Debatten är igång igen!

Debatten är igång igen!

Den sk Hemmafrudebatten återkommer sisådär var femte år eller nåt. Nu är den här igen!

Tydligen har en ny undersökning visat att det är väldigt många som (om det var möjligt) skulle vilja vara hemma och ta hand om sina barn själva. Det finns alltså ganska många som frivilligt vill bli sk hemmafruar eller hemmamän. Särskilt bland våra unga tjejer är detta en stark önskan. Men frågan är om man förstått vad det innebär att vara hemma och ta hand om sina barn? Det handlar definitivt inte om ett liv med gott om egen tid eller god ekonomi. Nån Hollywood-fru blir man knappast i Sverige iaf.

Jag var hemma med mina ögonstenar i 10 år. Det var helt frivilligt och jag var vid mina sinnes fulla bruk när beslutade mej för detta (i mångas ögon) mysko val. Barnens pappa var helt med på noterna. Han jobbade skift och jag hade möjlighet till extrajobb när maken var ledig. Så vi gick omlott och pusslade med hjälp av våra föräldrar. Vi tjänade pengar (inte så mycket) och betalade skatt precis om alla andra. Ändå fick vi veta att vi hade gjort ett konstigt val, att vi var egoistiska och en massa annat.

Det är tydligen fullt legitimt att ifrågasätta en hemmafru och kalla henne en mängd olika saker. Jag har fått veta att jag är skattesmitare, att jag är en parasit, att det är synd om mina barn, att jag är lyxhustru, att jag tar hand om frisk man i hemmet osv osv. Det är så otroligt tröttsamt. Särskilt som jag räknade ut att vi inte bara betalade lika mycket i skatt som alla andra utan att vi dessutom besparade kommunen flera miljoner i outnyttjad barnomsorg.

Jag var hemma med mina barn i 10 år, de har inte varit på dagis en enda dag i sitt liv. Å vet ni? Det blev ändå fullt fungerande medborgare! Otroligt va? Efter att ha tillbringat nästan all sin vakna tid med mej eller sin pappa så blev det faktiskt inget större fel på dem. Trots att de inte fick en enda pedagogisk leksak eller timme med utbildad förskolepersonal. En av våra ledande kommunpolitiker kallade mina ungar för B-laget… Enbart för att de inte gick på dagis! Men vems ungar är det som haft MVG i slutbetyg i nian eller har fast jobb sedan 15-årsåldern? Jo, mina! Tji fick du Herr Fd Ordförande i Socialnämnden i Botkyrka! De blev inte så misslyckade ändå, trots dina varningar!

Å även om min pension kommer att vara bedrövlig så är jag otroligt stolt och glad över mitt val. Jag lyckades göra det jag önskade och trodde på. Jag följde mitt hjärta. Jag älskade varenda minut av min tid med barnen, trots att det var SKITJOBBIGT många gånger. Det är ett jäkla slit att ta hand om barn dygnet runt. Men det där att kunna mysa på mornarna, ta det lugnt, se alla framsteg och vara med om alla vardagliga saker är belöning nog. Vi är supertighta mina killar och jag, men det kanske vi hade varit ändå?

Idag är vi precis som alla andra. Jag jobbar igen, killarna går i gymnasiet, jobbar och sportar. Det syns förstås inte på dem att de inte varit på dagis. Men pratar man med dem så märks det… de ifrågasätter om de ska ha sina barn på dagis eller ej. Å det ska bli väldigt spännande att se hur den tanken utvecklas. Jag har redan erbjudit mej att ta hand om deras ungar den dag de ev får några, om de vill… De skulle verkligen vara superkul  🙂

För det spelar ju ingen roll vem som gör jobbet! Bara den som tar hand om barnen älskar dem över allt annat på jorden. Precis som vi gjorde med våra ungar. Dagis kan nog vara bra, men inget överträffar en mamma eller en pappa. Ingen kan älska mitt barn mer än jag!

Å nu kommer jag få en massa elaka kommentarer, men det är ok. Jag fick ett dödshot när jag gick ut i den offentliga debatten 1996, så det är lugnt. Jag är van. Den här frågan retar folk något helt otroligt. Det handlar ju om det känsligaste och viktigaste vi har; våra barn!

.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *