Då har man legat i tuben

Då har man legat i tuben

Jag har ju lovat att ni ska få följa med i varje steg på min cancerutredning, det tänker jag hålla. Idag får ni därför följa med in i röntgenrummet på Södertälje Sjukhus. Nästa vecka är det dax för en annan undersökning, en lite mer intim sådan.

För någon vecka sedan hittade man ”markörer” i mitt blod som kan vara cancer. Det behöver inte vara det, men det kan vara det och eftersom ungefär halva släkten är drabbad vill man kolla upp precis allt. Å det går fort! Redan idag hade jag tid för röntgen, eller rättare sagt, datortomografi av buken.

En sk DT innebär att man ser mjukdelar inne i kroppen, till skillnad från en röntgen som visar hårda delar. Nu ville man alltså kolla upp tarmarna och allt som finns i buken. För att göra detta skulle jag dricka vatten, massor med vatten. Timmen innan undersökningen skulle jag få i mej en liter, minst. Jag tycker inte om vatten… så detta var alltså min första utmaning på den här resan. Kan tyckas larvigt, men jag har så svårt att dricka!

Jag blev inkallad på tid, kissnödig som bara den! Å jag fick faktiskt kissa, halleluja. Blåsan skulle inte vara full, bara tarmarna. Då syns de tydligen väldigt bra. Jag fick ta av mej allt med metall, bygelbehå, smycken osv och sedan lägga mej på en brist mitt i rummet. Sköterskan satte en infart i höger arm och började med att kolla njurvärdet som tydligen var toppen. Så bra då! Allt som är bra är positivt.

Jag fick veta att man skulle ge mej kontrastvätska genom infarten och att den var varm och det skulle kännas som jag kissade på mej. Den var varm, och jätteskön eftersom jag frös som en gris, men det kändes inte som jag kissade på mej. Britsen kördes in i röret och undersökningen började. En röst sa hur jag skulle andas, andas in – håll andan, andas som vanligt osv. Efter några minuter var allt klart och jag kunde gå hem.

Nu får vi se när jag får svaret och vad det säger. Jag är som sagt rätt cool med allt, jag vet att jag är i riskzonen för cancer och att jag kommer att få det, om jag inte redan har det alltså. Å skulle jag redan ha det så är det så tidigt att man borde kunna bota mej med enbart operation.

Än vet vi alltså inget mer än att blodet har markörer för cancer. Snart vet vi mer.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *