Ungarna är helt med på noterna. Om de fick bestämma hade Vännen redan flyttat in hos oss… jag är mer tveksam och vill ha koll på läget.
 
Vännen får gärna vara hos oss jämt, men det där med att han faktiskt ska BO här är lite läskigt, Skillnaden mellan att VARA här och att BO här är ju igentligen inte så stor… men i min skalle är det en enorm skillnad! Jag vill ju att han ska vara här jämt och tycker inte alls om när han åker hem… men att BO här, vara SKRIVEN här… hjäääälp!!!
 
Men vi skyndar långsamt och pratar detaljer. Vi måste ju trots allt vara helt överrens när det gäller pengar och sånt. Det är ju jag som har barn som kostar… ska han dela på deras kostnader? Ska han betala något alls som har med dem att göra? Han tjänar mer än jag, men det är mitt hus, hur mycket ska han bidra med? Det finns ganska många frågetecken i min skalle, medan han inte ser några problem alls.
 
Vännen anser att vi ska dela på allt, att det är mina barn spelar ingen roll. Han vill vara delaktig och ha ett familjeliv på riktigt. Jag tycker det blir orättvist och varnar honom konstant. Jag kan ju inte betala igen pengarna om det tar slut mellan oss, då blir ju han förloraren. Men det argumentet köper han inte… Han vill dela eller bidra så mycket han kan. Å jag bara velar…
 
Har ni några bra förslag på hur man gör med pengarna, när bara den ena har barn och hus??? Jag behöver alla tips jag kan få…