Efter några riktigt stressiga dagar kröp vi upp i soffan och satte oss till rätta för att kolla På Spåret, Skavlan och den nya brittiska serien. På Spåret gick bra, men sen sket sej allt! Det blev svart!

Det var inte jag som tuppade av eller så, nej det blev strömavbrott precis när Skavlan hade presenterat kvällens första gäst. Hela området blev kolsvart! Jag började tända ljus medan Senior försökte få fram information om avbrottet. Martin låg mest och mådde gott i soffan.

Det visade sej att avbrottet inte bara var hos oss, utan nästan alla hushåll mellan Salem och Haninge. 80 000 sa någon, 55 000 hushåll sa nån annan. Jag vet inte. Jag vet bara att det var ljuvligt tyst och att vi hade jättemysigt med alla ljus. Vi tog plats i varsin soffa och låg och pratade. Kvalitetstid meda andra ord.

Senior gick och la sej och strax följde vi hans exempel. Man vet ju aldrig hur långt ett avbrott blir, så vi försökte planera lite framåt. La fram mer tändstickor och ljus, släckte de lampor vi trodde att vi hade tänt osv. Å medan vi låg och pratade kom strömmen igång igen, då hade vi varit utan i tre timmar.

Jag har inga problem med strömavbrott, utan tycker det är ganska mysigt. Det kan ju vara lite problematiskt när det är väldigt kallt ute eller när tex frysen eller annan elektronik går sönder pga avbrottet. Men har man bott i ett land där man kanske har el en halvtimme på morgonen så har man lärt sej att klara sej ändå. Så var det i Gambia. Där hade jag i bästa fall el på morgonen så jag kunde fixa te, annars fick jag göra det över eld istället för på spisen. Det största problemet där var att man inte kunde lita på att maten i kylen var ok och att det är ganska mycket skönare att duscha i varmvatten än i kallvatten… men sånt kan man leva med.

Det jag uppskattar med strömavbrott är hur tyst allt blir. Inga maskiner som brusar, fläktar som surrar eller annat som låter. Det är bara tyst. Jag tror att våra svenska hjärnor behöver ha tyst lite oftare. Vi drunkar i alla ljud runt oss och är ovana vid tystnaden som uppstår vid tex ett strömavbrott. Jag älskar den totala tystnaden. Den där när man nästan hör hur hårstråna byter plats. Först då kan man verkligen känna att man är här och nu. Tycker jag alltså.