera på vårt nästa projekt: trädäck.

Fyra veckor kvar till semestern. De ska tillbringas ute så mycket som möjligt, när vi städat klart inne och kan vara nöjda med det.

Tänk att man kan längta så mycket efter sina barn, det är nästan så hjärtat sprängs. Undrar om föräldrar som flytta ifrån sina barn känner så… de som ”frivilligt” lämnat dem alltså… Jag hade dött!

.