Var är planet?

Så var det dax att hoppa på flyget till Kroatien i morse! Trodde jag ja… När vi kom till gaten så var flygplanet försvunnet. Puts, väck, borta! Efter en stund fick personalen i gaten veta att planet stod kvar i hangaren, servicen var inte färdig.

Jag hade ett anslutande flyg i Frankfurt, det var 50 minuter mellan Stockholmsplanets landning och Splitplanets start. Frankfurt är stort och tiden var knapp redan från början, jag insåg ganska snart att jag skulle missa planet till Kroatien. Men men, ingen idé att gapa på personalen och hetsa upp sej som många av de andra gjorde. Jag meddelade bara arrangörerna i Kroatien att jag skulle bli sen, om jag överhuvudtaget skulle komma fram… Det kändes inte helt självklart nämligen.

Vi skulle starta 9.00. 10.15 ungefär hade man hittat ett plan åt oss i en annan gate. Om det var det försvunna planet vet jag inte. Vi kom fram till Frankfurt 12.30 och mitt plan gick 12.05, jättemissat alltså! Så det var bara att ta sej till servicedisken, som givetvis var stängd! Nu fanns det en till, men mycket längre bort – det var bara att skynda dit. Jag hade ju ingen aning om när nästa plan skulle gå eller om det överhuvudtaget skulle gå nåt – så jag skyndande mej så mycket jag kunde. Jag kom fram till en låååång kö, vi var ju ett helt fullt plan som varit försenat och många skulle vidare. När det var min tur fick jag bara order om att springa tillbaka hela vägen igen, det var redan incheckning. Till Munchen!!!

Strax satt jag alltså på ett nytt flyg, men inte till Kroatien utan bara halvvägs dit. 35 minuter senare landade jag i Munchen och hade drygt en halvtimme på mej att hinna till flyget som skulle ta mej till Split. I Munchen var jag tvungen att gå igenom en passkontroll som tog lite tid och sedan springa vidare. Men jag hann stanna på en toalett och byta till somrigare kläder, det var lite varmt att springa igenom flygplatser med jeans och strumpbyxor… i Tyskland var det nämligen 18-19 grader varmt.

Ungefär samma tid som jag skulle landat i Split var jag äntligen på väg dit. Det tar bara en timme mellan  Munchen och Split och det enda jag hade ätit sedan 5.30 var en chokladkaka som jag hade med mej och en slags sockerkaka på sista flyget. Men jag var inte framme än! När jag landade i Split stod en taxi och väntade på mej. Nu skulle jag till hamnen som låg ca 20 minuter bort och kliva på båten som skulle ta mej till ön Brac. Där satt jag på båten och såg en fantastisk solnedgång, innan allt blev helt svart. Jag var nog den enda svennebananen på båten och rätt vart de var så började ABBA spelas på radion. Jag kunde inte låta bli att skratta.

En timme senare var jag framme på Brac och blev hämtad av en ny taxi. Han körde upp å ner för slingriga vägar i kolmörkret och tio minuter senare var vi framme vid Hotel Postura. Äntligen! Invigningsmiddagen var i full gång, två kvinnor stod och väntade på mej i entrén. Jag kastade in väskorna på rummet, bytte t-shirt och satte upp håret och sen iväg på middagen. Äntligen mat! Jag hade kunnat äta precis vad som helst, jag var sååå hungrig!

Medan jag åt presenterades lagen som ska delta i världens första VM i Olivplocking och tävlingen förklarades invigd. Jag åt tillsammans med två guider och två franska journalister. Det var ju beckmörkt så jag frågade guiderna var vi egentligen befinner oss och hur långt vi är från vattnet. Svaret var 20-30 meter… snacka om att man kan bli helt förvirrad av mörker. Väl tillbaka på rummet öppnade jag till balkongen och jag har vattnet direkt nedanför – helt fantastiskt!

Så imorrn ska jag fota soluppgången! Nu ska jag dö en smula efter en alldeles för lång och händelserik dag. Gonatt!