Man har i många år förespråkat behovsprövat barnbidrag från vissa håll. Jag är både för och emot…
 
Emot: eftersom barn ska ha samma värde oavsett vilka föräldrar de har. Så var tanken från början och det var därför man betalade ut samma belopp till alla föräldrar.
 
För: eftersom det är många föräldrar som sparar ALLA barnbidragen och sen ger till sina barn när de flyttar hemifrån. De behöver alltså inte pengarna för att överleva.
 
Det sistnämnda gör ju att barnen inte är lika värda även om de får samma peng. De har helt olika förutsättningar att starta sitt vuxenliv på, baserat på pengar föräldrarna fått för de mindreåriga barnen.
 
Jag kan ärligt säga att jag inte skulle klarat mej utan barnbidraget. Jag har inte sparat en krona till mina ungar, det har mor- och farföräldrar fått göra. Här har barnbidraget behövts i den löpande verksamheten, för att ställa maten på bordet.
 
Jag tycker nog ändå att barnbidraget, precis som bostadsbidraget, ska behovsprövas. Var nedre gränsen ska gå vet jag inte, men 200 000 kr i årsinkomst låter lågt. Hur kommer man pröva ensamstående? Ska man lägga ihop bägge föräldrarnas inkomster trots att den ena bara betalar det lagstadgade beloppet?
 
Det finns lite att tänka på men det är väl ändå bra att man funderar på en förändring?