Det går framåt!

Det går framåt!

Nu kan man nog säga att det mesta är som vanligt igen. Jag får saker gjorda, men är fortfarande ganska trött och lättirriterad – men det är jag ju ändå vissa perioder. Igår orkade även Martin göra lite mer, så äntligen flyttade vi ut löpbandet från vardagsrummet och in i Seniors gamla rum igen. Äntligen har jag fått tillbaka mitt träningsrum!!!

Det innebär också att jag får tillbaka vardagrummet som bara vardagsrum och kan få ordning på fler ställen. Det är en stor pusselbit till mitt välmående faktiskt. Att ha ett särskilt rum med träningsgrejer, där jag kan gå in i min egen lilla bubbla och ett vardagsrum utan träningsgrejer som man inte skäms för att visa upp pga röran. Ett litet steg i taget alltså…

I övrigt händer det inte särskilt mycket. Vi har lyckats fylla i papprena till försäkringsbolaget om bilen och skickat iväg dem. Vi har börjat fylla i papprena om de skador vi fått, men det strulade när jag skulle skriva ut dem… så det får vi göra klart ikväll. Om bilen vet vi inte ett smack mer men hoppas vi kan få klara besked innan midsommar eftersom det finns en intressant bil på Öland som vi isf kan titta på när vi är där. Blir vi tvugna att köpa ny bil så vill vi ha en likadan, den vet vi funkar att krocka med…

Att åka på kryssning var nog det bästa vi kunde göra faktiskt, även om det inte kändes så just då. Vi fick komma bort och lämna alla bekymmer hemma. Vi sov gott (och mycket) och kunde koppla av. Tack vare det försvann en del av stressen och dagens vägning var plusminusnoll, otroligt nog! Jag vet vad vågen visade innan kryssningen och det var inte kul. Men mycket var förmodligen stress och den rann av på havet. Nu hoppas jag att det ska bli ett litet minus nästa måndag, trots midsommarfirande. Men dagarna på Öland kommer också att ge massor med steg, där tar vi två långpromenader om dagen med Baileys. Där är allt tyst och avkopplande och som gjort för att gå ner i vikt. Det är ju det vi brukar satsa på när vi är lediga.

Å nu har jag ju mitt träningsrum! Knät har inte gjort ont på några dagar nu, så promenera kan jag iaf göra mer och mer. Springa kanske jag får vänta lite med. Jag känner också ett sug efter att åka upp… nä just det jag har ju ingen bil… gå upp till Sussie på Curves och känna på att träna lite försiktigt igen. Men som sagt, jag har ingen bil, så det måste planeras lite bättre och finnas lite mer tid. Tidigare har jag åkt hemifrån, tränat och varit hemma igen på en timme. Nu när jag måste gå dit tar det nog 30-45 minuter till. Nu hade jag behövt den där cykeln!

Det känns iaf som att livet återvänder så sakta och att saker börjar falla på plats. Får vi bara svar om bilens vara eller icke vara och kan skicka in alla papper om skadorna så kanske vi kan börja få ordning på allt igen. Å då kan jag börja jobba med vikten igen på riktigt. Sån är jag! Jag måste ha lugnt runt omkring för att orka jobba med mej själv. Å hur ofta har man det? Men nu tror jag att det är på g  🙂

Just det! Glöm inte att tävla om den ursnygga termosen! Ni har till söndagkväll på er.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *