Jag har alltid haft väldigt dålig självkänsla och nu har jag tydligen trillat ner i en liten svacka igen. Vågen pekar uppåt, mer och mer för varje dag. Vännen har gått ner 10-12 kg sen vi träffades och jag har gått upp 4-5…
 
När man är 156 cm syns de där kilona ganska mycket och framför allt så känns de. Ryggen mår inte bra och jag känner mej fet och ful. Jag borde ju må så himla bra nu när kärleken kommit in i mitt liv, men det gör jag alltså inte. Inte helt och hållet iaf.
 
Viktuppgången beror till stor del på de där jäkla p-pillrena. Jag kan ju sluta med dem ganska snart, men det är ändå två månader kvar tills vi kan vara säkra. Just nu äter vi så bra vi kan och rör på oss och får på det sättet hoppas att jag inte går upp mer, utan står still. Men även om jag äter minimalt och rör på mej massor, så händer inget på vågen. Vännen trodde nog inte riktigt att det kunde vara så, men efter att han fått skriva upp allt jag äter och rör mej – insåg han att min ämnesomsättning är mer än låg…
 
Jag HATAR att känna mej tjock! Jag kan inte ha mina kläder längre, alla mina shorts är för små och mina t-shirtar sitter som ålaskinn. Jag har inga kläder som jag tycker sitter ok, utan tar på mej det som sitter minst dåligt. Helst vill jag bara sova och vara hemma, men man ska ju sköta ett jobb också. Speglarna täcker jag snart för.
 
Visst – jag är inte fet så det stör. Men det stör mej och det räcker. Jag mår inte bra och kan just nu inte påverka det och det stör mej mest. Så! Nu har jag vräkt ur mej, nu kanske jag kommer må lite bättre.